Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

IS högg av hans hand – och tog hans kärlek

IS högg av Abdulrahmans hand som straff. Foto: Magda Gad
26-åringen bor i ett tält i Mosul. Hans flickvän har tagit sig till Italien sedan IS splittrade paret. Foto: Magda Gad
IS hugger av händer med hjälp av en köttyxa. Många har utsatts för stympningen.

Abdulrahman förlorade både sin hand och sin kärlek under IS.

Handen högg IS av. Den kan han inte få tillbaka.

Men trots tortyren i fängelset lyckades inte IS ta ifrån honom hans hopp:

Att hitta sin flickvän och få tillbaka sitt liv.

Först visar han den inte. Han går med båda händerna nedkörda i västfickorna.

Fast den ena handen finns inte. Den förlorade han i mörkret.

I mörkret under IS i Mosul.

Enligt IS är man kriminell om man har tatueringar.

De sa till Abdulrahman att han var tjuv och satte honom i fängelse. I tre månader torterade de honom. Varje dag. Med olika tillhyggen och elchocker.

Han uppskattar att 1 000 personer satt i fängelset, kanske 2 000. I ett litet fängelse mitt i Mosul öster om Tigris.

Abdulrahman hamnade i IS fängelse. Foto: Magda Gad

Ett av många IS-fängelser i staden. Mat fick fångarna en gång om dagen. Efter tre månader blev Abdulrahman dömd i en IS-rättegång. Domen skrevs ner på ett officiellt papper, undertecknades av en IS-domare och stämplades med logotypen ”Islamiska Staten”.

 

De sa att de skulle hugga av min hand

 

När pappersarbetet var klart – IS har en extrem byråkrati, i allt vad gäller att registrera de som strider för dem till vilka barn som vaccinerats – tog några män ut Abdulrahman från byggnaden, förde honom till basaren mitt i Mosul och kallade dit en folksamling som tvingades titta på.

När de högg av hans högerhand.

Han stympades framför publik i Mosul.Foto: Magda Gad

IS berättade vad de skulle göra innan de förde bort honom.

– De sa att de skulle hugga av min hand, berättar han med stumpen vilandes mot höger lår.

Hugger med köttyxa

IS utför detta genom att sätta den dömda personen på en stol vid ett bord, ögonen täcks med en bindel, kroppen hålls fast, ena armen läggs upp på bordet och ett snöre knyts om högerhanden så att den kan sträckas ut och hållas rak – därefter avskiljs handen med hjälp av en köttyxa. Vanligtvis huggs yxan ner med hjälp av en metallhammare – yxbladet sätts mot handleden och hammaren slås mot yxans övre kant. Metoden är uttänkt för att vara effektiv.

Yxbladet sätts mot handleden och hammaren slås mot yxans övre kant

Den används både på barn och vuxna. Studerar man hur IS har förstört antika reliker och människor är det som regel utfört på detta sätt. Inte skrikandes och vevandes i raseri. utan systematiskt och tillsynes med avsaknad av känslor.

De har till och med använt dokumentförstörare – maskiner som skär papper i raka remsor – för att ha sönder oljemålningar från kyrkor.

IS tvingade dem att splittras

Innan IS kom till Mosul arbetade Abdulrahman som snickare. Han reste till andra städer i Irak och hade ett bra liv. Och han var väldigt kär. När IS kom tvingade de Abdulrahman och hans flickvän att separera, eftersom att deras förhållande inte var godkänt av Islamiska statens lagar. Hon flydde och lyckades ta sig till Italien.

Han blev kvar. Jag undrar om de har kontakt.

– Nej, nej, nej, jag kan inte ha kontakt med henne, jag kan inte ha kontakt med någon, jag har ingen mobiltelefon.

Abdulrahman är 26 år i dag och bor i ett tält.Foto: Magda Gad

 

Jag har smärta varje dag

 

Abdulrahman är 26 år i dag och bor i ett tält. Båda föräldrarna dog i kriget. När irakiska styrkorna gick in i hans stadsdel i Mosul tog han sig ut genom frontstriderna.

Överallt i tältlägret syns skyltar för olika regionala och internationella hjälporganisationer. Men ingen har hjälpt Abdulrahman. Han förklarar att armen blir svullen så fort han anstränger den, att den ”blöder inifrån” och att han har ont hela tiden.

Jag behöver verkligen hjälp, säger han.Foto: Magda Gad

– Jag behöver verkligen hjälp, jag har smärta varje dag. Ingen organisation har hjälpt mig, ingen har kommit till mig och frågat om jag behöver hjälp, jag har själv gått och frågat efter hjälp men ingen har hjälpt mig. Vi går ut från tältet.

Många människor med liknande historier

Hans plan är nu att ta sig till Europa.

– Men jag vill inte betala till smugglare, jag tycker det är fel.

 

Jag måste hitta min flickvän

 

När vi kommer fram till en öppen plats i solen tar Abdulrahman upp vänsterhanden och högerstumpen ur västfickorna och står först med armarna raka längs sidorna.

Sedan ställer han sig bredbent och lägger armarna i kors. Han bär inte skammen. Eller mörkret. Abdulrahman har bestämt sig för något annat. Att leta upp ljuset.

– Jag måste hitta min flickvän, det är det enda jag vill nu, åka till Italien och hitta henne.

Magda Gad och Abdulrahman i Mosul.Foto: Magda Gad

Det bor tiotusentals människor i lägret. Många har historier som Abdulrahmans inom sig. Jag vänder mig till killen som står närmast, en 18-åring, och frågar vad som hänt honom. Han svarar att hans bror blev halshuggen av IS och att hans far blev avrättad genom skjutning och att han själv också blev skjuten.

Abdulrahman nickar åt honom som för att säga ”visa”.

18-åringen tar av sig tröjan. Högra armhålan är deformerad av en kula.

 

LÄS MER: Magda Gads dagbok från Mosul – februari