Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

IS-svensken vädjar: Jag är ingen säkerhetsrisk

Svensken säger att han inte fick tag på någon smugglare som kunde hjälpa honom och hans fru att fly från IS. Foto: KASSEM HAMADÉ
Tidig bild på marscherande IS-medlemmar i Raqqa, Syrien. Foto: UNCREDITED / AP MILITANT WEBSITE

AL-QAMISHLI, SYRIEN. Den gripne IS-svensken jobbade som busschaufför i Stockholm – för sex år sedan anslöt han till terrornätverket.

I en lång intervju med Expressen kommenterar 35-åringen nu statsminister Stefan Löfvens besked att svenska IS-terrorister inte ska få konsulär hjälp att komma hem igen.

Han hävdar att han kom till Syrien för att ”lämna blod”, att han i fångenskap förhörts av svensk säkerhetstjänst och att han nu bara längtar tillbaka till Sverige.

– Jag blir inte mindre svensk om de fråntar mig mitt svenska medborgarskap, säger den misstänkte IS-terroristen till Expressen.

Han har gått ner i vikt. Mycket. Han är klädd i svart och när han kliver in i intervjurummet inne på militärbasen i nordöstra Syrien säger den svenska IS-medlemmen att han är trött och saknar sin familj. 

– Jag mår förhållandevis bra förutom att jag inte har fått se min familj. Jag vet inte hur min familj mår. Jag har inte sett dem på två månader. Då var de helt okej. Nu mår de inte så bra. Det har hänt lite saker, säger 35-åringen. 

Det har gått två månader sedan han greps av de syriska demokratiska styrkorna, SDF, när han försökte ta sig ut från ett litet samhälle utanför IS sista fäste Baghuz i nordöstra Syrien.

Hans hustru hamnade på ett kvinnoläger med sina barn och han själv sitter numera fängslad av kurdstyrda SDF. Ute är det vår. Både i luften och på de gröna åkrarna. IS sista krigare har förskansat sig i ett mycket litet område i Baghuz som ligger sju timmars bilfärd härifrån. 

Varför bestämde du dig nu för att ta barnen och din fru och fly från IS?

– Det var inte nu jag bestämde mig. Det var för ett och ett halvt år sedan. Jag fick inte tag på någon smugglare. Om man fick tag på någon smugglare krävde de en löjligt stor summa. Från 4 000 till 6 000 dollar per individ, bara för att ta dig till Idlib. Till Turkiet kanske det krävs runt 1 000 till.

LÄS MER: Kan vara omöjligt att häva medborgarskap för IS-svenskar

Expressens reporter Kassem Hamadé träffade den gripne IS-svensken i fånglägret. Foto: KASSEM HAMADÉ

Ville leva i muslimskt samhälle

Han påstår att IS inte följde den riktiga islam som han tror på. Han hävdar att när han åkte ner till Syrien ville han leva i ett muslimskt samhälle, men att han fick se ideologin krocka med verkligheten. 

Varför ville du fly?

– Fly och fly. Jag insåg att det de gjorde inte var rätt, helt enkelt. Det var så mycket grejer som var fel. Hur de behandlade folk och hur man själv blev behandlad av de som satt i position och av styret. Jag blev fängslad för att jag inte ville ha med dem att göra. De ville att alla utlänningar skulle vara anknutna till dem.

Han berättar att han åkte ner till Syrien med en annan svensk någon gång under 2013, först till Idlib. Då höll terrorgruppen IS på att grundas. Det fanns olika islamistiska grupper med olika namn och en av dem var Jaish al-Muhajirin. Dess ledare var det ökända befälet Abu Omar al-Shishani som dödades 2016. Flera svenskar anslöt sig till al-Shishanis grupp, inklusive 35-åringen.

Al-Shishani förklarade lojalitet till IS så fort dess ledare Abou Bakr al-Baghdadi utropade Islamiska staten. Men 35-åringen påstår att han ville hjälpa folk och inte delta i kriget. Att han ville donera blod, bland annat. 

35-åringen, som före resan till Syrien arbetade som busschaufför, var trött på sitt liv i Sverige.

– Jag trodde man kunde hjälpa till. Jag hade kommit till ett vägskäl. Antingen ska man jobba tills man bli gammal gubbe eller så åker jag i väg och hjälper folk som är i nöd. Det var ett äventyr. Jag ville komma bort från åtta till sexton-rutinen. Det var en kombination av att hjälpa folk och äventyrslystnad. 

