I skymundan av SD-ledaren Jimmie Åkessons flygbladsutdelning vid den turkiska gränsen till Grekland hölls i veckan det fjärde mötet med migrationskommittén, där alla riksdagens åtta partier ingår.
Syftet med kommittén är att enas om en ny långsiktig migrationspolitik som ska ersätta den tillfälliga lagstiftning som infördes efter flyktingkrisen 2015 och som löper ut om ett drygt år, i juli 2021.
Men trots att det gått över sex månader sedan det första mötet med kommittén, och halva tiden därmed passerat innan ett slutförslag ska vara klart i augusti i år, går det trögt och samtalen präglas av stora låsningar.
”Det är om om man har glömt 2015”
– Det är klart att det rör sig framåt lite grann men det går väldigt långsamt och vi tycker utredningen håller fel kurs, som om man redan har glömt 2015, säger Maria Malmer Stenergard, Moderaternas migrationspolitiska talesperson.
För Socialdemokraterna innebär migrationskommittén mandatperiodens sannolikt mest avancerade politiska balansakt. Å ena sidan finns ett starkt tryck inom S, inte minst bland många av kommunalråden, att partiet ska göra upp med Moderaterna om ytterligare åtstramningar av politiken – något man också lovade de egna väljarna inför valet. Å andra sidan måste man ha Miljöpartiet med sig på en uppgörelse om S-MP-regeringen ska hålla ihop.
S har dessutom redan enats med Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna om att verka för att politiken på vissa områden ska göras mer generös, genom en ny humanitär skyddsgrund och en utvidgad anhöriginvandring, vilket också står inskrivet i januariavtalet.

– Det skulle absolut vara möjligt att hitta en överenskommelse där Socialdemokraterna och Moderaterna utgör basen. Det vore det mest ansvarsfulla, men jag har väldigt svårt att se att vi kan hitta en överenskommelse som vi kan skriva under om Centerpartiet och Miljöpartiet ingår, säger Maria Malmer Stenergard.
S-källa: Vi måste ha med oss M
Det finns en ganska utbredd oro för hur det hela ska sluta även bland högt uppsatta socialdemokrater Expressen pratat med. Centralt placerade källor i partiet säger uttryckligen att det är viktigare att göra upp med Moderaterna om en ”ansvarsfull politik” än att hålla ihop regeringen, om man i slutändan tvingas välja.
– Vi kan inte gå in i nästa val med en migrationspolitik som enbart bygger på en uppgörelse med C och MP, säger en källa.
Göran Dahlström (S) är kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm och ett av partiets mest framgångsrika kommunalråd i landet med ett valresultat på 46,3 procent 2018, och han är bekymrad.
– Jag är mycket orolig för vad en uppgörelse med Miljöpartiet ska innehålla. Ju mer vi kommer överens med Miljöpartiet i migrationsfrågan desto längre från vanligt folk kommer vi, säger han, och slår fast att S och M måste utgöra grunden för en uppgörelse.

– Blir det nödvändigt får man hänga av sig Miljöpartiet. Det här är en så avgörande fråga. Hittar man inte en vettig överenskommelse riskerar migrationen att vara den totalt överhängande frågan i nästa val och under nästa mandatperiod också. Och då kommer vi få ett politiskt landskap som domineras av SD, säger han.
Även LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, som sitter i S verkställande utskott, har länge argumenterat för att S måste göra upp med Moderaterna i frågan.
Greider: S måste stå för en mer stram politik
Ytterligare en tung S-röst som nu vädrar oro för vad en uppgörelse utan Moderaterna skulle innebära är Göran Greider, chefredaktör för fristående socialdemokratiska Dala-Demokraten.
– Jag tror det är viktigt att det finns en konsensus mellan Moderaterna och Socialdemokraterna och att man når en uppgörelse där man kan säga att asylrätten värnas, men att det som helhet leder till att vi tar emot färre genom stramare arbetskraftsinvandring och lite andra saker, säger Greider.
– Det står fortfarande 200 000 S-väljare på vippen att gå över till SD och i LO är ju SD redan störst. Så Socialdemokraterna måste sätta ned foten och stå för en mer stram migrationspolitik. Det är inte med glädje jag säger det, men om det inte sker kommer SD bara fortsätta att växa, fortsätter han, men poängterar också att han tror att regeringen kan hålla ihop genom att MP ger vika, precis som 2015.

Bilden av hur samtalen i migrationskommittén går skiljer sig åt beroende på vem man frågar. Moderaterna uttrycker stor frustration över att flera av de frågor man krävt att få lyfta in i kommittén ännu inte berörts på allvar, däribland ett volymmål för hur många Sverige ska kunna ta emot.
Men Centerpartiet och Miljöpartiet är mer positiva till kommitténs arbete.
– Miljöpartiet jobbar konstruktivt för att vi ska hitta en så bred majoritet som möjligt för en långsiktig migrationspolitik, som är både rättssäker och human. Men det är klart att vi också ser att Moderaterna rört sig åt ett annat håll, säger Rasmus Ling, Miljöpartiets migrationspolitisk talesperson och ledamot i kommittén.
C: Moderaternas agerande är ”sorgligt”
Centerpartiets motsvarighet Jonny Cato menar att S inte kommer kunna runda MP och C.
– Miljöpartiet sitter i regeringen och behöver vara med på den proposition som regeringen lägger. Så fungerar svensk lagstiftningsprocess, och jag tror helt ärligt att det blir svårt att nå en överenskommelse där Centerpartiet inte är med, säger han, och uttrycker besvikelse över Moderaternas linje.
– Jag tycker det blir sorgligt när de säger att man har svårt att nå en överenskommelse med Centerpartiet, säger han.
– Centerpartiet har en lång historia av att ingå och hedra breda överenskommelser, och är givetvis även i denna fråga beredda att kompromissa.

Men det är en rad frågor som i dagsläget står i vägen för en uppgörelse mellan januaripartierna och Moderaterna, och det handlar bland annat om just den nya humanitära skyddsgrunden och den utvidgade anhöriginvandringen.
– Barn som har en stark anknytning till Sverige, sjuka och även äldre som har en väldigt dålig hälsobild måste ges möjlighet att stanna på en humanitär grund. Det handlar om grundläggande människovärde, säger Rasmus Ling (MP).
Men Moderaterna säger bestämt nej.
– Sverige befinner sig i ett läge där vi inte kan öppna upp för fler människor. Och ju mer undantag och ventiler som införs i systemet desto mer invandring kommer vi att få, säger Maria Malmer Stenergard, och frågar sig vad S egentligen driver för egen linje.
Och nu efterlyser hon direkta samtal och förhandlingar mellan S och M, vid sidan av kommittén.
– Hittills har samtalen bara skett i kommittén, vilket vi beklagar. Vi skulle behöva sätta oss med Socialdemokraterna på egen hand.
S tror fortsatt på bred uppgörelse
S representant i kommittén, Rikard Larsson, tror fortsatt på en bred uppgörelse.
– Min förhoppning är att Moderaterna ska vara med, säger han.
När det gäller en ny humanitär skyddsgrund, som S förbundit sig att driva, ger han också en annan bild än C och MP när det gäller vad den i praktiken innebär.

– För oss har det hela tiden varit viktigt att markera att det är en ventil som bara i undantagsfall ska användas. Man behöver en lite vidare tolkning än i dag, men det handlar inte om att vi ska komma upp i några stora volymer, säger Rikard Larsson.
Men utifrån det ni enats om i januariavtalet tycks det ju ändå som att politiken kommer göras mer generös igen?
– Det som är viktigt för oss är att vi inte går tillbaka till den generösa politik som den borgerliga regeringen drev igenom.
Migrationsminister Morgan Johansson ger samtidigt bilden av att politiken redan är så pass stram att det finns vissa utrymmen för små ändringar utan att det kommer öka invandringen.
I en intervju med Expressen i veckan sa han att Sverige har ”en av de stramaste flyktinglagstiftningarna i EU” och ”inte längre fungerar som en magnet för flyktingar”.
Göran Dahlström i Katrineholm känner dock inte igen sig i bilden som målas upp av regeringen.
– Det är inget människor ser runtomkring sig. De kommer fortfarande väldigt många, säger han.
LÄS MER:
Morgan Johansson: ”Sverige inte längre en magnet för flyktingar”
LÄS MER:
Viktor Barth-Kron: Bildbråket döljer bristen på migrationspolitik
Stridsfrårgorna i migrationskommittén
Före flyktingkrisen 2015 hade Sverige en lagstiftning där ”särskilt och synnerligen ömmande skäl” och ”övrigt skyddsbehövande” skulle ges möjlighet att stanna i landet.
Det beskrivs som ”ventiler” i migrationssystemet för människor som saknar asylskäl men av andra anledningar ska ges rätt att stanna.
Dessa ventiler avskaffades av regeringen Löfven 2015, och endast en mycket snäv ventil fanns kvar för att Sverige skulle leva upp till internationella konventioner.
I januariavtalet enades dock S, MP, C och L om att åter vidga ”ventilen” och driva på för att en ny humanitär skyddsgrund ska införas, för att fler ska ges möjlighet att stanna i landet. Hur omfattande den skyddsgrunden ska vara och vilka grupper som ska omfattas är januaripartierna inte överens om.
Moderaterna kan tänka sig att göra vissa tekniska förändringar så att lagstiftningen blir mer lättolkad, men inte så att fler ges möjlighet att stanna.
I januariavtalet enades man också om att fler ska ges rätt till familjeåterförening i Sverige, genom att även ”alternativt skyddsbehövande” ges den möjligheten.
Alternativt skyddsbehövande är människor som inte räknas som ”flyktingar” enligt flyktingkonventionen, men som ändå hotas i sitt hemland.
Denna utvidgning av rätten till anhöriginvandring har redan infogats i den tillfälliga lagen, och januaripartierna vill att den permanentas.
Men M säger nej och varnar för att det skulle leda till kraftigt ökad invandring.
Ytterligare stridsfrågor är Moderaternas krav på ett volymmål för flyktingmottagandet, så att Sverige kommer ned i samma mottagande som de nordiska grannländerna. Det säger januaripartierna, inklusive S, nej till eftersom det enligt dem skulle hota asylrätten.
Kvalificering till välfärden är ytterligare en stridsfråga, där bland annat Moderaterna vill att nyanlända bara stegvis ska ges rätt till sociala förmåner och välfärd.