Jacob hedrade sina döda kamrater

Änkor och barn som skickat iväg pappa på en rutinövning på jobbet den 18 november och som nu stod där med sin saknad och sina tankar.  Efteråt, vid en speciell ceremoni framför domkyrkans port, fick de ta emot flaggan som kistan varit svept i. Ovanpå den hopvikta flaggan låg skärmmössa och sidogevär.  Jacob de Vries, 20-åringen från Jönköping som var den enda som överlevde kraschen med helikoptern, bar kransen framför kistan där hans döde kamrat Oskar Andersson låg.  Sex andra värnpliktiga bar kistan ut till flaggceremonin framför domkyrkans port.  Där räckte de Vries, medan tårarna rann, över flagga och basker till Oskar Anderssons mamma.

Minnesord och tända ljus Arbetskamrater till de fem officerarna i besättningen gjorde likadant till offrens fruar eller närmaste anhöriga. Det var ett känsloladdat ögonblick, mitt i det militära protokollet.  Inne i den fullsatta domkyrkan hade tidigare Göteborgs nye biskop Carl-Axel Aurelius talat om mörkret i tillvaron, där dystra händelser avlöst varandra - mordet på Anna Lindh, mordet på femåringen i Arvika, mordet i Njurunda och så besättningen på den kraschade helikoptern.  - Att livet är skört visste vi, sade Aurelius och talade om hur vi människor är beroende av varandra.  - Vi är varandras dagliga bröd, sade biskopen. Därför blir saknaden så stor när någon nära lämnar oss.  Domprost Roland Persson tände ljus vid var och en av de sex kistorna framför altaret och sade några minnesord för var och en av de döda.

"Skapade en tryggare vardag" Flygvapnets högste representant, flygvapeninspektör Jan Andersson, tog i sitt tal upp hur de sex tjänat inte bara försvaret utan också samhället.  - Ni var ständigt beredda att göra en insats för att undsätta människor som hamnat i nöd. Ni tog ert ansvar och bidrog, i allra högsta grad, till att skapa en tryggare vardag för många människor, sade Andersson.  Arbetskamraterna till de döda tog upp samma tema i en dödsannons inför tisdagens minnesgudstjänst.  "Vi ställer oss frågan om det är värt priset att rädda andras liv till kostnaden av sitt eget? Det vi kan vara säkra på är att världen vore osäkrare och mindre trygg om inte några tog detta ansvar. För besättningen på H99 var detta ett självklart val".  Minnesceremonin i Göteborgs domkyrka avslutades med att de sex begravningsbilarna lämnade grusplanen framför kyrkporten i kortege, medan marinens musikkår från Karlskrona spelade.