Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Storspionen Stig Berglings rymning skakade Sverige

I dag är det 30 år sedan livstidsdömde storspionen Stig Bergling rymde under en permission. Foto: REPORTAGEBILD / TT NYHETSBYRÅN

Livstidsdömde storspionen Stig Bergling smet ut bakvägen under en permission.

Visserligen hade han planerat flykten i tre år men det här tog ändå priset.

Folk frågade sig om det var konstaplarna Kling & Klang som skötte bevakningen.

I dag är det precis 30 år sedan skandalen skakade Sverige.

Klockan var strax över ett på natten den 6 oktober 1987 när Stig Bergling och hans hustru Elisabeth Sandberg påbörjade flykten mot Sovjetunionen och den militära underrättelsetjänsten GRU, Berglings gamla uppdragsgivare.

Hustrun var den som först lämnade lägenheten i Rinkeby. 

Hon var klädd i peruk och den här gången hade hon bytt ut glasögonen mot kontaktlinser för att förvilla de spanare från Säkerhetspolisen som bevakade entrén. 

I lägenheten stod Stig Bergling med en kikare och följde hustruns väg mot en parkerad bil. 

”Eftersom ingen tycktes ha lagt märke till henne gick han själv en halv timme senare iklädd en träningsoverall, under vilken han hade vanliga vardagskläder, genom trapphuset och ut genom garageinfarten”, skrev gamle spionjägaren och Säpochefen Tore Forsberg i sin bok ”Spioner och spioner som spionerar på spioner. 

Det var en mycket nervös Bergling som gick fram till parkeringsplatsen. En bil som närmade sig fick spionen att kasta sig in i ett buskage. Han var säker på att Säpo fått syn på honom och att flyktförsöket misslyckats redan i sin linda.

I flyktplanen ingick tre bilar. Den första var en ”sockerbit”, den bil som Säpos spanare förväntades hålla ögonen på under flykten.

Klockan 06.45 dagen innan hade Bergling fått lämna fängelset i Norrköping på en så kallad beledsagad permission. 

Det innebar att han reste i sällskap med en vårdare från Kriminalvården. Efter några timmar i Stockholm tog de tunnelbanan till den väntade hustrun i Rinkeby i västra Stockholm. 

För att sätta guldkant på ”ledigheten” hade de kommit överens om att äta gemensam middag på den klassiska lyxkrogen Stallmästaregården i Hagaparken i Solna.

Vårdaren följde givetvis med. 

Men maten hade egentligen inget med utflykten att göra.

I stället var det bilen som var ”huvudrätten”. Tanken var att etablera bilen, ”sockerbiten”, hos spanarna så att deras fokus var riktat mot den.

När de kom tillbaka till bostaden i Rinkeby parkerades bilen demonstrativt framför huvudentrén i blickfånget hos Säpos spanare.

Stig Bergling. Foto: PER WENDEL

Sökte politisk asyl i Sovjet 

Men när den lätt maskerade Elisabeth Sandberg senare smet ut genom dörren gick hon till bil 2. 

Hustrun var betydligt mer samlad än den gamle spionen som av pur förskräckelse gömt sig i buskarna. 

Sandberg behöll lugnet och körde lugnt vidare till bil 3 som stod parkerad i Djursholm. 

"Hustrun var betydligt mer samlad än den gamle spionen."

När pulsen sjunkit hos Bergling tog han av sig träningsoverallen och letade reda på en taxi som körde honom till den väntande hustrun.

Färden gick vidare till färjeläget i Grisslehamn och därefter med båt till Mariehamn på Åland. 

Där sökte de upp det sovjetiska generalkonsulatet och sökte politisk asyl. 

Det torde ha varit få som vände sig till generalkonsulatet för att söka politisk asyl i den kommunistiska diktaturen.

Stig Bergling gifte sig 1986 med fyrabarnsmamman och barndomsvännen Elisabeth Sandberg. Foto: JAN MALMESJÖ / OKÄND

En viss nervositet spred sig på konsulatet när svensken förklarade att han spionerat mot sitt hemland på uppdrag av den sovjetiska militära underrättelsetjänsten.

Bergling styrkte sin identitet med körkort och gamla tidningsklipp om hans gripande och livstidsdom. 

Svenskarna fick vila några timmar medan personalen inväntade instruktioner från högre ort.

En kort tid senare fick paret veta att de skulle fortsätta österut mot Helsingfors och varuhuset Stockmans där de skulle möta en representant från den sovjetiska ambassaden, med största sannolikhet en underrättelseofficer med diplomatisk täckbefattning.

Väl framme parkerade Bergling och hustrun bilen i Esbo, en grannkommun till huvudstaden Helsingfors.

Men någon rysk agent dök aldrig upp utan Stockmans. 

Polisen gick ut med rikslarm 

Om nu paret kunde andas ut en smula i Helsingfors så var paniken nära i Stockholm.

Klockan 11 på morgonen hade vårdaren knackat på dörren i Rinkeby utan att få svar. Snart kunde man konstatera att lägenheten var tom. Kläder, resväska och ID-handlingar var också försvunna.

Polisen togs på sängen och tycktes helt handlingsförlamad. Det skulle ta ytterligare elva timmar innan man tog sig för att larma landets polisdistrikt, gränsstationer, färjelägen och hamnar.

 ”Efterspaning av spiondömd livstidsfånge, Bergling, Stig”.

Först klockan 22.14 gick polisen ut med rikslarm:

”Efterspaning av spiondömd livstidsfånge, Bergling, Stig”.

Den som fått sitt förtroende för polisen naggat i kanten efter mordet på Olof Palme drygt ett år tidigare hade vid det här laget förlorat allt hopp.

Haveriet var ett faktum 

Den 7 oktober 1987, dagen efter flykten, var tidningarna fulla av artiklar om den rymningen. 

”Spionen fick ett dygns försprång”, basunerade Expressen ut. 

Och:

”ÖB: Bergling är fortfarande farlig”.

Och:

Expressens förstasida 1987 när Bergling rymt under en permision. Foto: - - / EXP

”Han kan redan vara i Moskva”.

Den nyutnämnde Säpochefen Sune Sandström konstaterade lakoniskt för Expressens reporter:

– Jag hade önskat en mjukare start. 

Det totala haveriet var ett faktum.

Den uppenbara frågan var givetvis hur detta nu var möjligt.

Sveriges kanske mest hårdbevakade fånge som bara ett knappt halvår tidigare fått avslag på sin nådeansökan promenerar rakt ut i friheten. 

Skickade brev till Ingvar Carlsson 

Den sista mars 1987 hade Stig Bergling skickat över ett brev ställt till statsminister Ingvar Carlsson:

”Jag vore tacksam om Ni ville läsa igenom min nådeansökan. Som framgår är jag nu inne på mitt nionde år i fängelse med särbehandling och jag frågar mig oroligt vart humaniteten tagit vägen i Sverige?

Jag hoppas innerligt att regeringen skall se positivt på min nådeansökan så att jag kan återförenas med min familj och återanpassas till samhället.

”Jag vore tacksam om Ni ville läsa igenom min nådeansökan"

Norrköping den 31 mars 1987.

Med vänliga hälsningar

Stig Bergling” 

I maj fick han avslag. Senare hävdade han att det var här han utvecklade sin ”fantasi att planera att fly från landet tillsammans med Elisabeth”.

Stig Berglings rymningsbil, en Opel Ascona som hittades utanför Helsingfors. Foto: TT / TT NYHETSBYRÅN

Hoppade från jobb till jobb

Stig Bergling väckte inga varmare känslor hos sina arbetskamrater och chefer. Många förklarade att de helt enkelt inte kunde arbeta med honom. 

”Bergling hade en svada som var väl inställsam. Jag fick intrycket av att han var en lismande snobb”, skrev förre chefen för Säpos kontraspionage, Olof Frånstedt i sin bok ”Spionjägaren. Bland agenter, terrorister och affärer”.

Bergling hoppade ofta från jobb till jobb. Ena stunden arbetade han inom polisen, sedan Försvarsmakten för att runda av med några vändor som FN-soldat.

"Han älskade resor och att festa. Det var intressen som kostade pengar, något han ständig hade brist på." 

Han älskade resor och att festa. Det var intressen som kostade pengar, något han ständig hade brist på. 

Under sin tid inom Försvarsstaben såg han sin chans att fylla på kontot.

Olof Frånstedt igen:

”Bergling hamnade, när han tjänstgjorde i Försvarsstaben, framför en syltburk där han inte kunde låta bli att ta för sig och han sålde sin själ för pengar. Det fanns inte ens några påklistrade ideologiska motiv eller övertoner i hans handlande.”

Den 1 april 1971 var året då han började på Försvarsstaben. Ingen succé där heller.

”Han passade inte riktigt in, han ansågs okamratlig och snobbig. Det skavde”, skrev Frånstedt.

Nu hamnade han framför syltburken. 

Dömdes till livstids fängelse

I det här fallet var det fråga om den så kallade FO-koden, fortifikationskoden med en detaljerad beskrivning av alla kustartilleriets befästningar.

Bergling insåg värdet av pärmen och kopierade den när ingen var närvarande.

”Det var information som var av stort värde för den som planerade för en invasion av Sverige från havet.”

Grodmän från sovjetiska specialförband hade redan undersökt den svenska kusten, vikar, djup, bottenförutsättningar och eventuella mineringar.

Under ett FN-uppdrag året därpå i Libanon kom han i kontakt med GRU-officeren Alexander Nikiforov som innehade tjänsten som militärattaché vid den sovjetiska ambassaden i Beirut.

Ett år senare sålde han pärmen till ryssarna. 

Men det skulle ta ytterligare sex år innan han greps och dömdes till livstids fängelse.

Moskva var en besvikelse 

Hösten 1987 var paret på flykt och stod i ett höstkyligt Helsingfors och undrade var den ryske kontaktmannen höll hus. 

De fick ta sig till den sovjetiska ambassaden där de inte precis togs emot med öppna armar.

– Vi fördes till en liten lägenhet där vi fick order att vänta tills vår resa skulle fortsätta till Sovjetunionen, berättade Stig Bergling senare i förhör.

 "Vi fördes till en liten lägenhet där vi fick order att vänta tills vår resa skulle fortsätta till Sovjetunionen"

Därefter vidtog en bilresa genom Finland och mot Leningrad (I dag Sankt Petersburg). Vid gränsstationen fick Bergling gömma sig i bagageutrymmet. 

Mellan Leningrad och Moskva färdades de med tåg. 

I Moskva träffade Stig återigen Nikiforov som höll i de regelmässiga förhören. Man ville förvissa sig om att Bergling inte var dubbelagent. 

Enligt de nya falska inrikespassen var de nu Ivar och Elisabeth Straus från Lettland respektive Litauen.

Det stod ganska snart klart att Bergling var förbrukad och mest en belastning vid det här laget.

Moskva var en besvikelse så paret blev överförtjust när de erbjöds en lägenhet i Budapest och en större summa pengar.

Men Ungern ville inte längre se sig som en lydstat till Sovjetunionen. Hela det forna östblocket gick igenom en demokratiseringsprocess. 

Saken blev inte heller bättre av att deras antisemitiska grannar fått för sig att de var judar och därför ritade hakkors på en gatuskylt utanför bostaden.

I slutet av sitt liv led Bergling av Parkinsons sjukdom. Foto: JAN DÜSING

Vände hem till Sverige 

GRU erbjöd dem nu fyra lämpliga länder att flytta till. De valde Libanon som Bergling väl kände till. 

Det började bra men efter en tid drabbades Stig Bergling av allvarlig sjukdom och hustrun av cancer. Hon saknade även sina barn som hon övergivit vid flykten. 

Samtidigt hade attityden hos GRU och den drusiske ledaren och värden Walid Jumblatt hårdnat. 

När allt kom omkring framstod Sverige inte som ett så dåligt alternativ ändå. Visserligen väntade ett längre fängelsestraff men sjukvården var gratis. 

De tog sig till Cypern med båt där Bergling ringde upp en häpen tjänsteman på Säpo och frågade om det var okej att de kom hem.

Tre år till fick han avtjäna innan han försattes på fri fot 1997. Samma år avled Elisabeth Sandberg av cancern, bara 56 år gammal

De kommande åren präglades av dålig hälsa. Han led bland annat av Parkinsons sjukdom. 

Den sista tiden tillbringade han på Stockholms sjukhem. Då var slutet nära.

Den 24 januari 2015 dog Stig Bergling 77 år gammal.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!