Tro och solidaritets ställning som sidoorganisation till Socialdemokraterna, med en adjungerad representant i partiets verkställande utskott, har länge varit föremål för debatt. Förbundet har varit en tydlig röst för en human flyktingpolitik, och har varnat för att islamofobi får prägla det politiska samtalet.
Samtidigt har de varit omskrivna för sitt samarbete med Sveriges muslimska råd och anklagelser om att liera sig islamister.
En tidigare kontrovers handlar om att skrivningar för att värna hbtq-personers rättigheter ströks ur ett manifest för S-muslimer, som antogs av styrelsen för Tro och solidaritet. Den dåvarande ordföranden försvarade saken i en debattartikel med rubriken ”S-muslimer kan inte förväntas ha samma förståelse för HBT-personer”.
De senaste veckorna har en debatt rasat mellan bland andra lokala företrädare vid Tro och solidaritet och terrorforskaren Magnus Ranstorp, som är kritisk mot S-förbundet och dess personkopplingar till det omstridda studieförbundet Ibn Rushd. Göteborg ska senare i maj besluta om att dra in studieförbundets bidrag.
”Religion är ingen politisk fråga”
Bland kritikerna finns även den tidigare S-toppen Nalin Pekgul. I Kvartals fredagsintervju i höstas kallade hon Tro och solidaritet för ”en olycka för partiet” som borde uteslutas från VU.
Hon får nu sällskap av S-föreningen för jämställdhet emot hedersförtryck och våldsbejakande extremism. Enligt ordföranden Maria Hind Alias är föreningens styrelse överens om att Socialdemokraterna bör klippa banden med Tro och solidaritet.
– Det är ett litet förbund som har en ganska avgörande röst i partistyrelsen. De får gärna vara kvar som S-förening, men inte som sidoorganisation, säger hon.
Varför inte?
– Religion är ingen politisk fråga, till skillnad från de andra sidoförbunden som arbetar med frågor som rör jämställdhet, hbtq, ungdomar och studenter. Sverige är en sekulär stat av väldigt goda anledningar. Religion och politik ska inte gå hand i hand. Här måste Socialdemokraterna vara konsekventa och föregå med gott exempel, säger Maria Hind Alias.
Tro och solidaritet
Socialdemokrater för tro och solidaritet är en sidoorganisation till Socialdemokraterna, och har liksom ungdomsförbundet SSU, S-studenter, HBT-Socialdemokrater och S-kvinnor en adjungerad plats i verkställande utskottet, VU, som är partiets högsta beslutande organ mellan kongresserna.
De hette tidigare Broderskapsrörelsen och var från början ett kristet förbund, men är sedan 2011 öppet för troende från olika religioner. Enligt förbundet har de runt 2 500 medlemmar.
Tro och solidaritet förespråkar bland annat en mer human asylpolitik, och var djupt kritiska mot Socialdemokraternas omläggning av migrationspolitiken 2018.
Förra sommaren fick förbundet sin första muslimska ordförande, Solnas oppositionsråd Sara Kukka-Salam, som leder arbetet tillsammans med vice ordförande Jesper Eneroth, son till infrastrukturminister Tomas Eneroth.
”Inget jag tar hårt på”
Kritiken avfärdas av Mattias Irving, politisk sekreterare för Tro och solidaritet och ordförande i lokalföreningen Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm, som den senaste tiden varit aktiv i debatten mot Magnus Ranstorp.
När det gäller platsen i VU hänvisar han till att det redan pågår interna diskussioner om sidoförbunden överhuvudtaget ska ha en adjungerad ställning, och att frågan väntas dyka upp på partikongressen senare i år.
Han tror samtidigt inte att det finns stöd inom Socialdemokraterna för att klippa banden till Tro och solidaritet.
– Frågan dök upp för två kongresser sedan när Daniel Färm (vd för Socialdemokraternas mediebolag Aktuellt i Politiken) motionerade om det, och som enda person i rummet stödde den motionen. Så jag känner inte att det finns något stöd för den typen av utspel i partiet i stort. Det är sant att det finns en del grupper som driver frågan, men att Maria Hind Alias och Daniel Färm har den typen av åsikter om oss är ingenting som jag tar hårt på, säger Mattias Irving.
– Att den här frågan drivs nu handlar om att vi sakpolitiskt inte håller med varanda i vissa frågor. Det är bättre om vi diskuterar sakpolitiken i stället.
Maria Hind Alias invänder mot påståendet:
– Det är sakpolitiken jag vill diskutera när jag säger att religion och politik ska hållas isär.
