Spionprästen som vägrar göra avbön

Stasiprästen Aleksander Radlers röst hörs ömsom överlägset förebrående, ömsom väsande anklagande:

- Jag tycker också ditt agerande att springa runt och säga det ena och det andra, det står i inget förhållande till de eventuella fel jag begått.

Kameran fångar tydligt hur ställd professor Anders Törnvall blir av utskällningen. Det är ju han som är den svikne. Det var Radler som förrådde honom, den nära vännen, vände in och ut på honom och hans privatliv och utsatte honom för direkt fara i sina rapporter till spioncheferna i den östtyska säkerhetstjänsten Stasi.

Anders Törnvall tvekar, det verkar som om han inte vet hur han ska reagera:

- Jaa, alltså, men...

Så Radler fortsätter att skälla ut sitt offer:

- Jag tycker det är det är otillbörligt. Jag själv, den som jag är nu, skulle inte gjort så. Det ligger 50 år tillbaka snart!

Expressen avslöjade i april 2012 hur den omtyckte prästen i Burträsk, Aleksander Radler, under 25 år varit spion för den östtyska säkerhetstjänsten Stasi. Först under studietiden hemma i DDR, därefter under många år i Sverige efter att kommit hit i slutet av 1960-talet. Sina sista spionrapporter skickade han så sent som bara några månader innan Berlinmuren föll 1989.

Expressens utsända konfronterade honom hemma i Burträsk med tusen sidor av hans egna rapporter till Stasi, rapporter där han angav studievänner som slängdes i fängelse och där han i detalj rapporterade om allt och alla som kom i hans väg i Sverige.

- Han var en superspion. En spion förklädd till präst, säger Helmut Müller Enbergs, senior forskare på Myndigheten för Stasiarkivet, BStU och världens främsta expert på Stasis civila utrikesspionage.

Radler förnekade allt, trots de överväldigande bevisen, men efter att flera av hans offer trätt fram och efter att Svenska kyrkan våren 2012 fått tillgång till hela hans spionakt från arkivet i Berlin valde han sommaren 2012 att via sin hustru bekräfta att han haft vissa kontakter med Stasi och avsade sig sin prästtitel.

Därefter gick Aleksander Radler in i tystnaden.

Rader av journalister har förgäves ringt på i prästgården i Burträsk där han bor kvar eftersom hans hustru Bettina efterträtt honom som församlingens kyrkoherde.

Han har hittills vägrat prata om sitt dubbelliv.

I ett år har Anders Törnvall tillsammans med filmaren Ryszard Solarz arbetat med dokumentären "Spionen som hamnade i kylan".

- Hur kunde han vara präst och samtidigt arbeta för att utrota den kyrka han var satt att tjäna? Det var ju en av Stasis främsta målsättningar. Jag förstår inte hur man kan leva med det, säger Anders Törnvall.

I filmen, som visas i kväll på SVT2, får vi följa Törnvall och Solarz när de letar efter förklaringar till Aleksander Radlers dubbelliv i hans bakgrund, koncentrationslägret där han - kanske - föddes efter att hans socialistiskt sinnade mamma spärrats in där av nazisterna, barnhemmet i Polen där han växte upp, den före detta flickvännen i DDR som berättar om brev från mamman som Aleksander Radler aldrig öppnade.

- Genom att följa hans liv och uppväxt och höra olika människor berätta så får man uppleva en man som delvis var väldigt ensam, förvirrad och ett lätt byte för säkerhetspolisen. Och så med sin intelligens samtidigt. Jag kan tänka mig att han var ett perfekt objekt för Stasi, säger Ryszard Solarz.

Han säger att det som mest fascinerade honom med avslöjandena om Radler var att han jobbade för den hemliga säkerhetspolisen och samtidigt sökte sig till teologin och blev präst.

- Den kombinationen måste innebära någon slags inre konflikt. Särskilt nu när han är avslöjad och DDR inte existerar längre. Det är därför jag ville göra filmen, säger Ryszard Solarz.

Han hade hoppats att Radler själv skulle vilja medverka och förklara sig, kanske träffa några av de människor han förrådde och vars liv han påverkade för alltid, men Radler har vägrat.

- Att han inte ens har de uns av ödmjukhet att be om ursäkt när han får chansen prata med ett av sina offer i telefon. Det tycker jag är ... Jag vill inte säga att han saknar empatiförmåga, men han saknar förmåga att förstå sina egna handlingar, säger Ryszard Solarz.

Det har nu snart gått ett år sedan Anders Törnvall, professor emeritus i interkulturell kommunikation, hade det där enda telefonsamtalet med Radler.

När man går uppför trappan till övervåningen i Törnvalls villa i Linköping tar man steget in i vad som mest liknar ett gigantiskt forskningsprojekt över vännens svek.

I hans arbetsrum är stora delar av golvet täckt med hundratals sidor dokument från Stasiarkivet i Berlin.

Jag känner igen många av handlingarna, rapporterna där Aleksander Radler med noggrannhet och särpräglad handstil lämnade ut alla som kom i hans väg, flickvänner, studiekompisar, kolleger. Vykorten med vardagliga svenska motiv och hemliga koder till hans uppdragsgivare i Berlin. Hans krav på ersättningar för sitt spioneri i form av akademiska poster hemma i DDR.

Har du hittat någon förklaring i dokumenten till varför han gjorde som han gjorde?

- Han säger att ha älskade DDR och dess regim. Andra skäl kan ju ha varit psykologiska, att det var en spännande värld och att han betydde någonting. Andra är väl att det var en karriärmöjlighet. Och så ekonomiska, han tjänade rätt bra på det i västvaluta, säger Anders Törnvall.

I SVT-dokumentären får vi höra Anders Törnvall när han under deras enda samtal förgäves försöker förmå Aleksander Radler att visa någon slags förståelse för varför han gör en film om honom, och varför han vill träffa honom.

- Men anledningen var ju att jag hittade mitt namn i de här dokumenten, där du fanns med. Och det de var det som intresserade mig, vad du hade sagt om mig. Det var anledningen, därför tog jag kontakt med dig för att jag skulle kunna fråga dig...

Aleksander Radler svarar retoriskt:

- Minns du vad du postade för brev för 40 eller 50 år sedan?

Anders Törnvall, undrande:

- Menar du att du inte arbetade för Stasi under alla dessa år?

Radler närmast fnyser åt hans fråga:

- Inte "arbetade för". Om det vore så enkelt, snälla du! Om det vore så enkelt så att man kunde formulera det så. Men jag tycker inte att ni får komma och vara några moralpredikanter och dela ut betyg.

I lagren av dokument på golvet i Anders Törnvalls arbetsrum ligger två svartvita fotografier. De visar en ung kvinna med blont hår och en ung man med allvarligt ansikte.

Det är Stasi som tagit bilderna på två av Radlers unga studiekamater vid universitet i Jena. Kvinnan heter Gesine Overkamp, den unge mannen heter Henning Frunder. Bilderna är tagna strax efter att de gripits, den 10 juli 1968. Strax efter ska de och ytterligare fyra studenter slängas i fängelse. Det är Aleksander Radler som förrått dem genom att rapportera till Stasi om vännernas drömmar om att fly till väst.

Jag har pratat med dem. De överlevde fängelset, men blev aldrig riktigt desamma igen. Gesine tål inte ens att se bilder från DDR-tiden, de får henne att vilja kräkas.

Vi åt lunch tillsammans i Berlin för snart tre år sedan. Det var när hon och Henning valde att för första gången berätta om Aleksanders svek. Vi pratade om olika saker. Jag berättade att jag tyckte att den tyska och mångfaldigt prisbelönta filmen "De andras värld" (Das Leben der anderen) var så bra. Den som skildrar en Stasiofficer som till sist väljer godheten och vägrar lyda order för att rädda dem han har i uppdrag att i hemlighet avlyssna.

Det blev tyst kring lunchbordet. Gesine och Henning avskydde filmen och dess förljugna bild av den gode Stasitjänstemannen.

- Hollywood, sa Gesine sammanbitet.

- Ingen blev plötsligt god i Stasi.

Anders Törnvall försöker i sitt telefonsamtal med Aleksander Radler gång på gång ta sig genom den före detta vännens försvarsmur av förebråelser och motanklagelser. Han undrar:

- De här människorna som förekommer i de här dokumenten, i rapporter från dig, menar du att deras öde inte särskilt berör dig?

- Jo, de berör mig oerhört mycket, men jag ser det i en annan kontext än vad du gör, säger Aleksander Radler.

- I vilken då?

- Jag tycker alltså att när man har blivit alltså... att jag var så dum att jag inte fattade vad som pågick, när man får ett erbjudande så. Och utan att jag ville tjäna pengar eller göra någonting annat. Jag var ju världsfrånvänd, jag satt och läste hebreiska texter.

Radler fortsätter:

- Det var ju dumhet, i första hand, ingenting annat. Man anade ju inte det ena och det andra.

Anders Törnvall frågar till sist:

- Var det ett missförstånd att du engagerade dig för Stasi?

Aleksander Radler fnyser åt frågan:

- "Engagerade mig", så enkelt är det ju inte! Snälla du, så fungerar inte livet.

Anders Törnvall säger att han kände sig förnedrad efter samtalet med Aleksander Radler.

- Jag hade hoppats att han skulle berätta varför han gjort så här mot de här människorna och mot mig. Inte bagatellisera och komma med bortförklaringar.

Filmaren Ryszard Solarz har personliga erfarenheter av det gamla östblockets säkerhetstjänster. Han tvingades som ung att tillsammans med sina föräldrar fly till Sverige från Polen.

- Oavsett vilka brott eller felaktigheter man begått i sitt liv ska man någonstans ha modet att erkänna det och be de människor man skadat genom sin verksamhet om ursäkt, säger han.

Ryszard säger att han själv inte är troende, men att han ändå tycker att en människa som säger sig ha en djup tro borde ha större mod att stå upp och erkänna sina fel.

- Jag hoppas att filmen ska leda till att Aleksander Radler till slut börjar prata om vad han gjort. Framför allt för att hjälpa hans offer, inte honom själv.

FOTNOT. Expressen har förgäves sökt Aleksander Radler för en kommentar. SVT har kontaktat såväl Aleksander Radler som hans hustru som efterträtt honom som kyrkoherde i Burträsk, och erbjudit dem att se dokumentärfilmen "Spionen som hamnade i kylan" och kommentera den. De har avböjt.