Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Världshaven - en soppa av plast

SOPHØG. Stilla Havet är en gigantisk sophög. Ett område större än USA används som dumpingplats. Bilden är från ett debattforum på nätet, environmentdebate.wordpress.com.
Tillståndet i våra världshav är en riktig soppa.
En plastsoppa.
I Stilla havet finns en ö av plastskräp som är dubbelt så stor som delstaten Texas och i Bohusläns skärgård flyter mer än 5 000 kubikmeter plast i land varje år.
Fortsätter utvecklingen likadant kommer vi alla snart bestå till stor del av plast.
Världshaven är fulla med plast, samtidigt som det råder brist på återvunnen plast på land.
260 miljoner ton plast produceras varje år, men mindre än 20 procent återvinns i Västeuropa. Användandet av återvunnen plast sparar i genomsnitt 90 procent av vattnet och mellan 80 och 90 procent av energin som används vid tillverkningen av ny plast.
En av nackdelarna med plast är att den inte bryts ner, utan finfördelas i små, små partiklar. Detta är ett problem dels för havsdjur som misstar plastbitarna för föda och även för oss människor, eftersom även vi får i oss materialet i slutändan.
Hur detta påverkar oss biologiskt vet man inte ännu, men fortsätter det kommer vi troligen till stor del bestå av plast i framtiden.

Dessutom transporterar
plasten miljögifter som redan finns i haven.
På detta tema har Sjöhistoriska muséet i Stockholm skapat en utställning som ska visas fram till maj i år.
- Jag läste en notis i en båttidning om företaget Elektrolux projekt, där de gör dammsugare av plast som hämtats ur världshaven. Vi har varit inne på ämnet förut och ville skapa uppmärksamhet kring problemet, säger Hans-Lennart Ohlsson, museichef på Sjöhistoriska muséet.
Utställningen består av bilder och texter om plasten i världshaven. Värst drabbad för Sveriges del är Nordsjön vid Bohuskusten, kan man läsa på en av de stora affischerna. Den är utsatt för ett komplext strömsystem som för med sig skräp från andra delar av Europa. Den bohusländska skärgården består av tusentals öar och rev och fungerar som ett filter för vattenmassorna på väg norrut.
Varje år flyter 5 000 kubikmeter plastsopor i land på Bohusläns stränder.

Naturvårdsverket gjorde
2009 en undersökning på 19 platser runt om i de svenska haven.
Resultatet var omstörtande. De fann en mängd olika fibrer och partiklar i vattenmassan, upp till 10 000 fibrer per kubikmeter.
Tidigare studier har bara visat på upp till 20 partiklar per kubikmeter, men den här gången använde Naturvårdsverket tätare filter och kunde då fånga upp fler små partiklar.
- På 50-talet producerades fem miljoner plast per år. 2010 handlade det om 260 miljoner ton plast. Den skillnaden märks i haven, säger Lena Tingström som är biolog på Naturvårdsenheten vid länsstyrelsen i Västra Götaland.
I Stilla havet finns en av världens största ansamlingar av plastskräp, som av forskare beräknas vara dubbelt så stor som delstaten Texas. Det tros handla om upp till 100 miljoner ton skräp, men uppskattningarna är mycket osäkra.
Området har kallats för en flytande plastkontinent och har förmodligen byggts upp sedan plasttillverkningen satte fart på 40-talet.

Eftersom "ön",
som brukar kallas "The Great Pacific Garbage Patch", ligger mitt ute i havet är det ingen nation som vill ta på sig ansvaret för en sanering av skräpet, som skulle bli både svår och kostsam och förmodligen också påverka djurlivet i området. Alltså blir ön liggande och fortsätter att växa.
Även om plastbitarna i sig inte är giftiga, så har det visat sig att miljögifter som redan finns i havet ansamlas på plasten. Nya rön säger också att plast kan lösas upp kemiskt i havsvatten och ge upphov till skadliga ämnen som Bisfenol A. Frågan är om processerna äger rum i området i Stilla havet - och vad som händer om gifter kopplade till plasten tar sig in i näringskedjan.
Till slut kan plasten göra comeback på ett oönskat sätt - serverad på våra mattallrikar.
Kapten Charles Moore från Algalita Marine Research Foundation var en av de första att upptäcka skräpön.Nu åker han runt och föreläser för att få oss att uppmärksamma det växande, kvävande problemet med plastskräp ute till havs.
- Mycket av plastskräpet kommer från flaskor. Var femte minut konsumeras två miljoner sådana bara i USA, säger han i amerikanska Ted Talks.

Skräpansamlingen har förmodligen bildats av plast från både Japan och USA, som strömmarna dragit med sig ut i Stilla havet.
Korkarna till plastflaskorna hamnar i stor utsträckning i havsfåglar som albatrossens magar - de tror att det är mat.
Charles Moore har också forskat på fisk och genom att dissikera stora mängder småfiskar kommit till slutsatsen att även de får i sig av de små kemikaliska, finfördelade partiklarna.
- Man kan köpa kravmärkta produkter, men ingen fiskhandlare i världen kan sälja en kravmärkt havsfisk. Det är arvet vi lämnar efter oss till framtida generationer.
Att skräpet följer med strömmarna har 28 000 gula plastankor hjälpt till att bevisa. 1992 krockade en last med sådana, på väg mellan Kina och Nordamerika, mitt på Stilla havet.
- Det var förstås inte meningen, men ankorna har sedan använts för att visa hur plastpartiklarna förs med strömmarna. 15 år senare hittades ankor i Europa, så skräpet kan alltså komma i land nästan var som helst, säger biologen Lena Tingström.

För Sveriges del är strömmarna ett problem eftersom ett marint EU-direktiv ska utformas sommaren 2012.
På förslag finns att minska havsskräpet med 40 procent. 2020 ska det vara uppfyllt, annars kan Sverige drabbas av ekonomiska sanktioner - trots att en stor del av plasten som sveper in över Bohusläns kuster i själva verket kommer från andra europeiska länder.
- Det här är ingenting vi klarar att lösa själva i Sverige. Vi måste samarbeta med andra länder. Sverige har varit duktiga och satt upp höga reduktionsmål, men alla är inte med på tåget, säger Lena Tingström.
80 procent av plasten i havet tros komma från land, resten är avfall från sjöfarten.
Men vad kan man göra åt problemet då? Charles Moore har en ganska deppig syn på den saken.
Enligt honom är enda sättet att hindra plastföroreningarnas framfart i havet att stoppa plasten innan den når vattnet. Och det tror han inte är möjligt i vår plastberoende värld.

Lena Tingström har
en något ljusare bild och kommer med ett par handfasta råd.
- Man ska återvinna sina produkter och källsortera. Om man tycker det känns onödigt att lägga sin plastflaska i återvinningen kan man tänka på att industrin inte får tag i tillräckligt med återvunnen plast, det kanske fungerar som en sporre.
Man kan också tänka på att ta med sig en plastpåse till affären i stället för att köpa en ny vid varje handlingstillfälle, eller ännu bättre, skaffa sig en tygkasse för ändamålet.
Om någon elektronisk apparat hemma går sönder - försök reparera den i stället för att direkt springa till affären och köpa en ny.
Och försök köpa glasflaskor i stället för plastflaskor i den utsträckning det är möjligt, eftersom glas är lättare att återvinna än plast.
- I Sverige har vi en avfallshantering som fungerar väl, det ska vi utnyttja, säger Lena Tingström.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!