Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Till salu: Sveriges mineraltillgångar

Kiruna stad.Foto: David Magnusson / Svd / Scanpix
Rune Uusitalo sålde 209 hektar mark till gruvbolaget och fick 3,4 miljoner. Gruvbolaget kommer att tjäna 500 miljarder på fyndigheterna.
Rune vill inte bråka, för kommunen hoppas på utveckling.
Sverige praktiskt taget ger bort mineralfyndigheter till alla företag som är intresserade. Regeringen är övertygad av att landet vinner på affären. Även privata företag drivs av vinst och kommer att återinvestera i form av nya jobb.
- Råvarutillgångar är en förbannelse och det har det alltid varit, säger Nils-Gustav Lundgren, professor vid institutionen för ekonomi, teknik och samhälle vid Luleå Tekniska universitet.
Och det finns onekligen underlag för konflikter. I regioner med mineralfyndigheter är det en enorm aktivitet. Sverige är en ledande gruvnation, "EU:s enda hemmagruva", och har en stark ställning på världsmarknaden.
Sverige tjänar mycket pengar på basindustrin. 2010 bidrog exporten av skogs- och mineralvaror med 125 miljarder netto till landet. LKAB hade ensam en omsättning på 28,5 miljarder kronor. Jämfört med föregående år var ökningen 147 procent. Vinsten före skatt var på 12,4 miljarder kronor. Gruvindustrin växer med rekordfart. LKAB konkurrerar ut låglöneländer tack vare den goda kvaliteten på malmen.


Sverige skänker bort mineralfyndigheter


LKAB har lokaliserat nya fyndigheter, så stora att hela Kiruna statskärna nu flyttas. 1,5 miljarder ton malm ligger och väntar och värdet uppskattas till 1 800 miljarder kronor.
De goda konjunkturerna innebär att fler vill vara med och dela på vinsterna av Sveriges mineraltillgångar. Prospekteringsföretag från hela världen letar mineralfyndigheter här. De fyndigheter de hittar är i praktiken gratis. Ersättningen till stat och markägare är mycket låg - 1,5 promille till markägare och 0,5 promille till staten.
Frågan många ställer sig är hur det kommer sig att Sverige i praktiken skänker bort sina värdefulla mineralfyndigheter.
Vi är ett av världens liberalaste länder när det gäller att bjuda in privata företag. Flera organisationer och privata ägare kräver nu att äganderätten måste stärkas. Länder som Sverige, som inte har skrivit under FN:s konvention om ursprungsbefolkningen ILO 169, exploateras mera.
Minerallagen instiftades under krisåret 1992 då gruvbranschen hade tuffa tider, jobben försvann och gruvorterna avfolkades. Lagen, som syftade till att underlätta utvinning av mineraler, öppnar för företag från hela världen. Eftersom prospektering är en dyr affär sattes priset på fyndigheterna lågt. I gengäld hoppades regeringen, regioner och fackliga organisationer att utländska företag skulle skapa jobb och utveckling.

Tillång till arkiv

Lars Törnman, som var ordförande i Gruv 4:an, kommer ihåg den tiden.
- Vi hade långa samtal om det var rätt eller fel. Men då var det inga bolag ville investera i gruvindustrin, säger han.
Framför allt diskuterades frågan om att ge företagen tillgång till LKAB:s och SGU:s arkiv. Då kan företagen först gå till arkiven för att hitta de fyndigheter som är värda att prospektera.
- Alltså rena rama gräddfilen. Vi bestämde oss för att vara för beslutet att släppa prospekteringen fri till alla. Vi hoppades på nya jobb.
Bergstaten, som beslutar om prospektering, har bråda tider.
- Vi beviljar 200/250 tillstånd om året och 3 till 4 koncessioner per år, säger bergmästare Åsa Persson.
Men drömmarna har inte riktigt gått i uppfyllelse. Prospekteringsföretagen står visserligen på kö, men utvecklingen man trodde på i kommunerna har inte blivit verklighet.
- Minerallagen skapade en explosion när det gäller prospektering. Vi var övertygade om att detta skulle ge mycket jobb och vara en tillgång för kommunen. Men det blev inte riktigt så. Nu har ett uppvaknande börjat, säger Lars Törnman.

