Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Utmaningen: Ge dem ett värdigt liv

Migrationsverket i Mariestad ordnar en kurs i svenska för asylsökande. "Det ör bra, men två veckor räcker inte. Vad ska vi göra sen då? Man återvädner till flyktingboendet där man är isolerad", säger Ahmad Alsrahin.Foto: Mats Endermark
"Vi har det bra, men vi vill lära oss språket", säger Diana Tkachenko som flytt till Sverige från Ukraina.Foto: Mats Endermark

95 000 människor kommer att söka asyl under nästa år.

Det är fler än vad som flydde till Sverige under Balkankriget då 84 000 människor sökte asyl 1992.

Hur löser man utmaningarna som väntar?

Vi har pratat med nyanlända och de som kom i början på 1990-talet och lyckades bygga ett nytt liv i Sverige.

Ahmad Alsrahin, 30, ingenjör från Syrien går igenom sina första ord på svenska. Migrationsverket i Mariestad ordnar en grundläggande kurs i svenska för honom och andra asylsökande. Migrationsverkets tf generaldirektör Mikael Ribbenvik säger att man ser över möjligheten att införa språksatsningar för att hålla asylsökande sysselsatta under de långa väntetiderna. Men den aktuella satsningen i Mariestad pågår i tre månader och varje kurs pågår i två veckor.

- Det är bra att vi får möjlighet att lära oss grunderna i svenska, men två veckor räcker inte. Vad ska vi göra sen då? Man återvänder till flyktingboendet där man är isolerad eftersom det är för dyrt att ta bussen in till stan och där får man under flera månader vänta på besked om uppehållstillstånd och en plats i en kommun, säger han på flytande engelska.

Sedan fyra månader bor Ahmad Alsrahin på flyktingförläggningen Stora Ekeberg i Skara. Han delar ett rum med våningssängar med fyra andra. Eftersom många kommuner inte vill ta emot nyanlända, inte ens när de fått uppehållstillstånd, är det trångt på förläggningarna.

- Därför bor nu över 10 000 personer som fått uppehållstillstånd kvar på våra asylboenden. Det ökar trångboddheten hos oss och det kommer fler varje dag, säger Mikael Ribbenvik.

Syriern Ahmad Alsrahin hade hoppats på att processen skulle gå snabbare. Han längtar tills han får möjlighet att bli en del av samhället, nu är han långt från vanliga svenskar, säger han. Därför vill han under tiden lära sig språket.

- Eftersom det är lång väntan på besked om vi får uppehållstillstånd, vill vi göra nytta under tiden vi väntar. Om vi får möjlighet att studera språket kan vi snabbare anpassa oss till den nya kulturen när vi väl får flytta härifrån. Svenskar kan också kommunicera med oss, säger han.

Vid ett vandrarhem i Skara bor ukrainskan Diana Tkachenko, 38, tillsammans med sin make Oleksij, som deserterat från landets armé. De har varit fyra månader i Sverige och delar på ett enkelt rum.

- Vi har det bra, men vi vill lära oss språket. Nu bor vi i det här landet och vi vill förstå svenska så att vi kan få jobb, säger ekonomen Diana Tkachenko som går samma kurs i svenska som Ahmad.

Hon kan redan säga några ord på svenska.

I veckan kom Migrationsverket med sin asylprognos. Under kommande året räknar man med att ytterligare 95 000 asylsökande ska komma. Det är den största flyktingvågen sedan andra världskriget och ännu större än Balkankrigen. Då kom det som mest flyktingar 1992 som ett led i den etniska rensningen i främst Bosnien som tvingade miljoner människor på flykt. 84 000 människor sökte asyl i Sverige det året, nästan 70 000 av dem från Balkanländer.

Två av de som kom i den vågen säger i dag att språket är grundläggande för att snabbt komma in i samhället.

- Språket är A och O. Börja med barnböcker om nödvändigt. Vänta inte på att någon annan ska lära dig svenska, säger Biljana Matanovic, 42, som tillsammans med maken och nyfödde sonen flydde Kroatien 1992.

De anlände till en militäranläggning i Skillingaryd som blivit flyktingboende. Under två veckor trängdes de med andra flyktingar. Eftersom maken och den fyra månader lilla bebisen var sårade, fick de snabbt förflyttas till en lägenhet i Gnosjö i Småland. De fick vänta ett halvår innan de fick uppehållstillstånd. Först då kunde hon och andra nyanlända komma in på SFI, svenska för invandrare. Biljana hade då redan på egen hand börjat lära sig svenska.

Hennes bästa råd till nyanlända är att försöka bo i mindre samhällen, där det är lättare att integreras. Ett misstag många gör är att söka sig till sin folkgrupp. Det hämmar språkutvecklingen och integrationen, anser hon.

- Vi blev väldigt väl omhändertagna i Gnosjö. Vi ville verkligen stanna här i stället för att komma till en förort i en storstad, säger Biljana Matanovic som i dag är kvalitetschef på FiG Metall i Gnosjö.

Också Naim Zeneli håller med om att språket var grundläggande när de flydde Kosovo i november 1990. De placerades på en flyktingförläggning i Kramfors utanför Sundsvall. Men i hans fall fick familjen vänta två år och fyra månader innan de fick uppehållstillstånd.

- Vi var ju väldigt små men jag minns att Röda korset var på vår flyktingförlängning och lärde oss svenska genom olika övningar, säger Naim Zeneli, i dag bosatt i za där han är verksamhetschef för Forza Ungdom som stöder ensamkommande barn och socialt utsatta ungdomar.

Förväntningarna på Sverige var inte så stora i början, familjen var nöjd bara över att vara här.

- Men efter några månaders väntan på uppehållstillstånd och att det tog långt tid tills vi fick börja skolan så växte en frustration hos oss. För mina föräldrar tog det lång tid tills de kom i gång med språket och pappa hade höga förväntningar på att han snart skulle översätta sin lärarexamen för att börja arbeta, vilket aldrig hände.

Både Biljana och Naim upplever att de känt sig välkomnade i Sverige i sina respektive kommuner. Samma välkomnande möter inte dagens flyktingar när de ska hitta en kommun att bosätta sig i. Det finns kommuner som knappt tar emot en nyanländ. De heter Vaxholm, Vellinge, Staffanstorp, Lekeberg, Hammarö, Lomma Mora, Gotland, Rättvik, Skurup, Vallentuna, Östhammar... för att nämna några som endast tar emot en handfull flyktingar per tusen invånare. Det kan jämföras med Södertälje som mellan 2006 och 2013 tog emot 77 flyktingar per tusen invånare.

- Självklart uppfattas det som att vi inte tar ansvar, säger Mailis Dahlberg, C, som är kommunstyrelsens vice ordförande i Vaxholm - som skyller på att man saknar ett eget kommunalt bostadsbolag.

Det här har retat upp övriga kommuner som tar desto större ansvar. I ett öppet brev till Sveriges kommuner och landsting, SKL, kräver 14 kommunstyrelseordföranden i Gävleborg och Västernorrland mer stöd och jämnare fördelning mellan alla landets kommuner.

- Vi tar emot väldigt många i en liten kommun och det börjar bli ansträngt. Det finns flera stora kommuner i landet som tar emot väldigt få, sa Ljusdals kommunstyrelseordförande Leif Persson till Expressen.

Socialdemokratiska kommunalrådet Åsa Eriksson i Norberg kräver att placeringarna fördelas bättre och att staten tar större ekonomiskt ansvar.

- Det går om vi hjälps åt allihop. I dag har vi 736 asylsökande i Norberg som har totalt 5 700 invånare. Det är 12,9 procent av befolkningen.

Malmös tidigare kommunalråd Ilmar Reepalu slog fast redan för flera år sedan att Malmö kommun inte klarar av barnomsorg, skola och arbete åt alla nyanlända. Han anser att de nyanlända inte ska få välja vilken kommun de bosätter sig i då de får uppehållstillstånd.

Statsminister Stefan Löfven har efter Migrationsverkets prognos framfört ett hot till de kommuner som inte tar emot flyktingar. De ska straffas med avgifter, gjorde han klart i en intervju med Expressen.

- Vill man inte vara med i detta och göra det praktiska, då får man vara med och betala, sade statsministern.

Stefan Löfvens bestämda uppfattning är att Sverige måste ta hand om människorna som flyr för sina liv.

- Då ska vi ha den öppenheten här i Sverige att vi ska ta emot människorna som har skälen att fly.

Migrationsverkets Mikael Ribbenvik säger att det finns tre stora utmaningar för att ta hand om alla flyktingar som kommer. Främst handlar om att fler kommuner måste hjälpa till med bostäder. Som det är nu trängs de som redan fått uppehållstillstånd med de nyanlända. Nästa år riskerar ännu fler att trängas. Platsbristen har gjort att Ribbenvik i somras justerade kravet till att en person ska kunna bo på endast 3,3 kvadratmeter.

- Om det skulle bli nödvändigt så ja, då har vi den möjligheten, om alternativet är att hamna på gatan.

Ahmad Alsrahin säger att han valde Sverige eftersom landets rykte är gott.

- Jag har läst att Sverige inte har varit i krig på 200 år. Du får ursäkta språket men när man har upplevt krig som jag har gjort vill man bo på en plats där folk inte bryr sig ett skit om religion eller hudfärg. Jag har flytt från allt det.