Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tacka Norge för att Bergmans Fårö återskapas

Ingmar Bergman var tydlig i sitt testamente. Sälj allt. Utan snack. Utan känslomässiga bråk.
Med hjälp av en norsk mångmiljonär lyckades yngsta dottern Linn Ullmann hålla samman både familjen och det kulturella arvet på Fårö.
Efter en uppseendeväckande avstickare till auktionsfirman Bukowskis i Stockholm är nu skrivbordet av Carl Malmsten på väg tillbaka till Ingmar Bergmans arbetsrum på Fårö - och nya konstnärer ska sitta och tänka i den världsberömda och något skadade skinnfåtöljen av Charles och Ray Eames.
Rabalder blev det visserligen. Känslomässigt blev det också. När dammet och diskussionen hade lagt sig visade det sig att fyra bulvaner för en tillbakadragen frälsare från Norge köpt nästan rubbet.
Hans Gude Gudesen kom som nedsänd av gudarna och köpte inte bara Ingmar Bergmans fem fastigheter vid Hammars och Dämba på Fårö, totalt 341 460 kvadratmeter, utan också större delen av bohaget.
80-90 procent av de 339 stolar, fåtöljer, tavlor, skrivbord och andra prylar som såldes från Bergmans hus på Fårö köptes, till höga priser, av norrmannen.
Exempelvis ett vitlackerat sängbordspar, det ena med Bergmans egna nattliga anteckningar. Där står besvärjelser som: "Rädd, rädd, rädd, rädd, rädd", "Skitnatt" och "Julaftonsfan". Sängborden värderades till 30 000 kronor, men priset hamnade på det tiodubbla, 340 000.
Hans Gude Gudesen köpte inget till sig själv. Han köpte för att bevara Bergmangårdarna som de är och enligt Linn Ullmanns vision förvandla stället till ett internationellt center för konstnärer, journalister och forskare i filmskaparens anda.
Så här beskriver Linn Ulmann sin dröm:
- Då min far levde, talade han ofta om att omge sig med utövande och skapande konstnärer här på Fårö. Han såg framför sig, att efter sin död, skulle hans hus fortsätta att vara mötesplatser för människor som arbetar med musik, film, foto, teater och litteratur.
Inger Harlevi, som är nybliven ordförande i Stiftelsen Bergmangårdarna och kommunpolitiker för moderaterna på Gotland, blev lika överraskad som alla andra när den gode Gudesen klev in i handlingen.
- Det här är sånt som händer i sagornas värld. Det är en helt unik historia, säger hon.
Den tog sin början efter Ingmar Bergmans död sommaren 2007, då det visade sig att hans sista vilja var att allt skulle avyttras. "Detta är min bestämda önskan och får inte göras till föremål för någon form av diskussion eller något slag av känslomässigt rabalder" skrev regissören i sitt testamente.
Inför försäljningen bildade Gotlands kommun Stiftelsen Bergmancenter med syfte att försöka köpa gårdarna på Fårö, men det saknades pengar.
- Vi har inga resurser som ens är i närheten av det som behövs. Hur stora summor det handlar om vill jag inte ens spekulera i, sa förre statsministern Ingvar Carlsson, stiftelsens ordförande, när de fem fastigheterna bjöds ut till försäljning i maj i år.
Svenska staten sa nej till att finansiera. Finansmarknadens djupdykning underlättade inte arbetet att hitta en seriös köpare med kulturvård i sinne. Stiftelsen Bergmancenter annonserade i amerikanska filmtidskrifter för att hitta intressenter i Hollywood.
Inger Harlevi berättar att hon träffade Linn Ullmann första gången i mitten av juli på Fårö, tillsammans med Kulturrådets Benny Marcel, en gammal vän till regissören.
Då fick hon läsa Linn Ullmanns sexsidiga vision om Bergmangårdarna.
- Det var helt fantastiskt. Så otroligt pricksäkert, precis vad Gotland behövde, säger Inger Harlevi.
I projektet ingår en "konstnärlig återbäring" till Fårö, det vill säga att författare, musiker eller skådespelare som får vistas här ska ge tillbaka något. I form av konserter, utställningar, uppläsningar eller annat.
