Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Jag får inga propåer från andra kvinnor"

Han har fyllt 40, skrivit sex böcker, fått tre barn - och gått ner på halvtid som brottmålsadvokat.

Men Jens Lapidus jobbar fortfarande alla vardagskvällar i veckan.

- Jag är rätt ostrukturerad och asocial, säger författaren.

FAKTA

NAMN: Jens Jacob Lapidus.

ÅLDER: 40.

Med hustrun Hedda.YRKE: Författare, brottmålsadvokat.

BOR: Lägenhet på Söder i Stockholm.

FAMILJ: Hustrun Hedda Lapidus, 37, redaktör (tidigare jurist). Barnen Jack, 6,5, Flora, snart 5, och Tom, 1,5.

SOMMARSTÄLLE: På Värmdö.

FÖDD OCH UPPVUXEN: Uppvuxen i Gröndal i Stockholm som storebror till fem år yngre Jacob.

MAMMA ÄR: Anita Jarrick, 67, socionom.

PAPPA ÄR: Robin Lapidus, 63, presschef/journalist.

UTBILDNING: Juristexamen (Stockholms universitet/London). Har dessutom pluggat idéhistoria, medie- och kommunikationsvetenskap, nationalekonomi och praktisk filosofi. Deckarskrivarkurs på Folkuniversitetet.

KARRIÄR: Vikarierat på förskola. Tingsnotarie vid Sollentuna tingsrätt. Mannheimer Swartling advokatbyrå, sedan 2007 på Försvarsadvokaterna, där han också är delägare. Debuterade 2006 med "Snabba cash", som sålts till 30 länder. "Aldrig fucka upp" (2008), "Gängkrig 145" (serieroman, 2009, med Peter Bergting), "Livet deluxe" (2011), "Mamma försökte" (2012).

AKTUELL: Med kriminalromanen "Vip-rummet" (Wahlström & Widstrand).

INKOMST:  2 602 600 kronor (2012).

GODA EGENSKAPER: "Klarar många bollar i livsjonglerandet".

SÄMRE EGENSKAPER: "Stress, när bollarna blir för många".

HISSAR: "Skäggstubb, skor som åldras med patina".

DISSAR: "Häktningsreglerna i Sverige, alternativ till inspärrning utnyttjas alltför sällan och den fullkomliga isoleringen bryter ner människor".

Min drömmiddag

Gäster: Andy Warhol, Martin Scorsese, Bruno K Öijer och Kurt Cobain.

Därför dessa: "Samtliga fyra eftersom jag ser dem som kreativa genier inom sina respektive fält. Bruno K är den enda jag någonsin träffat i verkligheten så han vet jag redan är riktigt trevlig prick".

Det äter och dricker vi: "Vi skulle äta jättemycket mat som Niklas Ekstedt lagat, till exempel lammentrecote från rökskåpet, och dricka osedvanligt gott rött vin till. Sedan skulle jag måhända bli lite stressad av alla droger i rummet som de hädangångna kanske ville plocka fram till kaffet".

PS Så var mötet

Två dagar innan vi träffas har Jens Lapidus fyllt 40 år. Han ber om ursäkt för att han är lite trött och sliten efter maskeradkalaset och försöker några gånger under intervjun att kväva sina gäspningar.

Expressen har ordnat fram en skål med jordgubbar (som Lapidus säger sig älska) till bordet i frukostmatsalen på Hotel Rival. Författaren tackar, men förklarar att hustrun Hedda bestämt att de ska detoxa och bara dricka juice i dag. Han beställer kaffe och kranvatten och tar hem jordgubbarna till barnen.

Nyfikna frukostgäster kikar diskret på bästsäljarförfattaren och försöker höra vad han svarar på frågorna. "Det händer att folk kommer fram och vill prata. Alla är artiga. Jag får mycket läsarmejl till jobbet också och försöker svara på alla, om än kort", säger han.

Din nya roman "Vip-rummet" fick mig att kika en gång extra över axeln innan jag låste dörren om badrummet. Hur mådde du de 2,5 år det tog att skriva den?

- "Vip-rummet" är kanske läskigare än mina tidigare böcker. Karaktärerna - juristen Emelie och Teddy som just kommit ut från fängelset - är för många förmodligen lättare att identifiera sig med än Jorge och Mahmoud i "Snabba cash".

”På frågan om jag har begått brott väljer jag att svara att jag har kört för fort och fått böter. Samt att jag erbjudits mutor som jag självklart aldrig tagit emot. Ungdomstiden har jag inga kommentarer kring”, säger Jens Lapidus och Expressens Karin Sörbring med masken från bokomslaget till - Alla mina böcker innehåller traumatiska händelser och mycket av inspirationen får jag från mitt jobb som advokat, men det betyder inte att jag är rädd eller illa till mods när jag skriver. För mig är skrivandet en aktiv avkoppling.

Tidigare satt du på Blooms kafé här runt hörnet eller skrev hemma om nätterna. Nu hyr du ett skrivbord på Södermalm. Hur lägger du upp skrivandet?

- Förr var jag extremt ostrukturerad, nu är det inte fullt lika illa. Satt jag på Blooms kunde jag bli störd av att människor vid bordet bredvid sa så spännande saker att jag inte kunde låta bli att lyssna. Nu ställer jag ibland telefonen på flygplansläge och skriver dagtid hos Johan där jag har min skrivplats. Jag har en kapitelplanering, men boken rör sig under arbetets gång. Jag är inte som en del andra författare att jag har ett beting att jag måste skriva si och så många tecken varje dag, men jag kanske borde vara lite mer så.

- Det är skönt att ha en bestämd plats att förvara mina svarta anteckningsböcker på. Där skriver jag checklistor över karaktärer som behöver bli mer livfulla och listar områden som fascinerar mig.

Du har sagt att dina klienter har lärt dig hur tandborstar slipas till knivar, vilka knep som används för att få in mobiltelefoner på anstalter och att tandkräm används för att klistra fast saker på insidan av tv-apparaten i cellen. Vilken research gjorde du den här gången?

- Det tog mig sju år att skriva Stockholm-noir-trilogin och efteråt var jag rådvill och visste inte vad jag skulle göra. Jag ville inte välja den enkla vägen att skriva en fjärde del om de karaktärer som jag älskade och hade så bra koll på, utan försökte bryta den gängse deckartraditionen på samma sätt som jag med "Snabba cash" valde bort att ha en polis som huvudperson eller ett mord som intrig.

- I 1,5 år skrev jag noveller, men när jag jobbade på TV3:s "Efterlyst" och pratade med poliserna där från rikskriminalen som har bra perspektiv på kriminaliteten insåg jag att den stora trenden efter kokainets utbredning som jag ju redan skildrat är attacker mot mjuka mål. Efter bankrån och värdetransportrån har man börjat gå på människor. Jag bestämde mig för att skriva om kidnappning och jag ville ha ett privatutredarpar. Det blev startskottet.

- Större delen av researchen får jag gratis genom jobbet. Jag har besökt jättemånga anstalter och häkten när jag träffat klienter och jag observerar hur tatueringar ser ut, vilka märken man har på byxorna och om någon har tics med ögat.

- Den här gången har jag även pratat med en av den svenska polisens främsta DNA-experter, tagit reda på hur säkerhetsbolagen jobbar med kidnappningar och pratat med ambulanspersonal om hur skador ser ut och påverkar personer.

Jag upplever att "Vip-rummet" kräver lite mer av läsaren än dina andra böcker, inte minst i början där man får vara alert för att hänga med i de affärsjuridiska vändorna?

- Det här är första delen i en serie där det blir minst en bok till och jag låter det ta rätt mycket tid att presentera mina karaktärer Emelie, Teddy och Philip. Språket är mer normaliserat, jämfört med i "Snabba cash", där jag skildrar tillvaron ur unga, kriminella killars perspektiv. Nu är huvudpersonerna något äldre, de är akademiskt utbildade och då blir språket lugnare.

Du påstår att du inte har någon agenda med dina böcker, men i ditt "Sommar i P1" för sex år sedan framhöll du att "människan är melerad". Varför behöver det poängteras?

