Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jan Eliasson stortrivs på sitt nya jobb i FN

Jan Eliasson börjar växa in i kostymen efter en månad som vice generalsekreterare i FN. Foto: Simon Maina

Själv planerade han för sitt pensionärsliv.

Då ringde FN:s generalsekreterare. 71-årige Jan Eliasson kunde inte tacka nej.

Nu har han gjort sin första månad som fredsmäklare och krishanterare - i ett FN som frustrerat tvingas se på när USA, Ryssland och Kina inte kan komma överens.

Han verkar stortrivas i rollen som vicechef på världsorganisationen.

- Jag tycker att det är roligt. FN är som ett gift i blodet, säger han.

Jan Eliasson

Född 17 september 1940 i Kålltorp, Göteborg.

Son till John, metallarbetare, taxichafför och fackligt aktiv i Transport, och Karin, född Nilsson.

Bror till näringslivsprofilen Roger Holtback.

Gift med Kerstin, tidigare statssekreterare, ordförande i musikhögskolan med flera uppdrag, tre vuxna barn.

Utbildning: Civilekonom vid Handels i Göteborg, reservofficer i flottan.

1956: Utbytesstudent i Decatur, Indiana, USA. Bodde hemma hos borgmästaren.

1965: Anställdes på Utrikesdepartementet.

1967-1968: Ambassadsekreterare i Bonn.

1967-1968: Attaché på UD i Stockholm.

1968-1971: Ambassadsekreterare Washington.

1974-1983: Olika befattningar på UD i Stockholm.

1980-1986: Hjälpte Olof Palme med FN-uppdraget medla mellan Iran och Irak. Medlare för OSSE i Nagorno-Karabach.

1983-1988: Pol-chef på UD.

1988-1992: Svensk FN-ambassadör i New York.

1991-1992: Vice ordförande FN:s ekonomiska- och sociala råd.

1992-1994: Anställd i FN som under-generalsekreterare för katastrofbistånd och humanitära frågor.

1994-2000: Kabinettssekreterare på UD.

2000-2005: Ambassadör i Washington.

2005-2006: Ordförande i FN:s generalförsamling.

2006: Utrikesminister.

2006-2008: FN-sändebud och medlare i konflikten i Darfur, Afrika.

2010-2012: Amabassadör för FN:s millenniemål.

2 juli 2012: Svors in som FN:s biträdande generalsekreterare.

Källa: Regeringskansliet, intervjuer.

Två scener:

2 juli, i FN:s generalsekreterare Ban ki-Moons konferensrum i North Lawn Building vid FN-högkvarteret i New York:

Jan Eliasson hade precis, med höjd högerhand, svurit FN-eden och formellt tillträtt som vice generalsekreterare, den främsta FN-post någon svensk haft sedan Dag Hammarskjölds tid.

I rummet gratulerades han av övriga ledningsgruppen och det var slående hur välbekant han var för de flesta, hur han hälsade sig igenom lokalen med små personliga fraser.

Som den förlorade sonen som kommit hem.

19 juli, i hörsalen i Dag Hammarskjöld Library: Jan Eliasson håller sin första presskonferens sedan han tillträdde och berättar om den just avslutade resan till Addis Abeba.

Återigen flera igenkännande nickar, leende, "good to see you again!".

På väg därifrån ett stopp och ett handslag med lokalens sannolikt mest inflytelserika journalist, Barbara Crossett, före detta New York Times­reporter som kan FN utan och innan.

Ban ki-Moon, pressad att organisera om sin ledningsgrupp för att få mer fart på FN, visste att om Jan Eliasson skulle nappa på hans fråga om att gå in som sin närmaste medarbetare, skulle startsträckan vara noll.

Nu har Jan Eliasson haft uppdraget i en månad och de internationella kriserna har löpt i varandra konstant: Syrien, Mali, Sudan/Sydsudan, östra Kongo, hungersnöd... och ett säkerhetsråd som tre gånger kört i väggen över Syrien.

Expressen intervjuade Eliasson i går om intrycken från första månaden.

Vad är hetaste frågan på bordet just i dag? Krisen i Mali? Ett eventuellt första avtal om vapenhandel?