Hur skulle du hjälpa folk?

– Alltifrån att donera blod till att jobba på sjukhus. 

Det var ett äventyr. Jag ville komma bort från åtta till sexton-rutinen.

Levde på sparade pengar

35-åringen påstår att han under ett år i Idlib inte jobbade med någonting alls, utan att han hade sparat ihop pengar i Sverige och levde på det. 

– När pengarna tog slut fick jag pengar av andra svenskar som hade precis kommit ner. Men i Raqqa jobbade jag som ambulansförare för IS. Jag fick stöd eller stipendium. 50 dollar per vuxen och 30 dollar per barn. Det räckte om man levde ekonomiskt, säger 35-åringen. 

Han säger att livet blev allt svårare och upprepar att IS inte följde den rätta formen av islam. Men när jag frågar honom hur och var det brast för IS har han svårt att ge ett enda exempel. 35-åringen beskriver den sista tiden i IS-fästet som den värsta sedan IS grundades för fem år sedan. 

– Den här sista perioden, en kombination av svält och bombningar, samtidigt som man försöker undvika att bli fängslad av Islamiska statens säkerhetspolis.

Varför skulle du bli fängslad?

– Antingen för att man inte vill arbeta för dem eller för att de anklagar dig för att du är extrem. Det finns olika anklagelser som de slänger på folk.

Varför skulle de fängsla dig?

– För jag arbetade inte för dem.

Du jobbade som ambulansförare.

– Ja, men jag lämnade allting.

Men du hade inga problem med att leva under sharialagar? Du ville ju det?

– Vissa tolkningar som de hade av vissa saker var helt fel.

Som vad?

– Jag kan inte komma på exempel just nu.

– Jag såg grejer som inte var islamiskt korrekta. Jag ville lämna.

Svensken säger att IS inte följde den rätta formen av islam. Foto: KASSEM HAMADÉ

”10-20 svenskar i Aleppo”

Innan han flyttade till Raqqa träffade han flera av de i dag ökända IS-svenskarna, som de livstidsdömda terroristerna al-Amin Sultan och Hassan al-Mandlawi som avtjänar ett livstidsfängelsestraff för terroristbrott i Syrien och Yasser Sadek som undgick att dömas för samma brott för att han var i Syrien. Samtliga tre deltog i en makaber avrättning av tre syrier där hela händelseförloppet filmades.

– Folk kom och gick. Vi var kanske 10–20 svenskar i Aleppo, säger 35-åringen. 

Många i Sverige anser att de som anslöt sig till IS utgör en säkerhetsrisk för Sverige. Är du en säkerhetsrisk för Sverige?

– Jag anser inte det.

Din resa har hela tiden gått genom de extrema miljöerna. Vad är det som gör att folk ska tro att du inte är en säkerhetsrisk?

– Det är en svår fråga att svara på. Det får säkerhetstjänsten utvärdera, antar jag. Hur ska jag övertala någon om att jag inte är en säkerhetsrisk?

Försök övertala mig.

– Jag kan inte veta vad du har i ditt hjärta. Och du kan inte veta vad jag har i mitt hjärta.

Så det kan vara så att det du säger nu inte stämmer?

– Nej, det enda jag kan säga till dig är: Jag anser mig inte vara en säkerhetsrisk och jag har ingen som helst avsikt att vara en risk för någon i det svenska samhället. Jag vill bara leva ett lugnt och tråkigt liv med min familj och låta mina barn växa upp i ett tryggt samhälle. Jag vill inte ha ut något mer än så av livet.

– Jag kan förstå att man kan tänka i de där banorna. Jag kan inte prata för andra individer. Jag kan bara prata för mig själv. Jag vill tillbaka till mitt tråkiga liv i Sverige. Jag drömmer om tråkigheten. Sedan man har fått barn börjar man se saker och ting från ett helt annat perspektiv, säger 35-åringen. 

Jag vill tillbaka till mitt tråkiga liv i Sverige. Jag drömmer om tråkigheten.

Svor ingen ed

Varje person som flyttar till Islamiska staten måste svära en ed, eller hur?

– Inte jag, för jag kom innan. Men jag kan tänka mig att de började med sånt efter att de etablerat en administration. 

De kidnappade yazidiska kvinnor och delade ut dem som slavar till sina medlemmar, särskilt till dem som var gifta. Fick du någon yazidisk kvinna?

– Nej, allt det där hände i Irak.

De skickade dem till Syrien.

– Jag har fortfarande, fram till i dag, inte sett en enda yazidisk kvinna.

En brittisk styrka som slåss mot IS i byn Baghuz har hittat 50 avhuggna huvuden från yazidiska kvinnor där inne.

– Rent allmänt gick kvinnor ut täckta. Hur skulle jag veta vem som var vem?

– Jag har aldrig hört talas om någon som har blivit erbjuden en. Det var mer att de köpte och sålde. 

Var du vid frontlinjen?

– Nej. Jag jobbade som ambulanschaufför. Jag trivdes med mitt jobb. 

Hur länge jobbade du?

– Från 2014 fram till belägringen av Raqqa.

Vad var det som fick dig att vilja fly?

– Som jag sa: De följde inte islam. Det var som en Gestapo-stat. Det finns ingenstans där man kunde ge konstruktiv kritik. Om du har en egen åsikt kommer du att försvinna. De kommer att fängsla dig och sen avrätta dig.

Svensken säger att han arbetade som ambulansförare. Foto: KASSEM HAMADÉ

”Människor man kände försvann”

Hur många avrättningar fick du se?

– Jag har aldrig sett någon bli avrättad. Men människor man kände försvann ju.

35-åringen uppger att han under fångenskapen har blivit förhörd av svensktalande personer som han tror tillhör svenska säkerhetspolisen Säpo.

När han får veta att statsminister Stefan Löfven slagit fast att Sverige inte ska hjälpa svenska IS-medlemmar med konsulär hjälp för att återvända till Sverige frågar han:

– Vad innebär det?

Ni får inte hjälp, helt enkelt. Ni kanske sitter kvar här hela livet.

– Sverige har inte problem med att ta emot flyktingar, men när det kommer till sina egna svenska medborgare som är kvinnor och barn vägrar man ta hand om dem. Det är kvinnor och barn. De gör ingen säkerhetsrisk för Sverige. Vad har barnen och kvinnorna gjort för fel? De har bara existerat där. Varför vill han inte hjälpa dem, säger 35-åringen. 

Han lägger till:

– Jag tycker att Sverige ska ta tillbaka svenskarna och utreda på basis av varje individ. Om de har misstankar låt dem göra sina förhör. Låt dem hålla en juridisk process. I det här landet finns det inget rättssystem.

Så Sverige bör hjälpa kvinnorna och barnen, men det är helt okej med er män att sitta kvar här?

– Nej, jag försöker förklara. Det är kvinnor och barn. De har inte gjort något fel, de har bara existerat. Varför vill han inte hjälpa kvinnorna och barnen? Det är min fråga.

Så vad tycker du att Sverige bör göra?

– Jag tycker att de bör ta tillbaka svenskar och utvärdera varje individ.

Jag tycker att Sverige ska ta tillbaka svenskarna och utreda på basis av varje individ.

”Låt dem göra sina förhör”

Att det ska bli en rättsprocess?

– Ja, självklart, om de har misstankar så låt dem göra sina förhör och ha en juridisk process.

Du var med i den här i den organisationen, byggde upp den, du gifte dig inom den, fick barn inom den. Sen fick du en gratis lägenhet, precis som andra medlemmar. Var det inte brottsligt att beslagta hus och döda människor?

– Jag kan inte berätta varje grej som de har gjort.

Vet du att de har dödat folk?

– Ja, självklart har de dödat folk. 

Vet du att de har tagit andras hus?

– Ja, det har de.

Vet du att de har förstört andras hem, städer, byar och samhällen? Vet du att de har dödat oskyldiga i Europa? I Paris, i Bryssel, i Stockholm. En liten flicka i Stockholm blev dödad av en IS-medlem från Uzbekistan. Känner du inte till allt det här?

– Jag kan bara prata vad jag har gått igenom. Jag försökte lämna IS. Jag kan inte stå till svars för varje grej de har gjort. Om jag ansåg att det fortfarande var korrekt, allt det de har gjort, så skulle jag inte sitta här och ha den här diskussionen.

 

FOTNOT: Ett krav från 35-åringen för att genomföra intervjun är att Expressen inte publicerar hans namn och bild.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!