Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Quickutredningen liknas vid en "sekt"

Dömd och friad. Rättsprocesserna där Sture Bergwall, tidigare känd som Thomas Quick, dömts för flertalet mord granskas åter. Foto: YLWA YNGVESSON Foto: Ylwa Yngvesson

På sju år lyckades Thomas Quick bli dömd för åtta mord.

Rättsapparatens tempo var högt - men kritiker liknar de närmast inblandade vid en sekt som inte tillät något ifrågasättande.

När sympatin hos allmänheten nu tycks öka för Sture Bergwall - höjs också röster för att de gamla morddomarna rivs upp för fort.

Då Göran Lambertz i veckan lyfte den frågan lät kritiken inte vänta på sig.

Den 3 juli 1988 försvann Therese Johannesen, 9, spårlöst från norska Drammen.

Tjugofyra år senare skulle två av Sveriges främsta experter, inom sina respektive områden juridik och kriminologi, ryka ihop om detaljer i fallet inför 545 000 tittare i "Aktuellt"-studion i SVT. Det skedde i måndags när de forna vännerna kriminologiprofessor Leif GW Persson och justitierådet Göran Lambertz hetsiga diskussion till och med fortsatte i SVT:s korridorer utanför studion.

Lambertz hävdade precis som i sitt debattinlägg i Dagens Nyheter att det finns övertygande bevisning om att Quick är skyldig och att de som nu hävdar att han dömts oskyldig för åtta mord drar förhastade slutsatser.

- En annan gigantisk missuppfattning är att detta skulle vara en stor rättsskandal. Det kan man visa ganska lätt att det inte är och jag har talat om det många gånger och gör de gärna igen, sa Lambertz i "Aktuellt"-studion.

 

Leif GW Persson var uppenbart missnöjd och suckade högljutt innan han sa om Lambertz:

- Vill han vara sin egen dödgrävare ska jag inte hindra honom.

Sedan kallade han Lambertz argument för "Trams" och sa att han menade att det inte alls är klarlagt att Therese Johannesen verkligen mördats utan att hon i stället kan ha blivit bortförd till Pakistan.

Thomas Quick har dömts av fem tingsrätter för åtta mord som han ska ha begått mellan 1976 och 1988. Ingen teknisk bevisning har kunnat knyta honom till några av mordplatserna och han har i efterhand friats för tre av morden. 2008 tog han tillbaka sina erkännanden.

Framlidne SVT-journalisten Hannes Råstam granskade i "Dokument inifrån" hur Quick kunnat bli dömd och inspärrad enbart på grund av sina egna erkännanden. Nyligen kom hans bok "Fallet Thomas Quick: Att skapa en seriemördare" (Ordfront förlag) och därmed tog debatten om huruvida Quick är skyldig eller inte ny fart.

 

De som arbetade med utredningarna på 1990-talet står i dag fast vid att några fel inte begicks när Quick dömdes utan bindande teknisk bevisning. Men samtidigt menar kritiker att det lilla nätverket kring mordutredningarna i princip kan liknas vid en religiös sekt som vägrade att ta in andra fakta än att Quick var skyldig.

En som opponerat sig är Jan Olsson, tidigare chef för rikskriminalpolisens gärningsmannaprofilgrupp.

- Vi gjorde en analys av brottsplatsen i Rörshyttan efter mordet på Yenon Levi. Vi valde att inte visa de slutsatser vi först kom fram till för utredningen. Sedan gjordes en rekonstruktion som inte alls stämde överens med de tekniska bevisen som fanns, säger Jan Olsson.

Han nämner bland annat att Quick först hävdade att han slagit ihjäl Levi med en domkraft - medan man på platsen hade hittat en blodig träpåk. Dessutom fanns glasögon på mordplatsen som härleddes till en annan person som kom att kallas "glasögonmannen".

- Sedan hävdade Quick att han hade kört kroppen i sin bil. Vid den här tiden hade Quick två hundar. Man kan tycka att åtminstone något hårstrå borde ha funnits på kroppen i så fall. Men det gjorde det inte, säger Olsson.

Han berättar också att det gjordes en ny rekonstruktion med Quick sedan utredarna hade fått kännedom om den tekniska analysen.

- Då stämde allt bättre överens.

 

Jan Olsson lämnade Quick-utredningen och skrev sedan ett kritiskt brev till åklagaren Christer van der Kwast.

- Jag kallade dem för troende. De trodde ju stenhårt på det här. Det händer i bland i mordutredningar. Det blir någonting som sammankittar människor, att de finner stöd i varandra och för sin uppfattning.

Den före detta chefen för gärningsmannaprofilgruppen säger att han i dag inte på något sätt kan se att Thomas Quick skulle kunna vara skyldig.

- Om en människa begår sju eller åtta mord på olika ställen i det här landet är det rimligt att det avspeglas någonstans. Men det fanns inga spår, inga iakttagelser och inga bilar efter honom, säger Jan Olsson.

Journalisten Jenny Küttim, som arbetat som researcher med Hannes Råstam anser också att de som arbetat med mordutredningarna arbetat för nära varandra.

- De var en sekt under utrednings­arbetet. De blev ett sammansvetsat gäng, polisen, minnesforskaren, psyko­terapeuten, åklagaren och försvars ­ advokaten.

Hon menar att alla som hade en avvikande uppfattning om hur polisarbetet gick till fick lämna den.

 

- Ifrågasättande godtogs inte. De blev så sammansvetsade att de uteslöt alla andra åsikter. Det blev lättare att upprätta en verklighet. De trodde alla att Quick begått morden även om det fanns bevisning som pekade åt ett annat håll.

I Sveriges Radios "Medierna" i går framgick att Mattias Göransson och Jenny Küttim försökt tysta Dalademokraternas kriminalreporter Gubb-Jan Stigsson, som i alla år stått fast vid uppfattningen att Sture Bergwall är skyldig.

I ett mejl till tidningens ansvarige utgivare skriver de i raljanta och hotfulla ordalag att reportern gör sig skyldig till grovt förtal, enligt "Medierna".

Jenny Küttim, som tidigare arbetat med den kontroversielle Nuri Kino för att få fram skandaler om kretsen kring kungen, menar att mycket tyder på att Quick aldrig skulle ha fällts för något av morden om den här "sekten" inte fått bildas.

- Jag är helt övertygad om att om personalen roterat hade han aldrig fällts för ett enda mord.

Uppfattningen delas av Leif GW Persson. Han menar att de som pratat allra mest med varandra är terapeuten Birgitta Ståhle och förhörsledaren Seppo Penttinen.

- Så fort de avslutat snacket med honom snackade de med varandra om hur de skulle gå vidare. Men terapeutiska samtal omfattas av tystnadsplikt. Och ibland var båda med vid förhören.

- Van der Kwast hade inga andra mål och Sven Å Christianson skulle hjälpa Quick att komma ihåg minnen som han förträngt. De är de fyras gäng. Sen kom Claes Borgström in i bilden också och alla drog åt samma håll.

 

Förra fredagen friades Sture Bergwall för det tredje av de åtta mord han tidigare dömts för då domen om mordet på Johan Asplund, 11, formellt revs upp. Hans pappa Björn Asplund har länge varit kritisk till polisens utredning.

- De vägrade rotera och släppa in andra. De som andades tveksamhet eller avvikande uppfattning - hoppade av frivilligt eller blev bortsopade.

Han menar att den juridiska och polisiära eliten är väldigt liten i ett land som Sverige.

- De tillhör samma rotaryklubbar, går på samma middagar och håller varandra om ryggen. Vänskapskorruption kallas det.

 

Sture Bergwall påstår att flera av de in­­­blandade hade en nära relation till varandra.

- Birgitta Ståhle såg jag ofta fikande med van der Kwast och Penttinen. Det är klart att de har umgåtts. Alla de här personerna har ständigt varit närvarande.

I DN-inlägget som publicerades i måndags listade Lambertz fem punkter som han menar är besvärande för Thomas Quick, som numera tagit tillbaka sitt födelsenamn Sture Bergwall, angående morden på Therese Johannesen, Johan Asplund, Trine Jensen och Gry Storvik.

- Granskar man materialet med öppna ögon ser man hur det är. Jag skulle absolut inte säga att Quick är skyldig till mordet på Johan Asplund men det finns en hel del punkter som pekar mot honom, det måste man kunna säga, säger Lambertz om sin artikel.

