Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Striden om skolan har bara börjat

Politikernas utspel haglade medan de ringde in till en ny termin.

Med ett år kvar till valet tävlar partierna om att vinna väljarnas förtroende i skolfrågor, trots att de egentligen är överens om det mesta.

Men striden handlar om något mer än bara skolan.

Lyssna på Striden om skolan

Ladda ner avsnitt

Tre stora förändringar inom skolan

Från statlig till kommunal regi

Reformen att överföra ansvaret för skolan från staten till kommunerna genomfördes 1991. 120 000 lärare bytte då arbetsgivare från stat till kommun. Lärarnas Riksförbund propagerar nu för att det åter ska vara en statlig finansiering av skolan. Också Folkpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna vill förstatliga skolan.

Friskolereformen

Regeringen Bildt införde 1992 kommunala bidrag till fristående skolor. Skolpengen gjorde att friskolorna fick ersättning för varje elev.

Andelen friskoleelever är i dag störst i storstadsområdena.

Flera friskolekoncerner har gått i konkurs, senast JB Education.

Förändringar i betygssystemet

Fram till 1994 hade den svenska skolan ett relativt betygssystem, där ett visst antal skulle få det lägsta betyget 1 och det högsta (5).

1994 infördes målrelaterade betyg. När läroplanen Lpo 94 trädde i kraft började man också med en tregradig betygskala i grundskolan: Godkänd, väl godkänd och mycket väl godkänd. På gymnasieskolan fanns också betyget icke godkänd.

Med läroplanen Lgr 11 kom år 2011 en ny, sexgradig betygskala där A är högsta betyget och F lägsta.

Så vill partierna förändra skolan

Socialdemokraterna

Av de 100 000 elever som går ut grundskolan saknar 12 000 betyg nog för att komma in på gymnasiet. För dessa elever vill S införa obligatorisk sommarskola upp till 20 dagar.

Vänsterpartiet

V hoppade av den parlamentariska friskolekommitténs arbete i protest mot att de andra partierna inte vill förbjuda vinster i skolan.

Miljöpartiet

Miljöpartiet vill satsa pengar på klasser men också fler vuxna i skolan i form av kuratorer, fritidslärare, studie- och yrkesvägledare och skolledare.

Moderaterna

Med betyg från årskurs tre och fler nationella prov vill Moderaterna stärka likvärdigheten och resultaten i skolan.

Centern

I partiets stormiga idédebatt var ett av förslagen slopad skolplikt, men Annie Lööf gjorde klart att förslaget skulle försvinna. C-ledaren vill i stället för plikt hellre prata om hur man stärker elever, lärare och föräldrar utifrån den enskilda individen.

Folkpartiet

Jan Björklunds parti är det enda i alliansen som vill se en förstatligad skola. Bland de senaste föreslagna reformerna finns karriär-lyft för lärare och höjda lärarlöner.

Kristdemokraterna

Partiet vill att det ska finnas en lista med pjäser, böcker, film, och musik som alla elever ska ha tagit del av under sin skoltid.

Sverigedemokraterna

Partiet vill se en tillbakagång till en statligt styrd skola och är emot systemet med friskolor och vinster i skolvärlden.

Till slut kommer det en höst och med den börjar allting om igen. Skolåret också. I dagarna säger elever från söder till norr ja på uppropet i skolan. Förra året var de 1 381 936 stycken, 360 419 av dem gick i gymnasiet.

Gymnasieeleverna motsvarade alltså 26 procent, det räknar man ut genom att ta delen genom totalen. Inte särskilt många elever kommer att rösta i riksdagsvalet, men valrörelsen kommer att handla om dem och huruvida de ens kan klara den där ganska grundläggande uträkningen.

Ett annat aktuellt tal i skolstartsveckan: Trettiotvå procent av svenskarna valde utbildningssystemet när Europabarometern nyligen frågade vilka politiska frågor som är viktigast. Skolan kom tvåa efter arbetslösheten, inget annat medlemsland hade utbildningsfrågorna så högt.

Eller detta: 10 000 elever blev av med sin skola när John Bauer-koncernen gick i konkurs i våras. Nu uppmanar Skolinspektionen föräldrar att kontrollera boksluten innan barnen väljer skola.

En siffra till: Åtta personer har antagits till höstens ämneslärarutbildningar i kemi, i hela Sverige alltså.

Hur påverkar de siffrorna elevernas kunskaper? Hur påverkar de lärarnas? Hur påverkas ett samhälle av långvarig kris i skolan? Så ställs frågorna i en debatt där allt fler politiker blir allt nervösare.

Inom loppet av några dagar visade därför Jan Björklund upp ett nytt industriprogram i gymnasiet, Stefan Löfven lanserade ett treterminssystem på högskolan och Centerpartiet presenterade ett fempunktsprogram för moderna lärverktyg i skolan.

Det intressanta är att utspelsivern inte bara handlar om skolpolitik. Hur partierna lyckas sätta agendan i skolfrågan avgör också hur valrörelsens stora strid ser ut. Den om jobb och välfärd.

Politiksäsongen startar inte med upprop, utan med sommartal. I mitten av augusti ställde sig Jan Björklund framför Älvsborgsbron och Eriksbergs röda kran och talade utbildning.

Han pekade ut två fiender i skolpolitiken: Göran Persson och Ibrahim Baylan. Den första för att han hade kommunaliserat skolan. Den andra för att han vill ha obligatorisk treårig gymnasieskola som ger alla högskolebehörighet.

- Den socialdemokratiska utslagsmaskinen är i gång, sa Jan Björklund.

Historiskt har skolpolitiken egentligen varit något partierna kunnat samarbeta rätt bra om. De har haft lite olika åsikter men kommit överens i breda utredningar, och när någon regering har genomfört en reform har nästa låtit bli att riva upp detta. Men sedan blev Jan Björklund skolborgarråd i Stockholm i slutet av nittiotalet och började exploatera skolpolitiken.

Mot den dåvarande skolan - den som skulle präglas av att söka information i stället för att rabbla information, ett lustfyllt lärande med stort elevansvar - ställde han krav på betyg i årskurs fem, mer läxor, mindre ledighet.

Jan Björklund ville ha lärarlegitimation, elitklasser och lärlingsutbildning. Högre lön till duktiga lärare. Nationella prov i årskurs tre, kvarsittning och kepsförbud.

Hans politik går fortfarande i samma riktning. Men nuförtiden är han inte ensam.

Förra året blev den moderata påläggskalven Tomas Tobé skolpolitisk talesperson. Partiet har tagit fram en ny skolpolitik och försöker stjäla en del av Folkpartiets rampljus för att få upp sina förtroendesiffror när det gäller skolan.

Men det märks också hos Socialdemokraterna. För några år sedan hade partiet gett upp om att vinna skolan. Även när de själva styrde landet var det interna snacket att Folkpartiets dominans var för stark för att ens försöka. I dag pekar flera mätningar på att väljarna gillar Socialdemokraternas skolpolitik bättre.

Miljöpartiet använder skolan för att bredda sig och har satt sitt starkaste språkrör på frågan. Och både Centerpartiet och Kristdemokraterna har gjort särskilda skolsatsningar under våren.

Partierna är inte bara eniga om att problemen i skolan är viktiga, de är också överens om många av åtgärderna. Tittar man på de förslag som just nu rullar runt - och de är många - ser man flera likheter. Annie Lööf sommartalade om att hon framför allt skulle prioritera lärlingsutbildningar i förhandlingarna inför höstbudgeten. Samma vecka ville Kristdemokraterna inrätta ett lärlingssystem för arbetslösa upp till trettio. Folkpartiet och Moderaterna vill utveckla gymnasiets lärlingssystem, som hittills inte har fungerat särskilt bra. Socialdemokraterna och Miljöpartiet är också positiva till lärlingssystem.

Alla partier säger sig vilja minska den administrativa bördan för lärarna, skillnaderna ligger i hur mycket av individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen som ska plockas bort. Alla tycker att lärarutbildningen måste förbättras, läraryrket uppvärderas och lärarna få högre lön, till exempel genom att utöka de karriärvägar med förstelärare som infördes i år. Tidigare insatser, fler lektionstimmar, fler specialpedagoger är också återkommande idéer.

Och Folkpartiets dröm om att återförstatliga skolan, som delas av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, börjar intressera även övriga partier. De säger inte att skolan ska bli statlig, men vill gärna se ökad statlig styrning och kontroll, att staten måste ta sitt ansvar för att garantera likvärdigheten. Det är ett annat ord som alla partier använder i dag.

Krisen i den svenska skolan handlar framför allt om att det är så stor skillnad på bra och dåliga skolor, att skolan inte längre jämnar ut sociala skillnader på det sätt den brukade.

Egentligen är det alltså upplagt för breda överenskommelser, och Socialdemokraterna föreslog en sådan tillsammans med partierna, fackförbunden, och arbetsgivarna i våras. Alliansen återtog initiativet genom att själva bjuda in till en likadan samling strax efter.

- Vi ser gärna ett brett samförstånd och hade ett möte strax före sommaren. Många av våra förslag ställer sig också Miljöpartiet och Socialdemokraterna bakom. Vi har självklart inget emot att det finns ett stöd för vår politik, säger Bertil Östberg, statssekreterare åt Jan Björklund.

Han har en poäng. Likheterna handlar bland annat om att övriga partier har närmat sig Jan Björklund. Miljöpartiet tycker i sitt nya partiprogram att betyg behövs för urvalsprocesser till fortsatta studier. Socialdemokraterna är noga med att betona ordning och reda. Moderaterna tycker att decentraliseringen gått överstyr. Alla politiker fnissar nuförtiden åt idéer om lärarlösa grupparbeten.

Men politik bygger som bekant på konflikter och någonting måste valet handla om. Alliansen ser gärna att diskussionen om betygsålder blir central i valrörelsen. Även om borgerliga politiker i bakgrundssamtal säger att betyg är en perifer fråga, som inte ensam kan lösa problemen i skolan, vet de att de vinner politiskt på den.

I vintras ändrade sig Moderaterna från att vilja ha kvar nuvarande system, till att gå om Folkpartiet och kräva betyg redan från tredje klass.

Socialdemokraterna vill absolut inte ha en valrörelse som handlar om betyg, trots att de också har ändrat sig och numera är positiva till betyg från sexan. De tror att många kommer att översätta en sådan debatt till ja eller nej till betyg. En sådan debatt förlorar nej-sidan, ytterst få svenska väljare tror på en betygsfri skola.

Nej, oppositionen vill i stället ha en helt annan konflikt. Socialdemokraterna går till val på färre elever i varje klass, fler specialpedagoger och kvalitetssatsningar i skolan. Miljöpartiet på mer resurser och bättre villkor för lärare. Vänsterpartiet på stopp för friskolevinster, som ska ge mer pengar till verksamheterna. Ökade resurser står mot sänkta skatter i en rödgrön drömkonflikt.

- Jag tror resurser spelar roll. Vi prioriterar hellre våra system än sänker skatterna. Jag tror det vore bra om svenska folket fick tydliga alternativ där, säger Ibrahim Baylan.

Ska oppositionens konfliktlinje bli den viktiga gäller det för de tre partierna att visa att regeringen har tvingats sänka kvaliteten i skolan för att finansiera sina skattesänkningar. Moderaterna gör sitt bästa för att bevisa motsatsen:

- Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna har en del oppositionsmiljarder att lägga. Så är det alltid. Vi satsar mer än vad Socialdemokraterna gjorde 2006, svarar Tomas Tobé.

Socialdemokraterna är alltså rädda för en betygsdebatt, Moderaterna är rädda för en resursdebatt. Risken med att förlora slaget om vad skoldebatten ska handla om, är att man förlorar slaget om vad hela valet ska handla om.

Regeringen vill att valet 2014 ska handla om arbete mot bidrag, i deras modell jobbskatteavdrag mot socialförsäkringar. Precis som tidigare. Att bygga ut bidragssystemen, brukar Anders Borg säga, är verklighetsfrånvänt i en globaliserad värld och med en åldrande befolkning.

Skolfrågan är en öppning för oppositionen att oskadliggöra konflikten mellan arbete och bidrag, den som gett alliansen två valvinster. För oppositionen pratar inte om socialförsäkringar när den pratar om brister i klassrummen, utan om välfärdens kärnverksamhet. Regeringen riskerar alltså att valets större konfliktlinje flyttas till skattesänkningar mot välfärdskvalitet. Med det ökade förtroende i skolpolitiken som flera mätningar visar att Socialdemokraterna har, stiger insatserna för regeringen. Därför är höstens skoldebatt så viktig.

Kan regeringspartierna bevisa att de visst satsar på innehållet i skolan och sedan fokusera på betyg vinner de inte bara poäng i skolopinionen utan också en viktig del av problemformuleringen inför valet.

Lyckas oppositionen å andra sidan hamra in agendan, kommer valrörelsen handla om att en grundskolelärare med en lön på 28 100 kronor i månaden tack vare jobbskatteavdraget betalar 25 056 kronor mindre i skatt per år, men att det sker på bekostnad av att lärarens elever aldrig kommer att kunna räkna ut hur stor den skattesänkningen är i procent.

 

Maggie Strömberg

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!