Världsnyhet i går. Tidningar världen över har under gårdagen rapporterat om Expressens avslöjande att Wikileaks grundare Julian Assange anhållits för våldtäkt i Sverige. Under lördagen lyfte dock åklagaren våldtäktsanklagelserna mot honom, men Assange fortsätter att skapa rubriker världen över - denna gång som privatperson.
Världsnyhet i går. Tidningar världen över har under gårdagen rapporterat om Expressens avslöjande att Wikileaks grundare Julian Assange anhållits för våldtäkt i Sverige. Under lördagen lyfte dock åklagaren våldtäktsanklagelserna mot honom, men Assange fortsätter att skapa rubriker världen över - denna gång som privatperson.

Så blev Assange ett levande mysterium

Publicerad
Uppdaterad
NEW YORK. Han är extremt hemlighetsfull för att vara en man som slåss för total öppenhet på nätet.
Och mer än lite paranoid.
Wikileaks grundare Julian Assange, 39, har länge varit en man på ständig flykt.
Foto: Bertil Ericson / Scanpix
Nyheten om våldtäktsmisstankarna mot Julian Assange spred sig snabbt över världen.
Ledande medier och nyhetssajter hade Expressens rapport som toppnyhet hela dagen. Och de fortsätter att noggrant redogöra för utvecklingen i Assange-affären.
På Twitter postas tusentals twitterinlägg om anklagelserna och bloggare i hela världen diskuterar alla aspekter.
Julian Assange och organisationen Wikileaks som han har varit med att grunda har stått för spektakulära avslöjanden om krigen i Irak och Afghanistan som har skakat om supermakten USA. Nu riktas världens blickar än en gång mot Wikileaks. Men av en helt annan anledning.
Även den paranoide kan som bekant vara förföljd och säkert är att den svenska åklagarmyndigheten bara har ökat Assanges misstänksamhet mot all världens myndigheter.
Klart är att han inte finns i USA. Intresset för honom har blivit lite för stort efter Wikileaks två stora avslöjanden i år.

Först kom videofilmen från en amerikansk Apache-helikopter som skjuter ner irakier i Bagdad 2007. Sedan kom de 75 000 amerikanska militära dokumenten från Afghanistan i juli.
Pentagon uppskattade det inte. Enligt Wall Street Journal undersöker federala åklagare om det går att åtala den 39-årige australiern för några brott.
Assange skulle ha hållit ett tal i New York inför en konferens med datahackers i juli. I stället dök Julian Applebaum, en amerikansk medborgare som också arbetar för Wikileaks upp och sa:
- Jag är här i dag eftersom jag tror vi kan skapa en bättre värld. Julian kunde tyvärr inte komma, för vi lever inte i den världen än.
- Och jag vill säga en sak till de FBI-agenter som står längst bort här i lokalen och här framme: Det finns ingen anledning att ni ska gripa mig.

När han hållit sitt 75 minuter långa tal så släcktes ljuset. En svart huva drogs över Applebaums huvud och han eskorterades ut ur lokalen av en grupp frivilliga.
Ute i lobbyn drogs huvan av. Det var inte Applebaum därunder. Han hade smitit ut bakvägen.
Det är så Wikileaks ledande personer lever i dag. Hemlighetsfulla har de alltid varit. Det finns inget telefonnummer för den som vill kontakta dem, de har inget kontor, ingen postadress.
En australisk journalist som intervjuade Julian Assange i våras fick följande instruktioner:
"Ring inte efter en taxi, hitta en på gatan, slå av mobiltelefonen innan du kliver in i taxin och ta om möjligt bort batterierna."

Julian Assange sätter upp tillfälliga högkvarter för Wikileaks lite varstans. Innan de släppte filmen i april från Irak så hyrde de ett rum i Reykjavík.
- Vi är journalister, sa han till husägaren. Vi är här för att skriva om vulkanen.
Sedan drogs fönstren för. Ett dussintal datorer sattes upp och Julian Assange började i praktiken arbeta dygnet runt med sina kolleger, många av dem denna gång isländska frivilliga.
Det är så det brukar vara. En australisk kvinna som bodde tillsammans med honom i en lägenhet i Melbourne 2007 när Wikileaks startade säger så här om arbetsmiljön:
- Det var sängar överallt. Det fanns till och med en säng i köket. Jag vaknade ofta upp på nätterna och fann honom klistrad framför dataskärmen.
- Han glömde ofta att äta eller sova och skrev matematiska formler på väggarna och dörrarna. Han var frustrerad över att det inte räckte med att äta en gång per dag.

När veckotidningen New Yorker träffade honom på Island i våras så beskriver medarbetarna honom där på ungefär samma sätt. En intensiv, extremt fokuserad person, men också "den typ av person som glömmer reservera sin flygplansbiljett, eller reserverar den men glömmer att betala, eller betalar för biljetten men glömmer att åka till flygplatsen".
Själv har han sagt så här om sitt liv:
- Jag lever på flygplatser.
Han är lätt rätt att känna igen där, med sitt kritvita hår och ryggsäck. Någon mer packning bär han sällan med sig.

Wikileaks medarbetare och anhängare ställer helhjärtat upp bakom sin ledare. Själv avvisar Assange indignerat våldtäktsanklagelserna.
- Vi, människorna bakom Wikileaks, har höga tankar om Julian och han har vårt fulla stöd, skriver de i ett officiellt uttalande på Wikileaks blogg.
Teamet skriver också att Wikileaks kommer att fortsätta med sina avslöjanden, medan Assange fokuserar på att rentvå sig.
Även om han själv ogärna talar om sin bakgrund så har New Yorker pusslat ihop hans uppväxt och liv innan han blev känd för Wikileaks. Ett kringflackande liv är han van vid.
Han föddes 1971 i Towsnville på Australiens nordostkust. Mamman - som New Yorker kallar Claire men som heter något annat - gifte sig med en teaterdirektör och de flyttade land och rike runt.
Mamma Claire var en fri, radikal själ som misstrodde myndigheter och auktoriteter. Skola var därför inget för Julian. Han undervisades hemma och läste stora mängder böcker på egen hand.

När Julian var 14 år så hade han bott på 37 olika ställen. Och det paranoida livet startade tidigt även det.
För Claire lämnade sin man och började leva med musiker när Julian var åtta. De fick en son tillsammans men separerade snart och mamman fruktade att hennes ex var medlem i en sekt som ville röva bort barn.
- Nu måste vi försvinna, sa hon en dag när Julian var elva år och så började fem år på flykt.
Det var under de här åren som Julian fick sin första kontakt med datorer. På ett ställe hade de en elektronikbutik tvärs över gatan. Där började unge Julian lära sig programmera en Commodore 64.
- Det finns en stränghet i interagerandet med datorer som tilltalar mig, säger han. Det är som schack. Reglerna är få, det finns inget utrymme för slumpen, och problemen är svårknäckta.

Men han hade talang för den typen av problem. När han var 16 år fick han ett modem och en ny värld öppnade sig. Detta var före internets tid, men det fanns redan datanätverk som det gick att bryta sig in i.
Och det var just vad Julian Assange ägnade dig åt. Tillsammans med en grupp hackare bildade de gruppen International Subversives. Julian kallade sig Mendax.
Det var vid ungefär samma tid som han blev förälskad i en 16-årig flicka. De "gifte" sig vid en inofficiell ceremoni och fick snart en son tillsammans.
Men Assanges besatthet vid datorer och rädslan för att bli gripen kostade på. Han fick svårt att sova, hans hustru lämnade honom och i oktober 1991 kom dörrknackningen som han fruktat.
Där utanför väntade Ken Day, den federala polis som jagat honom. Han sa kort:
- Jag tror att du väntat mig.

Julian Assange anklagades för 31 olika fall av dataintrång och andra relaterade brott. Processen drog ut i flera år men han klarade sig till slut undan med cirka 1 800 kronor i böter.
Men allt gjorde honom utbränd. Situationen förvärrades också av att han legat i lång tvist med sin exfru om vårdnaden om sonen. De kom slutligen överens 1999 efter långvarig kamp i domstolarna.
- Kort därefter blev Assanges hår alldeles vitt, säger mamma Claire. Det hade varit mörkt tidigare men förlorade nu all färg.
Assange reste runt, tog ett jobb som datasäkerhetsexpert och började studera matematik och fysik på universitet. Han hoppades att den akademiska världen skulle tilltala honom.
Men han fann den inskränkt och institutionell. I stället började han skissa på det projekt som skulle bli Wikileaks, det projekt som skulle realisera hans dröm om öppenhet och tillgänglighet.
- Han var emot Storebror, mot restriktioner av yttrandefriheten, minns Ken Day, polisen som jagade datahackern Assange.

Själv motiverar Assange Wikileaks så här:
- Vi tror på att vägen till rättvisa går via genomsynlighet och vi är på det klara med att slutmålet är att avslöja orättvisor i världen och rätta till dem.
Det är också vad traditionella medier ägnar sig åt, men Assange menar att Wikileaks går ett steg längre genom att göra allt material tillgängligt.
Och det råder ingen brist på material. Wikileaks får varje dag nya dokument från anonyma källor. Det händer cirka 30 gånger per dag.
Wikileaks har publicerat allt från korruptionshärvor i Kenya till Sarah Palins e-post på henne Yahoo-konto. Det var Wikileaks som publicerade e-posten från East Anglia-universitet i England, det som blev känt som "Climategate".
Wikileaks har också signalerat att ytterligare cirka 15 000 dokument om Afghanistan snart ska läggas ut. Men publiceringen av de 75 000 papper som redan lagts ut av Wikileaks har mötts av hård kritik i USA, och inte bara från Pentagon och Vita huset.
För det var inte bara intresserade amerikaner som läste dokumenten. Även talibanerna i Afghanistan uppges ha studerat materialet och jagat namn på afghaner som samarbetat med USA.

Uppgifterna i Wall Street Journal om att åklagarna är honom på spåren är en varningsflagg för Assange och Wikileaks. Men det högst oklart om USA verkligen kan dra honom och webbsajten inför rätta.
En sådan process skulle också säkerligen leda till kritik mot Obama-administrationen för att den vill strypa yttrandefriheten. En sak är säker: Assange lär inte låta sig skrämmas till tystnad.

Wikileaks har hotats av stämning mer än 100 gånger. Just ingen har gjort allvar av hoten.

En förkämpe för sanning och frihet måste stå över all misstanke. Frågan är nu hur det drama som den svenska åklagarens beslut kom att utlösa påverkar Julian Assange.

Källor: New Yorker, Washington Post, Rolling Stone, Sydney Morning Herald

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag