Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Stallfostran blir en hjälp på traven för flickorna på väg mot chefsjobben

Foto: Pieter Ten Hoopen
Hon ryktar och borstar sin älskade ponny och blåser luggen från pannan.
Bilderna av honom täcker de rosa väggarna i flickrummet. Hon drömmer om att bli sjuksköterska, eller veterinär.
Ungefär så ser bilden ut av den svenska hästtjejen.
Men forskningen avslöjar en hård stallkultur som fostrar framtidens ledare. Ut på banan kliver framgångsrika företagare som genomför affärer i mångmiljonklassen med samma självsäkerhet som de tidigare tyglade en 600 kilo tung häst.
Nu satsar Sverige stort på mer flickforskning i hopp om att spräcka fler myter.
Det var med skräckblandad förtjusning som Gunilla Arhén stod nära en häst första gången. Ett stort djur väger ungefär ett halvt ton, och det finns mycket kraft hos en häst som blir skrämd. De stora bruna ögonen lugnade henne.
- Sedan tog det ett tag till att jag red första gången. Jag var tio år och ponnyn slängde av mig tre gånger, men det var bara att kravla upp igen. Att rida är ett bra sätt att möta sina rädslor. Och du måste inse att du bara kan umgås med en häst ifall du är tydlig med att det är du som är chef, säger Gunilla Arhén.
I dag är hon vd för Ruter Dam, ett chefsutveckling- och mentorprogram för kvinnliga chefer, som hon också grundade för 22 år sedan. Att stallet är en bra grogrund för en karriär i näringslivet är Gunilla Arhén övertygad om.
- Det är påfallande många som har ridit och rider bland de chefer vi träffar, säger hon.

På 50 år har ridning gått från att ha varit mannens intresse till en sport för unga flickor och kvinnor. Många forskare menar att den därmed också osynliggjorts, trots att det nu är en av landets populäraste sporter. "Kvinnlig" ridning får bara en procent av sportsidornas utrymme medan tidningarna svämmar över av "manlig" ishockey, visar till exempel Josefin Eriksson och Tova Norblad i en färsk uppsats från Göteborgs universitet. Och det är från forskningsvärlden som den kanske vanligaste bilden av hästtjejer stött på motstånd de senaste åren: erotiska undertoner och föreställningar om att flickor övar sig i stallet inför framtida uppgifter i det egna hemmet. Klassisk hästlitteratur och hästtidningarnas drömska verklighetsuppfattning stämmer inte på tjejerna som går till stallet istället.
Forskaren Lena Forsberg vid Luleå tekniska universitet visade 2007 att ridning är en unik ledarskapsutbildning under de unga åren. Avhandlingen följdes snabbt av rubriker som "Hästtjejer blir bra chefer", "De lär sig ledarskap i stallet" och "Hästtjejer är av det rätta virket". Forskaren Nina Nikku vid Linköpings universitet skrev själv en artikel om stalltjejer vid samma tid och var mycket i tv och tidningar:
- Jag pratade om girl power och att kunna ta ansvar, tygla 600 kilo utan rädsla. Hästsporten har hakat på det här, och i nästan varje nummer av Ridsport har man den sortens reportage. Det ligger i deras intresse att lyfta fram det positiva, och det stämmer ju också att stallkulturen är väldigt fostrande. Men nu när det kommer fram kvinnor på alla olika håll i samhället är det kanske inte så konstigt att många har en hästbakgrund, vi var ju så jättemånga som sprang direkt till stallet efter skolan.
Varför skulle ridsport vara mer utav en ledarskapsskola än annan idrott? Det är samspelet mellan häst och människa och förmågan att interagera med hästen, svarar Lena Forsberg.

I mötet med ett så mycket större och starkare djur måste flickorna vara tydliga och visa vem som bestämmer, och samtidigt vara lyhörda och ödmjuka inför att varje situation är unik. I Lena Forsbergs djupintervjuer berättar stallflickor att de ser sig själva som målinriktade, mogna och självständiga. De menar att de skiljer sig från andra tjejer och beskriver sig som "obrydda". I stallet har en annan ordning skapats där yta och utseende kommer i andra hand och där i stället handlingskraft och självständighet sätts först. Forskaren Karoliina Ojanen vid Helsingfors universitet arbetar just nu med en doktorsavhandling om stallflickor och bland annat klädkoder.
- Det är tydligt att hur flickorna uttrycker sig i stallet är starkt kopplat till traditionella idéer om flickors och kvinnors sexualitet. Till exempel skulle en tjej som plötsligt har kjol på sig kunna signalera att hon inte längre är intresserad av hästar. Kjolar och andra traditionellt feminina tecken hör hemma utanför stallet där också pojkar och män finns, säger Karoliina Ojanen.
I stallet finns gott om både outtalade regler och starka hierarkier. Ridsporten har rötter i en militär struktur, och trots att stallen befolkas av mestadels tjejer råder fortfarande en traditionellt manlig kultur, inte helt olik den i näringslivet. Lojalitet mot ridskolechefen och klubben är viktiga för att visa att man har rätt inställning, och kan hoppa upp några steg i organisationen.
- I stallet fanns en tydlig hierarki, och jag skulle inte tro att jag var något. De som varit där längre hade högre rang, jag fick kämpa för att platsa. Vi tränades på risk, mod och uthållighet i tuffa situationer, säger Gunilla Arhén.

En snabb titt på andelen kvinnliga chefer i näringslivet som rider stöder forskningsresultaten. Gunilla Arhén berättar att så många av deltagarna i Ruter Dams chefsprogram är gamla hästtjejer, mer än 15 procent, att man i år startat en hästsektion för att stärka affärsnätverken mellan chefer på hög nivå.
På senare år har även forskarvärlden hakat på nätverkstrenden. Nu satsar Mittuniversitetet stort på FlickForsk! International Network for Girlhood Studies, för att etablera flickforskningen i hopp om att ta reda på mer om flickors specifika levnadssituation och förutsättningar. Ett 40-tal forskare i Sverige och andra europeiska länder är knutna till nätverket.
- I Sverige har vi kanske varit överdrivet rädda för riskerna med att särskilja ut flickor i forskningen. Vi måste våga se skillnaderna. Det går att varamedveten om dessa risker och samtidigt särskilja, för att kunna diskutera hur skillnaderna skapas i olika sammanhang. Det är viktigt eftersom flickor fortfarande ställs inför utmaningar i sitt liv som har att göra med deras könstillhörighet, säger forskaren och en av initiativtagarna till FlickForsk! Bodil Formark.
En viktig målsättning för nätverket är att inte se flickan som ett forskningsområde, utan att sprida så många bilder av tjejer som möjligt. Bodil Formark tar återigen upp stallkulturen som exempel.
- Den allmänna bilden av hästtjejer ärtyvärr fortfarande att de är lite töntiga, medan forskningen tvärtom visar att arbete med hästar kräver mycket fysisk kraft och självsäkerhet. I min forskning om flickscouter i början av 1900-talet kan man se en liknande tendens. Flickscouter kan lätt uppfattas som klämmiga, menlösa och präktiga, men då missar man de flick- och kvinnohistoriska sammanhang som rörelsen uppstod i. Svensk flickscouting startade vid Wallinska skolan i Stockholm, som under en lång tid var en viktig aktör för flickors rätt och möjlighet till utbildning.

I två decennium har Gunilla Arhén jobbat hårt för att fler kvinnor ska nå höga chefsposter. Arbetet har gett resultat. Förra året hade 46 av de på Veckans affärers lista över 125 tyngsta kvinnliga makthavarna i Sverige medverkat i Ruter Dams olika utvecklingsprogram. Nu, efter ett uppehåll på nästan 20 år har hon börjat rida igen, delvis genom nätverkets egen hästsektion. Inte mycket har förändrats när hon går in genom stallets dörrar. Det är lite mörkt och varmt. Hon går för att hämta hästen och blir snabbt på bra humör, ser en katt stryka över golvet och viftar bort några flugor. Doften av häst och halm slår henne och hon kommer ihåg känslan av att bemästra ett så stort djur, känslan av att känna sig stor och duktig.