Som barn undrade Jacob Mühlrad vad det var för siffror som hans morfar, Michael Bliman, hade tatuerat in på armen.
– Han svarade på frågan, men han log alltid och sa: "Jacob, det är för att jag är så glömsk, så jag har tatuerat in mitt telefonnummer". Morfar ville skoja bort det, för han var inte kapabel till att berätta om vad det var han hade varit med om.
Att morfar tillhörde gruppen på över en miljon judar som deporterats till förintelselägrena Auschwitz och Bergen-Belsen förstod Jacob Mühlrad långt senare.
– Morfar brukade säga till min mamma att han inte kunde tala med mig om vad han varit med om. "Om jag själv inte kan förstå vad jag har varit med om – hur ska jag då kunna förklara det för min omvärld?", menade han.
Förlorade sin morfar när han var tio år
Jacob Mühlrad var tio år när hans morfar gick bort. I dag har han fyllt 25 år och i hans huvud ekar fortfarande frågor som han aldrig fick svar på från morfar.
Som en av de mest lovande kompositörerna i världen försöker Mühlrad nu komma närmare sin morfar i ett körverk med arbetsnamnet "Elegy". Den 14 oktober är det världspremiär med Radikören på Berwaldhallen. Verket bygger på en text om Jacobs morfar Michael Bliman och hur han överlevde Förintelsen.
LÄS MER: De är Förintelsens sista vittnen
– Genom hela livet har jag önskat att jag hade ställt de här frågorna till honom när han fortfarande var i livet. Jag var ju bara ett barn och tio år när morfar gick bort, och då kanske man inte kommer på att ställa de här frågorna som man senare önskar att man hade svar på.
Handlar om en fiktiv dialog
Verket handlar om en fiktiv dialog mellan Jacob och morfadern.
– Hans svar på mina frågor är alltså hans egna ord. Svaren är genererade utifrån de vittnesmål och intervjuer som gjordes med honom när han var vid liv.
Vad är det för frågor du ställer?
– Min första fråga är: "Morfar, vad har du varit med om?". Sedan kommer vi in på vad han har upplevt i Bergen-Belsen. I hans svar säger han: "När jag kom till Bergen-Belsen längtade jag tillbaka till barackerna i Auschwitz".
– Det tycker jag är ett svar som berör enormt.
LÄS MER: Förintelsen i bilder
Verket finansieras av ett stipendium på 300 000 kronor som delas ut av Micael Bindefelds stiftelse. Under fredagen tar han emot stipendiet ur drottning Silvias hand på Dramaten i Stockholm.
”Jag är enormt tacksam”
– Det är en väldigt stor ära och det känns väldigt viktigt att få den här chansen. Det hade inte varit möjligt att berätta om hur min morfar överlevde ett av de värsta brotten mot människor genom historien utan Micael Bindefelds stiftelse. Jag är enormt tacksam för det.
Stipendiet, som delas ut varje år, delas ut till personer eller organisationer som har en vilja att förmedla kunskap till en bred publik med berättelser om Förintelsen.
– För varje år sjunker kunskapen om Förintelsen drastiskt och i den yngre generationen finns det en risk att det här till slut glöms bort. Men därför är det så viktigt att vi ständigt jobbar för att påminna, förklara och utbilda.
Når man den unga publiken med ett körverk på Berwaldhallen?
– Jag ser det som att det finns olika sätt. Det finns olika typer av berättande och olika medium som man måste använda för att nå till olika grupper, beroende på intresse och ålder. Då krävs olika konstformer.
