Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Intervjun med Jan Björklund - ord för ord

Foto: Robban Andersson

Det pågår nu en statlig utredning om effekterna av kommunaliseringen av den svenska skolan. Utredningen väntas bli klar i januari 2014. Hur kommer du att använda den utredningen för att få fart på frågan om att förstatliga skolan innan valet?

 

- Ja, vi får väl se vad utredningen kommer fram till. Jag är ju för min del övertygad om att skolan borde återförstatligas. Kommunaliseringen har varit katastrofal för svensk skola.

 

Regeringen meddelade nyligen att ni vill ändra skollagen så att kommunerna måste ge mer pengar till skolor i socialt utsatta områden. Det här föreslog Socialdemokraterna redan i höstas, men då röstade Folkpartiet och de andra Allianspartierna nej. Varför gjorde ni det?

 

- Vi har tänkt om. De flesta kommuner har någon typ av socioekonomisk omfördelning. Men sedan gjorde Skolverket en genomgång som vi har studerat och diskuterat i alliansen, och den visade att det ändå är en ganska stor grupp kommuner som inte har detta. Vi landade i att vi bör göra den här förändringen. Allting är en balansgång mellan statlig styrning och kommunalt självstyre och det här är ytterligare ökad statlig styrning. Jag för min del har inga problem med det, men det är inte alla i alliansen som tycker att den statliga styrningen är önskvärd.

 

När man ska ge mer pengar till vissa skolor i socialt utsatta områden, kan det innebära att andra skolor får mindre pengar?

 

- Jag förutsätter att man lägger upp det så att den årliga ökningen av anslagen som sker ändå inom nästan alla kommuner, att man då tar de nya anslagen och riktar dem, så att man successivt får en ökad styrning. Det är naturligtvis kommunerna själva som bestämmer, det finns ju full frihet för en kommun att både höja och sänka anslagen. Men så skulle jag gissa att de flesta väger upp det.

 

Det är inte den enda frågan där du bytt ståndpunkt. Att ålder skulle väga tyngre än antal år i yrket för att få lärarlegitimation, där har du också backat. Och det finns fler exempel. Varför ändrar du dig hela tiden?

 

- Vi gör jättestora förändringar av svensk utbildningspolitik. Det är den största förändringen som har gjorts sedan 1800-talet och det är klart att huvudinriktningen på alla de här reformerna ligger fast. Men efterhand som erfarenheter vinns, så måste man ju kunna vara flexibel nog att kunna justera saker, detaljer i det hela om det går fel.

 

Finns det en risk att du anses vara osäker i dina beslut, när du ändrar dig efterhand?

 

- Jag tycker att de flesta brukar anklaga mig för att köra över dem som inte tycker som jag i de här frågorna, så jag jag skäms inte ett ögonblick för att om det är saker som vi upptäcker efter ett tag att det inte blev som vi hade tänkt, då justerar vi det. Huvudinriktningen i reformerna ligger ju fast.

 

Efter att regeringen röstade igenom rutavdrag för läxhjälp i slutet av förra året fick ni massiv kritik för detta, både internt i FP, från Socialdemokraterna och från lärarfacken. Kritikerna tyckte det var förkastligt att föräldrar som har råd att anlita läxhjälp åt sina barn ska få det subventionerat av staten. Efter kritikstormen har ni i förslaget till nytt partiprogram slagit fast att rätten till läxhjälp ska skrivas in i skollagen. Varför hade du inte med lagstadgad läxhjälp från början?

 

- Det är två olika frågor, men det är väl bra att ge mer organiserad läxhjälp i skolan åt de som behöver. Det är väl en bra idé, många skolor gör det, när vi skriver in det i lagen tvingar vi alla att erbjuda det. Jag tycker att vi ska ha både läx-rut och läxhjälp i skolan.

 

Vad tror du att kritikstormen berodde på då?

 

- Det vet jag inte, det får du fråga kritikerna. Jag tycker att det är en bra idé.

 

Men var det en eftergift att ni skrev in det i partiprogrammet?

 

- Nej, jag tror att de som är emot läxrut är det fortfarande. Men jag är för både läxrut och läxhjälp i skolan. Jag tycker att det är bra, så jag förstår att elever i skolan ska få mer hjälp att lära sig kunskaper, det är jag för.

 

Lärarförbunden var positiva till en lärarlegitimation men har sedan dess varit mycket kritiska till alla problem med implementerandet. Introduktionsplatser för nyutexaminerade lärare saknas, högskolorna har fått en enorm administrativ börda att bistå med all dokumentation och äldre lärare får inte tillgodoräkna sig sin kompetensutveckling. Hur kan du lansera en reform som är så dåligt förberedd att den behövs ändras gång på gång?

 

- Jag tycker inte att den behöver ändras! Grundfundamenten ligger fast. Nu är vi dessutom överens om detaljerna i övergångsreglerna. De problem du räknade upp, de finns ju inte. Vi är ju överens om hur det ska antas.

 

Men du har ju tråcklat dig fram till det här.

 

- Jo, men det är ju så ibland att man lyckas enas om någonting, och sedan är man inte enig om resten och så fortsätter man diskussionerna, och så småningom enas man. Jag tycker inte att det är konstigt. Den här lärarlegitimationen är en väldigt viktig reform, en del i att lyfta kvalité och status och attraktionskraft i det svenska läraryrket. Läraryrket är Sveriges viktigaste yrke. Jag hade gärna önskat att det hade gått fortare att bli enig på alla punkter, med alla parter här, det har tagit ett tag, men nu är vi eniga.

 

Men du som sitter med alla utredningsresurser på Utbildningsdepartementet och har kontakt med lärarfacken, hade det inte varit bättre att vara så pass klar över reformen innan man införde den så att det inte hade behövt bli alla de här efterhandsförändringarna?

 

- Jag tycker att en del i detta har dragit ut för länge på tiden och det är ju Skolverkets hantering av legitimationer, det är jag självklart kritisk till, och ytterst är jag alltid ansvarig för allting, så jag har ansvar även för det, men jag är kritisk till att tidtabellen var för optimistisk.

 

Vem är du kritisk mot?

 

- Det är jag som är ansvarig för allt, sedan så får jag de underlag jag får, men det är jag som är ansvarig, så tidtabellen var för optimistisk.

 

Du är kritisk mot dig själv alltså?

 

- Ja. Men, jag är ansvarig för detta, men alltså, nu är vi ju över där, nu är det på gång och den tidtabell som nu finns, den håller, det kommer att utfärdas legitimationer före 1 december i år, alla som söker, enligt det som Skolverket har utlovat. Och när det väl är genomfört så kommer detta att bli en mycket viktig reform.

 

Förra veckan rapporterades det om att man har godkänt 110000 lärarlegitimationer, men 37000 av dem riskerar att överklagas av lärare som inte har fått tillgodoräkna sig sin vidareutbildning.

