Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sommarkatter en myt som inte alls stämmer

KATTMAMMA. Annica Lundberg-Lindblom basar över Finntorps Katthem i Nyköping. Foto: Jan Düsing
Sommaren är över - och kvar i skogen utanför torpen gnyr de övergivna sommarkatterna.
Barnen har gosat klart. Katten är glömd.
Och när vintern kommer dör den ensam och hungrig.
Eller?
Nja.
Myten om sommarkatten är långt mer seglivad än ett aldrig så övergött husdjur. Det springer ungefär100 000 förvildade katter i Sverige - men av helt andra skäl.
I tidningar runt om i Sverige rapporteras så här års om fenomenet sommarkatter. Katter, som barnen fått ha som lekkamrater under lovet, som överges på sommarställen och campingplatser när sommaren är slut.
Med överfyllda katthem som följd.
Visst, fenomenet finns. Men är långt ifrån den största anledningen till att det springer lösa katter runtom i landet. Sommarkatterna som begrepp har följt oss i många, många år och blivit synonyma med i princip alla hemlösa katter.
- Man har gett den här företeelsen namnet sommarkatter. Men det är inte riktigt sant, för det här är en problematik som vi har året runt. Och det ser oftast lite annorlunda ut än bilden som ges i tidningarna när sommaren är slut, säger Ulla Björnehammar, veterinär och ordförande i djurorganisationen Manimalis.
Etnologen Ida Hult säger att medias roll är väldigt stark när det gäller att manifestera den typen av företeelser som sommarkatten har blivit.
- Dessutom gillar vi att läsa om djur och barn, de är extremt starka symbolvärden. Och vi har lättare att lära oss saker genom att få ta del av en berättad historia.
Att till exempel läsa om katten Misse som hittats skadad i skogen och nu förts till ett katthem blir därför mycket starkare än en mer abstrakt uppmaning om att vi bör kastrera våra djur.
- Jag tror också att diskussionen om sommarkatten passar väldigt väl in i bilden för oss svenskar, vi har alltid varit extremt årstidsbundna i Sverige och alla diskussioner som markerar tid blir stora.
- Sommarkatterna berättar att nu är det dags att gå in i höstens ekorrhjul igen. Medan det är mycket svårare att ta till sig att vi är dåliga på att ta hand om våra djur som vi ska. Det passar heller inte in i bilden av svenskarna, vi som är sådana friluftsmänniskor och naturvänner...

Många kattvänner önskar att vi kunde ta klivet från vår bild av elaka barnfamiljer som lämnar katter vind för våg vid den lilla sommarstugan på landet när det blir höst.
Varför är då detta så viktigt?
Jo, för att vi genom historierna om sommarkatterna skjuter problemet ifrån oss själva och våra egna katter.
Vi läser berättelserna i tidningarna i augusti och september varje år och förfasas över "de där elaka människorna som lämnar katter hur som helst".
När vi själva, som helt vanliga kattägare, lätt kan bli precis lika skyldiga som "de elaka" till spridandet av lösspringande katter.
Därför menar veterinär Ulla Björnehammar att fokus måste läggas på ett annat plan än på just sommarkatterna:
- Kastrera din katt! Det är där problemet ligger!
En katt kan nämligen, rent biologiskt, få kattungar redan från sex månaders ålder. En enda katthona kan faktiskt få runt 120 kattungar under sitt liv.
Tänk då att de kattungarna snart också får nya kattungar... Så kan man snart vara uppe i tusentals katter.
Och - katten behöver inte vara förvildad för att föda sina ungar ute i naturen. Även din okastrerade dräktiga katthona kan dra sig undan och föda utomhus någonstans och aldrig ta med ungarna hem igen. Och så har vi i ett svep kanske fyra-fem nya hemlösa katter ute i skogen. Som snart får nya ungar.
En lösspringande, okastrerad katt kan därför snart ge upphov till en snabbt växande kattkoloni, där det snabbt sprids virussjukdomar som kattpest och kattsnuva mellan katterna. De får även ofta mask som orsakar dem stort lidande.
Kattkolonier kan också bildas genom att man börjar mata en till synes övergiven katt. Det kan leda till att det samlas fler katter på platsen, eftersom det finns tillgång till mat.
De flesta experter uppmanar därför till att inte mata andra katter än sina egna, utan i stället kontakta polisen om man har en hemlös katt i sitt område.
De hemlösa katterna kan vara ett problem för människor som får dem springande kring sina hus, och orsaka repor på bilar, sönderklösta dynor och krafsande i planteringar. Men de gör sällan någon större skada och smittar inte människor med sina sjukdomar.

