Fredagens 9.20-flight från Bromma landar någon minut för sent. En okänd moderat blir mött av sina partikamrater i ljusblå M-jackor. Sist kommer Gudrun Schyman, helt utan följe.
– Nu trodde ni att jag hade fastnat, va? säger hon.
Fis talesperson Stina Svensson möter upp. De kramar om varandra när de ses och pussas på munnen.
– Vill du ha kaffe? säger Stina.
– Nej, jag åt frukost på tåget ... Eller vad säger jag? Flyget menar jag.
Torsdagen tillbringade Gudrun Schyman i Stockholm med homepartyn. I dag är det Skåne och torgmöten som gäller.
– Prata högt! hojtar Gudrun. Jag har fått lock för öronen!
Men rösten är det inget fel på, den verkar hålla för ett antal möten och samtal till, de sista skälvande veckorna före valet.
På flygplatsens korttidsparkering står Fis vita skåpbil, hyrd från Rent a Wreck.
Den vita Fi-bussen hamnar bakom en långsam grusbil och vi kör genom det sydskånska landskapet på nyligen ombyggda väg 108. Den nylagda asfalten är fin och svart, en samhällsreform som Fi nog inte skulle ha röstat för, "bilen, biffen och bostaden" är områden där gruppen män tär betydligt hårdare på miljöresurserna än gruppen kvinnor.
Stina Svensson parkerar den vita Fi-bussen vid Clemenstorget i Lund. Gudrun Schyman sitter ensam kvar och jobbar, medan Stina Svensson pratar med lokala Fi-företrädare och riggar scenen. Hela partiets kommunikation sköts härifrån Lund under ledning Amanda Mogensen och via nätet. Fi har inga kontor och inga anställda, vilket gör dem extremt lättnådda och genomskinliga, enligt Schyman, "vi stänger inte dörren för någon, för vi har ingen dörr".
På torget är det loppis och Ali Aziz, 48, säljer frukt och grönsaker. Han känner inte till Gudrun Schyman men tycker det är rätt att utmana mansdominansen.
– Vi lever i en demokrati. Man är fri att driva vilka frågor man vill, säger han.
När Gudrun Schyman kommer ut ur bussen dyker Bengt Ohlsson, 68, fram och ger Gudrun Schyman en bukett Fi-rosa nejlikor.
– Hon är en fantastisk debattör! Henne är det ingen som slår på fingrarna, säger han.
Före debatten är det lite rörigt. De lokala Fi-politikerna har fått tillstånd för två timmars torgmöte, men det finns ingen talarlista. Oförberedda Saranna Lundén ombeds prata. Om vad? undrar hon.
– Jaa du, lite om politik kanske, säger Gudrun Schyman.
Sedan äger Schyman publiken i drygt en timme. Hon börjar som en ståuppare som får skratten, sedan tårarna i ögon när hon talar om kärleken till ett litet barn.
– Vi älskar, säger hon och låter orden hänga kvar i luften.
Det är som på Dramaten.
Så sänker hon stämningen när hon berättar om pensionären som måste gå till socialtjänsten för att få pengar till glasögon - för att sedan få alla att applådera segervisst över Fis planer på ett pensionsuppror. Mitt i talet går solen i moln, men de omkring 200 åhörarna står troget kvar.
Efteråt släpar Stina Svensson och Gudrun Schyman själva den tunga högtalaren tillbaka till skåpbilen. Intervju under lunchen blir det inte tal om.
– Jag äter inte! säger Gudrun Schyman glatt.
Hur hon gör för att trollbinda en publik kan hon inte förklara.
– Jag gör. Och sedan får andra analysera vad det är jag gör.
På Gustav Adolfs torg i Malmö vid 14-tiden på fredagen är det lite fler lyssnare, lite större avstånd.
Himlen har mörknat, regnet hänger hotande i luften och Gudrun Schyman talar länge om Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna avfärdar alltför lättvindigt SD som ett "främlingsfientligt" enfrågeparti, menar hon, när det i stället handlar om ett ideologiskt parti som lägger motioner på alla områden.
– Det är ett parti som har sina rötter i nationalsocialismen och nationalismen. Och konsekvensen av deras politik är rasism, säger hon.
Efter mötet sitter hon ner ett litet tag.
– Vi har fått några fantastiskt fina arabiska luftkakor från ett bageri där jag var i början av veckan. Nu har de visst gått med i Fi allihopa. En fantastisk kaka, så lätt.
Ingen sömn och luft till lunch. Hur orkar hon?
– Nu ska vi inte överdriva. Jag ger mycket, men jag får mycket. Folk är extremt kärleksfulla, säger hon.
Men den rosa kärleksrörelsens smekmånad med medierna är över. I maj var de överallt och under Almedalsveckan kretsade det mesta kring Fi.
Parti efter parti lade fram förslag för att flörta med Fi-väljarna. Jämställdheten blev just - het.
Expressens politiske krönikör K-G Bergström konstaterade efter Jan Björklunds Almedalstal i juli att talet var ett "faktiskt erkännande av det genomslag som Fi har lyckats ge jämställdheten"
Men när valrörelsen drar i gång på allvar i augusti vänder vinden. Debatten fokuseras på riksdagspartierna, och bara de bjuds in till stora utfrågningar och partiledardebatter i SVT och TV4.
I de två av de första opinionsmätningarna efter semestern, Novus och Sifo, får Fi 2,6 procent.
Ungefär samtidigt vänds intresset åt kampen mellan de två traditionella blocken.
Fis siffror ökar ändå något, men får nu som bäst 3,4 procent i opinionsmätningar. Om det resultatet håller kommer partiet inte in i riksdagen.
Spelbolagen tror inte på Fi. Oddsen för att de ska hamna över fyraprocentsspärren ligger på mellan fyra och fem gånger pengarna.
Tillbakagången beror på att den pågående valrörelsen är helt olik EU-kampanjen, menar statsvetaren Maud Eduards.
– Nu handlar det om näraliggande politiska realiteter, regeringsfrågan, välfärden och vad som blir kvar i plånboken efter skatt. Det är en helt annan maktkamp än i EU-valet, säger hon och fortsätter:
– Deras ytterst knappa resurser begränsar också deras möjligheter att nå ut.
Varje opinionsundersökning som placerar Fi under fyraprocentsspärren är skadlig, eftersom den riskerar att få sympatisörer att taktikrösta på ett annat parti, menar statsvetaren Magnus Hagevi.
– Som det är nu har de kommit bort lite. Det finns inte med i diskussionerna, syns inte lika mycket i medierna, säger han.
Men en enda opinionsundersökning som pekar åt rätt håll skulle räcka för att skapa nytt medieintresse, menar statsvetaren Henrik Oskarsson vid Göteborgs universitet.
– De står och väger. Partiet behöver draghjälp av uppåtgående resultat i opinionsmätningar och den uppmärksamhet som följer därav, säger han.
Gudrun Schyman konstaterar själv att Fi är "lite i skuggan". Men hon kämpar in i det sista.
– Vi kommer in. Det har vi planerat för, säger Gudrun Schyman.
På valdagen kommer många att bestämma sig för att rösta Fi, tror hon. Två veckor före EU-valet hade partiet 2,7 procent och se hur det gick. Schyman har redan bokat för sen hemresa måndag 15 september: "Då sitter jag i en morgonsoffa och talar om varför det har gått så bra".
Men om inte?
– Om inte, så har vi fått röster som gör att vi får partistöd, och det gör organisationen mer stabil. Det finns inga bortkastade röster, säger Schyman.
Om Fi får mer än 2,5 procent av rösterna är partiet berättigat till stöd och får även gratis upptryckta valsedlar i valet 2018. I den pågående valrörelsen bekostar de valsedlar själva, och fixar genom ett nätbaserat volontärsystem ut dem till vallokalerna.
Det är det ena stora problemet.
Det andra är ekonomin.
Partiet får ständig kritik för att förslag och reformer inte är finansierade. Det är fel, menar Schyman. Jämställdhetsfonden för företag som vill ha bidrag till rättvisa löner betalas med 0,5 procent av arbetsgivaravgifterna, till exempel.
– Vi tar in pengar där det går att ta in pengar, vi höjer en del skatter till exempel, det är inget dramatiskt, säger hon och fortsätter:
– Det finns ett intresse för många att få oss att framstå som korkade.
Pengar från försvarsbudgeten ska flyttas till en ny säkerhetspolitik som bland annat skyddar kvinnor från mäns våld. Att hot utifrån som framför allt Vladimir Putins pågående aggressionspolitik skapar otrygghet tar hon liksom inte in.
– Får det dig att känna dig osäker? Skulle du känna dig säkrare om vi ställde några stridsvagnar på Gotland? Ingen tror väl att vi kan försvara oss med vapen om Ryssland nu skulle invadera oss - varför de nu skulle göra det? Det är en direkt paranoid föreställning.
Vi sitter på en låg mur bakom valstugorna på Gustav Adolfs torg i Malmö. Tre välartade men söndercurlade tonårskillar vill prata med Gudrun Schyman och meddelar detta på ett ganska högröstat sätt. Nu står ett franskt journalistteam på kö och hon är stressad.
– Jag hör att de vill träffa mig, men jag är inte intresserad, säger hon.
Killarna blir chockade över vad som kanske är deras livs första nej:
– Det är för att vi är killar. Vad ska vi göra? Byta kön och färga könshåret grönt, eller vad?
Reportern Laure de Matos som skriver för franska Le Parisien fick ett nästan lika brutalt nej på förmiddagen, men nu ges hon lite tid med "Godron", som hon uttalar det, och hon är imponerad.
– Hon verkar stark och dynamisk, och lyckas göra frågorna lite sexiga. Vi har till och med sett unga män som säger att de är feminister!
Schyman avgick som Fis talesperson i just Malmö i mars 2011 med tårar, blommor och sång. Men nu är hon tillbaka.
– Jag stod inte ut. Jag förhöll mig till det politiska läget. Fascister och nazister på gator och torg. Därför återvände jag. Men det var bra att andra tog över under tiden. Det är inte så lätt att verka i skuggan av mig, för jag är en person som tar stort utrymme, säger Gudrun Schyman.
Frågan är om Fi över huvud taget klarar sig utan Schyman.
– Uppsvinget de har fått nu beror mycket på att Gudrun Schyman kom tillbaka, säger statsvetaren Magnus Hagevi. Jag skulle inte säga att hon är avgörande, men det är en väldigt viktig person, ett vallokomotiv. Över huvud taget finns det inte många som hon i svensk politik.
Många tror att valet om två veckor handlar om vinna eller försvinna för Fi som parti. Men alla håller inte med.
– Det tror jag inte. Det finns nog möjlighet att leva vidare eftersom det finns så mycket aktivitet på gräsrotsnivå, säger Magnus Hagevi.
Statsvetaren Henrik Oscarsson tror också att Fi överlever ett eventuellt bakslag.
– Varken jämställdhet eller rasism lär försvinna från debatten. Dessutom finns god chans att partiet når framgångar lokalt, säger han.
Klockan 18 demonstrerar Fi och Rättvisepartiet Socialisterna på Davidhallstorg mot polisvåld. Regnet öser ner, omkring hundra tappra lyssnar, demonstranten Gabriel Perez Santiago bugar lätt när han hälsar på Gudrun Schyman, säger att det är en "ära".
Men Schyman chockar de radikala åhörarna genom att i alla fall till en början hylla polisen. För ovanlighetens skull talar hon om hoten mot henne själv som person.
– Jag har flera gånger under mitt långa politikerliv behövt bli beskyddad. Det har varit korta och långa perioder. Polisen är den yrkesgrupp som gjort att jag kunnat fortsätta arbeta. Jag kunde delegera min rädsla till poliserna. Även om de säkert inte alltid sympatiserade med vad jag gjorde och sa. Jag har också i den här valrörelsen haft behov av att delegera rädslan ibland.
Hon erkänner efteråt att detta var något nytt.
– Jag har inte berättat så mycket om det, men jag gjorde det nu, för att de har spelat en viktig roll. Många gånger har poliser fått mig att känna mig väldigt trygg, säger hon.
När demonstrationen upplöses kommer en kvinna fram och säger att Schyman är "den mest fantastiska kvinna hon vet". De kramas och Schyman blinkar bort heta tårar.
Nästa dag ska hon segla optimistjolle i kapp med de andra lokalpolitikerna i Simrishamn.
– Jag är den enda kvinnan! Annars är det bara gubbar! säger hon glatt.
Så skjutsar Stina Svensson hem kanske-riksdags-politikern i den vita bussen.
Missa inga nyheter – ladda ner Expressens app för iPhone eller Android.