Tystnad. Enligt Linneas vänner ville Bjästaskolan tysta ned våldtäkten av Linnea. Foto: Jonas Forsberg
Tystnad. Enligt Linneas vänner ville Bjästaskolan tysta ned våldtäkten av Linnea. Foto: Jonas Forsberg

Våldtäkten på skoltoaletten blev starten på ett helt år av trakasserier

Publicerad
Uppdaterad
BJÄSTA. Ett sunkigt toalettgolv i skolans korridor. En våldtagen 14-årig flicka. Och ett samhälle där många ställt sig på förövarens sida.
Tragedin i Bjästa har engagerat hela Sverige efter avslöjandet i SVT-programmet "Uppdrag: granskning".
Det är en historia med många bottnar - och med många offer. Men det finns två personer som har farit mer illa än någon annan. Två unga flickor som har utsatts för våldtäkt - och sedan blivit förföljda på grund av att de vågat anmäla.
Skoltoaletten i Bjästaskolan där våldtäkten ägde rum.Foto: Jonas Forsberg
Saknade information. Mikaela Kristoffersson och Caroline Körkkö, vänner till Linnea, tycker inte att våldtäkten hanterades på rätt sätt från skolan. Foto: Jonas Forsberg
Ångerfull. Prästen Lennart Kempe har blivit hårt kritiserad.Foto: Jonas Forsberg
Skolområdeschefen Anders Fager håller dock inte med om att har skolan gjort för lite.Foto: Jonas Forsberg
10 mars förra
året. 14–åriga Linnea tvingas ner på golvet. Förövaren sätter sig på hennes armar för att hon inte ska kunna fly, han bänder upp hennes käkar, drar ner sina byxor.
Gång på gång säger hon sluta - han fortsätter och säger nej, han tänker inte sluta.
Linnea blir våldtagen den där dagen.
Platsen är skolans handikapptoalett, förövaren är en skolkamrat, en 15–årig yngling.
Det som sedan händer i samhället Bjästa med omnejd är en gåta för många.
I stället för att ta flickans parti ställer sig tusentals på pojkens sida. På Facebook startas en grupp för att stödja honom – den får 4000 medlemmar.
Flickan utmålas som en lögnare – fakta görs om till påstådda lögner. Falska uppgifter blir sanningar.

En hel bygd svek en våldtagen 14–årig flicka.
Frågan är - hur kunde det ske?
– Det är mycket i det här som man förundras över. Bristen på kurage, bristen på ansvar som vuxna människor har visat. Jag blir skrämd av hur vuxna ger sig in i det här och vräker ur sig saker, hur de fördömer ett brottsoffer, säger kommunalrådet i Örnsköldsvik, Elvy Söderström.
Hon syftar på den lynchmobb som har gått samman mot Linnea på olika hemsidor och sajter. Inte bara barn, utan även vuxna, har anklagat den 14–åriga flickan för att vara en lögnare. Orden som har använts är oerhört grova och nedvärderande.

Att den anklagade pojken blir fälld i både tingsrätt och hovrätt verkar inte alls ha gjort näthatet mot Linnea mindre. Trots att det finns ett bandat erkännande hos polisen har många ändå fortsatt att tro på pojkens oskuld. Och trots att han har blivit fälld för ytterligare en våldtäkt – har hans anhängare inte ändrat sig.
Trakasserierna mot Linnea upphörde inte.
Örnsköldsvik är en av de tryggaste kommunerna i landet – om man ser till brottstatistiken. Ändå är det just där, i det lilla samhället Bjästa, som 14–åriga Linnea blev våldtagen. Och sedan utfryst.

Expressen åkte till Bjästa för att försöka förstå hur det har kunnat gå så illa för Linnea.
Vi anlände i fredags, knappt två dagar efter att reportaget om Linnea hade sänts i SVT.
På Bjästaskolan är dörren till expeditionen låst. Rektorn låter sig inte bli nådd och först efter upprepat bankande kommer till slut en kvinna för att öppna dörren.
– Nej, medierna får inte prata med eleverna den här dagen, informerar hon. Det har varit för mycket journalister på skolan de senaste dagarna, nu måste eleverna få ro.
Det görs ändå ett undantag. Expressen får tillstånd att gå ner och ta en bild på skoltoaletten där Linnea blev brutalt våldtagen av sin skolkamrat.

Vi blir ledsagade av kvinnan från expeditionen. Hon vill inte berätta vad hon heter men medan vi väntar på att skolkorridoren ska tömmas på elever, så att vi kan ta en bild utan att störa dem, berättar hon om sin syn på saken.
Hon säger att bilden som har målats upp i media är felaktig, att lärarna har gjort mycket som inte lyfts fram, att eleverna är ledsna för delar av det som har rapporterats.
– Man pratar om kränkningar, men vem är det som kränks nu? frågar hon sig.
Inte en enda gång säger hon något om den 14–åriga tös som känt sig tvingad att flytta ifrån hembygden efter att hon har anmält våldtäkten.
Och det är just det som verkar ha hänt i det här fallet – många har glömt vem som är det verkliga offret. Att det i den här historiens centrum finns en ung flicka som blivit våldtagen, mitt på dagen, på ett sunkigt golv på en av skolans toaletter.

15–åriga Mikaela Kristoffersson och 16–åriga Caroline Körkkö har känt Linnea i många år. De tycker inte att skolan har hanterat det här på ett bra sätt.
– Det var som att det som har hänt skulle tystas ner. Folk undrade ju vad som har hänt men man fick inte fråga, det var ingen på skolan som ville säga något, säger Mikaela.
Caroline tillägger:
– Pratar man inte blir det bara värre. Folk började spekulera just för att man inte fick veta något direkt, säger hon.
Expressen träffar flickorna hemma hos Mikaela. Hennes mamma Yvonne Kristoffersson är med under intervjun och hon tillägger:
– Även om skolan inte kunde ta ställning kunde man ha pratat om det här, om skuld– och skamkänslor som kan väckas vid en våldtäkt, varför det är så och vad man själv kan göra för att försvara sig om man utsätts för ett våldtäktsförsök.
En lärare som Expressen har pratat med berättar att det var en tryckt stämning på skolan efter våldtäkten:
– Det var sagt att vi inte skulle ta ställning och inte säga för mycket på grund av sekretessen som rådde under förundersökningen.
Det blev fel menar läraren:
– Man skulle ha informerat, rent allmänt, om hur man hanterade sådana här frågor våldtäkter. Och man borde ha pratat om hur man förhåller sig till varandra i sådana här lägen, att man ska ha fakta innan man sprider något vidare.
Även kommunalrådet, Elvy Söderström, tror att problemets kärna kan finnas just där.
– Det är det här med sekretessen och rädslan för att göra fel. Det kan göra att man gör för lite i stället.
Elvy Söderström är självkritisk när det kommer till Linnea.
– Det finns säkert flera saker som hade kunnat göras bättre. Mycket mer skulle ha gjorts i vissa lägen och vissa saker skulle inte ha gjorts, säger hon.

Efter reportaget i "Uppdrag: granskning" är det en sak som har upprört folk mer än något annat – ett videoklipp från skolavslutningen i bygdens kyrka, tre månader efter att Linnea hade anmält våldtäkten.
Trots att pojken hade besöksförbud och inte fick ta kontakt med Linnea fick han vara med på skolavslutningen. På videoklippet ser man hur han delar ut blommor till skolkamrater och tar emot applåder. Linnea vågade inte ens komma till avslutningen.
En av dem som välkomnade pojken i kyrkan var prästen Lennart Kempe.
I programmet konstaterade han att "det var en demonstration för hela människovärdet".
I dag är Lennart Kempe ångerfull på vissa punkter.
– Mina uttalanden var klantiga och otydliga. Men jag kan inte porta någon som kommer till kyrkan, säger Lennart Kempe.
– Vi svek flickorna med vår tystnad. Vi kan inte gömma oss bakom att vi inte visste.
Oavsett vad prästen egentligen tänkte, sa, gjorde eller visste – så kvarstår faktum. Bara några timmar efter att pojken hade fått delta i skolavslutningen i kyrkan utför pojken nästa våldtäkt.
I herrarnas omklädningsrum vid en badstrand sliter han av en annan flicka, Jennifer, hennes byxor och trosor.
Även för denna våldtäkt har pojken blivit fälld – i både tingsrätt och hovrätt.

I förundersökningen kan man läsa hur Jennifer har berättat för polisen hur pojken bett henne att följa med honom "för att prata". Men i skyddet av väggarna i herrarnas omklädningsrum kom hans riktiga avsikter fram.
För polisen har Jennifer beskrivit hur rädslan förlamade henne, hur pojken tryckt ner henne på marken. Hur han fullbordade en våldtäkt innan hon samlat tillräckligt med kraft för att putta bort honom.
Redan samma kväll börjar ryktena spridas även om henne. Det görs ännu en anmälan, även om Jennifer först tvekar.
I förundersökningen kan man läsa hur hon helst bara har hade velat glömma allt. En vän till henne berättar senare för polisen att Jennifer inte hade vågat anmäla av rädsla för omgivningens reaktioner – pojkens första offer hade ju fått "ta så mycket skit".

Trakasserierna av Linnea slutar inte då pojken anmäls för en andra våldtäkt. Istället riktas näthatet även mot den andra flickan.
När pojken blir dömd för andra gången är det vissa som tänker om. Men andra hävdar fortfarande hans oskuld. Däribland pojkens mamma:
– Jag står för min sak, vad jag tror på och vad jag kämpar för. Jag måste som mamma kämpa för mitt barn, sa hon till Expressen tidigare i veckan.
Samtidigt fortsätter smutskastningen av de båda brottsoffren.
Där hade skolan kunnat göra mer för att sätta stopp, menar Linneas mamma Camilla.
Skolområdeschefen, Anders Fager, håller dock inte med om att skolan gjort för lite.
– Vi gjorde allt i vår makt för att hjälpa henne, säger han.

Expressen har pratat med Anders Fager flera gånger de senaste dagarna. När vi först träffade honom riktade han kritik mot Linneas mamma, för att hon varit så påstridig, och sa:
– Om det varit en annan förälder kan jag lova att det här inte hade gått så långt.
Vid nästa samtal, när vi ber honom förklara, säger att det inte var så han menade.
Men på frågan om han tyckte att mamman hade förvärrat situationen svarade han ändå:
– Ja, definitivt.
Vid nästa samtal, dagen efter, minns han inte riktigt vad han sagt men är kritisk till hur han citerats:
– Jag förstår att jag kan ha sagt så här men det är tanken bakom och meningen som också måste komma fram.
Anders Fager tillägger:
– Det är inte föräldrarna som ska ha skulden för hela händelsen och hela häxjakten som blivit, det är inte så jag menade.
Han poängterar att han syftade till att det var relationen mellan skolan och mamman som förvärrades:
– Vi, tillsammans med föräldrarna, hade kunnat hitta lösningar, om vi hade kunnat få till en dialog.
Problemet, som han ser det, är att Linneas föräldrar inte kunde acceptera att skolan inte kunde hänga ut pojken med namn.
Mamma Camilla är mycket kritisk till hur Bjästaskolan hanterat Linneas tragedi.
– Lärarna tittade på och vände henne ryggen, sa hon tidigare i en intervju i Expressen.

Sedan i höstas har Linnea gått i skolan på en annan ort, 50 mil från Bjästa, och där vill hon även börja gymnasiet till hösten. Men det krävs att kommunen stödjer henne och skjuter till pengar.
Det beslutet har inte fattats ännu – och att vänta på besked har gjort tillvaron ännu tyngre nu under våren.
– Det värsta är oron för var hon ska gå i skolan till hösten, har Camilla sagt.
Humanistiska nämndens ordförande, Jan–Olov Häggström (S), som också sitter i socialutskottet, säger dock till Expressen:
– Vi lovar att inte svika henne.
Häggström använder starka känslouttryck när han pratar om det Linnea tvingats gå igenom.

Vad som gjorde att det gick så långt vet han inte men han spekulerar om grupptrycket:
– Man slutar tänka, man rycks med i någon slags gruppsykos. Och någonstans där tappar folk greppet, säger han.
Att vuxna människor anslutit sig till hetsjakten har han svårt att förstå. Han säger att det handlar om människor som annars är kloka och stabila:
– De borde ha besinnat sig i stället för att bidra till det här vansinnet, säger Jan–Olov Häggström.
Det han beskriver som "vansinnet" är det som avslöjades av "Uppdrag: granskning".

Inledningsvis började tv–reportrarna granska historien utifrån pojkens perspektiv.
De hade fått höra hur han blivit oskyldigt anklagad – och fälld för två våldtäkter. Tipset kom från någon som bedyrade hans oskuld.
Men ganska snart upptäckte reportrarna, Nicke Nordmark och Hasse Johansson, att historien egentligen såg helt annorlunda ut.
– I förundersökningen fanns ett erkännande. Sammantaget kändes fallen nästan ovanligt starka. Det fanns ingen anledning att tvivla på hans skuld, säger Nicke Nordmark.
Reportrarna riktade in sig på de grova påhopp som följt efter våldtäkterna, hetsen på nätet och den enorma smutskastningskampanj som genomförts.
– Jag kände vanmakt, en jäkla frustration och en stark vilja att ge mig in i debatten. Men som journalist valde jag i stället att dokumentera det som har hänt, säger han.
Efter reportaget i "Uppdrag: granskning" har reaktionerna blivit många och starka. Inslaget har fått enormt genomslag över hela landet.
På Facebook har nya grupper skapats de senaste dagarna – denna gång för att stödja våldtäktsoffren i Bjästa. Tiotusentals människor har anslutit sig.
– Men det som varit viktigast för oss är att Linnea och Jennifer känner att de har fått någon form av upprättelse, säger reportern Nicke Nordmark.

Fotnot: Linnea och Jennifer heter egentligen någonting annat.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag