Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Stig Bergling: Jag ska se till att den riktiga storspionen avslöjas

Stig Bergling får medicin ner i magsäcken genom en slang som är fasttejpad i en näsborre. Foto: Christian Örnberg
En slang i näsan förser honom med hans Parkinsonmedicin.
På väggen i sitt rum på äldreboendet har han klistrat upp vykorten som han själv en gång skickade till sin i dag döda mamma.
Ibland åker åker han ensam runt med Roslagsbanan för att ha något att göra.
Välkommen hem till den världsberömda storspionen och landsförrädaren Stig Bergling, 72.
Det ligger en handskriven lista med namn på Stig Berglings skrivbord. Handstilen är lätt darrig, men helt läslig.
Stig Bergling säger att han skrev listan i natt. Han kunde inte sova. Tankarna rusade runt i hans huvud. På kvällen hade han sett en förhandskopia av den tv-dokumentär om honom som sänds i kväll i SVT.
Han kunde inte sluta tänka på den fråga som ställs i slutet av programmet: Hur han kunde tilllåtas fortsätta sitt spioneri så länge, trots alla varningssignaler? Och hur han - en notorisk drinkare och kvinnokarl - gång på gång kunde placeras på det ena toppjobbet känsligare än det andra, högt ovanför hans utbildning och kompetens?
- Det är klart att jag fick hjälp av någon i bakgrunden. En skyddsängel. Den verkliga storspionen. Och jag tror jag vet vem det var, säger Stig Bergling och stryker under med pennan i sin lista.
Stig Bergling, 72, är märkt av sin Parkinson. Han får medcin rakt ner i magsäcken genom en slang fasttejpad i vänster näsborre.
- Jag höll på att dö för 14 dagar sedan, säger han.
- I fem år har jag haft slangen inopererad i magen. Plötsligt blev det inflammerat.
Stig Bergling säger att till och med läkarna trodde att han skulle stryka med, men att det ordnade sig.
- Nu har jag två navlar, säger Stig Bergling och visar operationsärret under den fasttejpade kompressen på magen.

Han är uttunnad,
gömmer sig bakom ett par mörka solglasögon eftersom de starka medicinerna gör hans ögon överkänsliga. Hans hy är lätt gulblek, han har inte fått mycket sol den här sommaren.
Den forne storspionen är glad för att vi kommit. Och i går var den andra tidningen på besök. Och i morgon ska han vara på tv igen! Han blir liksom upplivad av bara tanken.
- Jag tycker om att prata med journalister. Jag har saknat det de senaste åren, säger han.
På väggen och på hans skrivbord finns världskartor utbredda, som en påminnelse om en annan tid och ett annat liv.
Numera kommer han inte så långt.
Strax utanför porten till äldreboendet skramlar vanligtvis Roslagsbanan förbi. Just nu är rälsen uppgrävd, men Stig Bergling berättar att han ibland brukar åka varvet runt, ut till Österskär och tillbaka, med det gamla tåget. Det går bra att få ombord rullatorn, säger han.
Vackra dagar brukar han rulla ner i permobilen till stranden en liten bit bort.
Ibland åker han på utflykt med färdtjänst.