 

- Men alltså, de har ju fått legitimation och är därmed anställningsbara och har rätt att sätta betyg. Och sedan vill en del ha ytterligare behörigheter och det kommer att prövas i olika processer, men det är en del av detta, men alltså, legitimationen är ju utfärdad.

 

Men då innebär det ju inte att 110000 med säkerhet är klara i dag, om lärarna överklagar dem?

 

- Jo, men de har en legitimation och är behöriga att undervisa i vissa ämnen. Sedan kan det vara så att en del av de 110000 tycker att de vill ha behörighet att undervisa i flera ämnen, men de är ju legitimerade och behöriga. Så de kan anställas och sätta betyg och undervisa. Det är ju inte klart den 1 december, det kommer att vara en ständigt pågående process. Det utexamineras nya lärare varje år och de lärare som redan finns läser nya kurser och ska komplettera, så det är en ständigt pågående process att man kommer att behöva komplettera legitimationer i all framtid för alla lärare och nya lärare som kommer, men alla som har ansökt om lärarlegitimation i de tider som Skolverket har angivit kommer att ha fattade beslut och ha fått legitimation i den mån de uppfyller kraven, till 1 december i år.

 

De här introduktionsplatserna för nyutexaminerade lärare det ser du inte heller som något problem längre, eller?

 

- I överenskommelsen i går är vi överens om att de här prövande inslagen när det gäller lärarutbildning ska stärkas. Det var ju en av punkterna som vi presenterade. Under lärarpraktiken, VFU, som det heter, verksamhetsförlagd utbildning, så är uppföljningen väldigt bristfällig i dag. Man har ett halvårs praktik. Där menar vi att man bör ha en skarpare prövning också och kunna avskilja lärarstudenter som man upplever är olämpliga. Också betygsätta i större utsträckning på en graderad betygskala. Och vid intagningen till lärarutbildningen bör man ha lämplighetsprov. Då har vi sagt att det här prövande inslaget i introduktionsåret kan utgå. Det var en del av överenskommelsen i går och jag bedömer, och det är ju en överenskommelse som nu lärarfacken och regeringen är överens om, inte att det där med problem med introduktionsplatser är något problem.

 

Förra året tog 6 400 personer lärarexamen. Det är den lägsta siffran på tio år. Enligt Lärarnas Riksförbund kommer det leda till en brist på lärare. Fackförbundet pratar om att tusentals lärare kommer fattas i gymnasieskolan redan om sju år. Hur ska du öka intresset för att bli lärare?

 

- Detta är ju en av de viktigaste strategiska frågorna för Sverige, att fler ungdomar måste vilja bli lärare. Och jag menar att det finns inte en enda åtgärd, utan det är många åtgärder. Det är högre löner, det är karriärmöjligheter, det är en skarpare lärarutbildning med högre krav som också ger högre status bland ungdomar, det är förändringar i själva läraryrket, där vi är självkritiska och granskar en del av åtagandena som har lagts på lärarna som inte har med undervisning att göra. Jag är väldigt glad över att vi nu har redovisat en enighet mellan båda lärarfacken, staten och de båda arbetsgivarorganisationerna på skolans område. En sådan enhet är helt unik. Den har inte funnits tidigare, i alla fall inte under efterkrigstiden.

 

När ni redovisade era 10 punkter, så fanns det bland annat lämplighetstest med, det fanns också krav på att, som du säger den här verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, när de gör någon sorts praktik på en skola, övar, den ska bli hårdare, för i dag är det väldigt få som underkänns eller avskiljs från den verksamheten. Alltså, om man ska göra det svårare då med lämplighetstest och hårdare VFU, då kommer ju ännu fler att falla bort?

 

- Jag förstår din fråga och man skulle kunna resonera så här: det är svårt att rekrytera lärare, låt oss sänka kraven, så kan vi rekrytera fler. Men jag tror inte på det. Jag tror att om vi höjer kraven, samtidigt med andra åtgärder, så ökar också attraktionskraften i utbildningen. Lärarutbildningen lockar inte längre toppstudenter. Delvis beror det på att många uppfattar den som en utbildning med låga krav och låg status. Jag tror att högre krav kan på kort sikt leda till att färre tas in, men på längre sikt är det en nödvändig förutsättning för att både lyfta attraktionskraften i utbildningen, få fler sökande och få fler sökande med höga betyg in på lärarutbildningen.

 

Så färre utbildningsplatser på lärarutbildningen?

 

- Nej, det blir det inte. Platserna blir lika många, men det kan hända att de som kommer in blir färre om man höjer antagningskraven, men det är tillfälligt tror jag. På längre sikt är det en av många pusselbitar för att öka attraktionskraften och statusen i utbildningen. Annars, om det bara var en stor mängd lärare vi var angelägna om och inte kvalitet, då skulle vi ta bort alla spärrar och alla antagningskrav överhuvudtaget. Då skulle naturligtvis så många som möjligt komma in, men problemet är att det blir inga bra lärare.

 

Hur viktig är lönen i det här sammanhanget?

 

- Den är viktig.

 

Kan du utveckla det?

 

- Det finns nog ingen som kan säga det riktigt, utan när vi har anställningsvillkor som gör att vi har ett väsentligt starkare söktryck in i läraryrket, då har vi rimliga anställningsvillkor. Exakt var den balanspunkten finns, det vet man inte, men det är för lågt i dag. Det är därför staten går in i en fullständigt unik satsning och lyfter lärarlönerna med statliga öronmärkta pengar, den här så kallade karriärreformen. Det är en stor löneökning för duktiga lärare. Dessutom är det avtal som träffades förra året mellan SKL och lärarfacken det bästa avtal som några fack har lyckats träffa i Sverige sedan den stora lönereformen på 90-talet.

De här karriärtjänsterna visade sig ju att mindre kommuner och även mindre friskolor inte söker i samma utsträckning som större kommuner. Man tycker inte att man har ett tillräckligt underlag för förstalärare och lektorer. Hur ser du på att inte mindre enheter får tillgång till de här mer meriterade lärarna?
- Jag tycker inte att det är ansvarsfullt av de huvudmännen. Vi betalar ju varenda krona. Det kostar ingenting för dem att inrätta detta. Jag fattar inte hur de tänker.

 

På tal om lönen, Stefan Löfven, när vi intervjuade honom i det här rummet, så pratade vi om lärarlön. Han ville inte uttala sig om vad han tyckte om lärarlönen, för han menade på att det var att lägga sig i den svenska modellen, där parterna ska göra upp. Men du pratar gärna om att de ska ha högre lön.

 

- Jag lägger mig i!

 

Du ser inget problem med det?

 

- Jo, det gör jag, visst finns det en målkonflikt i detta, men när staten nu går in, när vi gemensamt i regeringen efter, ja det är ju mitt förslag från början, men när regeringen ändå blev överens och går in med öronmärkta pengar till en karriärreform, det är ju verkligen att staten lägger sig i, det måste man ju inse och erkänna. Och i grunden så strider detta mot den svenska lönebildningsmodellen, absolut gör det det. Att vi gör detta beror på att vi upplever att det är en väldigt viktig strategisk fråga för Sverige att nu lyfta attraktionskraften i läraryrket. Det är inte vilket jobb som helst, att vi har duktiga lärare avgör Sveriges framtid och vi har fått ett alldeles för lågt söktryck, så det är en helt unik åtgärd, att staten går in med direkta lönemedel in i ett yrke där staten inte själva är arbetsgivare, det har aldrig tidigare hänt och det är absolut ett brott mot den svenska modellen, men vi gör det medvetet eftersom det är en väldigt speciell situation.

 

Du som vill återförstatliga skolan kanske inte har så stora problem med att öronmärka pengar till lärarlyft och sådant?

 

- Nej, så kan man se det, men det är klart, jag inser att det finns en smittorisk att alla möjliga yrkesgrupper vill ha statliga pengar plötsligt, så det är klart att det finns invändningar mot detta som vi har övervägt väldigt noggrant. Men vi menar att det är en väldigt speciell situation. För läraryrket och de andra partierna i regeringen har gått med på detta, och de vill inte återförstatliga skolan, men de har ändå gått med på detta, för vi inser gemensamt att detta...

 

Svenska modellen gäller inte alltid då med andra ord?

 

- Nej, men vi i staten har ytterst ett ansvar för att viktiga samhällsfunktioner fungerar och detta är en sådan funktion.

 

Ett argument mot ett återförstatligande brukar ju vara att skolan behöver lugn och ro. Det har varit, så som du själv brukar vara inne på, väldigt stora förändringar för skolan. Ska man då ägna tid nu åt att prata om ett förstatligande? Skulle inte det skapa ännu mer oro?

 

- Mesta lugn och ro skulle det vara om vi hade avstått från alla våra reformer, så hade resultaten bara tillåtits att sjunka i svensk skola. Då är det visserligen lugn och ro, men det går ju åt helt fel håll. Lugn och ro är inte den enda parametern, vi måste ju också ha en utbildningspolitik som bidrar till att lyfta resultaten i svensk skola, eftersom resultaten har sjunkit oavbrutet i 20-25-30 år. Det är ju det som är bakgrunden till att vi gör alla de här reformerna och därför att jag tror i grunden inte heller att den kommunaliserade skolan, jag tycker inte att den fungerar. De reformer vi nu gör kommer i och för sig att förbättra förutsättningarna, men jag menar ändå att en återförstatligad skola skulle fungera väsentligt bättre.

 

Du har fått mycket kritik, både från forskare, myndigheter och oppositionen, för att din skolpolitik inte har vetenskapligt stöd. Du skrev nyligen på DN Debatt tillsammans med lärarfacken och Sveriges Kommuner och Landsting. Ni listar 10 förändringar som ska rädda den svenska skolan. Punkt nummer 10 handlar om att inrätta ett skolforskningsinstitut. "Undervisningen i klassrummen ska vara forskningsbaserad", skriver ni. Det låter som att du har tagit åt dig åt kritiken. Är det så?

 

- Nej, jag anser att vår utbildningspolitik är forskningsbaserad.

 

Du håller inte alls med om den kritik som du har fått om att den inte skulle vara forskningsbaserad?

 

- Nej.

 

Varför skriver ni då att "undervisningen i klassrummen ska vara forskningsbaserad" omden redan är det?

 

- De reformer vi gör är i allt väsentligt forskningsbaserade. Eftersom det har funnits en diskussion om detta lät vi professor Per Tullberg, som är en av Sveriges mest erfarna vetenskapsmän och skolmänniskor, att utvärdera de reformer vi gör. Han lade fram den rapporten för bara några veckor sedan och konstaterade att de här reformerna har stöd i forskningen. Däremot när det gäller undervisningen i våra klassrum finns det en lång rad olika metoder som används, där alls inte alla är forskningsbaserade. Det är vi överens om att det behöver stärkas. Till exempel att eleverna själva ska ta väldigt mycket ansvar för undervisningen och att lärarna egentligen ska bli mindre aktiva, den har väldigt lite forskningsstöd. Den har kommit från andra håll inne i skolans värld. Forskarna är nu, de flesta, sedan finns det alltid olika uppfattningar, men de har en ganska samstämmig uppfattning om att detta har inte varit bra.

 

För bara några månader sedan röstade alliansen emot att införa ett skolforskningsinstitut, men nu gör ni ändå det. Varför sade ni först nej?

 

- Det är en annan inriktning på det som då föreslogs. Pengarna till detta lade vi ju i budgeten i oktober, så det har funnits med hela tiden. Då avsatte vi pengar till detta och nu ska vi inrätta detta som ett särskilt institut. Sedan har det funnits andra förslag som är snarlika men som då har haft delvis andra inriktningar.

 

Så ni har röstat nej till något som såg delvis annorlunda ut?

 

- Ja. Men vi röstade ju på vårt förslag i riksdagen här i höstas i budgeten, andra lade andra förslag, och vårt förslag var att vi skulle satsa nu på skolforskning, men med den här inriktningen nu som vi föreslår.

 

Efter sex år som utbildningsminister, varför kommer 10 punkter för att rädda den svenska skolan först nu? Borde de inte ha formulerats direkt när du tillträdde?

 

- Ja, 10 punkter för att rädda, jag tror inte att de 10 punkterna räddar. Det är en lång rad reformer, det där var någon rubriksättare på DN som satte just den rubriken, men det är alltså en lång rad reformer som tillsammans ska räta upp den svenska skolan. De här punkterna är några av dem. Men det är långt mycket mer och det behövs ytterligare reformer. Vi talade om förstatligande. Jag tycker att vi behöver flytta ner betygen ytterligare ett par år och det finns fler reformer som behöver göras. Väldigt mycket är gjort, av reformer, ytterligare har vi aviserat nu, men det kommer att behövas ännu mer. Skolan är en stor och komplex organisation, det är många saker som behöver förändras.

 

När är den färdigreformerad då?

 

- Det tror jag aldrig att den är! Jag tror att det är ett ständigt pågående reformverk och om 15 år så kommer man att sitta och fundera: ja, men det här som gjordes då 2011, 2013, det var bra, men det här blev ju inte bra och så vinner man nya erfarenheter. Sedan finns det nya samhällsutmaningar man ska möta också. Jag tror inte att det finns någon samhällssektor som någonsin är färdigreformerad, men det är klart, det intensiva reformtempo vi nu har gått igenom, det är vi ju snart igenom så att säga, men det kommer ju att fortsatt att behövas förändringar och justeringar. Men det här att vi ändrar nästan allt på en gång, det skedet är vi ju snart igenom.

 

Stefan Löfven har ju bjudit in till en nationell skolsamling med samma representantersom undertecknade den här artikeln. Hur viktigt var Socialdemokraternas initiativ för att få till stånd det här tiopunktsprogrammet? Har du påverkats av deras argumentation?

 

- Nej, jag har jobbat med lärarfacken sedan början på mars och april. Men Socialdemokraterna tror jag gjorde det här någon gång i mitten av maj.

 

Men jag tror att Ibrahim Baylan har pratat om det här i flera månader.

 

- Vi behöver inte ha en tävling om vem som pratade om det först. Att vi ska ha en bred enighet där vi är eniga, det har varit en inriktning för oss hela tiden. Jag gjorde upp med Baylans företrädare Mikael Damberg om betygsskalan 2010 till exempel. Så där vi är eniga ska vi ju göra upp, eller rösta lika. Man behöver inte alltid ha en överenskommelse, utan man röstar ju likadant i riksdagen då är man överens och jag noterar att de stora reformer som vi har genomfört, de riktigt stora, det är den nya läroplanen, den nya skollagen, den nya betygssystemet, ja, nya lärarutbildningen till exempel, där röstar Socialdemokraterna nej till alla de reformerna. Så det var inte enighet. Nu säger de att de tänker inte riva upp någon av dem. Då är det ju enighet. Vi har uppnått enighet. Det är på det sättet att de tänker inte riva upp detta, och därmed är vi eniga.

 

Linköpings universitet skriver följande på sin hemsida: "Den svenska välfärdsstaten är ett resultat av uppfinningsrika och driftiga entreprenörer som startade framgångsrika företag. Nej, den är ett verk av medvetna och modiga arbetare som gick samman i fackföreningar och stred för sina rättigheter". Syftet är att visa två helt olika bilder som sponsrade läromedel ger av hur den svenska välfärdsstaten byggdes upp. Den ena bilden kommer från läromedel sponsrade av Svenskt Näringsliv, den andra från läromedel sponsrade av Arena Skolinformation, som har tydliga kopplingar till arbetarrörelsen. Den här typen av sponsrade läromedel blir allt vanligare i skolan, enligt en undersökning i Lärarnas Tidning. Vad anser du om det?

 

- Att det finns så otroligt många källor till information som skolan använder sig av. Eleverna använder datorer och är ute och surfar på olika hemsidor hela tiden. Och vi har olika typer av material som skolan förses med av olika särintressen och olika aktörer. Det är både på gott och ont. Det är dock som det är. Och det skolan måste möta detta med, det är ju att lärarna är väldigt observanta på att hela tiden hjälpa eleverna med källkritik. Till sist har lärarna alltid ansvaret för att undervisningen är allsidig. Det är ju det som är lärarens uppgift, så jag skulle inte säga, om det nu var böcker, det vet jag inte om det var, men de böcker som skolan förses med är i regel inte de mest flagranta, utan det är ju när man går in på hemsidor som eleverna ofta inte har någon aning om vem som är avsändare på de där hemsidorna. Men så tar man den informationen för given. Det viktiga då är ju att skolan, lärarna, hjälper eleverna att ha källkritik.

 

Linköpings universitet skriver också att "utbudet av sponsrade läromedel är stort, särskilt i ämnet samhällskunskap. De produceras och distribueras gratis av en stor mängd organisationer och företag, som Jernkontoret, ABB, AstraZeneca, Sandvik, Energimyndigheten, Försvarsmakten, Barncancerfonden" osv. Anna Johnsson Harrie, lektor och forskare i samhällsämnenas didaktik på Linköpings universitet, säger att "många aktörer vill in i skolan och ge sin bild av samhällsutvecklingen". Pågår det en opinionsbildning via skolböckerna riktad mot svenska skolbarn?

 

- Nja, via webbsidor och via alla möjliga kanaler, det är precis det som är den kunnige lärarens roll att sortera i detta. Att undervisa.

 

Men du ser inget problem att man använder de här...

 

- Jo, det beror ju på hur man använder det. Om man använder det som en partsinlaga eller om man använder så som... Läraren har alltid ett ansvar. Alternativet skulle ju vara att jag satt och bestämde och utsåg någon som skulle sitta och bestämma exakt vilka böcker och papper som får förekomma i ett klassrum, men det samhället tror jag inte att någon vill ha till sist, att det sitter någon centralplaneringsmyndighet, utan kunniga lärare måste ha ansvaret för vilka läromedel man använder. Jag kan då berätta att det finns många lärare som knappt använder böcker längre, utan man använder sig av information på nätet, och där är det ännu svårare, för man vet inte vilka är avsändare. Vad har de för bakomliggande avsikter? Och en del ungdomar tar det för sant det som de läser, så källkritik och kunniga och utbildade lärare, det är till sist det man måste möta i detta. Jo, det är ett problem, men det måste mötas tror jag på det sättet.

 

Men är inte det en haltande jämförelse att jämföra det som står på nätet och det som står i skolböcker. Skolböcker köper ju skolan in och ger till barnen, men nätet finns ju bara där.

 

- Köper man in dem, då är det lärarna själva som bestämmer vilka böcker man köper, och då har de ju en skyldighet att...

 

Men de köper ju in böcker som är sponsrade av både företag och myndigheter och intresseorganisationer.

 

- De har ett ansvar att köpa in böcker som är allsidiga och som följer läroplanen.

 

Regeringen har lanserat en stor satsning som kallas "matematiklyftet", som går ut på att fortbilda matematiklärare för att stärka utbildningen i ämnet. Satsningen startar i höst och pågår till 2016. Siffror från Skolverket visar att bara knappt hälften av de kommunala skolorna kommer delta. Bland friskolorna är det anmälda deltagandet ännu lägre, bara drygt en fjärdedel. Varför är det så?

 

- Det vet jag inte än, men jag utgår ifrån att när satsningen är igång fullt ut, så kommer fler att ansluta sig. Det jag skulle önska är att skolan skulle vara statlig, att jag kunde bestämma att alla skolor ska delta, men nu är det inte så. Det här är en viktig satsning. Matte är det stora problemämnet i de svenska skolorna. Det är det ämnet där flest elever blir underkända och där flest elever har svårigheter. Det beror rätt mycket på att undervisningen bedrivs på ett alltför torftigt sätt. Man låter eleverna räkna sida upp och sida ner, timme efter timme, utan att lärarna undervisar och förklarar. Därför behöver undervisningen förbättras. Det är ju det som matematiklyftet går ut på. Jag är väldigt kritisk till kommuner och skolor som inte engagerar sig i detta och utgår ifrån att inför kommande år så kommer i stort sett alla att vara med.

 

Vad gör du om intresset fortfarande är så svagt som det är i dag?

 

- Ja, med den kommunaliserade skolan så det är väldigt lite tvångsmedel som staten har, utan jag kan bara egentligen rikta rätt stark kritik mot de oansvariga kommuner och skolledare som inte deltar i detta. Första året må vara, för då är det nytt, men att man sedan hänger på detta, det är viktigt.

 

Det kommer hela tiden rapporter om de dåliga resultaten i den svenska skolan. Fler än var femte elev gick förra året ut högstadiet utan fullständiga betyg. 3 av 10 gymnasieelever får inget slutbetyg efter tre års gymnasium. När Expressen intervjuade dig för drygt ett år sedan sade du att det tar tid innan dina reformer ger effekt. Exakt när visste du inte ens själv: "Vi ställer också frågan om när det ska gå att avläsa resultat. Så jag kommer nu tillkalla en expertgrupp för att mer specifikt bena ut den frågan", sade du då. Vad är beskedet från din expertgrupp?

 

- Ja, det går inte att sätta ett datum, för så exakt är inte detta, utan de gör ju prognoser och bedömningar utifrån beprövad erfarenhet. Då säger de såhär: att det tar tid, det är ju rubriken på själva rapporten och det sammanfattar väl det hela. Det första är att de säger att de reformer som vi har vidtagit, de är i rätt riktning. De är rätt, det behövs mer, men de är rätt. Så den kritik som har funnits mot våra reformer, den får ju inget stöd i den här forskningsrapporten, utan tvärtom ges våra reformer ett starkt stöd. Då säger utredningen att "tidigast i mitten på 10-talet", det betyder då 2015, tidigast då, när det gäller de tidiga årskurserna, vi talar om lågstadiet i stort sett. När vi talar om hela skolan så talar vi om slutet av 10-talet eller början på 20-talet. Och det är ju 6-7-8 år framöver i tiden. Det är ju rätt lätt att förstå när man tänker efter hur skolan fungerar. Elever går 9 år i grundskolan och 3 år i gymnasiet och man lär sig successivt hela tiden under alla dessa 12 år. Innan slutresultatet märkbart påverkas så tar det ett antal år, även om förändringarna börjar verka på lågstadiet, med mer läsning och skrivning och räkning och allt vad det är på andra sätt. Så tar det ändå tid innan det syns i slutresultatet.

 

Men alltså, 2015 då och till och med 2020, till och med efter det. Det finns alltså en betydande risk då att du inte kommer att kunna ställas till svars för din politik, när du är aktiv som utbildningsminister?

 

- Jo, ja tänkte vara aktiv under de årtalen.

 

Det var ett givet svar på den frågan. Men om vi leker med tanken att du inte sitter som utbildningsminister 2020?

 

- Nej, men det är ju så i politiken, alltså, man får en finanskris, det beror på beslut som fattades 10 år tidigare, eller vi får en väldigt stark utveckling av den svenska kronan, beroende på att Riksbanken gjordes självständig på 90-talet under initiativ från Anne Wibble, som inte ens lever längre. Det är ju många stora samhällsbeslut som tar tid, så är det ju, och det finns en risk att politiker bara tänker på nästa val, naturligtvis, och då ska man göra kortsiktiga och populistiska grejer, höja bidragen eller något till någon grupp. Men så kan det inte fungera, utan utbildningspolitik är långsiktig. Den handlar ju ytterst om nästa generation, den ger inte effekt nästa år, den ger effekt på lite längre sikt.

 

Så risken är att du inte kommer att få ta åt dig äran?

 

- Ja, jag tänkte försöka satsa på att få göra det. Jag tänkte satsa på att försöka vara kvar.

 

Då tar vi några kortfrågor. Tar Moderaterna för mycket plats i Alliansen?

 

- Nej, de är stora, så de tar ju den plats som de har väljarstöd för. Jag kommer att jobba för att Folkpartiet ska ta större plats.

 

Överlever Alliansen en valförlust?

 

- Ja.

 

Du tror att den finns kvar även om ni skulle förlora valet?

 

- Ja, då är det ju valet därpå. Ja, det är jag helt övertygad om att den här konstellationen kommer att gå till val på nytt för att återta regeringsmakten. Den här konstellationen har styrt Sverige i omgångar, på 70-talet, på 90-talet och nu. Även om KD tillkom, de fanns inte på 70-talet, men det finns ett mitten-höger-alternativ och ett mitten-vänster-alternativ i Sverige som står mot varandra och jag tror att det är ganska cementerat.

 

Så även 2018 kommer ni att gå till val som en allians om du får bestämma?

 

- Ja, det tror jag. Det känns långt in i framtiden, men nu satsar vi på att vinna nästa val, det är min bedömning.

 

Saknar du att munhuggas med Lars Ohly i partiledardebatterna?

 

- Ja. Jag tycker att Jonas Sjöstedt är också en skicklig debattör. Ohly och jag kände varandra sedan Stockholms fullmäktige. Vi satt där redan på 90-talet och höll på redan då.

 

Har du bättre förståelse för Försvaret än de andra partiledarna för att du är major?

 

- Nej, det tror jag inte. Alltså mer tekniska detaljer kan jag väl än de andra, men det är inte det försvarsfrågan handlar om. Det handlar ju om bedömningen av Ryssland. Det är en annan och det har inte med den bakgrunden att göra. Men vi har hittills gjort lite olika bedömning nu ser jag att försvarsberedningen är på väg åt det håll som jag har argumenterat för och det är klart att jag välkomnar det. Det betyder att de flesta partierna nu är på väg, ja alla i regeringen och även Socialdemokraterna, är på väg åt det hållet som jag har argumenterat för rätt länge och det är klart att jag välkomnar det.

 

Birgitta Ohlsson, Erik Ullenhag och Maria Arnholm är alla tre politiker som brukar sägas tillhöra den mer socialliberala falangen i Folkpartiet. Är du numera regeringens enda kravliberal?

 

- Det är en väldigt konstlad uppdelning. Jag är liberal och det är de också.

 

Tror du att Sverige kommer gå med i Nato innan du är pensionär?

 

- Det beror ju på hur länge jag dröjer med det. Du menar 75? Den nya pensionsåldern? Jag tycker att Sverige ska vara med i Atlantpakten i praktiken. Vi är med i allt samarbete, vi är med i de internationella operationerna, vi tar ansvar, vi har skrivit på solidaritetsförpliktelser i Europa fram och tillbaka om att vi ska hjälpa varandra om det blir ett alvarligt krisläge. Det enda som vi inte får är att sitta med vid bordet och bestämma, det är allt som vi inte får, allt annat är vi med, så jag tycker att vi ska vara med. Men det hänger ju på hur snabbt det förändras i andra partier och det kan jag ju inte bedöma.

 

Ska folkpartiet gå till val på att lova en tredje pappamånad nästa mandatperiod?

 

- Den frågan diskuteras ju i vårt parti och vi ska väl slutligen avgöra det på vårt landsmöte i höst.

 

Vad tycker du själv?

 

- Vi ska diskutera den frågan. Jag ska lyssna in olika synpunkter. Jag har varit skeptisk till idén med öronmärkta månader i föräldraförsäkringen, samtidigt så ska jag säga då att jag ser ju också hur, därför att jag har tyckt, och jag tycker väl fortfarande att ...

 

Du röstade väl emot pappamånaderna?

