Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Privatspanarna ger inte upp en lösning

En ung Olof Palme tillsammans med Tage Erlander 1958. Foto: Jan Delden
Palme i fackeltåg mot Vietnamkriget 1968. Foto: Sven-Erik Sjöberg
Årets bild 1969. Palme och Erlander. Foto: Olle Seijbold
Familjen Palme i radhuset i Vällingby. Foto: Jan Delden
På besök hos Fidel Castro 1975. Foto: Hasse Persson
Valnatten 1982. Foto: Per Kagrell / Scanpix /
Olof Palme på Harpsund 1982. Foto: Jacob Forsell
Olof Palme och Harry Schein möttes regelbundet i tennismatcher. Foto: Örjan Björkdahl/DN
Sista politikerveckan i Almedalen 1985. Foto: Hans Hemlin
1 / 9

I dag är det 27 år sedan Olof Palme sköts till döds vid Sveavägen i centrala Stockholm. Jakten på mördaren pågår fortfarande - även hos en grupp människor utanför polisen.

De brukar kallas för "privatspanare".

Genom åren har de haft teorier om CIA, KGB - och en filmare som på uppdrag av Palme ska ha regisserat hans självmord.

Det senaste året har Olof Palme fått mer uppmärksamhet än på mycket länge: filmen "Call girl", tv-serien "En pilgrims död", boken "Förbannelsen: Hans Holmérs öde" och inte minst den hyllade dokumentären "Palme".

Trots att snart tre decennier har passerat och polisutredningen är en av världens största, kanske den mest omfattande av alla, arbetar polisen fortfarande med fallet.

Men det pågår också ett parallellt arbete för att en gång för alla få veta vad som hände på Sveavägen i Stockholm den 28 februari 1986. Gruppen som brukar kallas för "privatspanare" har inte gett upp. Och de har varit med från början.

Ingemar Krusell var i ett tidigt skede biträdande spaningsledare i Palmeutredningen och minns telefonsamtalen från dem som redan 1986 gjorde egna efterforskningar.

- Jag hade inget emot att resonera med privatspanarna, men de var ofta så snett ute. De hade aldrig något konkret att komma med, utan bara teorier som inte var underbyggda av fakta. Ett problem var också att de så ofta begärde ut handlingar att en kollega var tvungen att arbeta mer eller mindre heltid med sekretessprövningar, säger han.

 

Olle Alsén, Sven Anér, Torbjörn Klartell, Lars Krantz, Fritz G Pettersson och bröderna Poutiainen är några av de mest kända privatspanarna. Deras och andras teorier har rört sig i alla tänkbara väderstreck - från att det var en uppgörelse inom familjen Palme till att det rörde sig om en internationell konspiration där KGB, CIA, PKK eller någon annan spännande förkortning drog i trådarna.

En av de mest våghalsiga teorierna är Lars Krantzs Tarkovskijspår som går ut på att Olof Palme ville begå självmord och fick den ryske regissören att på ett mycket avancerat sätt regissera hans bortgång.

Påfallande ofta är det gamla poliser och journalister som efter att ha gått i pension arbetar mer eller mindre heltid med att försöka lösa Palmemordet. Gösta Söderström, den polis som var på plats på Sveavägen, fortsatte sitt utredningsarbete även efter att ha lagt ifrån sin uniform och sitt tjänstevapen. Han hade dessutom för vana att på årsdagen av mordet höra av sig till "Ring P1" där han delgav lyssnarna sin övertygelse att sanningen hade mörklagts.

 

Även Anders Leopold har haft svårt att släppa skotten på Sveavägen. Som journalist träffade han Palme flera gånger och efter att 1995 ha gått i pension från Expressen fortsatte den nyfikne reportern att gräva i mordet. Han har skrivit tre böcker i ämnet och driver i dag sajten Leopold Report.

- Jag kallas ibland "privatspanare" och det gör mig ingenting. Jag har aldrig, som vissa andra, föraktat uttrycket utan tycker att varje svensk journalist åtminstone någon gång i karriären ska ägna sig åt Palmemordet.

Anders Leopold är övertygad om att motivet till mordet har med internationell politik att göra. Han tror att CIA ingick i en konspiration för att röja Palme ur vägen.

- Men för mig är det inte särskilt viktigt att försöka hitta mördaren. Det jag är intresserad av är vad som låg bakom mordet.

Journalisten Gunnar Wall, som skrivit två böcker om Palmemordet, fick förra året stor uppmärksamhet när han berättade att Eva Rausing tipsat honom om att en känd svensk företagsledare låg bakom dådet. Vissa avfärdar honom som privatspanare, men det är en kritik som Wall tar lätt på.

- Polisen har haft 27 år på sig och förfogat över enorma resurser. Ändå har man inte lyckats hitta bevisning som håller i en domstol. Med ett sådant facit tycker jag inte att det finns utrymme för att ifrågasätta att andra personer ägnar intresse åt Palmemordet och försöker få fram sanningen, säger Gunnar Wall.

För honom är drivkraften att gräva i hur svenska myndigheter agerade när de 1986 och de följande åren ställdes inför en svår utmaning.

- Jag är nog mindre sugen än många andra på att komma på just vem som sköt. För mig är det mer angeläget att försöka ta reda på hur samhällsmaskineriet fungerat, säger Gunnar Wall.

 

De privatspanare som Expressen har pratat med berättar att det inte förekommer särskilt mycket samarbete. De jobbar för sig själva och träffas numera sällan. Journalisten Stig Edling lyckades dock sammanföra några av dem i sitt arbete med dokumentären "Satans mördare" som visades 1995 i TV4. Han arrangerade en konferens på en Finlandsbåt, lutade sig tillbaka och lät kameran rulla.

- De höll i gång i två dagar. Jag kunde ganska snabbt konstatera att ingen av dem hade särskilt mycket insyn i utredningen. Deras konstruktioner byggde ofta på små avsnitt som de hade dragit väldigt stora slutsatser av. Men jag måste medge att teorierna i vissa delar var ganska underhållande att lyssna på, säger Stig Edling.

En person som däremot haft svårt att se underhållningsvärdet är Ingvar Carlsson, Socialdemokraten som efterträdde Olof Palme. Han vill inte kommentera privatspanarnas betydelse, men säger:

- Ouppklarade mord på kända personer leder nästan alltid till en massa spekulationer och det har det gjort i fallet Olof Palme också.

 

En person som försökt problematisera den roll som de frilansande utredarna spelat genom åren är Måns Månsson. Förra året hade hans film "Hassel - privatspanarna" premiär. Den har, förutom skådespelaren Lars-Erik Berenett och hans inarbetade karaktär, inte mycket gemensamt med de tidigare filmerna om Olov Svedelids polis. Roland Hassel har nu gått i pension och ägnar sig, tillsammans med några andra privatspanare, åt meningslösa rekonstruktioner på mordplatsen. I en oförglömlig scen slår han också en signal till Täppas Fogelberg i "Ring P1" och klagar över att polisens belöning på 50 miljoner kronor inte har justerats i takt med inflationen.

- Genom åren har man matats med bilden av att privatspanarna ska avfärdas som rättshaverister. Samtidigt kan vi andra släppa mordet, gå till tvättstugan och hämta på dagis med gott samvete eftersom vi i bakhuvudet vet att om det nu är en poliskonspiration som ligger bakom så finns ändå några som aktivt försöker avslöja den, säger Måns Månsson.

 

Han fascineras också av att just polisspåret, som många privatspanare är och har varit så engagerade i, nu har blivit accepterat:

- När Sven Anér och andra framförde sådana teorier för 20 år sedan blev det ramaskri. I dag kan Leif GW Persson sitta i en morgonsoffa och prata om konspirationer utan att någon reagerar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!