Så in i Norden överskattade

Den brittiske journalisten Michael Booth har bott i Danmark på deltid i tio år och är gift med en danska. I Köpenhamn har han kunnat njuta av den nordiska kulturen, de rena gatorna, maten och de internationellt hyllade danska serierna "Borgen" och "The killing" från första parkett.

Men för Booth blev det för mycket när han en morgon fick läsa att danskarna var världens lyckligaste folk. Storbritannien hamnade på 44:e plats på listan, han undrade om det var första april och kom fram till att bilden var helt fel.

Resultatet blev boken "The almost nearly perfect people: The truth about the Nordic miracle". En artikel på samma tema som publicerades i The Guardian har nu väckt stor uppmärksamhet.

Hans mål var att få sina brittiska landsmän att inse hur det egentligen ligger till och slå hål på bilden av de perfekta länderna i norr.

- Vad jag ville åstadkomma med Guardian-artikeln var att skaka om Guardian-läsarna som har matats med så gott som hundra procent pro-nordiska nyheter under de senaste åren. Artikeln var, per definition, mycket selektiv och subjektiv, säger han i en mejlintervju med The Local.

Booth nämner i The Guardian att de nordiska länderna ofta toppar olika listor, och får höga placeringar när det gäller världens lyckligaste invånare, bäst utbildning och mest jämställdhet.

"De där listorna över de bästa städerna att bo i består alltid av ställen med rena gator, cykelvägar och turnerande uppsättningar av "Fantomen på operan", som Bern eller Toronto; det är aldrig de verkligt glimrande, stimulerande ställena som New York eller Barcelona", skriver han i boken.

Han går sedan igenom sina slutsatser efter intervjuer, besök och sociala experiment under sin turné i de nordiska länderna.

• Danskarna, skriver Booth, kan kalla sig världens lyckligaste folk. Men han frågar sig samtidigt varför de håller tyst om att de, efter Island, är det land som konsumerar mest antidepressiva läkemedel. Han sågar också landets goda rykte som tv-nation efter de stora succéerna med bland annat "The killing" och "Borgen" och beskriver hur dansk tv visar gamla repriser av "Morden i midsomer" på bästa sändningstid.

• Norrmännen beskrivs som rasistiska och han menar att han fått höra av danskarna att norrmännen har blivit allt snålare sedan 70-talet och bara lägger sitt guld på hög.

• Islänningarna avhandlas kort. Booth konstaterar att det är 320 000 personer som hänger kvar vid den obeboeliga stenen i norra Atlanten. Booth skriver att "mer uppmärksamhet bara skulle uppmuntra dem".

• Finnarna går hem hos Michael Booth. Men han skulle inte vilja bo i Finland, eftersom man ständigt jagas av mygg under sommaren och tvingas frysa under vintern. Förutsatt att man inte blir ihjälskjuten - eller att man skjuter sig själv. Booth slår fast att Finland är det land efter USA och Yemen där flest har vapen, att här sker flest mord i västra Europa och att självmordstalen är överlägset högst bland de nordiska länderna. Han beskriver också finnarna som suputer och framhåller att alkohol är den vanligaste dödsorsaken för män.

• Sverige kommer så klart inte undan. En av städerna som nämns, förutom Malmö och Stockholm, är Umeå.

Michael Booth skriver i The Guardian:

"Och Sverige? Om, som en rubrik i den här tidningen en gång påstod, det är det mest framgångsrika samhället världen har sett, varför drömmer inte fler av er om ett litet ställe i Umeå?"

Han fortsätter vidare med att svenskarna skulle göra vad som helst för att slippa dela hiss med någon de inte känner. Han kallar Sverige för en enpartistat och liknar landet vid Nordens Kina. Han understryker också att ungdomsarbetslösheten är högre än i Storbritannien och högre än genomsnittet i EU.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Enligt The Guardian hade Michael Booth inte väntat sig så mycket upprörda känslor.

"Finnarna var ganska coola, svenskarna petiga men resignerade, danskarna blev lite bråkiga, islänningarna var irriterade för att de inte fått mer uppmärksamhet, men norrmännen, oj, de var inte glada", skrev han i The Guardian.

Flera dagstidningar i både Sverige, Finland och Danmark har kommenterat den brittiske författarens påståenden på sina kultur- och ledarsidor. Och i Finland fick han mothugg av utrikeshandelsministern Alexander Stubb, som medgav att han fick ett gott skratt när han läste artikeln. Men han gick också till försvar:

- Det är svårt att ta författarens kritik på allvar när man tänker på att han kommer från ett land som fortfarande är beroende av ett viktorianskt vattenledningsnät. I Danmark kan Booth åtminstone ta en varm dusch när han vill, säger Stubb enligt Hufvudstadsbladet.

