Här ses förra årets Pride-festival i Stockholm. Under festivalen knivhöggs en man allvarligt i Tantolunden där han gick hand i hand med en annan man. Foto: Axel Öberg
Här ses förra årets Pride-festival i Stockholm. Under festivalen knivhöggs en man allvarligt i Tantolunden där han gick hand i hand med en annan man.  Foto: Axel Öberg

Våldet mot homosexuella är grövre - för att ge maximal skada

Publicerad
Uppdaterad
Pride-festivalen blir allt populärare. Men bakom glammet finns en mörkare verklighet.
Det senaste året har antalet anmälda hatbrott mot hbt-personer ökat explosionsartat.
Unga svenska män ger sig på unga homosexuella män. Våldet är ofta grovt.
- Det är våld för att ge maximal skada, säger Mikael Ekman på hatbrottsjouren.
De som begår hatbrott inskränker sig oftast inte till en grupp, utan reagerar mot allt de uppfattar som avvikande.
Natten är ljum och Pride-parken har precis stängt. Två unga män vandrar hand i hand hem genom Tantolunden. De stannar till, ser varandra djupt i ögonen och deras läppar möts.
Plötsligt är de omringade av ett gäng ungdomar. De beter sig hotfullt, puttar på dem. Glåporden börjar hagla:
"Bögjävlar", "bögäckel".
En kniv dras fram. De två männen blir avtvingade pengar och mobiler.
Rånet är gängets andra för kvällen. Några timmar tidigare har de rånat ett annat par i Humlegården. De har lämnats omskakade, utan pengar och mobiler, men - oskadda. Det paret var heterosexuellt.
Det här paret är homosexuellt och den här gången dröjer sig gänget kvar. Stämningen hårdnar - puttar, slag, hån. Och plötsligt, från ingenstans - ett hugg i magen.
"Bögjävel".
En av männen segnar ner på marken. Gänget springer därifrån.

Det var den tragiska
inledningen på Pride-festivalen förra året. Mannen skadades allvarligt, men klarade sig. Tre ungdomar greps och killen med kniven döms till ett års sluten ungdomsvård. De andra fick mildare straff.
- Skillnaden mellan det första och andra rånet var uppenbar. Enda anledningen till knivsticket var det andra parets homosexualitet. Det är ett typiskt hatbrott, säger Mikael Ekman, chef över Stockholmspolisens hatbrottsjour.
Ett hatbrott kan vara allt från ett mord till kränkande klotter på någons husvägg - det är motivet till brottet som avgör om det är ett hatbrott eller inte. Om åklagaren kan bevisa att motivet är hat mot en viss grupp i samhället så skärps straffet.
Hatbrotten har ökat explosionsartat i Sverige. Förra året anmäldes cirka 5 900 hatbrott, vilket är en ökning med nästan 40 procent från föregående år.
Men polisen vet ännu inte om den stora ökningen beror på att det begås fler brott, eller om fler vågar anmäla.
- Om man tittar på anmälningarna kan man konstatera att för tio år sedan anmäldes mest grova brott som hatbrott. I dag är flertalet mindre grova brott. Det är uppenbart att fler vågar anmäla. Men om det kan förklara hela ökningen vet vi ännu inte, säger kriminolog Eva Tiby.

Inför årets Pride-festival
har säkerheten skärpts. Arrangörerna är medvetna om hotbilden och samarbetar nära med polisen.
- Vi är ju en utsatt grupp och det är inte alla som accepterar det festivalen står för. Därifrån finns ett hot, men i övrigt brukar festivalen vara jättelugn med massor av pussar och kramar, säger Prides säkerhetschef Gunnar Nihlén.
Den stora majoriteten hatbrott har främlingsfientliga motiv. Men på andra plats kommer homofobin. Och störst antal homofobiska brott sker i storstaden.
- Det kan bero på att många hbt-personer flyttar till storstaden. Här finns en annan acceptans och en annan möjlighet att leva ut den man är. Då är risken också större att bli utsatt. Men det här är ju inget utpräglat storstadsproblem. Det här finns överallt i samhället, säger Mikael Ekman.
För sex år sedan var Facundo Unia var nära att dö på Pride. Högerextremister stormade tåget från Slottsbacken, misshandlade honom och hoppade på hans huvud. Om inte en civilpolis hade ingripit hade Facundo troligtvis dött.
- Jag fick ta emot basebollträn, flaskor, slag och sparkar. Allt mot huvudet. Läkarna sa att jag hade otrolig tur som överlevde, säger han.
Det våld som utövas med hatiska motiv är grövre än annat våld.
- Våldet är kraftigare. Käftsmällen är lite hårdare och ger upphov till värre skador, säger Mikael Ekman.

Facundo Unia låg på sjukhus
i ett par veckor. Än i dag lider han av sviterna från misshandeln. Han har problem med balansen och synen.
- Det värsta med det hatiska våldet är att det riktas mot dig som person. Den enda anledningen till att de vill dig illa är att du är den du är. Det känns fruktansvärt, säger han.
I sitt jobb som frilansjournalist har Facundo Unia mött många andra offer för hatbrott. Och även om anmälningarna har ökat är han övertygad om att det finns ett stort mörkertal.
- Många som jag träffar skuldbelägger sig själva och drar sig för att anmäla. "Om jag inte varit gay, om jag inte hållit min partner i handen, om jag inte haft de här kläderna eller de här kläderna så skulle det aldrig har hänt", tänker många, säger han.
- Tänk dig ett heteropar som blivit misshandlat och tänker: "Om jag bara inte hållit min tjej i handen". Det händer inte. Det visar på hur starka normerna är kring sexualitet, och hur vana hbt-människor är att bli utpekade som avvikande. Till slut kryper det under skinnet, säger han.

Den vanligaste
gärningsmannen till ett hatbrott är en svensk man mellan 15 och 25 år. Det vanligaste offret är en man i samma ålder.
- Urtypen är killgänget på 22 år som är lite stökiga och är och ute dricker. Sen ser de två unga killar som går hand i hand och slår ner dem, säger kriminolog Eva Tiby.
De som begår brotten har ofta en socialt problematisk bakgrund.
- Den här typen av brottslighet är tydligt kopplad till svaga prestationer i skolan och andra sociala problem. Det ligger ofta i botten, säger hon.
Men vad som framför allt utmärker gärningsmännen är att de är just män. Brottsförebyggande rådets attitydundersökningar bland gymnasieungdomar visar att killar är mycket mer intoleranta mot homosexuella än tjejer.
- Det handlar ju om maskulinitet och om föreställningar om vad som är en riktig man. Det här är strukturer som är starka i hela samhället och när de luckras upp så blir vissa oroliga. Och en liten minoritet av dessa tar till våld, säger Eva Tiby.
Våldet är den yttersta konsekvensen av de normer och den rädsla för det avvikande som finns i samhället i övrigt.
- Våldet hämtar sin bränsle i de starka normer som finns, både sexuella, könsmässiga, etniska och så vidare. De som begår hatbrott inskränker sig oftast inte till en grupp, utan reagerar mot allt de uppfattar som avvikande, säger Eva Tiby.

I slutet av maj blev Sören Juvas, RFSL:s ordförande, nedslagen i Moldavien efter en lokal Pride-parad. Han var på väg hem till hotellet när han stoppades på gatan av polisen. Han blev beordrad att följa med till stationen där han blev utfrågad om bland annat sin sexuella läggning. På väg därifrån blev han påhoppad bakifrån.
- De ville skrämma mig, tysta mig och i förlängningen hela gayrörelsen. Det är det våldet syftar till, säger han.
I dag är Sören Juvas lite försiktigare när han rör sig i offentliga miljöer. Våldet fungerar begränsande.
- Jag har blivit lite oroligare, tänker mig för en extra gång. Det är helt oacceptabelt, säger han.
Carin Holmberg på RFSL:s brottsofferjour hör ofta berättelser från offer till hatbrott. Många handlar om begränsningar i vardagen.
- Man hittar på strategier. Tar inte tunnelbanan på kvällen, håller inte sin käresta i handen. Man smyger med vem man är. Men därför är Pride så viktigt. Här kan man släppa garden och bara vara, säger hon.
Citatet "De som begår hatbrott inskränker sig oftast inte till en grupp, utan reagerar mot allt de uppfattar som avvikande."

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag