Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så var fångarnas hemska liv i det nazistiska kvinnolägret

Kvinnliga fångar röjer mark i lägret. Bilden är från det album som SS lät göra 1940/41 och som sannolikt använders för marknadsföring av slavarbetskraften.
SVT-journalisten Rolf Tardell skildrar i en ny bok de kvinnliga fångarnas lidande med hjälp av unikt svenskt arkivmaterial.

Mord, misshandel och medicinska experiment var vardagen i det nazistiska koncentrationslägret Ravensbrück.

SVT-journalisten Rolf Tardell skildrar i en ny bok de kvinnliga fångarnas lidande med hjälp av unikt svenskt arkivmaterial.

Mer än 30 000 människor dödades i Ravensbrück, det nazistiska koncentrationslägret för kvinnor i norra Tyskland. En grupp överlevande fångar kom till Sverige i andra världskrigets slutskede med Folke Bernadottes räddningsaktion ”Vita bussarna”.

Strax efter ankomsten intervjuades mer än 500 av de räddade, de allra flesta av dem polska katolska kvinnor men också ett antal judinnor. I sin nya bok ”Kvinnorna i Ravensbrück – vittnen berättar”, utgiven på Ekerlids förlag, skildrar Rolf Tardell grymheterna i lägret. Boken är främst baserad på kvinnornas vittnesmål.

– Det är ett fullständigt unikt material. Det finns inget liknande i världen. Mer än 500 lägerfångar ger sina färska intryck som inte färgats av tidens gång, säger Rolf Tardell, redaktör på SVT:s Agenda som tidigare skrivit en bok om sin mammas tid i lägren Auschwitz och Ravensbrück.

Några av vittnesmålen användes i krigsförbrytarrättegångar strax efter kriget, men sedan låg arkivet med berättelserna ”glömt” i mer än 50 år. Först i höstas kunde Lunds universitetsbibliotek göra det allmänt tillgängligt på nätet.

SVT-journalisten Rolf Tardell. Foto: SVERIGES TELEVISION / SVERIGES TELEVISION

Användes mot krigsförbrytare

– Det har gjorts många intervjuer med överlevande från Förintelsen genom åren, men oftast långt senare. De här gjordes strax efter ankomsten till Sverige, bara några veckor efter befrielsen, säger Rolf Tardell.

– Det är djupintervjuer som gjordes systematiskt för att kunna användas juridiskt i rättegångar mot krigsförbrytare. Materialet har fört en anonym tillvaro fram till nu. Jag har gått igenom arkivet i Lund, jag har forskat i arkiv i London, besökt Ravensbrück och träffat överlevande som varit fångar i lägret, säger han.

Fångarna beskriver en tillvaro av mord, slavarbete, svält, sjukdomar, grymma medicinska experiment samt, mot slutet av andra världskriget, massdödande i gaskammare.

Hittade dagbok

Den polske lektorn i Lund, Zygmunt Lakociński, tog initiativet till projektet. Intervjuerna genomfördes av ett tiotal överlevande. Tardell hittade en dagbok skriven av Helena Dziedzicka, en av dem som gjorde intervjuerna. Hon hade varit inspärrad nästan fyra år som politisk fånge i Ravensbrück och hon blev ett av åklagarsidans huvudvittnen vid krigsförbrytarrättegången i Hamburg.

 – Hennes dagbok blev grunden för min berättelse. Hon berättar utförligt om rättegången mot 16 åtalade läkare, vakter och andra från Ravensbrück, säger Rolf Tardell.

– Hon kom till Sverige den 26 april 1945, samma dag som min mamma. Båda hade varit fångar i Ravensbrück, kanske kom de med samma båt från Danmark. De inkvarterades inte på samma ställe, säger han.

Han berättar att han råkade på historien om arkivet när han gjorde research för boken ”Varför har du ritat siffror på din arm farmor?” (2014) om hur hans mamma överlevde Förintelsen.

Ravensbrück

Ravensbrück var ett nazistiskt koncentrationsläger för kvinnor, beläget i norra Tyskland.

Cirka 130 000 fångar från hela Europa, de flesta från Polen, passerade genom lägret 1939–1945. Cirka 20 procent av fångarna var judar. Mer än 30 000 dog av misshandel, slavarbete, svält och umbäranden – samt mördades i gaskammare i andra världskrigets slutskede.

Tusentals fångar från Ravensbrück kom till Sverige med Folke Bernadottes räddningsaktion ”Vita bussarna” under krigets sista dagar.

Läs utdraget ur Rolf Tardells bok ”Kvinnorna i Ravensbrück”

Här är ett utdrag ur boken ”Kvinnorna i Ravensbrück – vittnen berättar” av Rolf Tardell, utgiven på Ekerlids förlag. 

Överlevande berättar om hur nazistiska läkare genomförde grymma medicinska experiment på kvinnliga fångar i koncentrationslägret Ravensbrück under andra världskriget.

Ur kapitlet ”Mänskliga försökskaniner”.

Inga protester hjälpte, fångarnas ben skars upp, och de öppna såren infekterades med bakterier, bitar av glas eller trä. Några fångar gavs nya, antibakteriella mediciner, för att undersöka om det hjälpte. Andra fick fungera som kontrollgrupp och gavs inga mediciner alls.

En av de polska kvinnor som opererades mot sin vilja berättade i intervjuer efter kriget att hon hade sett den unge tyske läkaren i ögonen och sagt: ”Jag är ingen kanin, jag är en människa!”

De medicinska experimenten inleddes sommaren 1942, som ett sätt att hitta metoder att behandla krigsskador, särskilt kallbrand som ofta drabbade sårade soldater … Himmler beordrade medicinska experiment för att de nazistiska läkarna också skulle hitta ett botemedel mot infektionerna som förekom så ofta hos sårade soldater ...

De tyska läkarna utförde inte bara operationer där man infekterat benen. I andra experiment undersöktes benens, musklernas och nervernas förmåga att återbildas genom att muskler och senor skars av och ben slogs sönder på flera ställen – med hammare. Benen gipsades men gipset togs bort innan benen hade läkt, för att möjliggöra för de nazistiska läkarna att studera läkeprocessen. Resultatet av dessa experiment blev helt förvridna ben och fruktansvärda smärtor. Många kunde inte gå efter att ha blivit opererade åtskilliga gånger.

Flera av de kvinnor som tvingades genomgå dessa medicinska experiment kom till Sverige med Vita bussarna. Och några av dem kände sig manade att berätta vad som hade hänt dem, när Łakocińskis arbetsgrupp kom på besök.

Ur vittnesmål nr 117

Namn: Stanisława Michalik

Född: 2 nov 1907

Religion: katolik

Yrke: kontorsanställd

Nuvarande bostadsort: Malmö

Varit internerad i: Ravensbrück, Bergen-Belsen

 … I februari 1943 togs jag in för operation, de medicinska experimenten hade påbörjats i juli 1942. Vakten tog mig till sjukstugan och jag fick en spruta och förlorade omedelbart medvetandet. Jag lades på en bår och när jag vaknade hade jag fruktansvärt ont i mina ben och jag kunde inte röra dem. Under några dagar hade jag över 39 graders feber. Men den fysiska smärtan var inget mot känslan av att jag fungerade som ett objekt för experiment utfört av våra fiender.

När vi frågade läkaren vilket brott vi hade straffats för med denna tortyr sa de att vi var banditer. Vi sa då till dem: ’Vi är bara polacker.’ Sex andra kvinnor hade också opererats. Jag var i gruppen som blev opererad i benen. Mina ben såg likadana ut på utsidan, förutom ärret efter operationssåret.

Än idag reagerar jag starkt på väderomslag. Jag blir lätt trött, kan inte gå längre sträckor och ärret kliar. Jag rycker till i hela kroppen om någon rör ärret. Några av kvinnorna opererades i musklerna. De tog ut en bit av muskeln i låret eller vaden. Sen odlade de bakterier i såret eller struntade i bandage. Det gjorde att musklerna bröts ned och några av kvinnorna blev lama, deras ben helt deformerade.

Även benoperationerna var förödande. Även efter att såret hade läkts kunde patienten få feber och delar av benet kunde lossna tillsammans med infekterat var, som om benet höll på att ruttna inifrån. Många blev opererade fem gånger på samma ställe, med åtta dagars mellanrum. Fem personer dog efter dessa operationer. Aniela Lefanowicz, Weronika Kraska, Zofia Kięcioł, Kasia Kurowska, Freda Prus. Ingen annan fånge fick se de kvinnor som blivit opererade, bara fångar som jobbade på sjukstugan fick tillträde till dem.”

Kommentar av Luba Melchior, som tog emot vittnesmålet:

”Vittnet är trovärdigt. Hon försöker ge tillförlitlig information, överdriver inte och berättar bara vad hon sett med egna ögon. Hennes vittnesmål är en beskrivning av hennes egna upplevelser.”

Fem av dessa kvinnliga försökskaniner dog av experimenten, ytterligare några sköts av tyskarna. Andra blev för evigt stympade. Dessa kvinnor kom att kallas ”kaniner” under resten av lägertiden.

….

Den polska läkaren Zofia Mączka var född i Kraków och hade hamnat i Ravensbrück som politisk fånge i september 1941, ungefär samtidigt som Helena Dziedzicka. Hon fick arbeta som radiolog i Ravensbrück och hennes vittnesmål innehöll en noggrann och initierad redogörelse för de medicinska experiment som genomfördes i lägret. Hon deltog aldrig själv i experimenten men ansvarade för röntgenplåtarna på de opererade kvinnornas ben.

”Innan jag beskriver själva operationerna måste jag få framhålla att detta aldrig handlade om vetenskapligt utförda operationer, utan snarare operationer gjorda av ignoranta tyska pseudodoktorer, utbildade i tysk krigsmedicin. Den assisterande personalen var okvalificerad och det sätt på vilket operationerna utfördes stred mot alla hygieniska principer.”

Zofia Mączka beskriver i detalj operationerna på de sjuttiofyra polska kvinnorna. Det är olika typer av operationer och olika typer av infektioner. Enligt henne fanns det bara ett enda syfte med operationerna där kvinnorna infekterades med olika bakterier, och det var att testa nya mediciner som tagits fram av tysk läkemedelsindustri …

Zofia Mączka berättar också i sitt vittnesmål om professor Gebhardt, som ledde de medicinska experimenten. Han utförde också själv ”specialoperationer” som låg utanför de medicinska experimenten. Han opererade då psykiskt sjuka fångar eller funktionsnedsatta. Dessa operationer kan bara betraktas som bestialiska mord.

”Fångens hela ben amputerades genom att avlägsnas från höftleden eller om det handlade om en arm, togs den loss från skulderbladet. Därefter dödades offret på operationsbordet med en giftinjektion, om hon fortfarande levde. Den amputerade kroppsdelen packades sedan in i ett skyddande lakan och fördes till Hohenlychen för ändamål som bara professor Gebhardt känner till.”

Professor Gebhardt dömdes till döden i läkarrättegången i Nürnberg.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!