Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Jag är beredd att möta döden"

"Jag är beredd att möta döden", säger dödsdömde svensken Ferry Linnbark.

KUALA LUMPUR. Svenske Ferry Linnbark dömdes i torsdags till döden av en domstol i Malaysia.

Nu inväntar han avrättning i en liten enmanscell på det fruktade Kajang-fängelset.

Expressen fick i dag besöka honom.

– Jag är beredd att möta döden. Jag vet att jag är oskyldig. Jag har min stolthet kvar och den kan ingen ta ifrån mig, säger han.

De gallerförsedda grindarna förs åt sidan och jag leds in i en lång korridor. Jag har suttit i väntrummet i knappt två timmar och sett familjemedlemmar träffa sina anhöriga i ett besöksrum intill.

Men svenske Ferry Linnbark behandlas separat. För att träffa de dödsdömda fångarna får man gå genom den långa och kala betongkorridoren, genom portar och in en liten kulvert. I små bås får man i en telefon tala med den dödsdömde som sitter bakom ett galler och en plexiglasskiva. Det är sterilt och kalt. Det ekar av fotsteg och ett konstant sorl hörs. Vakter kommer förbi med jämna mellanrum och tittar att allt går rätt till.

När jag kommer till båset har Ferry Linnbark redan anlänt. Han är klädd i en vit och orange overall. Först när han lyfter händerna för att vinka till mig ser jag att hans högerarm är festkedjad i golvet.

Känner sig deprimerad

Fram till rättegången i torsdags satt han i Sungai Buloh-fängelset strax norr om Kuala Lumpur. Efter dödsdomen togs han direkt till Kajang-fängelset, söder om huvudstaden, och dess avdelning för dödsdömda.

Vi sätter oss tillrätta. Han ser uppriktigt glad ut över att få besök.

Hur mår du?

– Jag har blivit dömd till döden. Hur kan man egentligen känna sig? Jag vet inte vad jag ska svara. Jag känner mig deprimerad, säger Ferry Linnbark.

De senaste dagarna har varit omtumlande.

– Jag har precis anlänt hit till Kajang-fängelset. Jag flyttades direkt efter domen i torsdags. Jag har inte riktigt hunnit smälta allting.

Hur är Kajang-fängelset?

– Jag sitter helt själv i ett litet rum. Det finns ingen att prata med. Alla dödsdömda får egen cell. Här sitter jag 24 timmar om dygnet. Det finns ingen toalett, bara ett hål i golvet. Det stinker otroligt mycket från avloppet. Det finns heller inget rinnande vatten. Jag får vatten i en hink om jag behöver. Ur hinken kan jag skopa vatten om jag vill tvätta mig.

Översvämning i cellen

Ferry Linnbark berättar att han inte får gå ut eller promenera. Cellen är så liten att det inte går att motionera.

– Det är så tufft att inte ens ett djur skulle överleva i den här miljön. Det känns som att flyttas tre sekel tillbaka i tiden. Det är väldigt primitivt, säger han.

– Ingen bryr sig ifall vi lever eller dör. Vi bara väntar på att avrättas eller dö i en hjärtattack.

Det småregnar ute, men skyfallen kommer tätt. I Malaysia råder regnperiod. Ferry Linnbark har redan hunnit drabbas av dess effekter.

– Jag har haft översvämning i cellen. När det ösregnade kom smutsvatten upp ur avloppet. Det stank otroligt mycket. Hela min madrass blev blöt med avloppsvatten. När jag sa till vakterna att jag ville ha en ny madrass skrattade de bara och sa "tror du att det här är ett hotell"?

Hur tillbringar du tiden i cellen?

– Jag har en bok, en engelsk ordlista. Den sitter jag och läser om och om igen. Jag har gått igenom alla ord tre gånger redan.

Hur är vakterna här på Kajang-fängelset?

– Jag har bara varit här några dagar. Men de verkar vara lugnare än på Sungai Boluh.

– Under min tid i Sungai Boloh-fängelset hånade och skrattade vakterna åt mig. De sa att "Du kommer att bli hängd" och så visade de med händerna en snara om halsen. Så i någon mening har jag varit beredd på det här.

Hur känns det att sitta här?

– Jag är nu dömd och har accepterat min situation. Nu går jag bara här och väntar på min död. Men jag är stark. Om man inte är mentalt stark går man under omedelbart.

"Jag är inte rädd för döden"

Ferry Linnbark greps på flygplatsen i Kuala Lumpur i december 2011. I tullen hittades i ett lönnfack i hans väska flera kilo narkotika. Han säger att han inte har någon aning om hur narkotikan hamnade i hans väska.

– Jag var chockad. Jag förstod ingenting. Jag var helt stum. Ingen skulle i det läget tro på mig vad jag än sade. Sen skickade man narkotikan till ett laboratorium. Man säger att det var sex kilo amfetamin och 4,33 kilo metaamfetamin.

Ferry Linnbark säger att han inte är rädd för döden, eller för att hängas.

– De kan hänga mig om de vill. Jag är inte rädd för döden. Detta är mitt öde och vad som än händer har jag min stolthet kvar. Den kan ingen ta ifrån mig.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.