- Jag skulle säga fortsatt Syrien, specifikt oron vad som ska hända i Aleppo. Vi har en diskussion om att få en resolution om Syrien i generalförsamlingen nästa vecka.

- I Mali är president Dioncounda Traoré på väg tillbaka efter sin sjukhusvistelese i Paris. Det är ett viktigt steg tror vi för att ge regeringen styrka att agera.

Det talas om att säkerhetsrådet skulle besluta att skicka 3 000 trupper till Mali, och Pentagon uppges ha planer för sina specialstyrkor om ordern kommer.

- Vi väntar fortfarande på förslag från Ecowas (organisationen för västafrikanska staterna, Expr anm). De har inte kommit med begäran om trupp ännu. Men det finns en diskussion om 3 000 man. Det är viktigt att en sådan operation får säkerhetsrådets välsignelse. Men det är också viktigt att inte glömma det politiska perspektivet, att krafter i Mali själva kan lösa krisen politiskt.

Du är med och leder en stor stab av viljestarka personer från många länder, ett par är inflytelserika amerikaner. Är det inte svårt att dra åt samma håll?

- Här finns ju hundratals nationaliteter. Jag är uppfostrad i Dag Hammarskjölds anda att tjäna som internationell ämbetsman. Jag tycker faktiskt det är inspirerande med många olika kulturer kring mig, och jag tror de flesta här är stolta över det speciella det innebär att samarbeta och inte tjäna sitt eget hemland utan just FN. Men det är klart, visst kan de kulturella skillnaderna ibland märkas.

Apropå Hammarskjöld... vad säger du om det nya försöket att utreda vad som hände när han dog?

- Det är alltid viktigt att forska efter hela sanningen. När vi utredde saken på UD kom vi fram till att det rörde sig om en olyckshändelse. Om den internationella juristkommissionen kan få reda på nya saker är det förstås bra.

Det måste vara frustrerande när de stora kriserna härjar att FN ändå har så svårt att räknas när USA, Ryssland och andra vill styra?

- Ja! Generalsekreteraren och jag har uttryckt vår frustration över detta. Det begränsar verkligen FN:s möjlighet att agera när man inte kan enas i säkerhetsrådet, som nu över Syrien. En starkare resolution hade ökat muskelkraften. Det här illustrerar förstås FN:s grundproblem.

- ... men jag har ju varit mycket på fältet tidigare, senast under Darfurkonflikten. D ä r spelar FN fortfarande en avgörande skillnad mellan liv och död. Det ät trist att man så sällan talar om de tysta katastroferna.

 

13-17 juli var Jan Eliasson på sin första resa i rollen som vice generalsekreterare. Han talade för FN under afrikanska unionens kongress i Addis Abeba i Etiopien.

- Men jag åkte också ut för att titta på projekt som FN har i området. Det är stimulerande. På ett ställe träffade jag en kille som tog betalt för att göra rent toaletter. Pengarna hade räckt till att starta ett företag och han hade anställt folk, unga killar. Jag frågade honom om han hade någon bärande princip för företaget. "Sustainability" (hållbarhet, Expr anm), sa han! Han visade att han hade skrivit det ordet på väggen. Ett fantastiskt exempel, tycker jag, där globalt möter lokalt.

Hur hanterar du alla mottagningar du bör gå på? Har du någon vinglasprincip?

- De är en god anledning att lämna jobbet! Det är en varje dag - och de är en bra chans att träffa de olika FN-ambassadörerna och nå fram med sina budskap. Jag stannar sällan mer än 20 minuter. Jag tror att generalsekreteraren önskar att jag använder min bakgrund från tiden som ordförande i generalförsamlingen då jag lärde känna många och då är mottagningarna ett sätt.

Vinet då?

- Jag är så försiktig med det... ofta är det mycket att läsa in innan jag somnar också.

HIV, kvinnors rättigheter, matbrist, sjukvårdsbrist, vapenhandel, konflikter... hur kan du ha en strategi för att lägga rätt med tid på rätt saker?

- Bra fråga! Jag försöker ha ett helhetsperspektiv, se möjliga samarbeten, och tillsammans med generalsekreteraren delegera det operativa. Men vi kan samla de berörda. Vi har, som Ban ki-Moon brukar säga, "the convening power". Alla måste komma! Jag avslutade nyss ett möte med världsbanken, som ett exempel.