Beskrivningen av finnarna som suputer ger inte utrikeshandelsministern mycket för:

- Och ni kallar oss Europas fyllon? Jag har varit ute i Storbritannien en fredagkväll: våra dryckesvanor verkar väldigt brittiska, om något, säger Alexander Stubb enligt Hufvudstadsbladet.

Den isländske författaren Eiríkur Bergmann sa i en kommentar i The Guardian:

- Artikeln passade så väl in i den brittiska traditionen av en något etnocentrisk, och ohyggligt ytlig journalistisk litteratur.

Men Michael Booth är inte ensam om att tycka att fascinationen över allt svenskt och nordiskt har gått för långt. Den brittiske resejournalisten Steve Vickers, som bor deltid i Göteborg och har skrivit flera artiklar om Sverige för Washington Post och The Independent, tycker att det var på tiden att någon gav en annan bild av Norden.

- Han gör ett bra jobb med att ta död på myterna om Sverige. Under en längre tid har artiklar om Skandinavien i brittiska tidningar varit övervägande positiva, det är uppfriskande att någon som känner till området väl har beslutat sig för att inte följa den inslagna linjen, säger Vickers.

Stefan Brink, professor i Skandinavism vid universitetet i Aberdeen i Skottland tyckte att Booths artikel var underhållande. Han har under sina tio år i universitetsvärlden i Storbritannien ofta fått höra britterna tala med fascination om hans hemland. Men han säger att britternas inställning till Sverige inte alltid handlar om "Wallander", Stieg Larsson, Ikea, svensk design, Abba och de rena gatorna.

- De är fascinerade av att vi har komprimerat vårt samhälle. Vi har ju tryckt ihop vårt samhälle socialt under hundra år, medan Storbritannien fortfarande är ett klassamhälle. De har lagt märke till hur vi har löst mycket med social tillgänglighet. Vi har ett mjukt samhälle på grund av det här. Det attraherar många och har gjort under lång tid. Och har lyfts fram och präglat deras bild av oss i Skandinavien, säger han.

Brink tycker dock inte att det är så konstigt att britterna inte alltid känner till det som kan tyckas är negativt med Sverige - för samma sak gäller för svenskarnas syn på Booths hemland.

- Britterna har inte fått fel uppfattning, men de har fått en redigerad bild. En bild som vi i Skandinavien också har av England. Om du frågar en svensk vad de tänker om England så är det ju pub, engelska landsbygden, "Morden i Midsomer", London och shopping. Det är stereotyperna som kommer fram. Om en svensk kommer till Birmingham eller Midlands skulle de få se något helt annorlunda. Vi blir ju matade med stereotyperna. Och likadant är det med britterna, säger professorn.

Steve Vickers lägger en stor del av skulden på de brittiska journalisterna. De som skrivit artiklarna om hur fantastiskt det är i Norden och som sett till att britternas uppfattning om att livet i Sverige, Danmark och de andra nordiska länderna är nästintill perfekt.

- Brittiska journalister tenderar att romantisera Sverige. De flesta har bra koll på svensk stil och framgångarna för det sociala välfärdsprogrammet, men det nämns väldigt lite om att landet exporterar vapen runtom i världen eller det hemska problemet med rasism. Kanske finns det lite tröst i att tänka att det finns en utopi uppe i norr, som vi britter en dag kan försöka efterlikna, säger Vickers.

Bilden av länderna i norr har dock förändrats de senaste åren och det handlar inte längre bara om att allt nordiskt är positivt, hävdar professor Stefan Brink.

- De senaste åren märker jag att politiker jag möter i Storbritannien börjar få en bredare syn på Skandinavien. Det är bland annat efter Breivik, efter Rinkeby-bränderna och den här boken kommer säkert också få effekt. Det gör ju att det blir en mer nyanserad bild, säger han.

Steve Vickers är dock tveksam till om uppmärksamheten kring Michael Booths nya bok kan leda till att fascinationen för Sverige och Norden påverkas märkbart.

- Absolut inte. Britter gillar att titta norrut lika mycket som svenskar gillar att titta söderut. Vi kan lära oss mer genom att diskutera våra skillnader, snarare än att förlita oss på gamla stereotyper och inbilla oss att ett land har alla svar, säger han.

Den uppmärksammade författaren har inga planer på att flytta hem på heltid till Storbritannien, utan tänker bo kvar i Danmark. I The Guardian säger Michael Booth nämligen att det även finns sådant han tycker är bra med livet i norr.

"Som med alla de nordiska länderna är det fortfarande i stort sett fritt från väpnade konflikter, extrem fattigdom, naturkatastrofer och Jeremy Kyle".