Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vandring - folkrörelsen som aldrig stannar

VANDRARTREND. Hårda strapatser på dagen, och sedan bekvämt på natten - det är trenden i dag bland vandringsentusiaster. Foto: Fredrik Persson

Med industrialiseringen kom storstadsmänniskans längtan efter naturen. Vandring blev en modesport. Men friluftslivet var till en början bara överklassen förunnat. Först på 30-talet demokratiseras det när vandrarhem byggs och semesterlag införs.

I dag förenar vandrarrörelsen familjer, extremsportare och hipsters.

Sveriges bästa vandringsleder

Här är Sveriges 10 bästa vandringleder - experterna Susanne Du Rietz och Jenny Engström kommenterar

Kungsleden

Plats: Mellan Abisko och Hemavan

Längd: Drygt 40 mil, uppdelat i etapper

Susanne Du Rietz: "Utsedd till en av världens vackraste och bästa leder. Det här är en otrolig naturupplevelse som är fantastiskt vacker. Vandringen passar alla typer."

Höga kustenleden

Plats: Hornöberget vid Ångermanlands mynning och Varvsberget i Örnsköldsvik. Längd: 127 kilometer. Susanne Du Rietz: Fantastiska vyer där man passerar både utsiktsberg och kulturminnen. Dock inte så mycket övernattningsmöjligheter, utan det passar bättre att göra kortare dagsvandringar.

Bruksvallarna

Plats: Bruksvallarna. Längd: 450 kilometer rösade leder. Susanne Du Rietz: "Vandring som passar både ung som gammal. Du kan ta dig högt upp för att vandra, exempelvis via Mittåkläppsvägen eller rockvallsvägen. Du kan också ta linbana för att ta dig högt upp på fjället och vandringarna är väl utmärkta."

"Hem till Carl Larsson"

Plats: Från Sunnborn till Falun. Längd: 9 kilometer. Susanne Du Rietz: "En guidad vandring då man kommer upp på fina höjder, passerar kyrkor och friluftsområden, och som avslutas med en tur i Carl Larssons hus. Gångtid är cirka 2, 5 timmar."

Skåneleden

Plats: 27 kommuner i Skåne

Längd: 1 186 kilometer

Susanne Du Rietz: "Skåneleden är oerhört lång och varierande med 89 etapper, men man kan givetvis gå korta sträckor av den. Det är otroligt vackert att gå längs havet."

Tyresta By

Plats: Stensjödal. Längd: 8 kilometer.

Susanne Du Rietz:"Här i nationalparken och naturreservatet finns massor av vandringleder som jag tycker är fina. Det finns både lättare leder som passar för den ovana vandraren, medan andra leder ställer högre krav på ansträngning."

Ingarö

Plats: Björnö naturreservat

Längd: 7, 1 kilometer

Susanne Du Rietz: "Längst ute på Ingarö i Stockholms skärgård är det oerhört mysigt att vandra. Man går längs ängar och kan stanna och ta ett dopp när det är badväder."

Roslagsleden

Plats: Från Danderyds kyrka till Grisslehamn.

Längd: 190 km

Jenny Engström: "Leden är utmärkt med orangemålade band runt träd, med pilar och skyltar som visar vägen och slutar i vackra Grisslehamn."

Åreleden

Plats: Åreskutan

Längd: 6,5 km

Jenny Engström: "Skutan är ett perfekt nybörjarfjäll där man kan ta kabinbanan upp för att sedan vandra de rösade lederna ner."

Järnleden

Plats: Mellan Hytte och Kristinehamn

Längd: 30 km

Jenny Engström: "Landskapet är vackert och varierat och du passerar flera historiska platser, fornlämningar och sevärdheter."

"Det hände ingenting märkvärdigt på turen. Och vi gjorde ingenting som är värt att berätta. Men jag skulle önska, att jag verkligen kunde skildra, hur ljuset under de dagar vi strövade österut ned genom Sarek spelade på sitt väldiga instrument av klippkammar och isvidder, branter och dalstråk".

Så inleder Svenska Turistföreningens kanske mest berömde medlem Dag Hammarskjöld sin reseberättelse i årsboken 1947.

67 år senare vandrar tusentals svenska och internationella turister varje år på den led som bär hans namn. På Kebnekaises fjällstation, 19 kilometer före Dag Hammarskjöldledens ändpunkt i Nikkaluokta, samlas vandrare i olika åldrar och med olika bakgrunder. I fjällstationens matbutik, som kan vara landets dyraste - varorna fraktas hit med helikopter och kostar därefter - trängs barnfamiljer med ensamvandrare och unga hipsters.

Men friluftslivet var till en början överklassen förunnat. I det nyindustrialiserade Sverige sökte sig bemedlade stadsbor ut i naturen.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet grundas ideella organisationer som Svenska Turistföreningen, Friluftsfrämjandet och Scoutrörelsen. Den internationella alpinismen under 1800-talet banar också väg för friluftsrörelsens popularitet. Runtom i Europa reser sig orörda bergstoppar som äventyrare slåss om att bestiga. Många britter söker sig till Alperna och senare de norska och svenska fjällen. I Europa sprids romantikens syn på naturen. Det äkta, folkliga och naturliga blir idealet och landskapet betraktas som en andlig helhet.

- Inför planeringen av den växande staden Stockholm konstaterade Lindhagenkommittén 1866 att de stora städerna lätt blir härdar för fysiskt och sedligt fördärv och ansåg att mörkret, trängseln och den orena luften förstörde hälsan och "orenade och förslöade" själen, säger Klas Sandell, professor i kulturgeografi och författare till flera böcker om friluftsliv.

Att vandra var en statusaktivitet som krävde både reskassa och tid.

Men den svenska vandringsrörelsen tog redan i sin begynnelse avstånd från snobbism. Till fots skulle klädseln vara praktisk och livsstilen enkel. I artikeln "Råd för vandringslystna ungdomar" (STF:s årsbok 1888), varnar statsgeologen Fredrik Svenonius för att visa sig högfärdig i naturen.

"Gossar med klent förstånd och anlag för 'snobbighet' kunna bli ännu större snobbar efter en 'fotvandring', i all synnerhet om de haft godt om respengar och fått styra ut sig i sportdrägt, handskar, promenadkäpp och annat 'finfint' tillbehör, hvarigenom de tro sig bli föremål för det enfaldiga landtfolkets djupaste beundran", skriver han och uppmanar sedan "förbruka så litet pengar som möjligt och extravagera aldrig på källare och gästhifvaregårdar!". 10 till 15 kronor per vandringsvecka ska enligt artikelförfattaren räcka gott.

Med åren når vandringskulturen fler samhällsskikt. På 1930-talet är vandring inte längre de rika och lärdas privilegium. 1938 införs den svenska semesterlagen. Med den får alla två veckors betald semester och ledighet blir inte längre en klassfråga. Tidigare hade bara högavlönade yrken gett semester. Under mellankrigsåren lanseras också det prisvärda vandrarhemmet. Tidigare hade vandrare bott på hotell, gästgivargårdar eller hemma hos främlingar.

- Före 1930-talet kunde de som vandrade betala för att någon annan bäddade sängen och lagade maten. Poängen med vandrarhemmen var att du inte behövde betala någon för sådant utan du fick göra det själv, säger Klas Sandell.

Även allemansrätten har gjort vandringen mer folklig. I en undersökning gjord av forskningsprogrammet Friluftsliv i förändring uppger nio av tio svenskar att de, det senaste året, "strövat i skog och mark".

- Det är lätt att tro att vandring måste ske i fjällen men det är fantastiskt med skärdgårdsvandring eller att bara gå ut och gå i skogen. Var i landet du än bor är det för det mesta bara att gå ut genom dörren och vandra, säger Angeliqa Mejstedt som på fritiden bloggar om vandring.

Hon är uppvuxen med vandring och sommarsemestrar i tält och stuga i de svenska och norska fjällen.

Angeliqa Mejstedt är uppvuxen med vandring. - Vandringen har varit en viktig del i min uppväxt och är något jag i framtiden vill föra vidare i min egen familj.

På 70-talet blir vandrings- och friluftskulturen mer lik dagens. Skattemedel investeras i vandringsleder och byggandet av vindskydd och eldstäder. Samhälls- och hushållsekonomin blir bättre och de vandringsfrälsta investerar i exklusiv utrustning. Men det finns också saker som skiljer 70-talets vandringkultur från dagens.

- Man kan se att den typ av vandring som var vanlig förr, på 70-talet, inte är lika populär i dag. Då föredrog man det mer primitiva: att sova i tält, ha tung, packning och gå långt. I dag ser vi en ny strömning där man visserligen går långt men sedan ser fram emot en varm dusch och ett färdigdukat bord. Det ska vara hårda pass på dagen men bekvämt på natten, säger Ulf Silvander, generalsekreterare för paraplyorganisationen Svenskt Friluftsliv.

Enligt Peter Fredman, Sveriges första professor i naturturism, är dagens vandrare en heterogen grupp som lockas ut i naturen av olika skäl.

- Det finns fyra faktorer: det sociala, naturupplevelsen, den fysiska aktiviteten och att uppleva avkoppling, säger han.

Det är svårt att uppskatta hur många svenska som vandrar och friluftsorganisationerna brottas med brist på statistik. Det svenska friluftslivet bärs fortfarande upp av ideella intressen, men 2010 lämnade regeringen sin friluftsproposition - världens andra, den första kom i Norge - till riksdagen. I propositionen föreslogs en ny lag där Svenskt Friluftsliv skulle få i uppdrag att fördela bidrag till sina medlemsorganisationer och man formulerade tio mål för friluftspolitiken. Men enligt Ulf Silvander har de goda intentionerna inte fört mycket med sig.

- Ett av målen är att se till att det finns god tillgång på kunskap om friluftslivet. Den nuvarande regeringens friluftspolitik riskerar att vara ett luftslott, eftersom det inte finns någon kunskap som underbygger den.

Ändå verkar friluftslivets ställning ha stärkts under 2000-talet. I boken Friluftshistoria (Carlssons 2008) pekar Klas Sandell och Sverker Sörlin på två orsaker: behovet av stöd till naturvården och jakten på bättre folkhälsa. Men om fler vandrar i dag mot förr är svårt att avgöra. I brist på statistik förlitar sig Klas Sandell på sitt eget intryck.

- Vandring verkar behålla sin ställning som en väldigt viktig aktivitet för väldigt många, säger han.

Angeliqa Mejstedt, uppvuxen med vandring.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!