På väggen i rummet
inne på äldreboendet sitter en massa vykort uppklistrade. Från Luxemburg, Libanon, Belgrad, Cypern. Men de kommer inte från vänner. Det är vykort som han själv en gång i tiden skickade hem till sin mamma i Sverige från sina resor.
- Jag hittade dem hemma hos henne efter att hon gått bort. Hon hade sparat dem, säger han.
Stig Bergling säger att han inte har några vänner.
- Jag har aldrig haft några. Jag trivdes alltid bäst för mig själv.
Ingen hälsar på i den lilla lägenheten.
Stig Bergling har visserligen en son, men han valde att inte ha någon kontakt med honom efter skilsmässan. Hans exfrus nye man fick adoptera pojken som sin egen.
- Vi träffades en gång, när han var vuxen. Jag har inte pratat med honom sedan dess.
Men helt ensam är han inte, förklarar Stig Bergling.
- Jag har min senaste exfru. Hon är från Polen. Vi har varit gifta två gånger. Vi har varit skilda sen 2004. Men nu är det på gång igen!
Stig Bergling har bott i två år på äldreboendet. Men det är bara tillfälligt, lovar han.
- Det är för deprimerande. Man pratar med någon vid matbordet och dagen efter är han borta. Sen kommer personalen och berättar att han dött. De dör hela tiden.
Han säger att han aldrig ens tänkt tanken att det här rummet skulle vara det som blir hans sista bostad.
- Nej, jag ska flytta hem igen. Jag måste bara bli lite bättre först.
Då vill han hellre prata om sina kvinnor. Alla dessa kvinnor! Älskarinnorna. Och hur han faktiskt mer eller mindre avvärjde tredje världskriget genom att sälja ut detaljerade ritningar över det svenska kustförsvaret till Sovjetunionen, för småpengar.
Och hur han dessutom lyckades få till stånd fredsavtalet mellan Israel och Egypten genom att han förmedlade kontakt mellan en centralt placerad person i fredsprocessen - en kvinna - och FN:s högste befäl på plats. Och hur det sen blev som det blev med den där kvinnan. Nu skrockar han i permobilen. Eller som den där hustrun till en ambassadör från ett land i Mellanöstern. Bergling skulle vakta ambassaden. Men det slutade med att ambassadörskan tillbringade mesta tiden i storspionens tjänstebil. Han skrockar igen. Alla dessa kvinnor! Och höjdarna han fick träffa. Och allt vin och spriten och lyxiga middagar. Och äventyren!
- Jag ångrar ingenting. Jag har kommit fram till det nu. Tänk på allt jag fick vara med om, säger Stig Bergling.

Stig Bergling
måste sätta sig ned. Hans ben skakar svagt. Han trycker på knappen på maskinen han bär i en rem runt halsen som ökar medicintillförseln. Han dricker vatten ur en plastflaska.
- Den som klagar på den svenska sjukvåden är inte klok, säger han.
Men pengarna är fortfarande ett problem för den gamle storspionen. Det har de alltid varit.
För omvårdnaden han får dygnets alla timmar betalar han själv 8 000 kronor i månaden.
- Jag förstår inte hur de tror att det ska gå. Jag får ut 10 000 kronor i månaden i pension. Och nästa år ska de sänka pensionerna. Jag har ju inga pengar över alls!
Han sitter i den elektriska permobilen och återhämtar sig efter den komplicerade operationen. "Platinaplattan i magen hade vuxit fast i bukhinnorna." Han bor i ett eget ljust rum i ett nybyggt äldreboende, det enda i Sverige som är specialiserat på vård av Parkinsonsjuka. Den högklassiga svenska sjukvården och hans subventionerade mediciner gör att han kan leva ett åtminstone drägligt liv avsevärt mycket längre än han hade haft möjlighet till annars. När vi kommer frågar en kvinna i personalen honom vänligt om han vill vänta med eftermiddagsfikat tills vi är klara.
Och allt är betalat med skattemedel från just de svenskar, och deras barn, som han sålde ut till Sovjetunionen för småpengar.
Fast den typen av resonemang slår Stig Bergling undan.
- Det var viktigt att Sovjetunionen fick veta hur lierade vi var med Nato, att vi var starkare än vad det kunde verka. Det bevarade freden.

På skrivbordet
ligger hans handskrivna namnlista.
Där finns ett 15-tal namn. En kort lista på dem som var inblandade i beslutet att slänga in honom i psykvård efter domen och en tid på Hall-anstalten. Det är namn på män som han hatar.
Och så, under den, en lite längre lista med namn på tidigare kolleger inom säkerhetspolisen: Bland namnen finns PG Näss, Hans Holmér. Och så Tore Forsberg, den legendariske spionjägaren som ledde jakten på storspionen Bergling hemma i Sverige och som gick bort i augusti i fjol.
- Det är klart att jag hade beskydd av någon. Hur skulle jag annars ha fått jobb som expeditionschef på "Ryssroteln"? Jag trodde de skämtade när jag fick frågan, säger Stig Bergling.
Den gamle storspionen beskriver den grandiosa hämnd, den stora upprättelse, han ska få när den fantastiska sanningen snart kommer fram.
- Jag vet att den jag letar efter finns här bland de här namnen. Jag ska hitta honom och när jag gör det ska jag anmäla honom. Jag ska anmäla hela etablissemanget. Jag ska se till att den riktiga storspionen avslöjas. Jag är trött på att bära hundhuvudet ensam, säger Stig Bergling.

FOTNOT.
Tv-dokumentären om Stig Bergling sänds i SVT1 i kväll klockan 21.00.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!