Gästarbetare

- LKAB är inga föregångare, de uppmuntrar gästarbetare. En vecka arbete, en vecka ledigt, pendling och dubbel bosättning. Vi har minst 1 200 som arbetar i Kiruna men som betalar skatt i en annan kommun. Gästarbetarna har krav på den kommunala servicen, samtidigt som skatteinkomsterna inte ökar, konstaterar Lars Törnman.
Professor Nils- Gustav Lundgren ser också problemen.
- Gruvindustrin skapar inte längre några samhällen, i stället kommer dessa bygder att fungera som oljeplattformar.
I Pajala finns fortfarande tron på att gruvindustrin kommer att skapa utveckling. I Kunisvaara har det kanadensiska företaget Northland Resources gjort stora prospekteringar i Kaunisvaarafältet. Fyndigheterna omfattar cirka 250 miljoner ton och företaget har öppnat den första gruvan.
Kurt Wennberg är kommunalråd Pajala.
- Vi tror på utveckling och satsar på att göra Pajala attraktivt. Tillsammans med gruvbolaget görs rekryteringsresor till Sundvall. Intresset är mycket stort. Givetvis har vi många gästarbetare under uppbyggnadstiden, men det kan vi ändra på, säger han.
Men alla jublar inte. Många privata ägare får se sina marker konfiskeras - ofta till låg ersättning. Det är människor som förlorar både mark och hus när gruvan drar fram. De är helt maktlösa och beroende av att gruvbolag, kommun och stat är välvilligt inställda. Rune Uusitalo i Kaunisvaara förlorar sin släktgård och sina marker.

"Hela vår by försvinner"

- Hela vår by försvinner - 210 års historia följer med i avgrunden. Mitt hus är det andra som byggdes i byn. Det är 16-17 kåkar som ska bort, säger han.
Byborna ska flytta det sista kvartalet 2013 och har ingen aning om vart. Rune Uusitalo tippar på Pajala.
Rune Uusitalo har sålt 209 hektar mark till gruvbolaget, han tyckte det var bäst att göra upp. För marken fick han 3,4 miljoner kronor. Men han har räknat ut att de tre malmkroppar som gruvbolaget projekterat kommer att ge dem 500 miljarder kronor med dagens malmpris.
- Jag vet inte vad jag får för huset, kanske två miljoner. Men jag lär aldrig få ett lika fint hus med ett lika bra läge. Men vad gör vi, det handlar ju om utveckling, säger Rune Uusitalo som tillägger att det varit enklare om ersättning var skälig.
Föreningen Ägarfrämjandet och Lantbrukarnas riksförbund, LRF, har nyligen krävt att regeringen gör en översyn av minerallagen.
LRF kräver att den enskilda äganderätten måste stärkas och att ambitionen ska vara frivilliga överenskommelser i stället för tvångsmedel. De kräver också att lagen ska slå fast att mineraler ingår i fast egendom.
- Vi trycker även hårt på miljön. Vi vill att minerallagen avskaffas och att vi i stället lutar oss mot miljöbalken. Där markägare kan få skälig ersättning och där miljön får en större betydelse, säger Fredrik Bonde, chefsjurist på LRF och aktiv i Ägarfrämjandet.

30 miljarder bara i Norrbotten

Frank Nilsson är centerpartist från Norrbotten och stabschef med ansvar för gruv- och mineralfrågor inom regeringen. Han är tydlig när det gäller minerallagen. Den fria prospekteringen är en guldgruva för Sverige. Det är just den låga kostnaden Sverige har som gör oss unika för prospekteringsföretag över hela världen. Finland till exempel, tar en mycket högre avgift. Han är också övertygad om att gruvnäringen generar pengar tillbaka.
- LKAB har återinvesterat 30 miljarder bara i Norrbotten. Privata utländska bolag drivs av att göra vinst, så det kommer också att gynna de kommuner de befinner sig i, säger Frank Nilsson.
Den enda lösning regeringen har på problemet med gästarbetare är att göra gruvorterna till attraktiva områden att bo i.

Sista bastionen

Just nu pågår en översyn av mineral-lagen. Det finns inget beslut i Sverige om vem som äger mineralerna. I översynen ska utredaren bland annat titta på hur relationerna ser ut mellan markägare, stat och prospekteringsföretag.
Men Fredrik Bonde på LRF tycker att översynen bara är ett rasp på ytan.
- Minerallagen är den sista bastionen som bör rivas för att äganderätt ska vara värt namnet, säger han.
Men professor Nils-Gustav Lundgren är av en annan åsikt.
- Det är inte rätt att vissa regioner ska bli ett Nordens Kuwait. Markägare som råkar äga en jordplätt som sedan visar sig innehålla stora mineralfyndigheter ska inte bli stenrika på det.
- Däremot bör vi diskutera bolagens överskott och en del av pengarna borde komma tillbaka till kommunerna, säger Nils-Gustav Lundgren.
Med andra ord - råvarutillgångar är en förbannelse!
Rune Uusitalo.
Kirunagruvan. Foto: JONAS LEMBERG
Hela Kiruna flyttas, 1,5 miljarder ton malm ligger och väntar. Foto: SCANPIX