Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Barnens hud är förstörd – tros ha skadats av napalm

Expressens Magda Gad rapporterar från gränsområdet mellan Syrien och Turkiet.
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

SYRIEN. I förrgår kväll rapporterades det om vapenvila i Syrien. I går kom tiotals skadade civila in till sjukhuset i Teltamer och sedan spred sig en lukt av död.

Lik bars iväg under filtar och i Ras al-Ayn är flygbombade människor fortfarande omringade och kan inte evakueras.

De tusentals som har lyckats fly sover på betonggolv och de som inte klarat sig grävs fram under rasmassor.

Samtidigt har det kommit misstankar om att förbjudna vapen har använts i kriget.

– Om vi inte hade flytt hade vi alla varit döda nu.

Det säger 36-åriga trebarnspappan Sleman Ahmed Aubro.

Trebarnspappan Sleman med dottern Hanan. De har flytt från Ras al-Ain och bor nu inte klassrum i Hassakha. Sleman säger att om de hade stannat så hade de varit döda nu.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Efter att åtta till nio raketer träffade deras bostadsområde i Ras al-Ain tog han snabbt beslutet att ta ut sin familj.

– Jag har en liten bil så jag satte alla i den och åkte. Först åkte vi till en annan familjs hus utanför staden och sedan fick vi höra talas om det här stället.

Sleman bor nu med sin storebrors familj, sin fru Eman Ahmed Karam, 32, de två döttrarna Hanan, 6, Raen, 5, och sonen Aeub, 18 månader, på ett betonggolv i ett klassrum i en skola i staden Hassakha.

De har inte fått med sig några saker förutom fruns handväska.

– Allt jag vill är att åka hem och leva mitt liv där. Allt jag bryr mig om är min familjs säkerhet och vårt hus, säger Sleman och tittar med de slitna ögonen någonstans långt ner i det hårda golvet.

Syskonen Raean och Aeub med mamma Eman, 32 år.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Raean, fem år. Räddades tillsammans med resten av familjen av sin pappa som tog ut dem i sin bil från Ras al-Ain utan att veta var de skulle ta vägen.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

”Det jag vill mest av allt nu är att bo säkert”

När han säger orden ”vårt hus” börjar hans mamma Zahra Bsear Dean gråta. Hon håller ett radband för munnen och kroppen skakar stilla medan tårarna rinner nerför de gamla kinderna som är 62 år.

Jag frågar henne varför hon gråter. Hon försöker svara men hon orkar inte.

Hennes son förklarar:

– En av mina kusiner ringde i dag och sa att vårt hus precis har flygbombats. Det är därför mamma gråter.

Han får svårt med fortsättningen:

– Det finns ingen plats som går upp mot en människas hem, så det jag vill mest av allt nu är att bo säkert. Jag bryr mig inte om vem som kontrollerar området så länge som det inte bombas. Även om jag kommer till paradiset kommer jag att sakna att bo i vårt hus.

62-åriga Zhara faller i gråt. En släkting ringde i dag och sa att huset har flygbombats.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Tanken på vad som hade hänt familjen om han hade valt att stanna kvar får honom att rysa i den 30-gradiga värmen.

– Gud får hjälpa oss. Tack gode gud att vi alla lever och att våra barn är i liv.

Ute på skolgården har lärarna organiserat en lek för de många barnen. De sitter i en ring och springer runt och glömmer för ett ögonblick det hemska runt omkring.

Men så fort det blir stilla fastnar de i stela miner med ögon som kommer ihåg vad de har sett och vad de har förlorat.

På sjukhuset i Hassakha finns två små barn och en ung man som misstänks ha brännskadats av vit fosfor eller napalm. Barnens föräldrar, som kommer från Ras al-Ain, har tidigare beskrivits hur bombplanen kom och att barnen brann, men nu vill de först inte säga något och sedan säger de att barnen lekte med eld och råkade bränna sig.

Deras hud är förstörd och ett av barnen är nästan helt inlindad i bandage. En sjuksköterska hjälper honom att kissa i ett bäcken. Det andra barnet har fått hela ansiktshuden bortfrätt och är insmörjd med en salva.

På sjukhuset i staden Hassakha behandlas två barn och en ung man som läkare bedömer uppvisar skador som orsakats av napalm. Samtidigt ska FN utreda om vit fosfor har använts i kriget.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Död är vad det luktar på sjukhusgården

När jag är klar med mina intervjuer och är på väg att gå kommer flera personal efter mig och berättar att föräldrarna har skrämts för att bilder och filmer av deras barn har spridits på internet och att det finns misstankar om att det som har gjorts mot dem är ett krigsbrott.

En av de medier som har publicerat bilder på dem tillsammans med en läkares uttalande om att han anser att det ser ut som att skadorna har orsakats av napalm är Daily Mail.

Föräldrarna tror att om de vittnar om vad som har hänt så kan de komma att straffas.

FN har samtidigt gått ut och sagt att de ska utreda om vit fosfor har använts i kriget.

Alin, 2, blir passad av sin storasyster Dania, 20. Vännen Rola, 13, tycker att det är tråkigt att bo här och längtar hem.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Omkring 35 människor som har skadats i de senaste dagarnas flygbombningar i Ras al-Ain är nu omringade och kan inte ta sig ut från staden. Stadens enda sjukhus har attackerats och vägen till närmsta sjukhus i Teltamer är avstängd av de miliser som strider med Turkiet.

En lång konvoj med civila försökte i går ta sig in i staden med mat och medicinsk utrustning efter beskedet om vapenvilan, men när de var på väg dit började turkiska stridsplan cirkulera över dem så de vände med den last som kunde ha räddat liv.

Under rasmassor i Ras al-Ain håller döda på att grävas fram.

Död är också vad det luktar på sjukhusgården i Teltamer.

Bårar bärs in men inte till akuten.

Kropparna är täckta med filtar och de går inte längre att rädda.

”Jag fortsätter strida även om det kostar mig mitt liv”

– Vi är kristna, muslimer, kurder, araber. YPG är inte bara kurder, vi är många olika etniciteter som strider tillsammans mot Daesh och ottomanerna gör just nu Daesh starkare.

Det säger 24-åriga Fais som är arab från Raqqah och gerillasoldat i YPG.

Fais har varit soldat i ett år och åtta månader och gick med i YPG för att strida mot IS, som han benämner med den arabiska förkortningen Daesh.

– Jag kommer från Raqqah och jag har hittills stridit mot Daesh. Nu strider jag också mot ottomanerna som försöker ta över det här området.

Med ottomanerna menar han Turkiet.

– Vi förväntade oss att de skulle attackera. De har flygvapen men vi har vår tro på vår sak och vi kämpar för vårt land och det är något som vi inte kommer att ge upp. Jag kommer fortsätta strida både mot Daesh och ottomanerna även om det kommer att kosta mig mitt liv.

YPG-soldaterna Fais, 24, och Abdulaziz, 29, sitter på flaket. Fais är arab från Raqqah.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Turkiet har flygvapen och tungt artilleri. Det har inte SDF och försvarsstyrkorna YPG som är en stor del av SDF.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Syriska truppförstärkningar befinner sig än så länge västerut i Manbij enligt senaste information.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Avtalet om eldupphör som slöts i förrgår mellan Turkiet och USA såg Fais först som något positivt.

– Min första känsla var att jag var glad för att om de slutar bomba kommer inte fler att dö, men sedan tänkte jag att jag skulle bli ännu gladare om alla olika etniciteter och religioner kan leva här i fred tillsammans och det kommer så klart bli väldigt svårt om ottomanerna tar över.

Turkiet har krävt att försvarsstyrkorna YPG ska lämna nordöstra Syrien samt att de ska avväpnas och att deras förstärkningar och stridspositioner ska förstöras.

Innan avtalet ingicks mellan Turkiet och USA hade YPG med sina allierade i SDF vänt sig till syriska regeringen för att få hjälp.

– Regimen kom för att ge oss stöd och det är okej, vi hade inget annat val. Men vi vill inte att de ska kontrollera området i framtiden för det har vi erfarenhet av från tidigare och det var inte bra.

USA gör inget för att ingripa i striderna

Medan vi pratar flyger en helikopter över området. YPG-befälet säger att den är amerikansk.

USA har alltså inte lämnat nordöstra Syrien men de gör inget för att ingripa i striderna.

De kom från början för att ge understöd till SDF i kriget mot IS.

Nu tror Fais att IS kommer växa sig starkare.

– Det är en stor risk ni från Daesh och vi vet att det finns många sovande celler här.

Soldatkollegan Abdulaziz, 29, som kommer från Qamishlo har varit med i YPG i ett år och tre månader.

– Jag blev soldat för att strida mot Daesh och mot allt dåligt som hände vårt folk.

Han är gift och har en son och en dotter som väntar hemma.

– Min familj är oroliga för mig jämt men det viktigaste för mig är säkerheten för landet. Vi alla här strider för vårt land och det är jag beredd att dö för. Var mina befäl än vill skicka mig så kommer jag att säga ja.

De säger alla att de är beredda att dö i kriget.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Alliansstyrkorna SDF kontrollerar fortfarande vägarna i nordöstra Syrien och det finns inga tecken på att de håller på att dra sig tillbaka.

– Det är våra ledare som bestämmer om vi ska lämna eller inte. Det viktigaste för oss är att civila har säkerhet, om vi lämnar och de civila kommer vara trygga med det så känns allt bra för mig.

Men även Abdulaziz oroar sig för vad som kommer hända med IS.

– För mig är Turkiet den största supporten för Daesh. De har gett Daesh allting och de har även låtit Daesh-terrorister komma in i vårt land genom deras land och vi vet att det finns Daesh-celler i Turkeit så för oss så är Turkiet och Daesh samma sak.

Gällande att deras tidigare allianspartner USA inte längre bistår dem rycker den unga soldaten på axlarna:

– Vi visste att USA en dag skulle lämna, det är inte deras land.