Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Unga flickor blev sexutnyttjade av eliten i samhället

Eva Bengtsson, idag 52, var som ung flicka en av de prostituerade i "bordellhärvan". I den kommande filmen "Call Girl" spelar Sofia Karemyr Iris, en karaktär som bygger på verklighetens Eva Bengtsson. Foto: Jan Düsing

Eva Bengtsson var bara 14 år när hon ingick i bordellmamman Doris Hopps stall av prostituerade flickor. Hon var verklighetens "Call Girl".

Kunderna som utnyttjade henne sexuellt var män i samhällets toppskikt.

– Vi var nyfikna, och så fick vi pengar. Vi förstod inte hur vi kom in i det där. Men det har förstört mitt liv, helt och hållet, säger hon till Expressen.

Filmens politiker på riktigt:

I den kommande filmen "Call Girl" spelar Sofia Karemyr Iris, en karaktär som bygger på verklighetens Eva Bengtsson, ett av många offer i bordellgärvan.

 

Magnus Krepper
Spelar statsministern i filmen som utspelar sig valåret 1976.
Olof Palme
Statsminister i Sverige 1969-76 samt 1982-86.
Claes Ljungmark
Spelar justitieminister i filmen.
Lennart Geijer
Socialdemokratisk justitie­minister 1969-76.
Dag Malmberg
Spelar oppositions­ledare i filmen.
Torbjörn Fälldin
Ledare för Center­partiet som blev ny statsminister efter valet 1976.
David Dencik
Spelar politiske pressekreteraren Aspen Thorin i filmen.
Ebbe Carlsson
Arbetade 1976 som pressekreterare åt Lennart Geijer.
Carl Persson
Var 1976 chef för rikspolisen.
Claes-Göran Turesson
Spelar rikspolischef i filmen.

Höstlöven virvlar över gatan när Eva Bengtsson, 52, tittar upp mot köksfönstret i den lilla ettan på andra våningen på Ruddammsvägen i centrala Stockholm.

Det var där inne hon som 14-åring träffade merparten av de sexkunder som bordellmamman Doris Hopp tvingade henne att ligga med.

– Jag var där flera gånger i veckan. Det höll väl på ett halvår, år någonting, säger Eva Bengtsson.

– Det var stora speglar utan ramar både på väggarna och i taket i lägenheten.
Filmen "Call Girl", som går upp på biografer över hela landet på fredag, är till stora delar baserad på Eva Bengtssons upplevelser.

Expressen har sett filmen tillsammans med Eva - och vid flera tillfällen kämpar hon mot tårarna när scenerna på bioduken blir allt för överensstämmande med hennes egna minnen.

– Det är som det hände i går. Det är en flashback. Jag satt och blinkade bort tårar och vid ett tillfälle brast det för mig, säger Eva Bengtsson.


Historien blev känd som bordellhärvan, och senare Geijeraffären, där flera välkända politiker pekades ut som sexköpare.

I filmen hamnar två trasiga 14-åringar i klorna på en bordellmamma, som via hot och löften om det glamorösa livet tvingar dem att prostituera sig. Kundkretsen utgörs av samhällets elit.

När en envis polisutredare försöker nysta upp härvan och avslöja männen som utnyttjar barn möter han motstånd från både politiskt håll och inom den egna organisationen.

Verkligheten var minst lika dramatisk.
Från juni till december 1974 bodde Eva Bengtsson och hennes jämnåriga kusin på ett ungdomshem i Bromma i Stockholm. De brukade ofta smyga ut och ta sig in till city på kvällarna. Vid ett tillfälle hade de följt med en bekant hem till en av dåtidens mer kända journalister, som senare dömdes för otukt med barn.

– Då kom Doris och ringde på dörren, säger Eva Bengtsson.

Eva och hennes kusin ingick snart i Doris Hopps väletablerade call girl-verksamhet. De följde med på fina fester och tog emot män som hade sex med dem mot betalning i lägenheten på Ruddammsvägen.

– Vi var nyfikna, och så fick vi pengar. Vi förstod inte hur vi kom in i det där. Det rullade ju bara på.

– Och så ringde hon bara dit, till ungdomshemmet, "jaha, vad händer nu då?" tänkte vi, säger Eva Bengtsson.

När 14-åringarna ville dra sig ur och sluta att prostituera sig fick de örfilar av Doris Hopp.

– Och så hotade hon med att berätta för våra föräldrar.


Polismannen som utredde härvan heter Ove Sjöstrand och lever i dag ett stilla pensionärsliv i Gustavsberg utanför Stockholm.

Han fick kontakt med Eva Bengtsson i slutet av sommaren 1976. Då anade han redan att bordellmamman Doris Hopp förmedlade minderåriga flickor.

– Jag hörde på telefonavlyssningen att det var någon som ringde till Doris och ville ha någon "som inte hade hår och inte hade bröst". Då sa hon "Jag ska se vad jag kan göra", säger Ove Sjöstrand.

– Jag tyckte att om hon bistod de här männen med praktiskt taget barn måste hon straffas ordentligt för det.

När han träffade Eva fick han en chock:

– Det var en vilsen flicka, hon hade ingen byst ingenting - det var ett barn. Jag tyckte ju att den man som utnyttjade henne sexuellt, den kan det inte stå riktigt till i huvudet på, säger Ove Sjöstrand.

Han hade själv en dotter i samma ålder, och tog mycket hårt vid sig av utredningsarbetet. Särskilt jobbigt var det att gå igenom alla banden från telefonavlyssningen av Doris Hopp.

– Min kollega ville över huvudtaget inte att jag skulle säga vad som fanns på banden. Jag satte på honom hörlurarna ett tag så han fick lyssna - och han tyckte det var så äckligt så han gick ut.

– Doris Hopp tyckte det var trevligt att prata om detaljer och många av hennes kunder tyckte ju om det också. De var väl lite småperversa så samtalen var inte så trevliga, säger Ove Sjöstrand.


Det här är en bild som är helt främmande för Doris två yngre halvsystrar Marianne och Margareta Lidner.

De var medvetna om att deras syster hade en annorlunda livsstil och umgicks med många kända personer:

– Det här med alla telefoner och att hon svarade hit och dit. Det var man ju med om. Det var ett evigt ringande på hennes telefoner hela tiden. Det var jättekonstigt, säger Marianne Lidner.

– Jag vet att jag tänkte att det är något konstigt med Doris. Men därifrån till att hon var någon bordellmamma - nej, det trodde jag inte, säger Margareta Lidner.

Båda två kan förlåta bordellverksamheten. Däremot är det omöjligt för dem att acceptera det Doris gjorde mot Eva och hennes kusin.

– Jag känner mig ledsen, säger Margareta efter att hon sett filmen "Call Girl".

– Jag blev så jäkla arg. Var Doris så där? Jag ilskande till. Fasen vilken satmara. Men hon visade aldrig de sidorna för oss, säger Marianne.

I filmen antyds det vid ett tillfälle att 14-åriga Iris, vars karaktär är byggd på Eva, har sex med statsministern, anklagelser som har framförts tidigare men aldrig kunnat styrkas.

Eva Bengtsson säger att hon står fast vid sina uppgifter om att några av dåtidens mäktigaste politiker fanns bland hennes kunder.

Doris Hopp är död nu, men hennes halvsystrar hävdar att de kan bekräfta att flera av den tidens politiker ofta sågs hemma hos Doris.

– Jag såg alla. Jag var jätteimponerad, jag frågade Doris. "Vad gör de här?", säger Margareta Lidner.


Men påståendena har
fått mycket kritik. Det har aldrig gått att bevisa att det finns någon sanning i dem och ingen politiker har någonsin dömts för att ha haft sex med Eva då hon var 14 år.

Kriminologiprofessor Leif GW Persson arbetade nära rikspolischefen Carl Persson vid den här tiden, och det var Leif GW som lämnade uppgifter om hela härvan till Dagens Nyheter som var först att skriva om den.
Leif GW Persson har kategoriskt förnekat att någon av toppolitikerna var kund hos Doris Hopp.

– Den enda höga politikern som återkom i de där sammanhangen var tidigare justitieministern Lennart Geijer. I övrigt är det bara skitsnack. Det var direktörer, läkare, skådespelare som var kunder hos henne, inga höga politiker, säger han.

– Varför skulle de vara hos henne? Hon hade inga sådana kontakter, hon var en arbetarbrud. Verkligen ingen societetsdam.

Leif GW Persson träffade Doris Hopp flera gånger och beskriver henne som den tidens enda bordellmamma i Stockholm:

– Hon var rapp i käften och gillade livets goda. Hon var trevlig, men hon var nog inte så snäll när det kom till kritan, säger han.


Den kommande filmens
anspelningar på att Olof Palme köpte sex av minderåriga tycker han är "unkna":

– Palme var jävligt hatad inom polisen på den tiden. Om han bara stuckit näbben i närheten av ett sådant ställe som Doris hade skulle det varit som en gräsbrand på savannen - alla skulle ha vetat om det.

– Jag är så säker som man kan vara på att han inte hade något med där att göra, säger Leif GW Persson.
Mårten Palme, son till Olof Palme, har inte sett "Call Girl" än, men han överväger att stämma de ansvariga för filmen:

– Om min pappa utpekas som pedofil tänker jag polisanmäla dem. Det är helt oacceptabelt att utan grund bli anklagad för något sådant, säger han.

I dag har de inblandade försökt lämna minnena från bordellhärvan bakom sig.

Ove Sjöstrand fortsatte att arbeta inom polisen fram till pensionen, men han jobbade aldrig mer med någon lika uppmärksammad utredning.

– Jag var så besviken på allting efter den där historien. Jag var så less så jag gick ner och arbetade i krimjouren, och sedan var jag vakthavande sista tiden.

– Jag skulle ha velat att sanningen kommit fram. Nu bryr jag mig inte så mycket längre, säger Ove Sjöstrand


Marianne och Margareta
Lidner har fortfarande svårt att få ihop hela bilden av sin syster. Trots att de känner ilska över hur hon behandlade Eva och hennes kusin planerar de att gå och lägga blommor på Doris grav.

Marianne minns sista gången hon såg henne:

– Hon kom in i affären på Östermalm där jag arbetade. Hon hade sitt barnbarn med sig, och drog till och med på en droppställning. En liten grå gumma. Jag gick fram till henne och sa "Hej Doris", men hon kände inte igen mig.
Eva Bengtsson står kvar i blåsten på Ruddammsvägen. Fokuserar på de ljusa delarna av livet då hon var 14 år, vänskapen med kusinen och hur de sprang på stan och handlade kläder:

– Vi köpte våra egna kläder. Platåstövlarna köpte vi själva, 17,5 centimeter hög klack var det. De var vinröda.

Andra minnen från tiden då hon hade kontakt med Doris Hopp vill hon inte tänka på.

– Det kommer jag inte ihåg, vill inte komma ihåg.

Nu vill hon framför allt att det ska bli en diskussion om prostitution och vad samhället i dag gör för att hjälpa de utsatta flickor och pojkar som befinner sig i samma situation som hon själv gjorde i mitten på 1970-talet.

– Det som hände mig är ju gammalt nu. Jag är mer upprörd av vad som händer i dagens läge. De borde ju lägga lite krut på att hjälpa unga tjejer och killar, så det inte blir som för mig. Så man får gå och ha det inom sig i all evighet. De behöver ju inte skämmas, det är ju inte deras fel om de hamnat i en sådan här situation. Det fick ju jag gå med i alla dessa år.


Hur har det här påverkat ditt liv?

– Det har förstört mitt liv. Helt och hållet. Det har förstört mitt självtroende och jag har mått dåligt hela mitt liv, säger Eva Bengtsson.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!