Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag sprang runt och skrek 'jag vill inte vara jude'”

Kompositören Jacob Mühlrad intervjuas av Expressens Karin Sörbring om hur musiken blev ett sätt att hantera ångesten, om antisemitism och om nya verket "Time".
Foto: SVT
"För mig är det här smycket en blandning av gammalt och nytt. Kedjan tillhörde min morfar och Davidsstjärnan köpte jag själv för några månader sedan i Israel. Tidigare har jag aldrig känt något behov av att ha en sådan, men nu när det nästan känns förbjudet eller farligt finns det behov att ha den, för att visa att jag inte är rädd och för att jag inte skäms för vem jag är", säger Jacob Mühlrad.
Foto: Karin Sörbring
"När jag kom in i musikbranschen kände jag faktiskt ingen alls, så jag har nog en viss social kompetens. Att jag som tonåring lyckades få Staffan Scheja som privatlärare berodde på att jag ringde honom så många gånger och bad om råd. Vi hade inget mer gemensamt mer än att båda var med i judiska församlingen", menar Jacob Mühlrad.
Foto: PIERRE BJÖRK
"Jättestipendiet från Anders Wall är fördelat på tre år. I typ två år till krävs det stipendier och kommersiella samarbeten som det jag gjorde med Uniqlo (där Jacob modellade tillsammans med Hedda Stiernstedt, reds anm). Stipendierna är det som jag lever på sedan två år. Under studietiden fick jag låna lite pengar av mina föräldrar och därefter har jag haft flyt att få en del Stim-stipendier och dylikt", berättar Jacob Mühlrad.
Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN
Det framhålls ofta att Jacob Mühlrad var Kungliga Operans yngste tonsättare någonsin och han har kallats "underbarn". "Dels känner jag mig som allt annat än ett underbarn, inte minst med tanke på den uppväxt jag har haft med dyslexi. Jag har aldrig känt mig duktig på att komponera eller känt att jag har lätt för det. Tvärtom har jag haft ett helvete med att skriva musik, det har nästan varit omöjligt för mig att skriva ner noterna. Där har jag känt mig underbegåvad. Visst har jag haft en lätthet till musiken och en förmåga att känna den inom mig, men jag har aldrig känt mig bra på det. Jag garvar mest om någon kallar mig underbarn", säger Jacob Mühlrad.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT
Jacob Mühlrad tar av drottning Silvia emot stipendium Micael Bindefelds stipendium till minnet av Förintelsen (2017).
Foto: OLLE SPORRONG
1 / 7

Han var strulputten och dyslektikern som inte kunde klockan, inte lärde sig noter förrän som vuxen och som kämpade med panikångestattacker.

Men Jacob Mühlrad blev Kungliga Operans yngste tonsättare någonsin – och i morgon är det världspremiär i Berwaldhallen för verket "Time" som ska framföras av fyra av världens främsta körer.

– Jag kommer ihåg att klasskamrater triggades av att de var duktiga på olika saker. Mina drivkrafter började alltid växa utifrån något annat, i och med att jag alltid var dålig, säger den 27-årige kompositören som även berättar om veckoterapin och om antisemitismen han möter.

Jacob Mühlrad tar emot på kontorshotellet Alma på Östermalm i Stockholm.

– Här kan jag sitta och jobba så sent som jag vill, säger han och kör milt ut vännen Joel Hellermark – som kallas geni i artificiell intelligens – ur konferensrummet.

SVT:s personal sätter på Jacob Mühlrad en mygga, för de gör en dokumentär om den unge tonsättaren som sommarpratat, föreläst på TedX, Grammisnominerats med Silvana Imam, fått Micael Bindefelds stipendium till minne av Förintelsen på 300 000 kronor och specialstipendium från Anders Walls stiftelser på 750 000 kronor.

"När jag kom in i musikbranschen kände jag faktiskt ingen alls, så jag har nog en viss social kompetens. Att jag som tonåring lyckades få Staffan Scheja som privatlärare berodde på att jag ringde honom så många gånger och bad om råd. Vi hade inget mer gemensamt mer än att båda var med i judiska församlingen", menar Jacob Mühlrad.
Foto: Karin Sörbring
"Jag har tillägnat tidigare partners saker jag har skrivit. Jag är en okej pianist, men det skulle ta lång tid att skriva en symfoni för att vinna en kvinna. Vid den tidpunkten då jag vore klar visste jag nog redan om jag hade lyckats eller inte, haha. Men det är fint att ge någonting till någon som man redan har, inte bara för att vinna henne utan för att fördjupa det man har", säger Jacob Mühlrad.
Foto: Karin Sörbring
"Som barn hade jag framför allt svårt med den analoga klockan och lärde mig inte den förrän jag var 14-15 år och fick specialundervisning för dyslexins skull. Digital tid var inte lika svårt. Jag kunde ställa mobilen på ringning och komma i tid", berättar Jacob Mühlrad.
Foto: ANDRE GARCIA
"På ett sätt handlar "Time" inte om någonting. Man får inte glömma konstens egenvärde. I dag har vi lite grann glömt bort det och pratar ofta om musik som något instrumentellt som är bra för någonting annat, som att körsång är bra för hälsan. Men musikens kraft har också ett värde i sig", säger Jacob Mühlrad.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT
"Det är något biokemiskt som händer när mina verk ska framföras eller när det är direktsändning i tv. Jag skulle dock aldrig låta scenskräcken hindra mig från att närvara när min musik spelas i exempelvis Carnegie Hall. Där har jag typ ingen tröskel i världen för hur dåligt jag kan må, där är jag beredd att gå hur långt som helst", menar Jacob Mühlrad.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT NYHETSBYRÅN

När Jacob drar upp tröjan för att justera mikrofonen syns magrutorna.

Akademiledamoten Horace Engdahl berättade när jag intervjuade honom att det ansågs suspekt att han tränade, för det förväntas inte intellektuella göra...?

– Det där är så löjligt, att det finns oskrivna regler och ideal. Det skulle begränsa mig enormt som konstnär om jag brydde mig om vad folk anser om att jag har tung hiphop i lurarna när jag korrläser partitur eller att jag gillar att gymma och yoga. 

Mühlrad spelar "Call of duty"

I Café avslöjade du att du rensar hjärnan med Super Mario på ett åttabitars tv-spel?

– Jag tycker att det är svinkul med tv-spel! Det är skönt att kontrastera komponerandet med något helt annat. Jag spelar även "Call of duty". Det finns något terapeutiskt i det, kanske rentav freudianskt.

Apropå freudianskt: Har du fortsatt gå till någon annan psykolog sedan din kbt-terapeut Lisa avslutade era samtal för att din scenskräck inte gick att bota med kognitiv beteendeterapi?

– Ja, och det är lyxigt. De senaste fyra åren har jag inlett måndagarna med att prata med min terapeut och därefter gå och träna. Det är bästa starten på veckan: att motionera kropp och själ. Nu går jag i vanlig samtalsterapi och kan prata om allt från kärlekstrubbel till min återkommande scenskräck. 

Kompositören Jacob Mühlrad intervjuas av Expressens Karin Sörbring om hur musiken blev ett sätt att hantera ångesten, om antisemitism och om nya verket "Time".
Foto: SVT
Jacob Mühlrad går igenom verket "Kaddish" med Eva Dahlgren. Det framhålls ofta att Jacob var Kungliga Operans yngste tonsättare någonsin och han har kallats "underbarn". "Dels känner jag mig som allt annat än ett underbarn, inte minst med tanke på den uppväxt jag har haft med dyslexi. Jag har aldrig känt mig duktig på att komponera eller känt att jag har lätt för det. Tvärtom har jag haft ett helvete med att skriva musik, det har nästan varit omöjligt för mig att skriva ner noterna. Där har jag känt mig underbegåvad. Visst har jag haft en lätthet till musiken och en förmåga att känna den inom mig, men jag har aldrig känt mig bra på det. Jag garvar mest om någon kallar mig underbarn", säger Jacob Mühlrad.
Foto: OLLE SPORRONG
"Jag tror att jag var elva år då panikångesten kom. Det var himla bråkigt hemma och var en konstig ålder för mig. Jag kommer bättre ihåg vad som hände inom mig än utanför, jag gick verkligen in i mig själv. Jag hade starka, målande känslor och den perioden har präglat min musik mycket. Ångesten kom ett par år innan jag hittade musiken som 14-åring, då pappa kånkade upp syrrans gamla synt från källaren. Musiken fyller verkligen en terapeutisk funktion i mitt liv. Just panikångesten är jag förskonad från nu, mycket tack vare musiken. Men ångest kämpar jag fortfarande med", säger Jacob Mühlrad.
Foto: OLLE SPORRONG
"Jättestipendiet från Anders Wall är fördelat på tre år. I typ två år till krävs det stipendier och kommersiella samarbeten som det jag gjorde med Uniqlo (där Jacob modellade tillsammans med Hedda Stiernstedt, reds anm). Stipendierna är det som jag lever på sedan två år. Under studietiden fick jag låna lite pengar av mina föräldrar och därefter har jag haft flyt att få en del Stim-stipendier och dylikt", berättar Jacob Mühlrad.
Foto: OLLE SPORRONG

Kvinnor i din ålder får ofta frågan hur de tänker kring att bilda familj. Du är 27 år och har berättat om din kompromisslöshet kring musiken: att det får ta hur mycket tid som helst. Vill du bli pappa?

– Visst är jag kompromisslös runt musiken, men familjen har alltid varit lika viktig för mig. Hela familjen ses varje fredag och firar sabbat. Min syster är doktor i nationalekonomi och vi är alla upptagna, men fredagsmiddagarna är heliga. Då träffas vi och bråkar och ger varandra kärlek. 

– Jag skulle absolut prioritera om tidsåtgången om jag fick barn. För mig är kärlek och familj det viktigaste förutom musiken. Jag tror heller inte nödvändigtvis att det behöver ta ut varandra.

"Jag märker av dyslexin när jag läser och skriver. Min handstil är typ oläsbar. De lärare som ville få mig till ett problembarn fick mig till slut att bli det. Jag blev bråkig och ville kompensera min dåliga självkänsla över att jag inte kunde tillgodogöra mig undervisningen på samma sätt som de andra", säger kompositören Jacob Mühlrad.
Foto: Karin Sörbring
Jacob Mühlrad var som barn djupt religiös, men säger numera att han tror på "ljudendomen", det gudomliga i ljudet och tonen. "Precis, jag är kulturell jude, inte troende, utan agnostiker. Davidsstjärnan symboliserar min kulturella identitet. Sabbatsmiddagarna är en av de finaste sakerna med judendomen: att man får hänga med sin familj", säger han.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT NYHETSBYRÅN

Dyslexin fick honom att känna sig korkad

I ditt sommarprat säger du kände dig "dum i huvudet" som barn?

– Å ena sidan kände jag mig helt värdelös, men mina föräldrar och min syster tyckte å andra sidan att allt jag gjorde var fantastiskt och den grundkärleken gjorde att jag klarade av att befinna mig i situationer där jag i andras ögon sågs som dum i huvudet och ändå kunde fortsätta. Sedan har jag också en drivkraft som inte har att göra med om någon tycker att jag är bra eller dålig. Visst påverkas jag av recensioner, men även om jag kan bli lite ledsen så når kritiken inte ända in.

Noter lärde du dig inte att läsa och skriva förrän på tonsättarskolan på Gotland. Hur påverkar dyslexin dig i dag?

– Framför allt märker min kopist eller notsättare Frej det. Han går igenom allt jag skriver för förlaget. Häromdagen hade jag satt dynamiken – hur starkt eller svagt musiken ska spelas – upp och ner. Utan Frej hade de som läste noterna kunnat tro att dynamiken rörde notraden ovanför... 

Fakta/Dyslektikern som inte kunde noter blev Kungliga Operans yngsta tonsättare någonsin

NAMN: Jacob Benjamin Mühlrad.

ÅLDER: 27.

YRKE: Kompositör, konstmusiker. 

BOR: Lägenhet i centrala Stockholm.

FAMILJ: Singel.

FÖDD OCH UPPVUXEN: I Bromma i västra Stockholm med en fyra år äldre syster, Hanna, doktor i nationalekonomi.

MAMMA ÄR: Rosie Bliman Mühlrad, 62, kläddesigner och tidigare inköpschef på NK.

PAPPA ÄR: Richard Mühlrad, 66, driver företaget "Stureplans resor".

UTBILDNING: Tagit privatlektioner hos Staffan Scheja och Sven-David Sandström. Gotlands Tonsättarskola, Kungliga Musikhögskolan och utbytesår vid Royal College of Music. 

KARRIÄR: Upptäcktes som 18-åring av Sven-David Sandström. Kungliga Operans yngsta tonsättare någonsin. Hans verk har spelats i Carnegie Hall i New York och National Portrait Gallery i London. Bindefelds stipendium (på 300 000 kronor) till minnet av Förintelsen (2017) för att kunna producera körverket "Kaddish" med Radiokören och Eva Dahlgren. Var med och producerade Silvana Imams Grammisnominerade album "Naturkraft". Sommarpratare i P1 (2017). Har föreläst på TedX. Specialstipendium från Anders Walls stiftelser (750 000 kronor, 2018).

INKOMST: 93 500 kronor (2017), plus stipendier. 

AKTUELL: Med "Time", en av Europas största körbeställningar som har världspremiär på Berwaldhallen den 17 november, under ledning av Ragnar Bohlin. Är nominerad till ett av Sveriges största musikpris, Musikförläggarnas pris för årets konstmusikverk. 

I "Katarina Hahr möter" säger du att det är lättare att svara på frågan när du inte har ångest än när du har det?

–  Absolut, så är det. Jag tror att ångest är en stor del av min drivkraft och det är nog det som gör att jag inte får panik numera. Jag flyr inte längre från min ångest, jag går sida vid sida med den. Jag tycker att den är skitjobbig, men jag har lärt mig att leva med den. Man kan använda handikapp som dyslexi och ångest och projicera den energin på att skapa någonting genom dessa utmaningar, snarare än att begränsas av dem. Att fokusera på musiken är inte ett sätt att komma undan ångesten, men att hantera den.

"Apropå oskrivna regler om att en kompositör inte skulle kunna lyssna på Drake så tror jag att man får tänka åt andra hållet om de romantiska bitarna som alkohol och droger. Börjar man försköna det är man nog ute på en ganska farlig bana. Det finns inget romantiskt eller fint i lidande. Det har jag sett på nära håll genom min mammas lungcancer och mina farföräldrars och min morfars erfarenheter av att ha överlevt Förintelsen", säger Jacob Mühlrad.
Foto: OLLE SPORRONG
"Även i musikbranschen har jag mött en del antisemitism. Någon gång när jag uttryckte en oro för hur jag skulle kunna leva på musiken i framtiden sade en person "du kan väl bara höra av dig till Robert Weil (framgångsrik finansman, reds anm) eller någon annan jude, för ni hjälper ju varann". Antisemitism finns kort och gott överallt", säger Jacob Mühlrad.
Foto: OLLE SPORRONG

Ditt verk "Kaddish" tillägnade du ju dels din morfar Michael Bliman som överlevde flera koncentrationsläger och dödsmarscher, men också din mor Rosie. I sommarprogrammet i fjol berättade du hur mycket du såg hoppades att hon skulle kunna vara med på uruppförandet, trots att hon fått en dödsdom i och med den svåra lungcancern?

– Läkaren sade att mamma nog bara skulle överleva några månader, men 3,5 år senare ägnade mamma flera månader åt att titta på tio olika klänningar som hon valde mellan till premiären. Nu mår hon så där – stabilt dåligt – vilket betyder att tumören åtminstone inte växer för tillfället. Hon har en sådan enorm styrka och kör bara på, fullt ut.

Rädd för att vara jude

Du sade i "Katarina Hahr möter" även att du som sex-sjuåring blev rädd för att vara jude?

– Det var ett väldigt starkt ögonblick. Hela familjen var nere i Israel för att farfar som var den ende i sin familj som överlevde Förintelsen hade köpt skog för att hedra familjemedlemmarna som mördats. Jag såg att farfar satt på en bänk och grät och frågade varför. När farfar sade att hela hans familj utplånades för att vi är judar blev jag livrädd. Samma kväll på hotellrummet sprang jag runt och ropade "jag vill inte vara jude". 

Berätta om den antisemitism som du själv har mött!

– Det hände till exempel en gång på Berns runt 2011. En man från Palestina kom fram och frågade om jag var jude och tyckte att jag och staten Israel var samma sak. Han ansåg att jag, som kan vara ganska Israelkritisk men som på intet sätt kan ansvara för vad regeringen i Israel gör, skulle stå till svars för situationen i Mellanöstern. Jag är svensk och råkar vara född med judisk bakgrund. 

– Jag är ganska liten och den här mannen hade tydligt fysiskt övertag. Han tog sin hand runt min nacke och sade att han hatar judar och ville mörda mig. När jag tog mig ur hans grepp och gick ut från Berns kom han ut efter mig och "heilade". Det var på ett sätt korkat, för som palestinier i Nazityskland hade han åkt in i gaskammaren lika snabbt som jag. När jag tog farväl av mina vänner sprang jag hemåt för att mannen inte skulle hinna ifatt mig, om han väntade någonstans.

"För mig är det här smycket en blandning av gammalt och nytt. Kedjan tillhörde min morfar och Davidsstjärnan köpte jag själv för några månader sedan i Israel. Tidigare har jag aldrig känt något behov av att ha en sådan, men nu när det nästan känns förbjudet eller farligt finns det behov att ha den, för att visa att jag inte är rädd och för att jag inte skäms för vem jag är. Det är inget demokratiskt samhälle om vi inte kan få vara dem vi är och tro på det vi tror på utan att riskera att möta våldskonsekvenser", säger Jacob Mühlrad.
Foto: Karin Sörbring
"Jag kommer ihåg att klasskamrater triggades av att de var duktiga på olika saker. Mina drivkrafter började alltid växa utifrån något annat, i och med att jag alltid var dålig. Jag studerade till exempel judendomen, men det ger inte den sortens "avkastning" som att ha alla rätt på glosförhöret. Det roliga var att fördjupa mig med rabbinen", säger Jacob Mühlrad.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT NYHETSBYRÅN

– Antisemitismen finns i så många skikt. När jag gick på Enskilda Gymnasiet som är ett slags överklasskola i Stockholm var det mer subtilt då en lärare frågade min syster och mig hur det kändes att vara "en del av ett internationellt nätverk", men också konkret genom att en skolledare beordrade mig att ta av kippan i matsalskön. 

Berätta om ditt nya verk "Time"!

– På ett sätt handlar "Time", som dirigeras av Ragnar Bohlin, inte om någonting. I dag har vi lite grann glömt bort konstens egenvärde och pratar ofta om musik som något instrumentellt som är bra för någonting annat. På ett sätt är verket ganska konceptuellt. Jag har översatt ett ord till 104 språk och de här orden är texten i verket. Då ser man en massa mönster och ljud som går hand i hand eller kontrasterar och tar över. 

– Men jag hade också en biblisk bild av hur Gud när människorna försökte bygga Babels torn upp till himlen hindrade dem genom att skapa en massa olika språk och tungomål. Svårigheterna att kommunicera gör oss nog mer rädda och främlingsfientliga. Jag fick en idé om att kunna förena alla språk i ett ord och att det ordet var allt. Det vore ett sätt att göra processen "reversed" (omvänd, reds anm). 

Jacob Mühlrad har berättat att han flera gånger har kräkts inför scenframträdanden. "I övermorgon ska jag vara med i "TV4 Nyhetsmorgon" igen. Jag får kalla kårar bara jag tänker på det. En gång hade jag med mig min dåvarande terapeut till studion och jag har även haft med mig min mamma och olika vänner. Men nu känner jag mig så pass trygg i mig själv att om jag mår för jäkligt så kan jag faktiskt gå ut ur studion. Jag har något slags acceptans för hur mycket jag kan lida och går det över den gränsen så får det vara", säger han.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT NYHETSBYRÅN
"Med "Time" hade jag också en biblisk bild av hur Gud när människorna försökte bygga Babels torn upp till himlen hindrade dem genom att skapa en massa olika språk och tungomål. Svårigheterna att kommunicera gör oss nog mer rädda och främlingsfientliga. Då hade jag en bild av att kunna förena alla språk i ett ord och det ordet var allt, det man kommunicerade på. Det vore ett sätt att göra processen "reversed" (omvänd, reds anm). Det skapade en sorts energi bara av att ha den metaforen i huvudet", säger kompositören.
Foto: OLLE SPORRONG

Jacob Mühlrads val

Fotboll – Ishockey

”Det är roligt att spela fotboll och det är inte så klassbundet som hockey som är dyrt. Jag spelade mittfält när jag var ung.”

Thailand – Fjällen 

”Jag har aldrig varit i Thailand, men tycker att det är vackert norröver och det är mer miljövänligt att åka till fjällen.”

Soffa – Löpband

”Jag gymmar och kör yoga. Och efter träningen landar jag gärna i sängen.”

Flyg – Tåg

”Jag är rädd för bägge alternativen, men mår mer fysiskt dåligt av tåg. Det är ett kortare lidande om planet störtar än om tåget spårar ur.” 

Kungen – Drottningen

”Jag träffade drottningen när jag tog emot Bindefelds pris och vi klickade.”

Seriemaraton – Filmkväll

”Jag har inte haft tid att titta på sistone, men älskade ”Westworld” och ”Bron”.”

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.