- Resningsprocessen är inte ett konstaterade att Sture inte är skyldig till morden - utan att det inte längre finns så mycket bevis att man kan med tillräcklig säkerhet säga att han är skyldig.

Redan 2006 när han var justitiekansler gjorde han en utredning om Quickfallet och kom fram till att inget fel hade begåtts.

- Nu har jag gått igenom det mycket mer ordentligt men inte allt. Det hade inte varit motiverat att göra en djupgående granskning eftersom det verkar som att man gjorde allting rätt, även om ingen verkar tro det i dag.

- I dag tror alla som engagerat sig i det att en rättskandal har begåtts. Jag kan se ganska säkert att det inte är det. Det kan hända att det har begåtts en del fel av åklagare som inte presenterat allt material, att polisen hjälpt Quick på traven för mycket ibland. Men i stort sett har man gjort en utredning som man borde.

 

Seppo Penttinen, som var Quicks förhörsledare genom omkring 100 förhör säger att liknelsen vid "sekt" får stå för Jan Olsson och andra som hävdar det.

- Vi har försökt att kvalitetssäkra alla de uppgifterna som vi har lämnat till tingsrätterna för bedömning.

Han välkomnar också kravet på en oberoende granskningskommission. Det gör även minnesexperten Sven Å Christianson som varit både polisens vägledare och domstolarnas expert under rättegångarna mot Quick. Han har också ifrågasatts för att ha fått Quick att minnas saker som han egentligen inte minns.

- Jag tycker absolut att det ska prövas. Men det måste göras i ett sammanhang som har juridisk legitimitet, säger Christianson.

Sektliknelsen är heller inget han vill kommentera.

- Sakfrågor i det här kommer jag att kommentera i domstolen eller i en kommission som jag hoppas blir av, säger han.

 

Åklagaren Christer van der Kwast skrev i veckan på debattsajten Newsmill att han tycker att en kommission bör granska även resningarna. Han är också kritisk till Råstams bok.

"Att Quick vidhållit sina "falska" erkännanden i sju år efter sista domen 2001, trots att han varit avgiftad och inte varit i terapi, förklaras med att han inte haft någon att vända sig till för att ställa saken till rätta. Fortfarande hösten 2003 försöker emellertid Quick att få utredaren Seppo Penttinen att agera i medierna för att bemöta påståenden från Leif GW Persson om att Quick inte skulle vara gärningsman. "

Claes Borgström har fått utstå hård kritik för att han inte skött försvaret tillräckligt, att hans klient Thomas Quick kunnat fällas för åtta mord. Men han känner inte alls igen sig i kritiken.

- Jag har följt min klients instruktioner men ändå haft ett kritiskt förhållningssätt, säger han.

Han berättar att det uppstod en relation mellan honom och Quick.

- När man har en frihetsberövad klient uppstår en relation mellan försvarare och klient. Alla de timmar vi har tillbringat tillsammans har vi också diskuterat politik och film.

 

Men Borgström vill inte kännas vid att de som arbetat med Quick-morden fått någon samhörighet inom gruppen.

- Jag har inte ingått i en grupp. Jag är advokat, det sitter i ryggmärgen att det bara är en sak som gäller - klientintresset.

Han har suttit med vid polisförhören tillsammans med utredaren och han har hälsat på Birgitta Ståhle.

- Men det är struntprat och kränkande att jag skulle identifiera mig med åklagaren.

Vänskapsband var även en aktuell fråga i "Aktuellt"-studion då Leif GW Persson anklagade Lambertz för att vara jävig i Quick-sammanhang då han skulle vara nära vän med Claes Borgström. Det dementeras dock av både Lambertz och Borgström.

- Det är så dumt så att det inte är sant. Vi har ingen nära relation, jag känner honom inte bättre än en massa andra jurister. Leif vet precis hur väl vi känner varandra. Jag har träffat honom kanske fem gånger, en gång har vi ätit lunch.

Relationen mellan Lambertz och Persson bröts i SVT:s korridorer i måndags när Persson tydligt klippte de gamla vänskapsbanden till Lambertz.

- Jag hade inte haft något emot att fortsätta vår vänskap men nu förstår jag vilken sorts person han är, är jag inte intresserad längre, säger Lambertz om Leif GW Persson.