Kampen för att hitta ekonomiska lösningar var resultatlös - men fortsatte. Efter tre kapsejsade försök la Linn Ullmann ett eget bud på den äldsta gården vid Dämba och Ingmar Bergmans pri-vata biograf - och beslöt sig för att sälja lyxvillan i Oslo för 16 miljoner kronor för att kunna finansiera köpet.
- Mina syskon och jag är överens om att det är vår plikt att följa vår fars testamente.
- Vad mina syskon tycker om idén om ett konstnärscentrum får du fråga dem. Vi är nio arvingar med nio viljor, sa Linn Ullmann till Dagbladet.
In i handlingen klev så Hans Gude Gudesen, norsk arkeolog, forskare, uppfinnare och framgångsrik utvecklare av ny datorteknologi.

Han har grundat flera IT-företag i miljardklassen.
Gudesen läste i norska kvällstidningen Dagbladet om Linn Ullmanns kamp för att rädda farsarvet från att spridas för vinden, och gillade hennes idé om en fristad för konstnärer.
Han bestämde sig för att lägga ett bud på alla fastigheterna på Fårö, och erbjöd sig att i hemlighet köpa in så mycket som möjligt av bohaget vid auktionen på Bukowskis i Stockholm.
Linn Ullmanns författarkollega Brit Bildøen var med på ett möte med Hans Gude Gudesen på ett advokatkontor i Oslo 24 september, fyra dagar innan bohaget skulle säljas på auktion.
- Jag glömmer aldrig Linns ansikte när Gudesen sa att han hade öppnat ett klientkonto på Bukowskis och skulle köpa tillbaka allt, säger hon till Dagens Nyheter.
Det blev dyrt. Fyra stolar med spjälrygg, värderade till ett par tusen, såldes för 40 000 kronor.
En grön manchesterfåtölj beräknades gå för en femhundring, men köptes för 22 000 kronor.
Vid försäljningen av tärningarna, som Ingmar Bergman slog varje morgon för att sia hur dagen skulle te sig, frågade auktionsutroparen om någon kunde ge 500 kronor. Första budet blev 26 000. Sista budet löd: 75 000 kronor!
Hans Gude Gudesen står som ägare till Bergmangårdarna och ska betala driften, men låter Stiftelsen Bergmangårdarna disponera alltihop och genomföra Linn Ullmanns dröm.
Inger Harlevi säger:
- Inte i vår vildaste fantasi hade vi kunnat drömma om att en sådan lösning skulle dyka upp efter alla fruktlösa försök.
Sammanlagt såldes Bergmanprylar för 18 miljoner kronor, och större delen av den summan kom från Hans Gude Gudesen. För fastigheterna beräknas han ha fått betala omkring 50 miljoner kronor.
Norrmannen, som inte gärna vill synas i rampljuset, tycks ha en avspänd attityd till sin förmögenhet. När hans aktier sjönk med tre miljarder under IT-kraschen för nio år sedan var hans kommentar:
- Det går upp och ned i den här branschen.
Över vintern står nu Bergmangårdarna tomma, och man passar på att göra några smärre renoveringar.
Till våren flyttas möblerna tillbaka där de stod, och miljöerna återskapas med hjälp av fotografier och minnesbilder.
Verksamheten kan delvis dras i gång till sommaren, tror Inger Harlevi. Tjänsten som konstnärlig ledare för Bergmangårdarna har redan utannonserats. Ingmar Bergman förälskade sig i Fårö i mitten på 1960-talet och köpte strandnära mark i det karga kalkstenslandskapet.
I samarbete med arkitekten Kjell Abramson - som ritade ombyggnaden av Dramaten - lät regissören bygga ett lågt trähus vid Hammars, väl integrerat, nästan osynligt. Så småningom blev det utbyggnader och fler hus.
Under fyra decennier blev Fårö en betydande del av Ingmar Bergmans verk. Huset på Hammars blev som en dagbok, med Bergmans anteckningar på väggar och möbler. Landskapet blev en rollfigur i flera av hans filmer och tv-serier.
Vi kan tacka Norge för att Bergmans Fårö återskapas, när nu det svenska näringslivet verkar ointresserat av kultur och av Sveriges främste regissör genom tiderna.
Även om det är Linn Ullmann som arbetat hårdast för att driva igenom projektet, står alla Ingmar Bergmans barn bakom hennes engagemang.
- Jag kan bara säga det att vi är glada. Alla syskonen är mycket nöjda med den här lösningen, säger Daniel Bergman.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!