Författaren och journalisten Jan Guillou är aktuell med sin nya roman “Att inte vilja se”, som är den fjärde delen i hans romansvit om 1900-talet. När författaren intervjuades i SVT:s “Gomorron Sverige” inför boksläppet talade han bland annat om vad som faktiskt var känt om Förintelsen, under tiden den pågick.
Intervjun med Guillou har nu fått flera journalister och historiker att reagera starkt.
Författaren Ola Larsmo, Helene Lööw, docent i historia, Karin Kvist-Geverts, fil dr i historia och journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink skriver i en artikel som publicerades av DN.se under tisdagskvällen:
“I måndags morse satt Jan Guillou i SVT:s Gomorronsoffa och vräkte ur sig grova felaktigheter om vad man visste och inte visste om Förintelsen medan den pågick. Han rullade tillbaka historieforskningen till den självbild som rådde bland de oskuldsfullt glömska runt 1960: vi visste ingenting.”
Flera artiklar publicerade
I artikeln hänvisar de till att flera svenska tidningar publicerade uppgifter om att utrotningen av judarna, bland annat en artikel från Göteborgs Handels- och sjöfartstidningen den 13 oktober 1942 – där rubriken löd: “Utrotningskriget mot judarna”.
Artikelförfattarna skriver vidare:
“Men ingen som läste tidningar i Sverige kunde säga att de inte visste. Inte efter våren 1943. Det blev dock en populär ursäkt efter kriget – särskilt bland dem som hoppats på en tysk seger, nazister eller ej.”
När Expressen talar med Jan Guillou under kvällen uppger han att han inte har läst artikeln. Författaren hävdar dock att hans kritiker inte har förstått vad det egentligen handlar om.
– De slår mig i huvudet med sentida forskning. Det är någonting annat. Vänta nu, jag har skrivit en roman om hur det var då. Om du och jag hade varit vuxna människor 1941, 1942, 1943. Vad hade vi haft möjlighet att känna till då? Det är vad jag har undersökt. Vad de åberopar är sentida forskning om vad man faktiskt vet om förintelsen. Och det är liksom en helt annan dimension. Vi talar om olika saker, säger Guillou.
"Uppdelad press"
I den här artikeln hänvisas till att det redan går att läsa i oktober 1942 att…
– Det är riktigt. Det har till och med gjorts avhandlingar…
Hur kan man då påstå att det inte var känt?
– Därför att den svenska pressen vid den här tiden var uppdelad i starka läger. För Tyskland och emot Tyskland. Ingen tidning hade någon särskild trovärdighet. Alla var underkastade censur och självcensur och det fanns en lagstiftning som förbjöd så kallad grymhetspropaganda.
Du menar att de då har missförstått dig?
– Det är rasande kritik mot en roman som de inte har läst. Och så tar de ett citat från en, ska vi säga en mer lättvindig sammanfattning av det här innehållet, från en morgonsoffa. Och går till rasande protest. Jag måste säga att det förefaller omoget och överdrivet. Det kan ju inte vara så att de tror att vi har en annan uppfattning om historien.
Expressen har sökt artikelförfattarna för en kommentar, men endast Karin Kvist-Geverts har gått att nå. Hon avböjde att kommentera kritiken mot Jan Guillou under tisdagskvällen.