 

- 1994, ja, absolut. Men om jag säger det, jag har varit skeptisk till detta. Samtidigt ska man erkänna att det här har en betydelse för jämställdheten på arbetsmarknaden. Och att det är i precis i den åldern när man ska bilda familj, så ska man också göra karriär, det sammanfaller. Det hade varit enklare om det inte sammanföll så, men det gör det ju. Och det gör att kvinnor hamnar i ett underläge i den där situationen när, i 30-årsåldern, när människor ska befordras på arbetsplatserna och karriärerna tar fart. Arbetsgivarna utgår ifrån att kvinnorna är nog mer hemma och borta från jobbet. Så det finns två sidor av saken och vi ska väga av detta och diskutera detta. Jag ska lyssna in noga och sedan ta ställning.

 

Vad vill du göra när du har avgått som partiledare?

 

- Det ligger så långt fram i tiden.

 

Någon tanke har du väl?

 

- Nej.

 

Inte alls?

 

- Nej.

 

När det har brunnit i Stockholms förorter den senaste tiden är det framför allt din integrationsminister Erik Ullenhag, inte Fredrik Reinfeldt, som fått ta frågorna från journalister. Tycker du att Reinfeldt borde ha varit mer aktiv?

 

- Det är väl naturligt att integrationsministern, även Beatrice Ask har ju varit ute en del, justitieministern. Det är ju den typen av frågor som aktualiseras, det är väl väldigt naturligt.

 

Flera debattörer menar att det faktum att det är integrationsministern, inte statsministern eller justitieministern, som tar frågorna skickar signalen att det handlar om ett invandrarproblem. Hur ser du på det?

 

- Ja, det är det ju inte, men det är klart att det är i utanförskapsområdena, det är ju där detta i huvudsak har hänt. Så det är klart att det finns den dimensionen i det. Det är i de invandrartäta utanförskapsområdena som detta har hänt och att många vill förklara det med bristande integration.

 

Men det är det inte?

 

- Ja, det är ju också en bakgrund, men sedan finns det också rättsliga aspekter. Det är kriminellt att kasta sten på brandkåren, så jag tycker också att det är logiskt att justitieministern är ute, så det är många aspekter på det. Det kortsiktiga tycker jag är att vi kan aldrig ursäkta att man kastar sten på brandkåren. De som kastar sten på brandkåren och tänder eld på bilar, de ska straffas. De begår brott, de ska straffas. Så det kan aldrig ursäktas med bristande integration. Sedan i nästa steg, när vi har sagt det och gjort det, så måste vi också förstå naturligtvis att det finns sociala problem i dessa områden som man måste bemöta. Det är integrationsproblem, men vi kan liksom aldrig ursäkta stenkastningen.

 

Men att förklara vad orsakerna är, det är att ursäkta dem?

 

- Nej, men det finns en del som säger att det här är samhällets fel, men det är klart att det inte är. Det är stenkastarnas fel att det inträffar. Men sedan när det är sagt, man får aldrig ursäkta, så måste vi inse att vi också måste jobba med sociala utanförskap och integration.

 

Men när man frågar politikerna vad de vill göra åt saken så är ju alla överens om att jobb och utbildning är viktiga nycklar för att...

 

- Ja, det finns de som vill ha andra lösningar också, men jag tror att det är svaret.

 

Men i övrigt, mer konkret, mer direkt, vad ska man göra för att situationen ska förbättras i de här förorterna tycker du?

 

- Det är ju mer konkret, det är ju detta.

 

Men ni kommer ju inte vara på plats om en vecka, så det är ju mer strukturella problem.

 

- Jag menar naturligtvis att det här måste, nu har det väl upphört nu, men om det är så att man tänder eld på bilar och brandkåren kommer och man kastar sten på brandkåren så är det kortsiktiga, samhället måste ju egentligen använda alla tillgängliga resurser för att omedelbart stoppa detta. Det är ju oacceptabelt att människor i utanförskapsområden skulle ha ett sämre brandskydd än vad andra människor har. Så de kortsiktiga åtgärderna är väldigt polisiära närmast, men i nästa steg så är det klart att på längre sikt så är det att förbättra integrationen. Då är det jobb och skola och det tar tid och det är precis som du säger. Finns det några quick fix? Nej, det gör det väl inte, för då hade det gjorts för länge sedan.

 

Hur ser du på föräldrarnas ansvar?

 

- Det är stort, det är självklart stort.

 

Hur kan man underlätta för föräldrarna då att ta det ansvaret?

 

- Föräldrar måste ta ansvar, men vi vet väl också alla att tonåringar låter sig inte alltid styras av föräldrar, men föräldrar måste göra allt vad de kan för att ta sitt ansvar. Det gäller oss alla.¨

 

I november ska folkpartiet anta ett nytt partiprogram, på ert landsmöte i Västerås. I programkommitténs förslag vill ni bland annat tvinga kommunerna att införa Lov, lagen om valfrihetssystem, ni vill göra a-kassan obligatorisk och höja taket i a-kassan, ni vill luckra upp arbetsrätten och ni vill slopa värnskatten. Alla de här förslagen är Moderaterna emot. I vissa fall, som till exempel värnskatten, har Anders Borg varit väldigt tydlig med och slagit fast att den ligger kvar hela nästa mandatperiod. Hur ser du på möjligheten att få igenom något av det här?

 

- Det är väl bra att det då finns olika partier i alliansen som väljarna kan rösta på, markera tyngdpunkten. Vi tycker så här på de punkterna, så tycker Moderaterna annorlunda. Vi klarar av att regera ihop, vi har gjort det i 7 år, och vi kommer att klara det i ytterligare en mandatperiod om vi vinner, men det är klart att väljarna då har möjlighet att i ett antal frågor markera åt vilket håll man vill att alliansen ska gå, genom att partierna också tycker lite olika.

 

Men hur ser du på när Fredrik Reinfeldt och Anders Borg ställer sig på en pressträff på moderaternas Sverigemöte och i stort sett ur ett regeringsperspektiv slår fast att det blir inget slopande av värnskatten nästa år. Det är ju inget moderat förslag som de har fört fram utan det är ju väldigt definitivt när de säger det.

 

- Men de avgör inte det själva. Det är bara Folkpartiet som vill det. Men i bland händer det ju att styrkerelationen ser annorlunda ut. Varje parti har ofta en ståndpunkt och det är klart att är det tre som har en ståndpunkt och ett parti som har en annan, då har man en tuffare uppförsbacke. Men till sist är det väljarna på valdagen som avgör i den relationen mellan partierna och vart politiken ska gå. Vi är fyra partier. Moderaterna tar ställning utifrån sina utgångspunkter och vi utifrån våra, sedan ska vi förhandla.

 

Men om man tittar på till exempel a-kassan, där är ni ju 3 partier som vill höja taket och göra den obligatorisk, alla de mindre Allianspartierna. Där är ni ju tre mot en. Varför är ni inte bättre förhandlare gentemot Anders Borg?

 

- Där är det en socialförsäkringsutredning som sitter och det är utfallet där som kommer att vara avgörande. Så den frågan är lyft till socialförsäkringsutredningen, där alla partier finns med och där detta är en av de stora frågorna. Om du noterar så var jag ute förra sommaren och ansåg att avgifterna i a-kassan borde bli mer enhetliga. Då var moderaterna emot det och nu är vi trots allt där. Nu är vi på väg att gå i mål med det, så vi är olika partier som ibland tycker lite olika och så ger vi och tar.

 

Så där man är oense kan man skicka det till en utredning?

 

- Nja, när det gäller avgifterna i a-kassan så är vi nu i stort sett överens om att de ska bli mer enhetliga. Och det var jag som förde fram det förslaget först. Men det är klart att de stora socialförsäkringsfrågorna, de är så långsiktigt påverkande på samhällsekonomiska fundament i Sverige, så precis som pensionsöverenskommelsen gör vi ett försök att nå en bredare parlamentarisk uppgörelse och då är utredningen ett verktyg för det.

 

Vi ska prata lite om försvaret, som vi var inne på kort alldeles nyss. Under påskhelgen övade Ryssland ett flyganfall mot Sverige utan att det svenska försvaret ens reagerade. Nato agerade däremot och två danska F16-plan lyfte från militäralliansens bas i Litauen. På vilket sätt bidrog regeringens försvarsnedskärningar till den uteblivna svenska reaktionen?

 

- Nja, det är nog inte försvarsnedskärningarna, men det är klart att den svenska försvarspolitiken bidrar till detta. Ända sedan Berlinmurens fall, för drygt 20 år sedan, har svensk försvarspolitik omorienterats till att ha en allt lägre och lägre förmåga att skydda Sverige och i stället då omorienterats till att vara mer insatt internationellt. Det är klart att vi har 100 JAS-flygplan, det är klart några skulle kunna lyfta, så det är inte så att det är en brist på resurser, men här är det en brist på beredskap.

 

Som beror på en annan inriktning av försvaret?

 

- Ja, det beror på att vi har taggat ner väldigt mycket i Sverige. Det är klart att det är inte brist på flygplan, de skulle kunna lyfta, men insatsberedskapen har varit väldigt låg och det har att göra med hur vi har tolkat hotbilden runtomkring oss. Jag är delansvarig för det, så jag tänker inte rikta någon kritik mot någon annan för att det har blivit så här, men det viktiga är vad vi gör i framtiden. Och jag menar att, och det är inte det här anfallet på långfredagen som är det centrala, utan det är överhuvudtaget den ryska upprustningen och det mer offensiva ryska agerandet, plus att utvecklingen i Ryssland ju ingalunda går mot demokrati, utan det är ganska auktoritärt och den utvecklingen är sammantagen mer negativ för Sverige än vad vi såg på 90-talet, då vi tog de stora nedrustningsbesluten. Det gör att jag tycker att i 2015 års beslut behöver vi tagga upp.

 

- Ja, det går ju inte att, det får ju nu försvaret... Jag är väldigt glad över att försvarsberedningen nu i ganska stor enighet konstaterat att utvecklingen i Ryssland är oroande. För ett år sedan var jag ensam i Sverige att säga detta, av partiledarna i alla fall. Nu är det en mycket bred enhet i försvarsberedningen. Det är klart att nästa slutsats måste rimligen bli då när beredningen nu fortsätter sitt arbete att föreslå förstärkning av det svenska försvaret.

 

Du kan inte säga ungefär hur mycket du vill att anslagen ska öka till försvaret?

 

- Nej, det går inte och jag tror att det går att få ut mer effekt för satsade pengar.

 

Mer krut för pengarna?

- Ja, mer effekt för satsade resurser. Och sedan tror jag också att vi behöver öka resurserna i och för sig, men redan med de resurser som vi har skulle vi kunna få ut mer effekt. Nu är försvaret verkligen mycket organiserat för internationella insatser och det är då väldigt dyrt eftersom alla de som ska i väg på internationella insatser är heltidsanställda till exempel.

 

I slutet av januari kallade Fredrik Reinfeldt försvaret för ett särintresse. Vad tycker du om den beskrivningen?

 

- Nej, försvaret är inget särintresse.

 

I mitten av maj fick Fredrik Reinfeldt en fråga från en elev på Bromangymnasiet i Hudiksvall om ett eventuellt anfall från Ryssland. Han svarade: "Det finns varken vilja eller förmåga att rysk krigsmakt ska anfalla svensk terräng och hålla den". Hans bedömning sågades sedan av flera försvarsexperter, som menade att Ryssland snabbt och lätt skulle kunna inta till exempel Gotland. Håller du med Fredrik Reinfeldt eller försvarsexperterna?

 

- Nja, det är inte så digitalt. Den förmåga som gamla Sovjet hade, den finns ju inte alls idag. Däremot skulle Ryssland, åtminstone efter den upprustning man nu är på väg att genomföra, till exempel hota de baltiska områdena. Det som skulle hända då är att Sverige ganska snabbt dras in i detta. Även om vi inte anfalls så dras vi in och vi kommer att bli i en säkerhetspolitiskt väldigt tuff situation, där vi också kan behöva visa att vi har förmåga att skydda oss. Gotland hamnar omedelbart i blickfånget. Det är klart att eftersom vi inte har någonting på Gotland så krävs det inte så mycket, men man måste sätta in det i någon slags sammanhang och då är ett ryskt hot mot Baltikum det som ändå är ett scenario som inte är totalt orealistiskt att tänka sig. De gjorde så mot Georgien för några år sedan. Ryssarna gick rakt in där.

 

Men då delar alltså inte du Fredrik Reinfeldts hotbildsbedömning?

 

- Jo, men det Fredrik Reinfeldt menar är ju ett massivt anfall mot Sverige och att hålla det. Där delar jag väl uppfattningen att nej, det har Ryssland i dag ingen kapacitet och vilja till, jag håller med om det. Problemet med försvarspolitik är bara att man måste också se vart är utvecklingen på väg. Ryssland rustar nu upp, så att man i dag inte har den förmågan innebär inte att man kanske inte har den om 10 år. Och den väldiga upprustningen man nu gör, den ambitionen man redovisar, det är det som är oroande och det är det som försvarsberedningen så sent som i fredags nu gemensamt konstaterade.

 

Men bara för att göra det klart, du vill utöka försvarsanslaget, inte bara effektivisera?

 

- Nej, min bedömning är att det kommer att behövas ökade försvarsanslag i 2015 års beslut.

 

På grund av Ryssland?

- Ja. Absolut. Dock ska jag säga att någon skulle säga såhär: Man förhandlar ju om budget varje år, man skulle kunna göra det nu. Men då skulle jag säga så här, att jag tror att det ska vara en genomtänkt ambitionsökning, inte bara kasta in mer pengar, bara för att det är svarta hål i budgeten just nu, utan tänka igenom, hur ska vi förstärka försvaret? Jag har då pekat på några punkter, till exempel att vi bör ha en försvarsnärvaro på Gotland. Problemet med den här debatten är att när jag säger det så är det en del som tycker att jag låter alarmistisk, men jag skulle säga, det finns inget akut hot, det är inte det som det handlar om, utan det handlar om en långsiktig uppbyggnad som nu Ryssland gör. Och den dagen det eventuellt skulle uppstå en upphetsad situation, då är det för sent, för det tar åratal att bygga upp en förmåga.

 

Men det är egentligen kapprustning som du pratar om då, mellan Sverige och Ryssland? Om de bygger upp så måste vi också bygga upp.

 

- Nej, men Sverige har ingen ambition på det sättet. Vi måste ha en förmåga att kunna skydda oss själva och hävda vårt territorium.

 

Nyligen bjöd Birgitta Ohlsson in Miljöpartiet i alliansen under Expressens tv-program Bar& Politik. "De skulle vara ett väldigt fräscht inslag". Vad tycker du om den inviten?

 

- Jag uppfattar att Miljöpartiet har gått kraftigt åt vänster under ledarkapet av Gustav Fridolin och efter kongressen här så måste man ju närmast säga att de nästan, de ligger ju på samma position som Vänsterpartiet i inställningen till privata alternativ. Det är en sådan fråga som närmast definierar höger och vänster. Plötsligt, från att ha varit lika friskolepositiva som alliansen här, för bara några år sedan under Maria Wetterstrand, så plötsligt är de lika mycket emot som Vänsterpartiet. Det är en väldig vänstervridning som är på gång inom Miljöpartiet. För 2010 års val så var vi i alliansen gemensamt överens om att det fanns ett läge där vi skulle kunna tänka oss att bjuda in Miljöpartiet, men det var under ett annat ledarskap i Miljöpartiet. I dag känns den tanken orealistisk.

 

Vad tror du om att hon går ut och säger såhär, att man flaggar upp för att bjuda in Miljöpartiet redan före valet? Hur tror du att det påverkar väljarna.

 

- Jag var inte med vid tillfället, men jag har uppfattat att Birgitta Ohlsson nog inte menade det där på riktigt allvar.

 

Hon skojade?

 

- Jag uppfattade att det var sagt i en ganska skämtsam diskussion, men det vet jag inte, jag uppfattade det så, men det spelar ingen roll, det centrala är att jag inte uppfattar att något parti i alliansen har den inriktningen i dag. Jag tycker i och för sig att det är beklagligt för Miljöpartiet har gått kraftigt åt vänster, men så är det.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson förklarade nyligen i Expressens tv-program "Pihlblad & Svensson" att han tycker att Stefan Löfven ska sträcka ut en hand till Folkpartiet och Centerpartiet innan valet. "Det finns anledning för honom att föra samtal, kanske framför allt med dem", sade han i programmet. Skulle du sätta dig i ett sådant samtal om Stefan Löfven ringde och ville prata, före valet?

 

- Om vi talar om regeringsfrågan så bedömer jag det som uteslutet. Jag antar att det är det vi talar om. Jag talade med Stefan Löfven om friskolan och det var ju framgångsrikt, men det är sakfrågor. Alliansen går till val för att fortsätta regera Sverige och om det skulle misslyckas, då kommer Sverige att ha en rödgrön regering och det är väldigt enkelt tror jag. Det är två regeringsalternativ.

 

Expressen gjorde nyligen en rundringning till dina kommunalråd runt om i landet. En tredjedel av de svarande ville att FP går fram som ett enskilt parti och två tredjedelar slog fast att de är positiva till att samarbeta med Socialdemokraterna i en framtida regering om alliansen förlorar valet. Hur ser du på detta?

 

- Ja, jag tror, man ska väl vara tydlig med att det var väl i sammanhang för att undvika att Sverigedemokraterna ska få inflytande.

 

Det var två olika frågor.

 

- Ja, ok, men till sist kommer ju vårt landsmöte att få ta ställning till detta och de där kommunalråden kommer att få ta ställning till det också på vårt landsmöte, men mitt förslag till vårt landsmöte kommer att vara att vi går till val för att alliansregeringen ska bli återvald. Misslyckas det, ja, då kommer Sverige att ha en rödgrön regering.

 

Men med tanke på alla spekulationer och prat som finns om Folkpartiet som samarbetar med Socialdemokraterna, stänger du nu en gång för alla dörren för Stefan Löfven?

 

- Vi kommer inte att bilda regering med... Vi kommer att bilda regering med Alliansen efter valet om vi vinner och om alliansen förlorar valet då kommer Sverige att ha en rödgrön regering.

 

Och där kommer ni inte att ingå?

 

- Nej, då är den inte rödgrön!

 

Du stänger alltså dörren för Stefan Löfven?

 

- Ja. För ett regeringssamarbete, absolut!

 

Oavsett valresultat?

 

- Ja, jag kan inte se vilket valresultat som skulle motivera det, utan får endera blocket majoritet så är det ju otroligt enkelt. Vi diskuterar väl i grunden ett läge där inget har majoritet, utan där Sverigedemokraterna sannolikt är vågmästare. Och då har vi ju samma situation som nu egentligen, för vi har ju inte heller majoritet i alliansregeringen. Då regerar vi. Blir de rödgröna större än oss, ja, då blir det en rödgrön regering.

 

Hur upplever du de här spekulationerna om att ni skulle vara på väg att gå...

 

- Jag tror att det finns ett antal socialdemokrater som underblåser dessa spekulationer och jag tror att de har ett väldigt genomtänkt syfte med det. Så länge det snackas om olika regeringsalternativ så slipper de komma överens med vänstern och Miljöpartiet om en gemensam politik.

 

Säg att det är den 15 september 2014. De rödgröna är större än Alliansen, men har inte egen majoritet. SD är vågmästare. Hur tycker du att ni ska agera då? Ska Fredrik Reinfeldt kliva åt sidan och lämna bollen till Stefan Löfven?

 

- Det var ju den överenskommelse vi i grunden hade sist. Och jag tycker i grunden samma nu. Då adderade vi i och för sig att vi var beredda att bjuda in Miljöpartiet till alliansen, i det läget. Nu känns det helt orealistiskt med Miljöpartiets nya inriktning. Så ja, blir de rödgröna partierna större än alliansen, då kommer Sverige att ha en rödgrön trepartiregering, det är jag övertygad om.

 

Det innebär att ni i sådant fall lägger ner era röster vid en statsministeromröstning?

 

- Ja, eller, ja, det ytterst får vi väl, ja, det har vi inte diskuterat, men en alliansregering kommer ju i det läget inte att kunna fortsätta, därför den kommer inte att få igenom förslagen i riksdagen. Och vi kommer inte att söka stöd hos Sverigedemokraterna och då släpper vi ju över bollen till det rödgröna gänget.

 

Är ni överens om detta i alliansen?

 

- Det var vi sist, jag är helt övertygad om att... Vi inte har diskuterat igenom det idag, men vi var det 2010, det är jag helt övertygad om, det är den uppfattningen vi hade då, och det är den uppfattningen vi har nu.