Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Invånarna i Shyrokino fast i ingenmansland

KONFLIKTENS SPÅR. En utbränd ukrainsk stridsvagn ligger på vägen mellan Mariupol och Shyrokino.
Foto: Johan Persson
En angripen vägspärr i sydöstra Ukraina sent i natt.
Foto: Johan Persson
krainska trupper drar sig tillbaka från fronten öster om Mariupol en halvtimme efter att vapenvilan har trätt i kraft.
Foto: Johan Persson
Stålarbetaren Sergej hoppas på fred men har svårt att tro på det.
Foto: Johan Persson
Säkerhetsvakten Jevgenij och hans familj från Shyrokino har gjort om sin matkällare till provisoriskt skyddsrum. Där har de tillbringat de senaste dagarna medan granaterna har slagit ner runtomkring dem.
Foto: Johan Persson
76-åriga Lydia förlorade sin svärson i en granatattack bara timmar innan vapenvilan trädde i kraft. Nu oroar hon sig för att beskjutningen kommer att återupptas.
Foto: Johan Persson
1 / 7

Mariupol. Vapenvilan - som redan tycks vara bruten - kom för sent för Sergej.

Han dödades av en raket strax innan det blev eldupphör i Ukraina i fredags.

Men i natt hördes nya explosioner i hamnstaden Mariupol.

Människorna i östra Ukraina hoppades mycket på vapenvilan, men många fruktade att den skulle bli kortvarig. Nu verkar det som att skeptikerna fått rätt.

I natt hördes explosioner och eldgivning med automatvapen i hamnstaden Mariupol. Explosionerna kom närmare och närmare staden. Enligt obekräftade uppgifter skulle en bensinstation och en av ukrainska arméns vägspärrar ha attackerats.

Tjock rök sågs över horisonten och en kontrollpunkt, som hålls av styrkor lojala med den ukrainska regeringen, tycktes brinna.

Ibland kan ett par timmar göra skillnaden mellan liv och död. Det vet invånarna i lilla Shyrokino utanför Mariupol i sydöstra Ukraina. Byn ligger i ingenmansland, mellan de ukrainska styrkorna och de proryska separatisternas vägspärrar.

Under de senaste dagarnas strider då separatisterna kommit allt närmare staden har byar som Shyrokino hamnat i korselden. Människorna där har fått gömma sig i sina källare medan raketerna slagit ner omkring dem.

Familjefadern Sergej, 53, klarade sig inte utan en kopp kaffe utan smet upp i huset för att koka vatten när det var paus i beskjutningen. Det blev hans död. Nu sitter svärmor Lydia utanför det till hälften raserade huset och torkar tårarna med en mintgrön näsduk.

- Jag vet inte vad jag ska göra. Vart vi ska ta vägen? Varför de gör det här mot oss? säger hon och börjar gråta igen.

Strax efter att Sergej dödats av raketsplitter tystnade beskjutningen och vapenvilan trädde i kraft. Sedan dess har det varit lugnt utanför Mariupol.

Morgonen därpå är vägarna utanför staden fortfarande tomma, kantade av ödelagda fält där elden ännu pyr. De bybor som ändå vågat sig ut med bil tvingas kryssa förbi betongfundament och en utbränd stridsvagn.

Jevgenij, Jelena och sonen Anatolij bor ett par hus bort från den nu döde Sergej. De odlar frukt och grönsaker som de säljer på marknaden. Nu står Jelena och sköljer vindruvor och lägger i glasburkar.

- Jag försöker spara mat, för jag är orolig för att vi snart inte har någon, säger hon.

De fick samtalet från släktingar i staden Novoazovsk, längre österut, där separatisterna redan har kontrollen: "Ta skydd, snart kommer trupperna!"

Sedan försvann mobiltäckningen.

Tog skydd

Anatolij och Jevgenij motar bort ett par kycklingar och öppnar luckan i golvet som går ned till matkällaren under hönshuset. Så fort de hade lagt på luren tog familjen foton, värdepapper, mat och ficklampor och begav sig ner dit.

- Bara några timmar senare började det, det är omöjligt att beskriva, vi har aldrig upplevt något liknande, säger Jevgenij.

Antolij erkänner utan omsvep att han var livrädd.

- Särskilt när Gradraketerna landade. Det blir flera explosioner på samma gång, det känns som att jorden håller på att gå under. Och det är omöjligt att veta vem det är som skjuter.

Hunden skäller fortfarande så fort någon smäller i en dörr.

Det är ett bräckligt eldupphör. På båda sidor finns fristående grupper som följer sin egen dagordning. Timmar efter att vapnen skulle ha tystnat hörde invånare i staden Donetsk, norr om Mariupol, fortfarande explosioner. Från ukrainskt håll hävdas att separatisterna har brutit mot vapenvilan vid ett flertal tillfällen och från motståndarsidan kommer liknande anklagelser.

Varför den nuvarande konflikten har uppstått, eller hur lösningen ser ut, finns det många åsikter om. Men alla verkar vara överens om en sak: Vapenvilan slöts av ett Ukraina som inte hade särskilt mycket val. Ett par dagars strider till och man hade man förlorat den strategiskt och ekonomiskt så viktiga hamnstaden Mariupol till separatisterna. Den risken var Kiev inte villigt att ta.

Svåra förluster

Det finns ännu inga officiella siffror, men det råder inget tvivel om att den ukrainska armén har lidit svåra förluster de senaste dagarna. På ett av stadens sjukhus, dit flera sårade rapporteras ha tagits, är det locket på. En bastant föreståndarinna i gulfläckade plasthandskar sätter bokstavligen stopp för några ytterligare frågor.

