Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Jag är en produkt av 'Top Gun'-eran"

"Man kanske kan tro att man måste ha andra förutsättningar och exempelvis studietradition hemifrån för att kunna ha det jobb som jag har, men de andra färdigheter man behöver kan man skaffa efter 18-årsdagen", säger överbefälhavare Micael Bydén till Expressens Karin Sörbring.Foto: Olle Sporrong

Han är utbildad stridspilot, har flugit 1500 timmar i Viggen och såg liksom många andra unga upp till Tom Cruises rollfigur löjtnant Maverick i 80-talsklassikern "Top Gun".

Men överbefälhavaren, som chefat för farliga fredsbevarande insatser i Afghanistan och leder det dagliga arbetet med ökade spänningar och omvärldshot, är rädd för en kanske otippad sak:

– Jag har respekt för höjder och ogillar skarpt att exempelvis behöva klättra upp på hustaket hemma, säger 52-årige Micael Bydén.

Stridspilot som fått Natos ISAF-medalj

NAMN: Per Micael Bydén.

ÅLDER: 52.

YRKE: Överbefälhavare.

BOR: Vit villa i Södertälje.

FAMILJ: Hustrun Anita Carlman, 58, platschef på ett gym. Barnen Ludvig, 26, Lovisa, 23, och Harald, 18.

FÖDD OCH UPPVUXEN: I Gnarp i Hälsingland med en fyra år äldre syster och tre år yngre syster.

MAMMA ÄR: Gun Bydén, 80, vårdbiträde.

PAPPA ÄR: Alvar Bydén, 80, har drivit en färghandel.

UTBILDNING: Värnplikt på KA4 i Göteborg, kustartilleriets/marinens officershögskola, flygvapnets grundläggande flygutbildning och krigshögskola, Försvarshögskolans taktiska kurs och chefsprogram.

KARRIÄR: Officer vid KA5 i Härnösand (1985), stridspilot vid F21 i Luleå (1989-96), ställföreträdande divisionschef F21 (1996-97), flygattaché i Washington (1999-2002), stf chef Försvarsmaktens helikopterflottilj i Linköping (2003-2005), chef för helikopterdivisionen i Linköping (2005-2009), chef för flygvapenavdelningen vid produktionsledningen i Stockholm (2009-2011), regional stabschef vid Isafstyrkan i Afghanistan (2001), flygvapeninspektör och flygtaktisk chef (2012-13), flygvapenchef (2014-15), överbefälhavare sedan 1 oktober 2015 och utnämndes då till general. Har bland annat fått Natos ISAF-medalj och den tyska försvarsmaktens hederskors i silver.

INKOMST AV TJÄNST: 1 275 038 kronor (2015).

P.S. Så var mötet

"Hej Karin!". Överbefälhavaren hälsar mig välkommen med mitt förnamn då han tar emot vid soffgruppen på sjunde våningen i högkvarteret på Gärdet i Stockholm. Presschefen Philip Simon och andra medarbetare duar inte Bydén utan säger "Vad säger ÖB om...?", men generalen uppmanar fotograf Olle Sporrong och mig att säga "Micael", kort och gott. Micael Bydén är väldigt rak i ryggen och pekar med hela handen då han på en tavla nere i entrén ska visa vilket av Viggenplanen han styr, men man blir inte nervös i överbefälhavarens närhet. Han skojar, har fullt fokus, vågar vara personlig och frågar nyfiket om min värnpliktstid. Efteråt lägger ÖB upp en bild från vårt möte på sitt Instagramkonto: "Snart i en tidning nära dig. Intervjuad av Expressens Karin Sörbring".

Vi står i hissen på väg ner från sjunde våningen i Högkvarteret på Gärdet i Stockholm, där överbefälhavaren har sitt rum. Nere på entréplanet finns en stor bild på två Viggenplan, där Micael Bydén själv sitter vid spakarna i det ena.

Han har precis förklarat varför vi i Sverige inte ska vara så rädda för Ryssland, varpå jag ställer en öppen fråga om vad han då i stället är rädd för.

– Jag är höjdrädd och har svårt för ormar. Jag tycker att det är jobbigt att springa på hustak och klättra på stegar, svarar ÖB.

Men under dina tio år som stridspilot var du ju dagarna i ända högt uppe i luften..?

– Ja, men när man är högre upp än 30 meter så går det bra, då känner jag inte av höjdrädslan. Däremot kan jag drömma mardrömmar om att behöva klättra i höga master.

Hm... Jag som nyligen varit i Israel och Palestina och i möten med den israeliska militären, underrättelsetjänsten Mossad och palestinska politiker fått höra hur livsviktigt det är att aldrig visa sig svag inser att den svenska försvarsstrategin och synen på image uppenbarligen är en annan när högste chefen erkänner sig vara höjdrädd?

– Jag vill ha en lärande organisation där medarbetarna är trygga och ges stort eget ansvar. Människor som är rädda för att göra fel åstadkommer inte lika bra resultat. Inom Försvarsmakten ska det finnas utrymme för att till och med råka göra fel någon gång, så länge det inte handlar om avsiktliga regelbrott. Vi ska dra lärdom av misstag för att utvecklas, säger överbefälhavaren.

Överbefälhavarens eget "misstag" då han efter att ha landat sitt Viggenplan en decemberdag 1989 ertappades med ett hål i ena vingen ska vi snart återkomma till.

"DÄR SITTER JAG". Överbefälhavare Micael Bydén visar Expressens Karin Sörbring vilket av Viggenplanen på tavlan nere i entrén på högkvarteret som han styr.Foto: Olle Sporrong

Men vi börjar med att prata om en mycket speciell kväll hemma i trebarnsfamiljen Bydéns vita villa i Södertälje, torsdagen den 10 september 2015 klockan 21.58.

Du trodde att det inte skulle bli någon ÖB-utnämning när det väntade samtalet inte kommit tidigare den kvällen?

– Precis, jag hade fått information om att ett samtal skulle komma under tidiga kvällen om jag skulle utses till överbefälhavare. Jag har ju aldrig varit med om en motsvarande process, men då det ringde från dolt nummer strax före tio på kvällen hörde jag direkt vem det var. Det var inget långt samtal, statsrådet meddelade bara beslutet.

Vad tänkte du?

– "Oj", tänkte jag nog i den stunden. Det är ett väldigt speciellt jobb och ingenting som man kan planera sig själv emot. Det var en häftig känsla, men det infann sig också en stor ödmjukhet. Vad innebär det här för mig som person, hur kommer mina arbetsdagar att se ut och kommer jag att klara av det, undrade jag.

Nu när du varit överbefälhavare i 1,5 år och kan se den där kvällen lite grann i backspegeln, vad var det knepigast att förbereda sig på?

– Uppmärksamheten kring den här befattningen, att man blir så personifierad med den roll man har. Man blir igenkänd och förväntas säga kloka saker vid rätt tillfälle.

Försvarsmakten är en så kallad enrådsmyndighet där ÖB fattar beslut på myndighetens vägnar och ensam bär ansvaret. Vad är svårast med att vara högsta chefen?

– Det är ett stort ansvar som jag försöker hantera, men jag är helt klar över att jag inte kan göra det här ensam, det hela bygger på att jag har en organisation med kompetenta medarbetare. Jag litar på min personal och de chefer jag har omkring mig och går inte runt och oroar mig över det stora ansvaret.

– Det finns många led i detta, men mycket bygger på att jag känner mina medarbetare och ger dem möjlighet att lära känna mig så att de kan agera i chefens anda.

Du pendlar från Södertälje vid halv sju om morgnarna och det blir ofta kvällsarbete. Hur mycket jobbar du?

– Det är ingen 40-timmarsvecka och inga åttatimmarsdagar. När jag åker hem om kvällarna har jag handlingar med mig som jag läser i bilen och hemma och jag ringer samtal. Det gäller att hitta en balans. Jag är inte mer än människa och jag behöver sova, träna och umgås med andra.

Då jag för snart tre år sedan intervjuade din företrädare Sverker Göranson berättade han om sin utbrändhet. Vad har du för beredskap för att inte gå in i väggen?

– Jag lyssnar mycket på de rekommendationer jag får av mina goda rådgivare. Jag upplever att jag har gott stöd att hantera kalendern, få rätt underlag och hjälp att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Jag lyssnar också när de säger att "nu är det dags att åka hem" eller att försöka hålla en helg ren från arbete.

Vad kostar det dig att ha detta uppdrag?

– Kontot in är mycket större än kostnadskontot. Mina 30 år inom Försvarsmakten har hjälpt mig att bli den jag är, gett mig erfarenhet från andra länder och gjort att min familj och jag fått bo i såväl olika delar av Sverige som utomlands.

Trots att ÖB har en bakgrund som stridsflygare ogillar han att klättra på tak och drömmer mardrömmar om att behöva klättra i höga master.Foto: Olle Sporrong

– Kostnaden är i relation till familjen. Jag har jobbat mycket genom åren, men alltid haft en diskussion med min fru och prioriterat att ägna mig åt familjen och vännerna övrig tid. Det där med att utöva hobbies och ha egen tid har fått stå tillbaka. Jag hade gärna spelat mer golf (ÖB har 28,5 i handicap, reds anm), men det blir bara en runda om året. Och jag hade älskat att jaga mer, men det har jag inte gjort alls de senaste åren. Däremot försöker jag se till att träna.

 

LÄS MER: ÖB Sverker Göranson berättar om utbrändheten och terapin

 

Bydén: "Har jag för mycket i huvudet är det perfekt att ge mig ut och springa"

Jag läste att dina maratonskor står på hyllan sedan du gjorde ett alpint maratonlopp i Schweiz i alldeles för kuperad terräng, så hur ser dina motionsvanor ut nu?

Jag snörar på mig joggingskorna och springer en timma, då hinner jag lite mer än en mil. Och så går jag på gym minst en gång i veckan. För att må bra och klara av att sitta i möten och vara pigg är det en förutsättning att hålla i gång fysiskt. Har jag för mycket i huvudet är det perfekt att ge mig ut och springa. Då jag kommer tillbaka från löprundan har jag bara en eller två grejer kvar i huvudet.

Lyssnar du på musik eller på naturen under löprundorna?

– Jag lyssnar gärna på Tomas Ledin, Magnus Uggla och Adele, men inte medan jag springer.

Mina kolleger på plats under årets "Folk och försvar"-konferens i Sälen såg dig röja loss på dansgolvet och du har tidigare uppträtt med försvarets fältartister i Ungern. Berätta!

– Jag har aldrig spelat något instrument, så därför fick jag hålla mig till att sjunga. Jag skulle gärna vilja lära mig att sjunga bra, men i fallet med fältartisterna kom jag undan med att de har en så duktig orkester.

"Som chef vill jag skapa en miljö där personalen känner sig trygg", säger ÖB Micael Bydén.Foto: Olle Sporrong

Hur vill du vara som person och chef?

– Tydlig, uppmärksam. Jag vill lyssna och förstå. Som chef vill jag skapa en miljö där personalen känner sig trygg och inte går omkring och är orolig och funderar över om de törs ta initiativ. Gör de ett fel så lär vi oss av det. Arbetsmiljön ska bygga på förtroende och tilltro. Jag utgår från att alla alltid gör sitt bästa och att vi lär av misstagen. Däremot vill jag inte vara nere i detaljer och styra.

Du har varit attaché i Washington D.C., gjort utlandstjänst i Afghanistan och tjänstgjort sju år på högkvarteret. Hur pass medveten har din karriärplanering varit?

– Det har aldrig varit någon plan för att få det här uppdraget. Jag var tacksam och glad och lite nöjd med mig själv när jag fick förmånen att vara förbandschef för Försvarsmaktens helikopterflottilj, det var så långt som jag kunde se min roll. Det är mycket tillfälligheter som styr, jag har haft chefer som har trott på mig och jag har alltid försökt att göra mitt bästa. Jag hade trivts bra med att fortsätta som förbandschef, jag gick inte runt och trodde att det var jag som skulle göra ÖB-jobbet.

Stridspilot som fått Natos ISAF-medalj

NAMN: Per Micael Bydén.

ÅLDER: 52.

YRKE: Överbefälhavare.

BOR: Vit villa i Södertälje.

FAMILJ: Hustrun Anita Carlman, 58, platschef på ett gym. Barnen Ludvig, 26, Lovisa, 23, och Harald, 18.

FÖDD OCH UPPVUXEN: I Gnarp i Hälsingland med en fyra år äldre syster och tre år yngre syster.

MAMMA ÄR: Gun Bydén, 80, vårdbiträde.

PAPPA ÄR: Alvar Bydén, 80, har drivit en färghandel.

UTBILDNING: Värnplikt på KA4 i Göteborg, kustartilleriets/marinens officershögskola, flygvapnets grundläggande flygutbildning och krigshögskola, Försvarshögskolans taktiska kurs och chefsprogram.

KARRIÄR: Officer vid KA5 i Härnösand (1985), stridspilot vid F21 i Luleå (1989-96), ställföreträdande divisionschef F21 (1996-97), flygattaché i Washington (1999-2002), stf chef Försvarsmaktens helikopterflottilj i Linköping (2003-2005), chef för helikopterdivisionen i Linköping (2005-2009), chef för flygvapenavdelningen vid produktionsledningen i Stockholm (2009-2011), regional stabschef vid Isafstyrkan i Afghanistan (2001), flygvapeninspektör och flygtaktisk chef (2012-13), flygvapenchef (2014-15), överbefälhavare sedan 1 oktober 2015 och utnämndes då till general. Har bland annat fått Natos ISAF-medalj och den tyska försvarsmaktens hederskors i silver.

INKOMST AV TJÄNST: 1 275 038 kronor (2015).

– Egentligen har jag bara sökt ett jobb aktivt, det som stabschef i Afghanistan. Det var ett medvetet val för att vara trovärdig i det jag gör. Det låg inte inom ramen för den kompetensprofil jag hade i mitt dåvarande uppdrag, men det har gett mig otroligt mycket att ha erfarenhet av att verka i en svår miljö.

Hur gick diskussionerna hemma när du som trebarnspappa frivilligt anmälde dig att tjänstgöra i ett land där fem svenska soldater hittills har mist sina liv?

– I officersyrket ingår det som en naturlig del att åka i väg på internationella insatser. Jag talade om för familjen vad jag ville och behövde göra och det var en uppoffring inte minst för min fru att vara ensam med allt en period. Jag har visserligen pendlat mycket genom åren, men då har jag funnits till hands. Den här gången handlade det om att vara borta i mer än ett halvår. Därför ville vi i familjen hitta ett tillfälle då det påverkade där hemma minst och det fungerade 2001 då barnen var lite större och vi kunde få mycket stöd av familj och vänner.

ÖB Micael Bydén: "Jag har aldrig varit i strid"

Vad är det mest farliga du har varit med om i tjänsten? Har du exempelvis tvingats skjuta mot människor eller rentav döda?

– Jag har inte varit i strid, däremot utsätter man sig för risk när man är i Afghanistan. Jag ledde en internationell stab i ett konfliktfyllt område och rörde mig i landets norra delar där det kunde hända saker. Min chef utsattes för ett attentat där en hög polischef dödes. Min chef var bara några meter ifrån polischefen. Den typen av händelser kunde jag också ha hamnat i.

Försvarsmaktens operativa reserv (OR) övar på Tofta skjutfält utanför Visby på Gotland.Foto: Alex Ljungdahl

– Under utbildningen som stridspilot har jag förstås tränats i att klara att bli förhörd och tillfångatagen. Som stridspilot utsätter man sig för risker. Man lägger sitt liv i någon annans händer och får sedan ta ansvar för andra piloter som växer upp inom organisationen. Du flyger i dåligt väder, långt borta och ett enda litet misstag kan vara skillnaden mellan att det går bra eller slutar illa. Jag har tränat och levt i en sådan miljö, men jag vet som sagt var inte hur jag reagerar om det blir riktigt hotfullt i och med att jag inte upplevt konkret fara för mitt eget liv.

– Jag lärde mig mycket av haveriet i flygvapnet då vi miste fyra kolleger (anställda på helikopterflottiljen i Kallinge som omkom då två helikoptrar kolliderade vid Ryd i Småland år 2007, reds anm). Det skulle jag kunna prata om hur länge som helst...

Stridspiloter brukar ha ett "call sign", smeknamn. Vilket är ditt?

– Nja, det där är ett modernt påfund, det hade vi inte på min tid. Men nu när det framkommer kan jag tänka mig att en och annan i huset kommer med förslag på ett lämpligt "call sign", haha.

Inspirerades av Tom Cruise och "Top Gun"

"Top Gun" kom 1986 och du blev stridspilot vid F21 i Luleå 1989. Hur pass influerad var du av den filmen?

– Självklart är jag en produkt av "Top Gun"-eran. Jag började på flygskolan i Ljungbyhed 1986 och hade en väldigt glorifierad bild av piloter, såg dem lite grann som ouppnåeliga. Den bild jag hade av hur en stridspilot skulle vara, den fyllde jag ju inte. Men jag visste helt enkelt inte bättre. Då jag lärde känna de andra piloterna visade det sig att man inte behöver vara bäst på allt för att passa in i rollen.

Tom Cruise i "Top Gun", 1986.Foto: Paramount Pictures / ZUMAPRESS.COM/ALL OVER PRESS ZUMA PRESS

Du växte upp i det lilla samhället Gnarp i Hälsingland med en yngre och en äldre syster. Pappa hade färghandel och mamma var vårdbiträde. Och du hade knappt varit utanför kommungränsen då du ryckte in för värnplikten vid KA4 i Göteborg. Som överbefälhavare går du på kungamiddagar. Det är en viss resa du har gjort...

– Ja, det var enkelt i den här väldigt fina lilla byn i södra Norrland. Den sociala kontrollen var stor och då man var barn såg man det kanske inte som en fördel att vi hade ögonen på oss, men det gick förstås inte att ställa till så mycket. Man kanske kan tro att man måste ha andra förutsättningar och exempelvis studietradition hemifrån för att kunna ha det jobb som jag har, men de andra färdigheter man behöver kan man skaffa efter 18-årsdagen. Miljön i det militära attraherade mig och en ung kapten sade att jag borde söka till befälsutbildningen. Jag hade inte så många alternativ. Annars skulle jag nog ha flyttat hem till Gnarp igen och sökt något jobb i bygden. Jag hade någon idé om att bli kock, men inte genom att gå kockskola utan i så fall genom att arbeta hos en vän till mina föräldrar som hade en restaurang. Kanske hade jag sökt mig till Hudiksvall eller Sundsvall.

 

LÄS MER: ÖB Bydén: "Jag kommer att ställa höga krav på alla inblandade"

 

Micael Bydén: "Jag är en lagspelare"

Jag tyckte att en av de största lärdomarna med att göra lumpen var att leva nära och samarbeta i grupp med människor som man inte själv hade valt. Vad i det militära fick dig att vilja stanna kvar?…

– Jag är en lagspelare och behöver människor omkring mig. Det var fint att vara en del av något större. I det militära fick jag tidigt lära mig att ta ansvar. Det var ordning och reda och man fick växa med uppgiften.

– Att göra mintjänst och båttjänst kändes meningsfullt. Jag minns ännu hur jag satt på en ö som inte var mycket mer än en sten som stack upp ur vattnet och funderade på vad jag skulle göra om en ubåt dök upp. Det var fantastiska miljöer som vi arbetade i där i Norrlands, Stockholms och Göteborgs skärgårdar, det var en helt ny värld som öppnades för mig.

ÖB Micael Bydén och hustrun Anita Carlman, platschef på gym, i samband med en konsert som hölls i fjol för att fira kungens 70-årsdag.Foto: Patrik Österberg / PATRIK C ÖSTERBERG/STELLA PICTU STELLA PICTURES

Men du bytte spår från marinen till flygvapnet då din fartygschef "glömde" skicka in din ansökan om att bli helikopterpilot inom marinflyget. Berätta!

– Jag hade ju någon form av dröm att flyga helikopter inom marinen och när det inte blev så sökte jag till flygvapnet också och blev antagen.

Till skillnad från en del andra högt uppsatta militärer har du inte varit adjutant hos kungen?

– Jag har aldrig blivit tillfrågad. Men jag har varit attaché och det ger nog ungefär motsvarande erfarenhet, man håller kontakt i det land man är, tar emot besök och liknande.

Du har talat mycket om vikten av jämställdhet och att försvaret behöver få in fler kvinnor. Hur bra är du på jämställdhet i ditt privatliv, vad gäller exempelvis föräldraledighet?

– Jag har tyvärr inte varit någon föregångsman när det handlar om att ta ut föräldraledighet, men jag rekommenderar mina kolleger att om möjligt ta en stor del av föräldraledigheten. Jag önskar att jag hade nyttjat den möjligheten bättre. Det dåliga samvetet kan slå till ibland, jag borde ha lagt mer tid på att vara hemma med barnen. På samma sätt kan jag känna dåligt samvete gentemot jobbet. Jag hinner exempelvis inte åka och besöka alla förband så ofta som jag skulle vilja.

– Försvarsmakten behöver attrahera fler kvinnor. Det är inte någon rättvisefråga utan ett måste om vi ska bli en bättre organisation. Framför allt behöver vi fler kvinnor i uniform, på civilsidan ser det något bättre ut med könsfördelningen.

– Min fru och jag har varit överens om ansvarsfördelningen och ändå lyckats rätt väl i vårt gemensamma projekt med vår familj.

 

Överbefälhavaren tvättar och stryker hemma

 

Det är du som tvättar och styrker hemma, sade du till Länstidningen Södertälje?

– Ja, jag är som vem som helst och gör det som behöver göras i hemmet.

Vad tänker du i dag om incidenten 1989 då ett hål i ena vingens framkant upptäcktes när du landade ditt Viggenplan och det doftade terpentin för att du varit i talltoppshöjd?

– Jag använder mig av det exemplet för att visa att jag är en normal person i organisationen. Jag har mina fel och brister och jag har gjort mina misstag. Då jag landade mitt stridsflygplan efter ett pass hade jag uppenbart flugit för lågt, jag hade ett genomslag i ena vingen. Det var ett misstag som kunde ha slutat väldigt illa. Men i hela den processen fick jag stöd. Man litade på att jag inte hade gjort det i berått mod, man utgick från att det var ett misstag. Hela divisionen där jag då flög lärde sig väldigt mycket av det här, liksom jag som person. Det jag vill peka på är att vi behöver ha den typen av arbetsmiljö i Försvarsmakten, en icke-dömande kultur där vi utgår från att individen i alla lägen gör sitt allra bästa. Ingen vill misslyckas och komma tillbaka med ett flygplan med hål i vingen. Ingen sjöman vill sätta sitt fartyg på grund, ingen soldat vill skjuta ett vådaskott för att prova det. Händer det trots allt måste man ta det med utgångspunkten att då ska vi lära.

Viggen.Foto: Thomas Persson / KVP

– Man ska inte blanda ihop det med att sätta saker i system, att bryta mot regelverk är något annat. Men misstag ska man lära av. En trygg organisation är en effektiv organisation. En rädd organisation är det motsatta: ineffektiv och i slutändan farlig. Man ska känna trygghet och det kommer från oss chefer. Vi ger dig ansvar, vi litar på dig, vi förväntar oss att du tar initiativ. Då kommer det där misstaget - och den dagen ska man få stöd. Det fick jag. Jag är kvar och jag försöker göra mitt allra bästa varje dag. Men det händer fortfarande att jag begår misstag. Jag är bara människa.

Vad har du för relation till försvarsminister Peter Hultqvist (S)?

– Den är positiv. Jag håller honom informerad och jag uppfattar att han gör likadant gentemot mig. Vi har återkommande möten och dessa känns otvungna, öppna, tydliga och transparenta.

Om ni nu har bevis för ubåtskränkningar från Ryssland, varför går Försvarsmakten inte ut med den informationen till svenska folket och får tyst på allt tal om minkar och synvillor?

– Nu säger du det viktiga ordet "om". Det finns vissa saker som vi inte pratar om, som vår kapacitet och vår beredskap. Vi går inte ut med information som skulle kunna röja förmågor eller avslöja hur vi jobbar. Om vi konstaterar en kränkning där ett flygplan, en helikopter eller ett fartyg kommit in över svenskt territorium så berättar vi det. Men det är lättare att bekräfta brott mot tillträdesförordningen när det handlar om sådant man kan se på radarn och där vi kan skicka upp ett flygplan. Allt det där är svårare under vatten. Dels ser du inte verksamheten lika tydligt om den äger rum under ytan, dels är det svårt att nationalitetsbestämma verksamheten. Kan vi inte bekräfta vilket land som brutit mot tillträdelsesförordningen går vi inte ut och spekulerar om saken.

"Det finns vissa saker som vi inte pratar om, som vår kapacitet och vår beredskap", säger Micael Bydén.Foto: Olle Sporrong

Hur ser du på den ökade risken för sabotage mot master och infrastruktur samt desinformationsspridning?

– Det ligger inom ramen för nya hot och risker. Där har vi fysiskt sabotage mot infrastukturen och cyberpåverkan där man vill ta reda på saker och förstöra IT-system. Sårbarheten är en helt annan än tidigare. Vi försöker förstå vad det här är, vilka som gör det, samla in data, agera och aktivt försvara oss mot personer som vill göra oss illa. För det behöver vi rätt kompetens och delvis andra förmågor. Försvarsmakten kan göra en del, men inte allt. Vi har ett nytt totalförsvarskoncept där vi samverkar med andra myndigheter.

 

ÖB Bydén om storövningen Aurora

 

Ja, det får ni ju - apropå värdlandsavtalet med Nato som antogs i riksdagen i fjol - tillfälle att testa i september i år då storövningen Aurora med uppemot 20 000 deltagare kommer att äga rum i Stockholm, Mälardalen, Göteborg och på Gotland. Massor av myndigheter deltar, liksom flera Natoländer.

– Ja, det är en mycket viktig övning, en milstolpe för samverkan av de militära resurserna. 40-talet myndigheter deltar.

Försvarsberedningen (ett forum där Sveriges regering och de politiska partierna i riksdagen kan samråda inom Sveriges säkerhets- och försvarspolitik, reds anm) började nu i veckan. Du sade i november till DN:s Mikael Holmström att försvarsförmågan kommer att sjunka och riskerna för Sverige öka utan nya anslagshöjningar i nästa försvarsbeslut 2020 och har även talat om att de ökade försvarsanslagen nästan ätits upp av den förändrade dollarkursen?

– Valutakursen är en del av detta. Vad som händer i en ekonomi där man har samma anslag över tid är att man får urholkningseffekter. Det blir dyrare att köpa saker och lönerna går upp. Sedan finns det också teknikaliteter kring valutor, det finns index. Man förlorar köpkraft över tiden. Vad det handlar om för oss är att jag som överbefälhavare har erhållit ett mycket tydligt uppdrag i ett inriktningsbeslut satt över fem år. Det är också satt med ekonomi. Med urholkningseffekter och löneökningar blir de prioriteringar vi måste göra tuffare och tuffare för varje år, men det är uppdraget. Då får man till exempel skjuta saker man inte har råd med just nu på framtiden, man får sänka en ambition eller låta en övning stå tillbaka för annat. Det vi gör nu är att bygga mer operativ effekt och mer militär förmåga, det är den tydligaste uppgiften vi har under den här perioden.

Rysslands president Vladimir Putin.Foto: Alexei Nikolsky / AP TT NYHETSBYRÅN

– Så här ett drygt år in i försvarsbeslutet ser vi att det bär. Försvarsmakten har blivit starkare, vi har levererat det som förväntades, vi har gjort mer, vi har tagit egna initiativ, vi är på Gotland tidigare, vi har infört ett kustrobotsystem, så vi gör vad vi kan varje dag, det kan jag lova!

Vi ska inte överdriva rädslan för Ryssland, har du sagt. Utveckla!

– Man ska inte gå runt och vara rädd för Ryssland, men det finns skäl att följa utvecklingen av vad Ryssland gör. Det är Ryssland som utmanar säkerhetsordningen i Europa, det behöver vi inte hymla med. Det är en illegal annektering av Krim, det är fortsatta strider i östra Ukraina och Ryssland har visat att man faktiskt har ambition att använda sina militära maktmedel för att nå sina mål. Man satsar stora ekonomiska belopp för att genomföra sin försvarsreform. Vi följer Ryssland noga för att förstå vad som händer. Jag tycker inte att man ska vara rädd, men uppmärksam ska man vara.

Vilka personliga erfarenheter har format dig mest?

– Om man ser vad jag har haft förmånen att få göra i min resa i Försvarsmakten så handlar det väldigt mycket om att vara en del av något större, en del av ett lag, att få ansvar tidigt - inte bara för sig själv och sin egen utrustning utan också för en kamrat. Det har präglat mig väldigt, väldigt mycket. Sedan är det självklart ett antal jobb som har format mig. Jag har haft förmånen att genomföra internationell insats i miljöer som är allt annat än det vi har här hemma. Min flygande verksamhet har präglat mig. Olycka med medarbetares och kollegers bortgång har präglat mig väldigt mycket.

Är det några av dessa lärdomar som du har kunnat använda som trebarnsfar också?

– Självklart. Det finns utbildningar längs resan och det finns erfarenheter i min karriär som har hjälpt mig också i föräldrarollen. Och om jag hade haft de erfarenheter jag har i dag redan då jag skulle bli pappa första och andra gången tror jag att jag hade blivit en bättre förälder under de första småbarnsåren.

Expressens Karin Sörbring och ÖB Micael Bydén.Foto: Olle Sporrong

P.S. Så var mötet

"Hej Karin!". Överbefälhavaren hälsar mig välkommen med mitt förnamn då han tar emot vid soffgruppen på sjunde våningen i högkvarteret på Gärdet i Stockholm. Presschefen Philip Simon och andra medarbetare duar inte Bydén utan säger "Vad säger ÖB om...?", men generalen uppmanar fotograf Olle Sporrong och mig att säga "Micael", kort och gott. Micael Bydén är väldigt rak i ryggen och pekar med hela handen då han på en tavla nere i entrén ska visa vilket av Viggenplanen han styr, men man blir inte nervös i överbefälhavarens närhet. Han skojar, har fullt fokus, vågar vara personlig och frågar nyfiket om min värnpliktstid. Efteråt lägger ÖB upp en bild från vårt möte på sitt Instagramkonto: "Snart i en tidning nära dig. Intervjuad av Expressens Karin Sörbring".

Förklara för folk som inte har militär erfarenhet vad alla titlar, gradbeteckningar och hierarkier ska vara bra för!

– Med uniform och gradbeteckningar ser man tydligt var i organisationen en person befinner sig. Man kan läsa ut vilken kompetens och vilken erfarenhet personen har och veta vilket ansvar man kan lägga på henne eller honom. Jag har jobbat i andra sammanhang där man inte är likadant klädda och det har inte varit mindre hierarkiskt där.

 

Följ Expressen på Facebook!

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.