Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag döpte min son efter en överlevare”

”Önskade att vår son skulle få en tusendel av ditt mod”.
Carina Bergfeldt fick Stora journalistpriset för sin bevakning av Utøya.
Foto: KAJSA GÖRANSSON / SVT
69 ungdomar dödades på Utøya av terroristen Anders Behring Breivik.
Foto: SINDRE THORESEN LøNNES / SCANPIX NORWAY TT NYHETSBYRÅN

Terrordådet på Utøya, där terroristen Anders Behring Breivik sköt ihjäl 69 ungdomar, har kommit att prägla stora delar av Carina Bergfeldts yrkesliv.

Inför tioårsdagen för händelsen återvänder hon till platsen där allt började i en ny SVT-dokumentär.

– Det var extremt känslosamt, berättar Bergfeldt.

När man skriver om terrordåden på Utøya, där högerextremisten Bering Breivik sköt ihjäl 69 ungdomar, är det nästan omöjligt att inte tänka på Carina Bergfeldt. 

Hon, då på Aftonbladet, och fyra andra journalister var de enda som fick tillgång till Sundvolden Hotel som sedan kom att förvandlas till kriscenter för överlevarna. Hon följde sedan rättegångarna mot Breivik för en publik på hundratusentals läsare rapporterade hon minut för minut om överlevarnas berättelser och vittnesmål. En bevakning som också belönades med Stora journalistpriset.

– De har ingen aning om hur djupa spår som deras berättelser satte, i mig men också i läsarna. Jag får till denna dag mejl från läsare som följde rapporteringen och som tänker på Viljar och de andra överlevarna, förklarar Carina Bergfeldt.

Återvänder inför tioårsdagen

Nu återvänder hon. Inför tioårsdagen av attentaten har Carina Bergfeldt gjort en dokumentär för SVT:s räkning, kallad ”Utøya – aldrig glömma, aldrig tiga”.

– Utøya betyder så löjligt mycket för mig. 

– Jag har följt deras liv, men de har också följt mitt. I och med att vi fick kontakt, de vet om hur viktigt det var för mig att det skulle bli bra, säger Bergfeldt.

Under de snart tio åren som passerat har Bergfeldts öde kommit att sammanflätas med överlevarna som hon följt så nära och så tätt inpå.

– Det var extremt känslosamt att träffa Viljar. På många sätt som att träffa en kär vän efter 10 år.

– Herregud jag döpte min unge efter honom, Hamilton Viljar.

Carina Bergfeldt visar en bild på sin son, Hamilton Viljar, för överlevaren Viljar Hanssen, i SVT-dokumentären ”Utøya – aldrig glömma, aldrig tiga”.
Foto: SVT / SVT

Bergfeldt: ”Ville göra en käftsmäll rakt in i hjärtat”

Den här gången har hon också fått möjligheten att gå till botten med alla intervjupersoner.

– Grejen nu att var att gå på djupet med alla vilket jag inte kunde göra då. Det handlade om att åka hem till människor, sitta i deras vardagsrum och prata och titta på.

– Det var så jädra viktigt för mig att det skulle bli bra, att det inte skulle vara snaskigt. Jag ville göra en käftsmäll rakt in i hjärtat på folk, förklarar Bergfeldt.

Hon understryker att hon fått bra respons av de medverkande i dokumentären. 

– Jag har bara fått jättefina meddelanden av dem. Lene skrev till mig i går, en av mammorna i filmen, hon skrev att hon varit nervös men att hon var så stolt över slutprodukten.

Ali Esbati överlevde Utøya: ”Jag hade hennes blod på händerna”

I samband med nioårsdagen av dådet berättade vänsterpartisten Ali Esbati, som var på Utøya men överlevde, för Expressen om sina upplevelser.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.