En annan partiledare, Lars Leijonborg, tyckte det liberala partiledarskapet var som att ”åka ut för en svart skidpist, trots att man egentligen bara behärskar gröna backar. Man hasar sig ner från sida till sida, bitvis vettskrämd.”
Konflikten inför valet av Nyamko Sabuni handlade om hur liberalismen ska definieras. Vad är det att vara liberal i dag? Är det att sitta i regering och få igenom partiets politik med hjälp av Sverigedemokraterna, eller är det att helt ta avstånd från SD även på bekostnad av regeringsmakten? Är det att vara pragmatisk eller dogmatisk? Dualismen mellan att förhandla med sina principer kontra att alltid vara dem trogna är en konflikt som präglat och präglar Liberalerna. Å ena sidan finns en insikt i att partiet inte är stort nog utan måste förhandla och kompromissa för att nå inflytande, att vara liberal likställs med att vara intellektuell, i bemärkelsen att världen inte kan betraktas svart-vit. Å andra sidan finns en stark övertygelse om att liberalismen är den ’sanna’ idén som aldrig kan naggas på, det finns ett rätt och ett fel. Alla partier har sina konflikter som en partiledare måste kunna förhålla sig till. I Liberalerna är det bland annat detta som förklarar varför partiledarstriden blev sårig. Sverigedemokraterna som fenomen aktualiserar konflikten.
Madestam: Nyamko Sabunis väg framåt
För Sabuni gäller det att hitta de frågor som kan ena partiet fram till nästa val och som profilerar Liberalerna. Miljö- och klimatfrågan har sådan potential, här har Sabuni dessutom ett förtroendekapital från sitt tidigare arbete. Den största konkurrenten i frågan är Centerpartiet, som hittills lockat klimatorienterade borgerliga väljare. Centerns dilemma är dock att behoven hos kärnväljarna på landsbygden inte alltid går ihop med miljösatsningar. Då Liberalerna nästan är obefintliga utanför storstäder, behöver de inte ta sådana hänsyn och kan bli ett urbant borgerligt miljöparti. Utmaningen ligger i att förklara för väljarna att partiet inte längre bara är Sveriges skolparti utan även miljöparti, men också att komma med djärva förslag. En elektrifieringsutredning och hylla kärnkraften räcker inte långt. Och kanske än viktigare, är partiet med på tåget om att bli ett miljöparti?
Det som kan göra Sabunis resa aningen lugnare än den Leijonborg beskrev, är att opinionssiffrorna lyfter. Till syvende och sist spelar det inte så stor roll hur liberalismen definieras bara väljarna gillar en.