- Här finns inga soldater! slår hon fast medan en man i militäruniform rullas ut på en bår bakom hennes rygg.

På sjukhusets baksida står före detta generalen Irakli Kurasbediani och röker intill sin bil. Han är baserad i Donetsk och ingår i de otaliga frivilligbrigader, en del av dem direkt högerextrema, som slåss sida vid sida med den reguljära armén. Bilen han kör är prydd med små tygband i ukrainska flaggans färger. Själv kommer han från Georgien och dömer ut vapenvilan.

- Jag säger som Bismarck: Avtalet med ryssarna är inte värt papperet det är skrivet på, vi stannar till slutet, säger han bistert.

Före Donetsk var Irakli baserad i orten Ilovajsk, som den ukrainska sidan var på väg att ta över från separatisterna. Men så plötsligt, för ett par dagar sedan, vände allt och den ukrainska armén tvingades fly. På ett ställe hamnade de i ett bakhåll. Journalister som kom till platsen strax efteråt vittnar om förvridna kroppar, sönderskjutna fordon och en doft av bränt kött. Hundratals tros ha dött.

"Har väntat"

Från ukrainskt håll hävdas att separatisterna fick hjälp av reguljära ryska trupper. Irakli bara skakar på huvudet åt frågan hur det kom sig att de förlorade.

- Vi har hela tiden väntat på att ryssarna skulle komma, och när de gjorde det var de tusentals. Jag känner igen dem när jag ser dem, jag har slagits mot dem förr.

Det är en fin dag för fred. På plaststolar nere vid Azovska sjön sitter flera familjer och äter grillat medan de njuter av att artilleriet har tystnat. Byggnaderna som står här är egentligen tänkta som garage, men flera använder dem som sommarstugor.

Diskussionen runt matbordet är livlig, åsikterna är flera. Ingenjören Viktor 53, hävdar att den nuvarande situationen bara beror på en man: Putin (och han är helt sjuk i huvudet). Stålarbetaren Sergej håller inte med, men tillägger att åsiktsskillnader inte är en anledning att kriga. Han anser att det är ukrainska regeringen som tror att man kan ena landet genom krig.

- De tänker precis som min far. Han är född 1944 och tror att enda sättet att få ett starkt och enat land är genom krig och aggression. Vi måste visa honom att det är fel!

Fast Sergej erkänner att det mest är en dröm. Precis som alla andra hoppas han att kriget ska ta slut, men den nuvarande vapenvilan har han svårt att tro på. Båda sidorna kräver för mycket av varandra. Dessutom oroar han sig för att en eventuell fred kommer för sent.

- Det här kriget har gjort att Porosjenko aldrig kommer att få stöd från människor här i östra Ukraina. En president som låter sitt land gå i krig är inte en lämplig ledare, säger han.

Skakar

Tillbaka i Shyrokinos sönderbombade fruktträdgårdar hörs det liknande tongångar. Alla är övertygade om att raketerna som slog ner kom från den ukrainska sidan. Utanför ett av de förstörda husen står en grupp bybor och diskuterar hetsigt. Den pensionerade geografiläraren Ludmila, 68, stormar in i trädgården och pekar på förödelsen.

- Titta på det här! Jag fattar inte hur vår regering kan bete sig på det här viset! Vi är inga terrorister! Allt jag vill är att odla min jord och ta hand om mina höns! skriker hon.

Händerna skakar när hon pekar ut sovrummet som har rasat in till hälften och toaletten som inte längre finns.

Enligt Ludmila är kriget regeringens fel. De lyssnar inte på människorna i östra Ukraina, de pengar som kommer härifrån hamnar i någon annans fickor. Hon hävdar bestämt att hon mycket hellre skulle vilja att Mariupol tillhörde Ryssland.

- De har förstört allt här! Donetsk, Kramatorsk, Luhansk... Vem ska bygga upp det här nu?

Medan Ludmila är rasande, är grannarna Jevgenij, Ludmila och Anatolij, mest ledsna och oroliga. De saknar el och telefon, har slut på bensin och vågar inte ge sig ut på vägarna.

- Jag hoppas verkligen på fred. Vi har släkt både i västra Ukraina och i Ryssland, vi kan inte tala om någon sida som "fienden". Det här kriget består av bröder som dödar varandra, säger Jelena och slår ut med händerna.

Men tro och hopp är inte samma sak. Familjen har redan gjort sig redo för ännu en natt i matkällaren. Det kommer att dröja länge innan de vågar flytta tillbaka in i sovrummet, säger Jevgenij, även om han tror att alla vill ha ett slut på kriget.

- Båda sidor har förlorat många liv, men jag är ingen politiker, jag har ingen möjlighet att räkna ut vad som händer härnäst.


ANNA ROXVALL

Kriget i östra Ukraina

Inbördeskriget i östra Ukraina bryter ut i början av april när proryska rebeller - separatister - över officiella byggnader och senare utropar regionerna Donetsk och Luhansk till "folkrepubliker".

Ukrainas armé kämpar mot rebellerna, som tros få hjälp av ryska trupper. Minst 2 600 människor har dödats i striderna och minst en halv miljon är flyktingar.

1 september. Ukrainska trupper drar sig tillbaka från flygplatsen i Luhansk.

3 september. Rysslands president Vladimir Putin lägger fram en fredsplan med sju punkter efter samtal med Ukrainas president Petro Porosjenko.

4 september. Västalliansen Nato tar upp Ukraina-krisen på sitt toppmöte.

5 september. Vapenvila efter förhandlingar i Vitrysslands huvudstad Minsk.

6 september. Rapporter om explosioner och skottlossning tyder på att vapenvilan brutits.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.