-Det ger mig också en chans att se och prata om det tydliga sambandet mellan fred och utveckling, utveckling som kan ge vägar, skolor, sjukhus.

- ... men det kliar i fingrarna i vattenfrågan. Den har jag jobbat med på olika sätt länge och satt ju ordförande i Water Aid/Sweden fram till 1 juli.

Är det något med uppdraget som varit oväntat?

- Nej, jag kände mig väl förberedd. FN har ju varit som ett andra hem för mig länge, jag känner många här. Jag tycker det är roligt, klart stimulerande. FN är som ett gift i blodet.

Har du haft direktkontakt med Fredrik Reinfeldt eller Carl Bildt efter att du tillträdde?

(Här blir Jan Eliasson tyst en stund.)

- Ja, jag har haft kontakt med Carl Bildt. Jag vill inte gå in på varför. Men det är ju så, enligt artikel 100 i FN-stadgan som jag alltid har i fickan får jag inte ta instruktioner från någon medlemsstat, men samtala får man förstås.

Men inget möte ännu med president Obama eller utrikesminister Clinton väl?

- Nej, men det räknar jag med kommer i höst, under generalförsamlingen. Däremot har jag träffar Susan Rice, USA.s FN-ambassadör.

En av alla historier om dig är ju den om hur du lobbade för att få in Sverige i säkerhetsrådet . Är det dags för Sverige snart igen?

- Ja, den frågan ska jag ju inte lägga mig i. Finland står på tur i den nordiska cirkulationen.

Vad är det lyxigaste med jobbet? Frukost serverad? Strukna skjortor?

- Jag gör min egen frukost! Och så har jag en bra dry cleaner nära där jag bor. Lyxen, men även begränsningen, är väl att jag har livvakt och bil med chaufför.

I helgen reser Jan Eliasson hem till Sverige på en veckas semester. Han har inte träffat hustrun Kerstin sedan han började på FN.

Vad ska du ägna veckan åt?

- Jag ska fira mitt barnbarns sexårsdag! Jag ska vara på Gotland. Och röra på mig lite, spela tennis... och sova ut.

Eliassons första månad

Jan Eliassons först månad på FN-kontoret - ur kalendern

2 juli Svors formellt in som vice general­sekreterare inför generalsekreteraren Ban ki-Moon. Direkt efteråt: personalmöte, "townhall meeting", för att introducera Jan Eliasson för personalen i Executive Office.

10 juli Ban ki-Moon håller välkomstmottagning för Jan Eliasson med representanter för FN:s medlemsstater.

13 juli Åker till Addis Abeba i Etiopien för att representera generalsekreteraren vid Afrikanska Unionens toppmöte. Mali, Sydsudan, Sudan och Östra Kongo dominerar samtalen, liksom valet av ny AU-ordförande.

18 juli Jan Eliasson introduceras för UN Women och möter dess chef Michelle Bachelet, före detta president i Chile.

19 juli FN:s säkerhetsråd träffas för tredje gången för att rösta om krisen i Syrien. Eliasson deltar i nära samtal med FN:s ledning.

23 juli Träffar Robert Serry, FN:s särskilde samordnare för fredsprocessen i mellanöstern tillika generalsektererarens personliga sändebud i Palestina

26 juli Nytt möte med FN:s ledning om krisen i Syrien.

En typisk dag som vice generalsekreterare i FN

En typisk dag som vice generalsekreterare i FN

8.15 Planering

"Daily planning meeting" med närmaste medarbetarna i FN-huset. Programmet och upplägget för dagen gås igenom.

8.30-9.00 Dagligt möte

Dagligt möte med FN:s stabschef Malcorra och andra medarbetare från generalsekreterarens Ban ki-Moons kontor.

17.30-18.15 Förberedelser

Längre uppsamlingsmöte med staben för att förbereda för morgondagen, upplysa om viktiga utvecklingar etc.

19.30 Mottagning och middagar

Arbetsdagen normalt över. Därefter mottagningar eller middagar för informella kontakter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!