Skotten i Ådalen förändrade Sverige för alltid

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Tusentals deltåg i protesttåget mot strejkbrytarvillan i Lunde. Fem sköts ihjäl.
Foto: LO
Året efter skotten i Ådalen vann socialdemokraterna och Per Albin Hansson riksdagsvalet.
Foto: SCANPIX

Kapten Nils Mesterton rusade hotfullt fram mot protesttåget och röt:

”Halt, i lagens namn stanna, annars skjutes här skarpt!”

När demonstranterna inte lydde ordern trots skrämselskotten beordrade kaptenen eld.

Fem människor dog och lika många skakades.

Soldaternas skott den där soliga majdagen 1931 i Ådalen blev även startskotten för ett nytt och rättvisare Sverige. 

Det var fattigt och eländigt i Sverige 1931. Två år tidigare hade börsen på Wall Street kraschat och den ekonomiska depressionen spridit sig snabbt över hela världen. 

Sverige och de norrländska skogarna var inga undantag. Efterfrågan sjönk och arbetslösheten steg.

Marmaverken strax väster om Söderhamn i Hälsingland fick känna på den hårda konjunkturen. 

I juli 1930 beslutade direktören Gerhard Versteegh att lägga ner delar av den nybyggda sulfatfabriken. 

Folk förlorade sina jobb och de som fick stanna kvar erbjöds en mycket sämre lön.

Enligt det rådande avtalet skulle arbetarna få 1:18 kronor timmen. Nu erbjöds de i stället 91 öre. 

Arbetarna som redan hade det svårt att få pengarna att räcka fick det nu ännu svårare. 

Vartenda korvöre var viktigt för att försörja en hungrande familj.

Versteeghkoncernen, som även ägde fabriken i Ådalen, brukade ofta stoppa driften och förklara för arbetarna att verksamheten inte skulle komma i gång förrän arbetarna ”frivilligt” godkände de nya lönerna.

Regissören Bo Widerberg gjorde 1969 film på Ådalshändelserna.
Foto: SF

Sympatistrejker

Det här var folkrörelsernas tid, och framför allt arbetarrörelsen hade växt sig stark.

Pappersmassefabrikerna i Sandviken och Utansjö i Ådalen såg vad som drabbade deras kamrater inom koncernen.

Pappersindustriarbetareförbundet drev igenom sympatistrejker från den 29 januari 1931.

Direktören Gerard Versteegh lejde i maj ett 60-tal strejkbrytare genom Ångermanälvens stuveriaktiebolag. Natten mellan den 12 och 13 maj stävade lastångaren ”Milos” uppför den ångermanländska kusten och lade till vid massaskjulet i Sandviken. 

”Milos” var lastad med pappersmassa.


LÄS MER: Krönika av Lotta Gröning – ”Här reser Ådalen sig ännu en gång” 


De lejda strejkbrytarna tog tåget till Härnösand för att sedan transporteras vidare till ”Villan” i Lunde i Ådalen. 

Många av strejkbrytarna var professionella medan andra var studenter som ville förstärka kassan.

Tillsammans med strejkbrytarna fanns två poliser och en polischef som extra skydd. Arbetsgivarsidan och den borgerliga pressen valde benämningen ”arbetsvilliga” i stället för strejkbrytare. 

Stämningen var upprörd 

Strejkbrytarna for därefter ner till Sandviken för att hjälpa till med avlastningen av ”Milos”.

Sinnet rann på många av de strejkande. Ett antal lyckades ta sig till ångaren ”Milos”, där flera strejkbrytare misshandlades. Några tvingades dessutom under hot följa med till Kramfors i Ådalen. 

Oroligheterna eskalerade. På Kristi Himmelfärdsdag den 14 maj 1931 var stämningen upprörd i Frånö Folkets hus. Transportarbetareförbundet och kommunistledaren Axel Nordström föreslog att man skulle lägga ner arbetet vid sågverken och fabrikerna i Ådalen i protest mot strejkbrytarnas ankomst.

Samtidigt vid 14-tiden började upp till 4 000 demonstranter tåga mot strejkbrytarvillan i Lunde. Tåget bestod av fackföreningsfolk, socialdemokrater och kommunister. I täten höll man de röda fanorna högt. 

Året efter skotten i Ådalen vann socialdemokraterna och Per Albin Hansson riksdagsvalet.
Foto: SCANPIX

Gav order om eld 

När de en timme senare började närma sig villan möttes de av en ridande patrull och sextio soldater under befäl av kapten Nils Mesterton från Västernorrlands regemente i Sollefteå. 

Mesterton varnade demonstranterna för att fortsätta. 

I den laddade stämningen uppstod kaos. Meningarna om vad som hände gick senare isär. 

Någon menade att patrullen möttes av kastande stenar och att en av stenarna träffade en häst som föll till marken. En annan påstod att en fanstång stöttes mot en ryttare som föll av hästen.

Militären skulle senare vid förhör hävda att man såg gevär och hörde skott från demonstranterna. 

Nils Mesterton gav order om eld. 

Dikten ”Gravskrift” av poeten Erik Blomberg

Här vilar

en svensk arbetare

stupad i fredstid

vapenlös värnlös

arkebuserad

av okända kulor

Brottet var hunger

Glöm honom aldrig 

Fem personer sköts ihjäl 

Fyra män och en kvinna sköts ihjäl. Fem personer skottskadades.

Kalabaliken hade kunnat få värre konsekvenser. I tåget fanns den då 22-årige Tore Alespong som tagit med sig sin trumpet. Han ingick i den 23 man stora bruksorkestern som spelade bland annat Internationalen.

Mitt under skottlossningen fattade han det modiga beslutet att blåsa signalen för eldupphör. Det var en kort signal men den fick militären att disciplinerat genast sluta skjuta.  

Ådalshändelserna skakade hela Sverige. Tusentals sympatisörer följde med i begravningstågen efter de stupade demonstranterna. I Stockholm fylldes Norra Bantorget av människor för att hedra de dödade. 

Många av de inblandade åtalades för sin medverkan. Trumpetaren Tore Alespong, som förhindrade ett större blodbad, åtalades för ”missbruk av militär signal”. 

Kommunisten Axel Nordström dömdes till 2,5 års fängelse för uppror. Efter att ha avtjänat halva tiden uppmanandes han att be om nåd. 

Begravningsplatsen vid Gudmundrå kyrka för fyra av dödsoffren vid Ådalshändelserna 1931. 19-åriga Sture Larsson fördes hem till Västervik.
Foto: Wikimedia Commons

Ingen militär dömdes 

Nordström vägrade med orden: ”Eftersom jag inte gjort något olagligt, kan jag inte heller begära nåd!”

Ingen militär dömdes för att ha orsakat katastrofen. 

Skotten i Ådalen 1931 fick stora politiska konsekvenser. Landet stod inför en brytningstid. Gammat och förlegat skulle ersättas med nya moderna reformer. 

Året därpå vann socialdemokraten Per Albin Hansson valet och begreppet ”folkhemmet” blev allmänt känt. Alla i samhället skulle kunna känna sig trygga. En arbetslöshetsförsäkring infördes. Kvinnornas ställning stärktes. Barn- och hälsovården förbättrades. Bättre bostäder byggdes. Pensionen höjdes men var fortfarande knackig. 

Arbetsgivarna ville för allt i världen inte ha en ny våldsam arbetskonflikt som den i Ådalen 1931.

1938 träffade LO och SAF det så kallade Saltsjöbadsavtalet, vilket innebar att man skulle hålla staten utanför. Konflikter på arbetsmarknaden skulle lösas av parterna själva. 

Källor: DN/Expressens arkiv, LO, Wikipedia