Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Universitetslarm: Nya studenter kan för lite

Lärare har slagit larm om att studenter kan för lite.

UPPSALA. - I värsta fall har vi en förlorad generation.

Orden är Hanna Enefalks. Hon är lektor i historia på Uppsala universitet och oroar sig över det som blivit följden av skolkrisen: Studenterna kommer till universitetet med alltför låga kunskaper.

Vad värre är: De har inte verktygen för att ta igen vad de förlorat.

- Många har kastat bort sina studielån, är jag rädd, säger Hanna Enefalk.

Lyssna på poddversionen av artikeln i mp3-spelaren eller via iTunes. Du kan också ladda ner avsnittet.

Lyssna på Larmet: Nya studenter kan för lite

Ladda ner avsnitt

Det här gör politikerna åt skolan

Bertil Östberg, FP, statssekreterare åt Jan Björklund, menar att en rad beslut har fattats för att vända utvecklingen - fortbildning av lärare, nationella prov, bland annat.

- Vi skärper också kraven för grundläggande högskolebehörighet - gymnasieelever som vill läsa på högskola måste ha läst mer svenska och engelska än tidigare, säger han.

Studenterna saknar tillräckliga kunskaper i svenska språket

Från att ha legat på topp har svenska barns läsförståelse gått ner jämfört med andra OECD-länder som deltar i den internationella PISA-undersökningen. Nedgången har pågått sedan kommunaliseringen av skolan i mitten av 1990-talet. Nu ligger Sveriges 15-åringars läsförståelse på genomsnittet - för pojkar ligger den under.

- För att bli en duktig läsare behöver man läsa mycket, och längre, mer komplexa texter. Korta texter på skärm räcker inte, säger Ulf Fredriksson, docent i pedagogik som mäter läsförståelsen i PISA-undersökningarna.

Hanna Enefalk slog tillsammans med flera andra lärare larm i Upsala Nya Tidning om det som blivit följderna av den allt sämre svenska skolan: Unga människor kommer till universitetet med för lite kunskaper.

- De är som tomma blad, har ingen bild av dåtiden, ingen kronologi.

När de varit som värst på Hanna Enefalks institution har 40 procent av studenterna som går första terminens A-kurs misslyckats på tentorna. På flera andra utbildningar, som till exempel lärarutbildningen, är siffrorna ännu högre.

- Trots att de sökt ämnet historia har de inte förstått när medeltiden var, de vet inte att Napoleon kom efter franska revolutionen. De kan fråga - spelar det någon roll i vilken ordning krigen kommer? säger Hanna Enefalk.

När de börjar inse hur mycket kunskap som finns, blir de chockade.

- De bleknar och man ser att de tänker: Gud så mycket jobb, säger Hanna Enefalk.

Men det som gör saken ännu värre är att studenterna saknar det viktigaste redskapet för att ta igen vad de förlorat - nämligen språket.

Då handlar det inte om studenter med utländsk härkomst (som ofta kan vara bättre på grammatik), utan om svenska studenter, som är så dåliga på sitt eget modersmål att de inte klarar att läsa eller skriva på högre nivå.

- Vår pedagogik går ut på att läsa mycket själv, så de får ett gäng tjocka böcker, men de klarar inte av att läsa dem. De frågar förtvivlat: Vad är relevant? De har svåra problem med att ta ut det viktiga, säger Hanna Enefalk.

 

På kafé Storken vid Stora Torget i centrala Uppsala sätter sig kurskamraterna på det beteendevetenskapliga kandidatprogrammet Maria Åberg, Josefin Wahlund och Mikaela Annerstedt Hamberg, alla 21 år, i de gamla fåtöljerna. Universitetslärarnas ord är inte roliga att höra.

- Det är klart att det känns tråkigt att höra att vi inte har samma kunskaper som tidigare generationer, säger Mikaela Annerstedt Hamberg.

- Man borde traggla mer med läsningen, men det orkar man inte riktigt, säger Josefin Wahlund.

De tror att en bov kan vara all ny teknik.

- Vi har hela tiden distraktioner, mobiltelefonen, datorn... det är så lätt att få snabb information. Då känns det tungt att sitta och ta sig igenom 1 000 sidor, att försöka ta ut vad som är viktigt, förstå och analysera, säger Mikaela Annerstedt Hamberg.

- Vi har inte lärt oss att skumma igenom text och ta ut det relevanta. På gymnasiet fick man inte det verktyget överhuvudtaget, säger Maria Åberg.

- Jag tog två sabbatsår, läste två böcker på de åren och hade inte läsvanan inne. Det blev en chock för mig att börja på universitetet, säger Josefin Wahlund.

Maria Åberg tror att de tillhör en rastlös generation, som har många krav på sig samtidigt.

- Jag måste hela tiden se nyttan med allt jag gör. Går jag en promenad, måste jag samtidigt lyssna på en podcast, jag kan knappt titta på en film utan att samtidigt göra något annat, säger hon.

- Man ska ju egentligen lägga 40 timmar i veckan på sina studier, men det finns outtalade krav av att man ska vara så mycket mer än bara en duktig student: driftig, social, träna, skaffa sig kontakter, driva företag vid sidan av, sticka ut - ha en wow-faktor, säger Mikaela Annerstedt Hamberg.

Det blir stressande, och det gör att det är svårt att fokusera på inläsningen.

- Det känns lite som att alla i vår generation har koncentrationssvårigheter, säger Mikaela Annerstedt Hamberg.

De känner ingen som hoppat av utbildningen än, men flera gör omtentor.

- Många har bara fokus på det sociala. Själv får jag ofta påminna mig om att utbildningen faktiskt kostar mig pengar, säger Josefin Wahlund.

Tiden räcker inte till, även om det känns trist att studierna blivit "inmatning och utspottning", som i skolan.

- Det kan vara en kick att läsa och förstå något som först framstår som väldigt krångligt, men samtidigt - när man läst en teori har man sex kvar, det känns hopplöst. Till sist består pluggandet i att slå upp nyckelord eller läsa sammanfattningar, säger Mikaela Annerstedt Hamberg.

- Man kollar gamla tentor och slår upp svaren. Trots att man hade lärt sig bättre om man hade läst allt. En bok läste jag från pärm till pärm. Då fick jag bättre koll på den delkursen, säger Josefin Wahlund.

- Jag tror det låter konstigt det vi säger - "på en av mina delkurser läste jag hela boken!" Det är ju meningen att vi ska läsa hela böcker, säger Maria Åberg.

Hon tycker att kopplingen mellan läsande och skrivförmåga är tydlig.

- Jag inte är lika bra på att skriva akademiskt som jag skulle kunna vara om jag fått öva mer som kanske tidigare generationer fått, säger hon.

Ofta är det så att studenterna fått godkända eller bra betyg i svenska på gymnasiet. Därför har många problem att förstå varför de blir underkända.

- Jag förstår att de inte förstår. Men faktum är att vi inte ens kan kommunicera eftersom många saknar de basala komponenterna som behövs för att börja lära sig. Ordförrådet är för litet, prepositioner sätts fel. Inser man inte hur grammatiken förändrar betydelsen blir det svårt, säger Hanna Enefalk.

 

Även Krzysztof Bak, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, har under sina 20 år som lärare på universitetet sett en försämring.

- De kurser vi har som var på B-nivå på 1990-talet har vi nu på D-nivå. Det är precis samma kurs, fast den flyttats fram två terminer. Så vi kan se tydligt hur kunskapen eroderar, säger Krzysztof Bak.

Han undervisar även polska studenter vid Uniwersytet Jagiellonski i Kraków och har upptäckt en annan stor skillnad: svenska studenter har svårt att förstå saker om de inte får utgå från sig själva.

- Problemet är att om jag försöker analysera en historisk text genom att låta den handla om mig själv, så bekräftar jag bara mig själv. Det blir så ytligt och gör det omöjligt att förstå det annorlunda, säger Krzysztof Bak.

Han upplever att de polska studenterna tål mer motstånd och kritik, de är mer garvade och inser att skolsystemet inte bara ska vara trevligt.

De är kanske inte lika curlade?

- Svenska studenter tycker att motstånd är något onormalt. De upplever det som en kris, och söker någon som är skyldig - det är universitetets fel, eller lärarens fel. Men jag brukar säga att man måste lida för att lära. Jag möter själv min egen dumhet varje dag som forskare. Det är jobbigt, men det ingår i mitt yrke, säger han.

Krzysztof Bak har varit med om att studenter som först blivit väldigt besvikna över hans tentagenomgångar senare säger att kritiken var det bästa de varit med om.

- Många lärare är för bekväma - de flyr från sin roll som nejsägare, säger han.

 

ANA UDOVIC

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!