- Jag skriver för att underhålla mig själv och mina läsare, men inte bara för att underhålla. Jag vill säga något också, det blir för grunt annars om det inte finns något mål med det som jag lägger så väldigt mycket tid på.

- Jag vill få läsarna att identifiera sig med och sympatisera med dem jag skildrar. Allt är inte svartvitt, folk är inte monster eller änglar. Det melerade uppstår när vi sätter oss in i de andras perspektiv.

- Det är egentligen samma sak som jag strävar efter i mitt jobb som advokat, att lyfta fram min klients perspektiv och visa att min klient inte är ett monster.

Man hittar mycket samhällskommentarer om lågenergilampor, privatiserade apotek, spelberoende, inkomstlistor i kvällstidningar, skattemoral och romska tiggare. Du skildrar hur Sverige förändrats under de åtta år som ena huvudpersonen Teddy suttit inne?

- Ja, det var lite spännande att tänka tillbaka på vad som hänt och hur det var förr då folk exempelvis satt och läste pocketböcker på bussen och tunnelbanan i stället för att som nu glo ner i smartphonen.

- Jag har hört från flera håll att man tycker att "Vip-rummet" är mer politisk. Kanske är det så att de här karaktärerna uppfattas som mer normala och att man då tror att deras reflektioner kommer från mig. Men deras samhällskommentarer behöver inte nödvändigtvis ge uttryck för vad jag tycker, lika lite som det bara skulle vara jag i Jorge i "Snabba cash".

- Många gånger är det nog lättare att blicka tillbaka på förändringarna om det har gått 15-20 år än nu när man är mitt i förändringarna, men jag såg en utmaning i åttaårsintervallet.

Förra lördagen fyllde du 40 och ska enligt uppgift ha varit utklädd till Emilio Ingrosso, medan din fru hade Pernilla Wahlgren-utstyrsel?

- Ja, jag hade ett stort kalas med maskeradtema för alla jag känner. Barnens mormor och morfar var barnvakter det blev kalas hela natten. Det var lite segt dagen efteråt.

- Några presenter ville jag inte ha. Jag bad gästerna att skänka pengar till Amnesty och Action Aid.

Utifrån sett får man intrycket att du har prioriterat om i ditt liv?

- Ja, jag har skurit ner lite på advokatrollen och jobbar ungefär 50 procent som det. Det hade inte gått att lösa på något annat sätt. När tredje barnet Tom föddes för 1,5 år sedan var det inte längre möjligt att ha två heltidskarriärer som advokat och författare. Min fru har precis blivit chefredaktör för ett lokalmagasin och ville heller inte vara borta helt från arbetsmarknaden i ett år, så vi delade upp föräldraledigheten från dag ett. Varje söndag sitter vi med almanackorna och delar upp hämtningar och lämningar av barn den kommande veckan och Hedda tar nog mer än jag.

- Men jag jobbar varje kväll, varje dag i veckan så det är ingen helomsvängning av mitt liv. Jag har fortfarande väldigt mycket överskottsenergi.

Förr läste du böcker som "Få det gjort - svart bälte i vardagseffektivitet". Men när du intervjuades av Ulf Elfving på Bokmässan i fjol sa du att livet inte är ett enda maratonlopp, utan att stunderna i rättssalen är dina sprinterlopp och att skrivandet är återhämtning.

- Jo, skrivandet är en aktiv avkoppling för mig, på samma sätt som joggning eller att gå på museum kan vara det för andra. Jag slappnar av i det ganska bra.

- Jag har haft en del utbyte av boken "The power of full engagement". Jag tycker att det är vettigt att fundera kring energinivåer och att olika sysslor kräver olika mycket energi. I rättssalen krävs det hög koncentration och fullt fokus och nu har jag insett att det för att klara sådana situationer inte är fel att ladda upp. Att vila behöver dock inte vara att ligga på en säng.

- Jag har läst andra effektivitetsböcker också, men de kräver djupgående förändringar och disciplin. På ett sätt är jag nog en ganska effektiv person ändå av mig själv, för jag är så rastlös att jag inte skulle få för mig att sitta kvar och chitchatta en kvart efter ett möte.

I början av din författarkarriär sade du dig också offra sömnen. Hur funkar det nu?

- Det blir inte så mycket sömn, men det beror mer på att det ofta kommer en tredje eller femte part till sängen. Så har nog alla småbarnsföräldrar det, i någon mån.

Du och din hustru har lämnat affärsjuridiken, du för att jobba med brottmål och hon för att bli journalist.

- Ja, jag halverade min inkomst när jag gjorde det och på den tiden hade pengarna från böckerna inte börjat strömma in än.

- Det var kul att jobba med affärsjuridik på Mannheimer Swartling. Jag förmedlade sofistikerade, intellektuellt stimulerande och väldigt, väldigt genomtänkta tjänster till klienter och rådgivare. Men jag kunde inte riktigt engagera mig i det. Det var väldigt fint för hjärnan, men det var inget hjärta i det.

- De flesta som börjar juristutbildningen har nog en vag uppfattning om att de en dag ska bli advokater eller möjligtvis domare, för det är vad man sett på tv. Man har inte bilden av en person som mestadels sitter framför datorn.

- Ändå söker sig de flesta till affärsjuridiska byråer när de tagit examen. Sitter man ting är det för att det är meriterande när man ska få jobb på rätt byrå. Så gjorde jag med. Men sedan 2007 sysslar jag alltså med brottmål.

Dina böcker hör till de mest utlånade på svenska fängelser. Varför då, tror du?

- De intagna kanske märker att jag har varit i deras värld, att jag visar att saker inte är svartvita och att jag inte fördömer. Jag får rätt mycket mejl, bland annat från folk som suttit inne och har erfarenhet av omfattande kriminalitet. De kanske har varit gangsterbossar och nu vill de att jag ska skriva åt dem. Det har hänt att jag har hjälpt dem att gå igenom manus, men ibland rekommenderar jag dem att vända sig till andra, till exempel till deckarförfattarna Anders Roslund och Börje Hellström. Roslund har något på gång med en av de forna medlemmarna i militärligan, tror jag.

Du har skrivit debattartiklar om situationen i landets häkten. Varför?

- Sverige har fått kritik av FN för hur vi hanterar häktningar. Vi frihetsberövar människor och isolerar dem, utan att ens veta om de har begått brott. Det händer hela tiden att människor frikänns.

- Det är problematiskt när folk tvingas sitta inlåsta långa tider, inte bara för att det är tufft rent psykiskt utan för att människors kognitiva funktioner bryts ner av isoleringen. De får sömnproblem och stress och kan inte försvara sig på rätt sätt om de ett år senare ställs inför rätta och ska redogöra för minnesbilder.

- Jag skulle vilja ha en tidsbegränsning för hur länge människor kan hållas i isolering, processen måste snabbas på.

Fångvårdaren Emma luras eller lockas i "Vip-rummet" att utföra allt större tjänster åt internerna. Hur hanterar man som advokat sådana förfrågningar från klienterna?

- Det gäller att tidigt vara tydlig med var man står och det finns klara regler för vad vi advokater får och inte får göra.

- När någon häktas kan det finnas en hund som ska tas om hand, en bil som ska parkeras om, barn som ska hämtas och lämnas och den häktade får kanske inte ta emot några besök eller samtal. Ber klienten dig att kontakta någon för att denne ska parkera om klientens bil kan det vara en kod för något helt annat. Man måste vara observant och följa reglerna.

Du har försvarat misstänkta knarkbossar och företrätt en homosexuell man från ett asiatiskt land som riskerade utvisning. Finns det några mål som du inte åtar dig?

- Nej, vi lever i en rättsstat där den som blir åtalad har rätt att få sin version framlagd. Jag skulle inte vilja bli åtalad utan att ha någon som företrädde mig. Ju värre anklagelse, desto större vikt av att ha ett biträde vid sin sida, tänker jag. Det finns kolleger i yrket som inte åtar sig vissa mål.

- Jag skulle kunna försvara en person som liksom en i "Vip-rummet" är misstänkt för pedofili, men hittills har jag inte haft några allvarliga pedofilimål.

Vad säger du till dem som tycker att man hellre ska fälla en våldtäktsperson eller pedofil för mycket än riskera att en person som begått dessa brott går fri?

- Skulle rättssamhället fungera så kanske det skulle vara de personerna som resonerar så som blir felaktigt dömda. Principerna hellre fria än fälla och att det ska vara ställt bortom varje rimligt tvivel är heliga.

- Staten måste vara varsam med sitt straffmonopol. Annars kan vi lika gärna leva i Sovjet eller Kina.

Du beskriver dig som en moralisk person som aldrig begått något brott. Inte ens några ungdomsföreseelser?

- På den frågan väljer jag att svara att jag har kört för fort och fått böter. Samt att jag erbjudits mutor som jag självklart aldrig tagit emot. Ungdomstiden har jag inga kommentarer kring.

Vem skulle du själv välja som försvarare om du åtalades?

- Vem som helst på min byrå Försvarsadvokaterna. Det är enligt min mening den främsta byrån i Sverige.

Vilka brott har du råkat ut för?

- Jag har haft inbrott i bilen och när jag gick i sjuan var det en kille som slog mig lite. Han dog för ett tag sedan, hörde jag av en klient.

Har du någon nytta av affärsjuridiken när du planerar verksamheten i dina bolag Pilpul Litteratur AB och Advokatfirman Jens Lapidus AB?

- Den planeringen är inte så avancerad. Hedda sköter bokföringen för Pilpul, men inte för advokatbyrån. Den sköts via en redovisningsbyrå.

Du tog ut 2,6 miljoner i lön i fjol och har omkring 16 miljoner i tillgångar bara i ditt bolag Pilpul Litteratur AB. Vad betyder pengar för dig?

- Att ha lite pengar är en trygghet som lyfter bort ett orosmoment i livet. Jag växte upp i en medelklasstillvaro där vi åkte till fjällen och på solsemester en gång om året och så gör vi också med våra barn, så det är inte så stor skillnad. Jag upplever inte att jag gjort någon klassresa eller lever något extravagant liv.

- Träffar vi vänner är det ofta en söndagseftermiddag då man ses och dricker kaffe och äter vetelängd.

- Men när minstingen nyligen tappade iPaden i golvet och försäkringsbolaget sa att försäkringen inte täckte det var det skönt att kunna köpa en ny surfplatta.

Du skildrar i "Vip-rummet" olika överklassmiljöer som ordenssällskap och jaktlag. Vad har du själv för erfarenhet av det?

- Jag är intresserad av att skildra hur överklassen lever och skulle möjligtvis i researchsyfte kunna låtsas gå med i någon orden. Men nej, jag har varken tid eller intresse av att vara med i ordnar och jaktlag. Det lockar inte mig. Och jag tror inte att det är säkert att man skulle ha access. "They can sniff you out" (de kan skilja ut dig på lukten, reds anm) och vet de inte vilka dina föräldrar är och behärskar du inte deras koder så är det nog kört.

- "JW" i "Snabba cash" vill ju in i den fina världen. När boken översattes till engelska förstod man i USA inte vad grejen var med det. Där är det fullständigt självklart att sträva uppåt. Däremot var amerikanerna fascinerade av att "JW" med sin akademiska skolning ändå valde brottets bana.

Din fru Hedda som du träffade under studietiden på juristlinjen är född i den friherreliga ätten Stiernstedt som har anor från 1500-talet. I vilken utsträckning har du hämtat intryck till "Vip-rummet" från den miljön?

- Min fru är friherrinna, men hennes familj har ingen stor gård eller något slott. Jag har stora ögon och öron och snappar nog upp intryck överallt.

- Hedda är min bästa läsare. Vi bollar idéer och läser varandras texter.

Du har utsetts till Sveriges bäst klädde man och kallas ofta bildskön. Hur mycket propåer får du från andra kvinnor än din fru?

- Inga alls. Jag är så avig till andra människor. Faktum är att jag är rätt asocial och inte är så intresserad av att komma andra, nya människor nära, andra än min familj och dem jag redan känner, förstås. Jag får inga nya nära vänner. De jag har har jag haft jättelänge.

- Visst umgås vi lite grann med familjer som vi lärt känna genom barnens förskola, men jag är ingen superminglare.

Du skrev på din Facebooksida att din fru undrar vem hon är gift med varje gång hon hör talas om att du tittar på fantasy-tv-serien "Game of thrones" och att du nästan älskar den serien mer än Dennis Lehanes böcker?

- Ja, men nu när jag har lanserat nya boken har jag inte hunnit kolla in de senaste avsnitten av säsong fyra i den takt som jag skulle vilja.

- Det började med att jag skulle brainstorma kring en ny tv-serie med några av de främsta på det området i Sverige. De refererade till sjätte säsongen av Sopranos och jag hade inte en susning om vad de pratade om. De försåg mig med några boxar och vi bokade ett nytt möte fem veckor senare. Tidigare hade jag nog bara sett "The wire". Nu klämde jag "Homeland", "Breaking bad", "House of cards", "Game of thrones" och "True detective".

- Vill man uppleva stor berättarkonst i dag är det inte främst i böcker man ska leta, utan i tv-serier. De har kvalitet och melerade karaktärer, som kemiläraren mr White i "Breaking bad" som får cancer och börjar koka meth. Han är en antihjälte med moraliska dubbelattityder som vi någonstans ändå håller på. Det är precis den sortens berättande som jag jobbar med i mina böcker.

- Nu gör vi en tv-serie, men mer än så kan jag inte säga i det här läget.

I ditt "Sommar i P1"-program beskrev du dig som en joggare. Hur är dagsformen?

- Den har blivit lite lidande, men jag springer med en dagisfarsa runt Årstaviken då och då. Nu är det väl två år sedan jag sprang något milslopp på Djurgården senast.

- "Tough viking" och andra lopp där man badar i isvak och får elstötar är idioti i mina öron. Däremot kan jag förstå att man vill utmana sin kropp med "Iron man" och andra former av triatlon.

Vad är ditt personbästa på milen?

- 39 eller 40 minuter, så det är inte så snabbt eller jättebra. Men det var rätt många år sedan. Nu ligger jag förmodligen snarare runt 43 minuter. Min bror är mycket snabbare, trots att han också har barn och arbete som tar tid.

Jag såg en Instagram- eller Facebookuppdatering om att familjen och du njöt av våren på landet på Värmdö med vitsippor, kiss i gräset och hopp på studsmattan. Hur mycket snickrande fordrar stugan?

- Mycket begränsat snickrande, det kan vara att olja in något på terrassen. Vi har vanlig vattentoalett. I sommar kommer vi att vara där tre-fyra veckor. Vi tycker om att åka ut till naturen.

För Café berättade du för några år sedan att du när ingen ser dig bygger dyra lyxbilar på premiumtillverkarnas hemsidor och spelar "Clash of clans". Har du fortsatt med det?

- Det där med premiumbilarna har jag inte riktigt haft tid med på sistone, men det var min pornografi att göra det tidigare. Jag kommer dock aldrig att köpa en sådan bil, det är inte jag. Den bil man kör ska rimma med vem du är. Vi har en Volvo.

- Jag såg Ranelids (författarkollegan Björn, reds anm) Jagga parkerad här i närheten häromdagen. Han har ju Ranelid som registreringsnummer. Den var inte så ny, men väldigt fin. Jag kommer dock inte att ha Lapidus som registreringsnummer.

- "Clash of clans" har jag i en app i mobilen och det spelar jag. Jag telefonknarkar jämt, i tid och otid, fast jag är med barnen.

Du har tidigare sagt att man måste ha kvantitetstid med barnen och inte bara kvalitetstid. Hur pass medvetet närvarande lyckas du vara?

- Jag funderar hela tiden över mitt föräldraskap och kan se brister och styrkor, utvärdera och förbättra. Man måste nog inse att man inte är perfekt, men att man inte kan gå runt och ha ångest över det.

- Hedda och jag ligger nog någonstans i mitten om jag ska bedöma hur mycket vi är med våra barn. Vi har inte hjälp av någon annan att hämta och lämna.

- Jag tror att våra barn tycker att vi har kul ihop.

En råttupplevelse i Asien skrämde dig rejält. Vad tycker du om råttor nuförtiden?

- Den värsta rädslan har nog börjat avta, för det finns så mycket råttor i Stockholm nu så man vänjer sig.

- När jag efter gymnasiet reste runt i Asien bodde jag i ett ruckel i Nepal. På natten kände jag att något kröp på min mage och jag tände ett stearinljus för att se vad det var i och med att det inte fanns någon elektricitet på rummet.

- Jag blev väldigt mycket mer rädd än jag hade trott att jag skulle bli. Ett par år efteråt tyckte jag mig se råttor överallt och jag hörde dem på ett annat sätt när jag exempelvis reste i Asien. Men det var aldrig en fobi så att det skulle ha påverkat mitt liv på ett påtagligt sätt.

- Niklas i min andra roman "Aldrig fucka upp" känner ett starkt obehag inför råttor. Det har han lånat från mig.

Har du lärt dig äta selleri nu när du fyllt 40?

- Nej, jag är rädd för att det fortfarande inte är någon stor favorit. Det är inte gott. Det är illa nog att jag måste dricka en illgrön juice hela dagen i dag när min fru har sagt att vi ska fasta.

- Annars lagar jag en del mat, även om jag inte är någon jättefantast i köket. Det blir mest sådant som lämpar sig för barnen.

Tror du på Gud?

- Jag skulle gärna vilja tro, men tyvärr gör jag inte det.

Bland det första som du fick publicerat hade med religion att göra. Det var en "Under strecket"-artikel i Svenska Dagbladet om vem som har makten över sharialagen...

- Ja, men den handlade nog mer om juridik än religion. Det var stort att få in den. Ungefär samtidigt, 2003, publicerade Dagens Nyheter min artikel om konspirationsteorier kring mordet på Kennedy. Jag lade ner jättemycket tid på att läsa böcker och argumentera kring sharia och Kennedy. Däremot var det ingen som nappade när jag skrev en artikel om huruvida flour verkligen skyddar tänderna.

Du hade en lärare på högstadiet som var "extra bra med strulputtar"?

- Vi var en jobbig klass och en lärare rekryterades för att vara med oss hela tiden. Jag hade mycket energi redan när jag var liten och en gång i veckan fick jag på mellanstadiet gå i från och ha lektion bara jag. Det var inte så att jag hade svårt att lära, det var nog för att de andra i klassen skulle få lite lugn och ro.

- Läraren Roland som kom in i bilden på högstadiet var mycket bra. Han kanaliserade min energi till positiva grejer och var väldigt tydlig med vad som gällde.

Hur många av dina lärare skulle ha kunnat förutspå att du skulle bli advokat och bästsäljande författare?

- Jag tror varken att lärarna eller skolkamraterna skulle bli så förvånade. Jag må ha varit strulig, men lärarna fattade att jag hade alla åror i vattnet.

- I grundskolan och gymnasiet hade jag inte bestämt mig för att bli jurist. Efter studenten reste jag runt i Asien, jobbade på dagis och pluggade idéhistoria, medie- och kommunikationsvetenskap, nationalekonomi och praktisk filosofi. Till slut kände jag att jag måste läsa något som leder mot ett jobb. Jag var intresserad av etiska frågor, moral, rätt och fel och text och skrivande, så då blev det juristlinjen. I och med att jag redan hade läst ganska många poäng hade jag inte rätt till studiemedel under hela juristutbildningen, men det gjorde inget för jag jobbade extra på en byrå.

Det var val till Europaparlamentet förra helgen. Din fru visade på Instagram att hon kryssade FP:s Jenny Soneson. Hur gjorde du?

- Jag röstade sent på söndagskvällen, hade dålig koll och gjorde ett sistaminuten-val. De två äldsta barnen följde med och var intresserade. Det var en högtidlig känsla.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.