Annette Sjödin är ordförande i Sveriges Kattklubbars riksförbund SVERAK, och hennes känsla är att problemet med sommarkatter är betydligt mindre i dag än förr.
- Jag får inte längre lika alarmerande rapporter från kommunerna om detta, säger hon.
Självklart, menar hon, är varje övergiven katt ett problem.
Men:
- Det viktiga är att vi höjer statusen på katten, och ökar kunskapen hos kattägarna.
Och här är det många som håller med.
Till exempel Åsa Hagelstedt, ordförande i Djurskyddet Sverige, som kämpar hårt för att det ska bli lagstadgat att id-märka katter.
- Det är inte alla som lämnar sina katter frivilligt vid sommarstugan eller i skogen. Det kan faktiskt vara så att katten går hemifrån och sen inte hittar hem igen. Det behöver inte alls handla om att folk har slängt ut dem - de kanske inte alls vill bli av med sin katt. Men katten sticker sin väg.
Vid id-märkning av katter finns ett register som polisen och veterinärer lätt kommer åt, och en upphittad katt kan återförenas med sin ägare.
Jordbruksverkets djurskyddschef anser också att katter borde kosta betydligt mer pengar att köpa än vad de gör i dag, nu är det många som skänker bort kattungar gratis.
- Ett otyg! Man ska betala för alla djur! säger Björn Dahlén.
Annars tror han risken är stor att man inte är beredd att betala pengar sen när det behövs, som till vaccinering och veterinärvård.
- Så tröttnar man när det inte är riktigt lika gulligt längre, och då är det lätt att öppna dörren och släppa ut katten och sen inte släppa in den igen.
Åsa Hagelstedt fyller i:
- En katt kan folk skaffa utan att fundera på om man egentligen kommer klara av den, det är lätt gjort.
Att katterna sen i vissa fall överges menar hon beror dels på att en del människor helt enkelt är elaka mot sina djur. Dels på att det finns en myt om att katter klarar sig själva ute i skogen.
- Men det gör de inte, det är massa katter som svälter ihjälp och fryser ihjäl varje år i Sverige.
Katter som har levt med människor har heller inte lärt sig att jaga och fånga sin egen mat i den utsträckning de behöver för att överleva.
Medellivslängden för en lösspringande katt är heller inte mer än två år.
Att missköta eller överge en katt är ett brott mot djurskyddslagen. I andra paragrafen står exempelvis att "Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom".
- Om man har övergett en katt och det sen kan påvisas att katten orsakats lidande av detta så kan man dömas för djurplågeri, säger Björn Dahlén, djurskyddschef på Jordbruksverket.

Veterinär Ulla Björnehammar tycker också det är viktigt att lyfta fram det positiva - att vi svenskar faktiskt är väldigt duktiga, generellt sett, på att ta hand om våra katter. Inte minst i ett internationellt perspektiv.
Enligt handelns utredningsinstitut spenderar vi också mer och mer pengar på våra katter, både vad gäller mat, veterinärvård och annat.
Ulla Björnehammar säger att hon ser två signaler i dag:
- Dels har katten fått ett högre värde, det råder ingen tvekan om det. Men vi har fortfarande kvar en grupp som inte har koll på sitt kattägande. Det är där vi måste jobba ännu hårdare.

Källor: Statistik från SCB och Djurskyddet Sverige. Manimalis årsrapport om sällskapsdjur 2009. Jordbruksverket. SVERAK. Föreningen förvildade katter; www.katt.cc Kungälvs kommun, Miljö och hälsa. Djurskyddslagen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!