"Nästa Husby", ropar rösten i högtalarna. Jag tar rulltrappan upp från tunnelbanan och stiger på bussen till Jakobsberg.
Där, i området Söderhöjden, sitter ett tiotal ungdomar och tittar på skräckfilm tillsammans med fritidsledaren Ali. Han skapar aktiviteter för mer än 250 ungdomar.
Det har gått en månad sen kravallerna drabbade Stockholms förorter. Jakobsberg fick sin del av våldet. Polishuset och flera affärer i centrum fick sina fönsterrutor krossade.
Ali al-Djaber blev inte överraskad över att det hände.
– Den här gången höll de på i fem dagar. Sedan blev de trötta och gick hem. Det var varken polis eller föräldrar som fick dem att sluta kasta sten och bränna bilar - de blev bara trötta.
Ali är övertygad om att om att det kommer nya kravaller. Och att de då kommer slå mycket hårdare.
– Upploppen för en månad sen var bara en försmak av det som kommer att drabba Sverige. Ungdomar som känner utanförskap och radikaliserade unga är en tickande bomb, säger han.
Ali pekar på tre riskgrupper:
Ungdomar i trångbodda familjer - och de är många - som har svårt att vistas hemma för att göra egna aktiviteter eller plugga.
Ungdomar, vars föräldrar är långtidsarbetslösa, som saknar hopp om framtiden.
Ungdomar som är födda i Sverige, men som inte känner tillhörighet till det svenska samhället.
Den sista kategorin gör honom särskilt oroad.
– Unga skickas på religiösa läger utomlands. De får resan och vistelsen betald av organisationer som har intresse av att få unga att delta i sådana läger. De varar mellan en vecka och tre månader, säger han.
Lägren innehåller en blandning av nöjesaktiviteter och religionsundervisning. Enligt Ali märks en tydlig förändring efter andra eller tredje lägervistelsen.
– Det har hänt flera incidenter som tyder på att unga glider ifrån demokratiska värderingar, säger han. När de är tillbaka från lägren och deltar i våra aktiviteter vägrar de sitta tillsammans med ungdomar som har en annan tro. Att umgås över religionsgränser räknas som "satans verk" tror de.
Enligt källor till Expressen skickas ungdomarna på läger i Egypten, Saudiarabien, Jemen och Iran. Sunnimuslimska ungdomar skickas till de tre förstnämnda länderna, medan shiamuslimer åker till Iran.
– Jag har förlorat många ungdomar till radikala moskéer under de senaste fem åren. De har bara slutat delta i aktiviteterna, säger Ali.
Han hävdar att de radikala värderingarna och hat mot andra minoritetsgrupper sprids även inom hemspråksundervisningen.
– Flera ungdomar har berättat hur deras hemspråkslärare sprider radikala åsikter verbalt eller via flygblad på språklektionen. Det har hänt i både privata och kommunala skolor, säger Ali.
Han beskriver hur de radikaliserade ungdomarna sprider skräck även inom de egna grupperna. En ung tjej som brukade delta i Alis aktiviteter berättade nyligen inför sina skolkompisar att hon ville bli polis. Kort därefter blev hon stoppad av okända unga män på gatan.
– De hotade henne och fick henne att ändra sig. De kallar svenskar för "koffar", gudsförnekare. De förespråkar våld och har en nedsättande syn på det svenska samhället, säger Ali.
I fem år har han varit aktiv som fritidsledare. Han har fått hundratals ungdomar att delta i olika aktiviteter, både killar och tjejer.
Ali är besviken på politikerna, på att det inte finns några politiker som representerar förorterna.
– När fritidsgårdar läggs ned och sportaktiviteter begränsas i brist på pengar - vart ska de unga ta vägen? De känner sig frustrerade. Händer en olycka som dödsskjutningen i Husby för en månad sen... ja, då blir det upplopp.
– De här områdena är tecken på en totalt misslyckad integrationspolitik. Det är bara invandrare från olika länder och kulturer som trängs in. De flesta känner utanförskap, säger han.
Klockan är snart nio på kvällen. Det är dags att stänga fritidslokalen och åka hem. Jag frågar Ali om han skulle säga att förorter som Husby och Jakobsberg ligger i Stockholm.
– Nej, svarar han. De ligger inte i Stockholm. De ligger inte ens i Europa.
