Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Systern frågar om lillebror kommer tillbaka

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Minnesstund. Här i vattnet vid Munkholmen hittades pojkarna. I blomsterhavet ligger mängder av hälsningar till Elias och Tevin.
Foto: Sven Lindwall

Tevin fick inte börja i andra klass och Elias hann inte ens börja skolan. 

I torsdags erkände deras mamma att hon tagit livet av bröderna. 

Kvar står nu syskon, pappa och vänner med frågorna: 

Varför och hade det gått att förhindra? 

SIGTUNA/MÄRSTA.          "Vad ska man säga, och vad ska man sjunga?".          Orden är Ann-Marie Johanssons, pastor i Sätunakyrkans ekumeniska församling. Så inledde hon gårdagens minnesstund i Sätunakyrkan i Märsta. På altaret bakom henne, bredvid tända ljus, stod ett porträtt av Sigtunabröderna Elias, 4, och Tevin, 8. Framför henne var kyrko­rummet så fullsatt att bänkarna inte räckte till och extra stolar fick bäras in för att ge plats åt alla som ville hedra de mördade pojkarna.

 Medan Ann-Marie Johansson läste och predikade skickades förpackningar med näsdukar runt bland flera gråtande i bänkraderna.

 Två bröder berövades sina liv förra söndagen och deras mamma är häktad efter att ha erkänt att hon ligger bakom dubbelmordet. Tragedin i Sigtuna har inte lämnat någon oberörd.

 - Deras liv tog slut alldeles för fort, konstaterade Ann-Marie Johansson under ceremonin.

 På en av raderna längst fram satt Karl-Gunnar Wiman som är pappa till Elias. Hand i hand med dottern Ellinor, 6, gick han fram till altaret och tände ett ljus för Elias och Tevin. Det gjorde även de flesta andra som hade sökt sig till kyrkan.

 Det obegripliga dubbelmordet på pojkarna i Sigtuna, som många vuxna har svårt att förstå, är ännu svårare att förklara för barn.

 - Hon frågar mycket efter Elias och hon undrar om han ska komma tillbaka, säger Milka Kamau, mamma till Ellinor, 6, som är storasyster till Elias.

 Efter flera psalmer och sånger, både på swahili och svenska, meddelade pastorn att den som behövde stanna kvar och bearbeta sin sorg kunde sitta kvar i kyrkan.

Efteråt begav sig de flesta av deltagarna till platsen vid Munkholmen i Sigtuna där pojkarna hittades döda i vattnet. I bilen på vägen dit frågade Ellinor på nytt efter sin lillebror.

 - Hon har inte riktigt förstått det här. Hon har trott att han är sjuk och ligger på lasarettet, säger Karl-Gunnar Wiman.

 Han och hennes mamma Milka, har tvingats försöka att förklara det ofattbara för henne.

 - Vi försöker att säga sanningen. Vi svarade i bilen att vi skulle åka till platsen där Elias drunknade och lägga ner blommor och tända ljus, säger Karl-Gunnar.


Munkholmen vid          Sigtunafjärden är en bedårande vacker plats när solen blänker mot vattenytans rörelser. Fjärden omges av hus och inte långt från vattenbrynet ligger en fotbollsplan. Om det inte vore för havet av blommor, gosedjur och gravljus, är det svårt att föreställa sig att detta är en plats att förknippa med något tragiskt. I blomster­havet ligger flera handskrivna hälsningar från Elias och Tevins kompisar. Barnen har ritat teckningar och skrivit några ord.

 "Vi tänker mycket på er", har någon skrivit. Här ligger också en fotboll och en innebandyboll som vittnar om barnens intresse för bollsport.

Far och storasyster sörjer. Karl-Gunnar Wiman hade med sig fotografier av de döda bröderna Elias och Tevin som han hängde upp i ett pilträd. Och ännu en gång fick han förklara för dottern Ellinor, när hon frågade efter sin lillebror, att Elias har drunknat.Foto: Sven LindwallKarl-Gunnar Wiman hade med sig fotografier av Elias och Tevin som han hängde upp i ett pilträd. Sophia Njoronge är nära vän till den 30-åriga mamman som nu sitter på häktet Öster­åker i Åkersberga. I perioder har Sophia också varit barnvakt åt pojkarna. I går, intill bad- och båtbryggan vid Munkholmen, höll hon ett känslofyllt tal på engelska inför de närvarande. Hon uppmanade till förlåtelse. Men mest av allt poängterade hon vikten av att hjälpa den som har det svårt och att den som har problem ska våga be sin omgivning om hjälp.

 - När man har problem ska man kunna vara modig att sträcka ut handen och säga att man behöver hjälp, utan att skämmas.


Karl-Gunnar Wiman sörjer          sin son och sonens storebror och han pratar om dem som glada barn som älskade att spela fotboll och flyga drake. Men han upprepar hela tiden att han inte hyser något agg mot den häktade mamman utan pratar i stället om förlåtelse.

Bredvid Elias porträtt som vajade i pilträdet frågade Ellinor i går ytterligare en gång om sin lillebror och fick svaret av pappan att ingen gör så här mot ett barn om man inte är sjuk.

 Att förklara det tragiska för ett barn är inte lätt, det anser även psykologer som Expressen har pratat med.

 - Som förälder ska man alltid vara lyhörd när ett barn vill prata. Man får säga att det här som har hänt är jättesorgligt men det är något som nästan aldrig händer i Sverige. Sedan får man försöka följa barnens frågor och se till att finnas för dem, säger Åsa Eriksson, legitimerad psykolog.

Ljus för pojkarna. Pastor Ann-Marie Johansson ser till att ljusen brinner för Elias och Tevin inför minnesstunden i Sätunakyrkan i Märsta.Foto: Sven LindwallAtt barn mördas är extremt ovanligt i Sverige - och antalet offer fortsätter att sjunka. Kriminolog Mikael Rying vid Mittuniversitetet berättar att under första halvan av 1990-talet dödades i genomsnitt tio barn per år. Mellan 1995 och 2004 var det i genomsnitt sex barn per år och därefter har genomsnittet legat på tre barn per år.

 - I 90 procent av fallen är det en förälder som ligger bakom. I de andra fallen kan det vara en annan släkting. Och sen kan det vara någon bekant till offret vilket också är väldigt ovanligt, säger Mikael Rying.

Att gärningsmannen är någon helt okänd för barnet, som exempelvis Anders Eklund som mördade Engla eller tyska Christine Schürrer som tog livet av Max och saga i Arboga, händer enligt statistiken nästan aldrig.

 - Det här är små tal naturligtvis. Det är därmed svårt att prata om andelar, men det handlar ju om en på­taglig minskning, säger Rying.


Elias och Tevin försvann          i söndags och då fick Karl-Gunnar Wiman ett samtal från deras mamma som ringde från en grannes telefon.

 - Hon var helt frånvarande och sa bara att de var borta och att det kunde ha hänt något.

 Han larmade polisen och senare hittades pojkarnas kroppar i vattnet vid Munkholmen.

 Den 30-åriga Sigtunamamman häktades i torsdags för att ha berövat sina båda söner livet. Hon erkände i förhör, och sedan inför Attunda tingsrätt. Exakt vad som drev henne till vansinnesbeslutet är oklart och tingsrätten bestämde direkt att hon ska genomgå en mindre sinnesundersökning för att klargöra hur hennes psykiska tillstånd ser ut.

 Hennes vänner berättar att hon mått dåligt under en tid. Pojkarnas mamma ska ha känt kravet på sig att skicka pengar hem till anhöriga i Kenya. Samtidigt blev hon av med jobbet som städerska. Hon var ensamstående med barnen. Pressen ökade ännu mer. En av grannarna i Sigtuna hjälpte henne med mat och pengar.

Efter en resa till Kenya började hon isolera sig. Höll barnen barnen hemma från skola och dagis. Vännerna tror att enorma skuldkänslor och en känsla av otillräcklighet som mamma utsatte henne för en enorm press, som slutligen drev henne att ta med sig pojkarna till sjön och dränka dem.

 - Det måste ha blivit så att hon till slut kände att det inte fanns någon som hon vågade vända sig till för att be om hjälp, säger Sophia Njoronge.


Under ljuständningen          för Elias och Tevin vid Munkholmen anknöt Sophia Njoronge i sitt tal flera gånger till vikten av att våga hjälpa en medmänniska.

 - Vi kan inte veta vad som har hänt. Vi kan inte vrida tillbaka klockan. Men det är kärlek som gjort att vi kommit hit i dag. Det är den kärleken vi måste vara beredda att sträcka ut till andra. Vi måste vara lyhörda för dem som är modiga och ber om hjälp, sa hon till Expressen efteråt.

Psykiater Ulf Åsgård säger att det nästan alltid finns en psykisk sjukdom eller störning hos någon som dödar sina egna barn. Men vad som har lett fram till det tillståndet kan variera.

 - Det kan handla om orimliga sociala förhållanden som man inte kan hantera. Det kan vara missbruk eller att man blir misshandlad. Men det kan också vara så att man bär på en känsla av utanförskap, säger han.

 Bedömningen delas av psykolog Åsa Eriksson. Men hon poängterar att man inte behöver vara allvarligt psykiskt sjuk utan det kan handla om någon typ av psykisk instabilitet.

 - Det är ju verkligen inte ovanligt att föräldrar är sköra, instabila och saknar stöd. De allra flesta av dem begår ju inte den här typen av brott.

 Hon påpekar att omgivningen brukar agera på något sätt när barnen inte dyker upp i skolan eller förskolan.

 - I majoriteten av fallen reagerar ju socialtjänsten eller någon annan instans på ett sätt som gör att barnen får det bättre.

 När skolan startade för hösten i augusti kom inte Tevin till uppropet och Elias kom inte till sin förskola. Men skolpersonalen reagerade inte förrän efter flera veckor och först den 13 september slog man larm till socialförvaltningen. Fem dagar senare kunde mamman alltså ha ihjäl sina barn, enligt hennes eget erkännande. Kommunens agerande ska nu granskas av skolverket och socialstyrelsen. Sigtuna kommun ska hyra in en utomstående konsult som ska granska kommunens agerande ytterligare.

 - Vi tycker det är bra och vi välkomnar det, säger Greger Svensson, kommundirektör.

 - Om det visar sig att vi fallerat någonstans, måste vi ju se till att det inte händer igen.

 Samtidigt har kommunen i ett pressmeddelande som släpptes under fredagen, tillbakavisat uppgifter om att den 30-åriga kvinnan sökt socialhjälp. Men man bekräftar att hon varit i kontakt med socialförvaltningen och hämtat en ansökningshandling för försörjningsstöd som hon dock inte fyllt i och lämnat in, enligt kommunen.


För Elias och Tevins          närmaste väntar en tung tid då de ska försöka bearbeta det faktum att pojkarna inte finns mer. Men det uppmärksammade dubbelmordet har berört långt fler än så. Havet av blommor och gravljus vid Munkholmen i Sigtuna vittnar om hundratals människor som kommit dit för att hedra de mördade pojkarna.

Bland ljus och gosedjur intill badbryggan har en av pojkarnas vänner skrivit en hälsning. Bokstäverna svänger och man ser att det är ett barns handstil:

"Det skulle va bra om man kunde vara odödlig".