Isobel Hadley-Kamptz: Populismen kan inte kontrolleras

Publicerad
Uppdaterad
I onsdags hade pr-byrån Prime ett seminarium om den amerikanska Tea Party-rörelsen.
Syftet var att försöka öka förståelsen för den gräsrotsrörelse som nu skakar amerikansk politik. Eller förståelsen förresten, mest handlade det om att sälja in tepartyt till svenskar, putsa upp bilden. Förre Timbro-medarbetaren Carl Rudbeck påstod till exempel att Teapartyt varken är populistiskt eller rasistiskt, och man ville också göra upp med idén att rörelsen mest lockar vita.
Det där med populismen är intressant. Populismen som politisk rörelse handlar ytterst om att vi, folket, reser oss mot dem - eliten. Det är mindre viktigt vilken politik man vill föra, det finns vänsterpopulism och högerpopulism. I USA fanns ett populistiskt parti vid förra sekelskiftet som så småningom gick upp i demokraterna.

Teapartyt är alltså en självklart populistisk rörelse, även om dess budskap om skattesänkningar och balanserad budget i Europa inte direkt skulle elda massorna.
Jag kan förstå den nyliberala högerns entusiasm för tepartismen, det är ju en rörelse som åtminstone delvis är utpräglat nyliberal. Jag menar det alls inte som skällsord, utan syftar på den lämna-oss-i-fred-driv som exempelvis Kristdemokraterna här i Sverige försökt locka genom begrepp som verklighetens folk. Vi kan bestämma själva, klara oss själva. Det finns något väldigt sympatiskt där.
Problemet är att den där friheten sällan går bortom plånboken (eller i KD:s fall, ens dit).
Det är fel att säga att tepartismen är rasistisk och det "Contract from America" som är rörelsens charta innehåller ingenting om invandring alls. Nyliberala ideologer kring tankesmedjan Cato eller tidskriften Reason uttrycker också både entusiasm för tepartyt och självklart stöd för invandring och öppenhet.
Men ute i rörelsen är det annorlunda. Tepartister i hela landet har slutit upp bakom Arizonas invandringslag, som ger polisen skyldighet att kontrollera människor som kan misstänkas vara illegala invandrare och indirekt tvingar poliser att agera rasistiskt. Det är inte blondiner som kommer avkrävas identitetspapper på gatan.
Välkände teparti-kandidaten Rand Paul säger sig vilja upphäva lagen som gör barn födda i USA till amerikanska medborgare och tepartister kampanjar mot moskén på Manhattan, vissa med utpräglat främlingsfientliga antimuslimska argument.

Teapartyt visar här något viktigt om populismen, nämligen hur förtvivlat svårt det tycks vara att hålla populistiska rörelser fria från främlingsfientlighet, även om de från början har liberala drag.
Det där "vi - folket" innebär ju definitionsmässigt en exkludering av dem som inte tillhör folket. Steget från att exkludera genuskonsulenter eller "Washington" till att exkludera invandrare är uppenbarligen kort.
Vi har sett i Europa hur nästan alla missnöjespartier kommit att fokusera på invandringsmotstånd, även om de, som exempelvis norska Fremskrittspartiet, initialt främst ogillade skatter.
I Europa har motståndet ibland motiverats av ekonomiska skäl, att vi inte har råd med invandring givet våra bidragssystem.
Även om siffrorna som uppges oftast är påhittade finns där i alla fall en teoretisk koppling till verkligheten.
USA däremot tjänar otvetydigt massor på invandring, nästan alla invandrare arbetar och betalar skatt och får knappt ut någonting från staten. Ändå har tepartister glidit över i precis samma sorts anti-invandringsretorik.
Invandringen formuleras som en säkerhetsfråga och ett hot. "De" hotar "oss". Där också alltså. Det säger så mycket.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag