Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Ryssarna bygger upp en hotbild"

Vladimir Putin. Foto: Itar Tass

Ryssland aviserar vapeninvesteringar för nära 5 000 miljarder kronor, medan Sverige försvarar det strategiskt viktiga Gotland med hemvärnet.

Det är i ett nötskal bakgrunden till den svenska försvarsdebatten som har flammat upp på nytt.

Politiker och försvarsexperter diskuterar hur man bäst ska hantera den nygamla situationen med en stor stark granne som har imperialistiska ambitioner och osympatisk regim.

De är eniga om att de ryska planerna sträcker sig tio år framåt i tiden och att det inte finns något akut hot mot Sverige - men påpekar att läget kan förändras snabbt.

TRE SOM RUSTAR RYSSLAND

LEDARE SEDAN 1999

Vladimir Putin, 60. Rysslands president för tredje gången och landets starke man sedan 1999. Hyllas för att han har återgett Ryssland internationell respekt, men får kritik för auktoritärt styre. Inledde sin karriär i den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB.

NY FÖRSVARSMINISTER

Sergej Shojgu, 57. Försvarsminister sedan november 2012. Tidigare armégeneral och minister för nödsituationer 1991-2012. Populär för sitt sätt att ingripa under översvämningar, jordskalv och terrordåd. Guvernör i Moskva några månader förra året.

GENERALSTABENS CHEF

Valerij Gerasimov, 57. Generalstabschef och vice försvarsminister sedan november förra året. Har gjort en spikrak karriär i först den sovjetiska och sedan den ryska armén. Utmärkte sig som befälhavare i kriget mot separatisterna i Tjetjenien.

Ryssland rustar upp i rasande fart. Vladimir Putin gick förra året till val på löften om rekordhöga investeringar i försvaret, bland annat 2 300 nya stridsvagnar. Vallöftena gick hem hos folket som gillar att Ryssland reser sig ur "förnedringen" efter Sovjetunionens fall för mer än 20 år sedan - och nu är presidenten i full färd med att uppfylla dem.

Militärexperter ställer sig skeptiska till att ryssarna verkligen kan fullfölja sina ambitiösa planer, men understryker att även om de bara når en bit på vägen innebär det ändå en kraftig upprustning.

Samtidigt är den ryska krigsmakten mera aktiv i sitt närområde än på länge. I de baltiska staterna noteras starkt ökad ryskflygaktivitet, så även i Nordnorge. Också den ryska retoriken trappas upp. Dåvarande generalstabschefen Nikolaj Makarov besökte i höstas Helsingfors och varnade i skarpa ordalag Finland för att närma sig Nato, något som väckte stor irritation i den finländska statsledningen.

- Ryssland ökar på tre år sin försvarsbudget från 2,9 procent till 3,9 procent av bruttonationalprodukten. De beställer nya båtar och flygplan, de gör om sin armé till en modern organisation, säger Peter Hultqvist, ordförande (S) i riksdagens försvarsutskott.

- De stärker sin militära förmåga fram till 2020-2025 även om de inte klarar av planen. Vi måste förhålla oss till det. Vi måste balansera.

- Samtidigt ser vi en allt mer auktoritär regim i Ryssland. Stark nationalism, negativ samhällsutveckling och militär upprustning. Det känns inte riktigt bra, säger han.

Peter Hultqvist understryker att Sverige inte bara måste stärka försvaret utan också utveckla andra relationer med Ryssland. Som i Norge där man "både positionerar sig militärt och utvecklar kontakterna".

- Vi måste jobba med både hård och mjuk säkerhet. Det är två sidor av samma mynt. Också diplomati, handel och kulturutbyte är oerhört viktigt för säkerheten, säger han.

Riksdagsman Mats Johansson (M) ger i vår ut boken "Kalla kriget 2.0" som, säger han, skildrar "hur det kalla kriget återuppstått i ny skepnad".

- Ryssarna bygger upp en hotbild. De varnar länder som Sverige och Finland för att följa Natospåret. Det är ett förebyggande diplomatiskt krig, de signalerar väldigt tydligt att de inte tänker tillåta att Nato utvidgas, säger Mats Johansson.

- De har bytt ut kommunismen mot imperialismen. Det handlar om att återupprätta imperiet, om att försvara moderlandet genom territoriell expansion.

- Ingen trodde att Ryssland skulle angripa Georgien 2008. De kunde tämligen ostraffat föra detta krig mitt i Europa, avskilja två delrepubliker och få sina kandidater att vinna val i Georgien och Ukraina, säger han.

Mats Johansson påpekar att både Finland och Baltikum enligt den ryska militärdoktrinen tillhör Rysslands närområde. Han säger att ett av målen för den ryska strategin är att splittra baltiska stater, främst Lettland som har den största ryska minoriteten.

Bo Hugemark, pensionerad överste och säkerhetspolitisk skribent, håller med om att den ryska aktiviteten främst är riktad mot Lettland och andra baltiska stater.

Han säger att ett anfall mot Sverige är "osannolikt", men att Sverige enligt den så kallade solidaritetsförklaringen från 2009 ska hjälpa EU-länder och grannstater som utsätts för angrepp - och ta emot hjälp om Sverige angrips.

- Vi måste göra solidaritetsförklaringen trovärdig så att vi kan ge hjälp. Vi befinner oss i en situation som kan bli farlig när som helst. Inte för Sverige utan för Baltikum, säger Bo Hugemark.

- Vore jag rysk befälhavare under ett anfall mot Baltikum skulle jag inleda med att sätta mig på Gotland. Därifrån kan man förhindra att förstärkningar förs till de baltiska staterna.

- Vi kan inte försvara Gotland i dag. Där har vi bara hemvärnet, säger han.

Också Bo Hugemark varnar för ett "starkt återupprustat Ryssland med revanschistiska tendenser och auktoritativt styre".

- Det kan gå snabbt. Ingen trodde försommaren 2008 att Ryssland skulle anfalla Georgien, säger han.

Fredrik Westerlund, säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), ser många politiska och ekonomiska hinder på vägen för den ryska upprustningen.

De enorma kostnaderna, den utbredda korruptionen och stora interna problem är faktorer som kan sätta käppar i hjulet.

- Det finns all anledning att följa utvecklingen. Rysslands militära förmåga kommer mest troligt att öka under kommande år, även om sannolikheten är låg för att ryssarna går i mål med sina planer, säger Fredrik Westerlund.

- Jag ser flera frågetecken. För finansieringen av plan och personal. För om försvarsindustrin klarar att leverera. För hur reformeringen av de väpnade styrkorna faller ut.

- Det är möjligt att den politiska viljan inte består. Då avstannar upprustningen. Frågan är om de fortsätter eller nöjer sig med det de har.

- Ryssland har många utmaningar, men den reformering av försvaret som påbörjats lägger grunden för en ökad militär förmåga på sikt, säger han.

Fredrik Westerlund förklarar att den ryska vapenindustrin har halkat efter. Han säger att en planerad övergång till större andel anställda i försvaret blir svår att genomföra, främst av ekonomiska skäl, och att målet - en miljon man i krigsmakten - blir svårt att nå om man inte förlänger värnplikten, något som skulle vara mycket impopulärt.

Han påpekar att korruption inte bara handlar om att pengar försvinner utan också om att politiska beslut inte verkställs.

Maria Engström på Uppsala universitet forskar om nykonservatismen i Ryssland. Det är just dessa ideologiska strömningar som i kombination med upprustningen får många bedömare att tala om den nya ryska faran.

- Det finns en revanschistisk anda i Ryssland. Efter vad man såg som förfallet efter Sovjets upplösning vill man bli ett imperium igen, säger hon.

- Det finns två konservativa huvudströmningar. Dels de som vill upprätta ett Eurasien, en union med Ryssland och de tidigare Sovjetrepublikerna, och samarbeta med Frankrike och Tyskland mot USA. Dels en mera renodlad rysk nationalism.

- Det handlar om storrysk imperialism mot rysk nationalism. Båda har en aggressiv retorik och vill göra Ryssland till en stormakt igen, säger Maria Engström.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!