Den 17 december flyter historien upp till offentlighetens yta när Aftonbladet berättar att Svenskt näringsliv anlitat PR-byrån Prime för att påverka och styra socialdemokraterna. Målet har varit att få partiet att röra sig åt höger och bli mer tillväxtvänligt.
I de läckta dokument som publiceras redovisas planer för hur S ska påverkas från valrörelsen 2010 och hela vägen fram till nästa val. Svenskt näringsliv ska ha betalat Prime fyra miljoner kronor. Uppdraget sattes sedan i händerna på Primes konsulter. Bland de utpekade finns socialdemokratiska tungviktare som Carl Melin, tidigare opinionsanalytiker åt partiet och före detta SSU-ordföranden Niklas Nordström som figurerade i diskussionerna kring vem som ska efterträda Mona Sahlin. Med bland annat debattartiklar och eftervalsanalyser som vapen skred man sedan till verket.
Daniel Suhonen, chefredaktör för SSU:s tidning Tvärdrag, är djupt bedrövad över Prime-affären.
- Det som verkligen gör mig arg är den totala tystnaden från alla inom socialdemokratin och fackföreningsrörelsen som har någon form av ansvar. Om det är så att partiet inte är ruttet rätt igenom, ja då borde ju folk vara förbannade.
- Jag kan inte låta bli att tänka att den som inte är arg är köpt.
Med den utblommade Prime-affären som facit i hand misstänker Suhonen nu att PR-byråns kampanj satt djupa avtryck i partiets inre. Det märks, menar han, bland annat tydligt i Mona Sahlins avskedstal som hon höll den 4 december i år. Där försvarade den avgående partiledaren bland annat alliansens jobbskatteavdrag.
- Niklas Nordström ingick i Mona Sahlins närmaste krets. Jag säger inte att det är han som ligger bakom det, men läser man Sahlins tal så är det en karbonkopia på Svenskt näringslivs beställning.
Niklas Nordström själv hävdar bestämt att han inte smusslat.
- Det är naturligtvis beklagligt om man vill misstänka att jag har en dold agenda, men man ska ha klart för sig att mina inlägg i debatten inte handlar om annat än att ge min, och bara min, bild av hur jag tycker Socialdemokratin bör utvecklas för att kunna vinna val i framtiden, har han sagt i en skriftlig kommentar.
Även på Prime, som fått svidande kritik för sitt agerande, är stämningen mycket upprörd.
Men här är det i stället läckan till media som rör upp känslorna.
- Vi ser mycket, mycket allvarligt på det inträffade. Det här är att likna vid industrispionage då det uppenbarligen funnits ett strategiskt syfte att skada vår verksamhet för att gynna ett annat intresse, säger Hampus Knutsson, pressansvarig på Prime, till Dagens Media.
Prime har nu påbörjat en utredning för att kartlägga vem eller vilka som läckt de känsliga uppgifterna. Man har dessutom anlitat jurister som ska göra rättsak av ärendet.
Händelserna tog sedan ännu en vändning när det visade sig att Aftonbladet, trots sin granskning, fortsätter att anlita United minds, ett dotterbolag till Prime där Carl Melin jobbar som opinionschef. Alltså samme Carl Melin som ringats in en som en nyckelkaraktär i Prime-affären och som fick det handgripliga uppdraget att skriva en debattartikel direkt efter det senaste valet som förklarar varför socialdemokraterna förlorar på att inte välkomna tillväxt.
Aftonbladet får sedan även utstå svidande kritik från debattören Merit Wager som i en text på sajten Newsmill kallar tidningens debattredaktör Karin Pettersson för en hycklare när hon demoniserar Prime. Hon konstaterar att Pettersson istället borde ägna sig åt att rannsaka sin egen insats som Socialdemokraternas kommunikationschef under den havererade valrörelsen. Wager menar också att de inblandade konsulterna på Prime inte verkar ha ägnat sig åt något vare sig olagligt eller felaktigt.
Någon som inte heller är särskilt upprörd över det inträffade är statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.
- Nja, jag blir sällan upprörd. Det här är ett exempel på en typ av riktad opinionsbildning som förekommer och blir allt vanligare.
Ljunggren menar att den indignation som förekommer är kopplad till en naiv föreställning om hur politik av i dag fungerar, och där lobbying och slug opinionsbildning är etablerade ingredienser.
- Att prata om dolda agendor håller inte, det är ju ingen hemlighet att Niklas Nordström jobbat för Prime. Förståelsen för detta i den allmänna opinionen har släpat efter händelseutvecklingen. Propaganda har alltid funnits, men dess former har förändrats. I dag bestäms de här frågorna inte av en levande folkrörelse som de gjorde förr, de bestäms i allt högre utsträckning på den mediala scenen.
Det mest anmärkningsvärda med Prime-affären är enligt Ljunggren att näringslivet har ett så tydligt intresse av att svensk socialdemokrati ska falla framåt.
- Det finns en uppriktig oro inom svenskt näringsliv, både inom organisationen och hos några av finansfamiljerna, för att socialdemokratin är på väg att stagnera. Socialdemokratin har varit den drivande kraften bakom industrinationen Sverige. Samverkan mellan SAF, LO och den socialdemokratiska staten la grunden till det här systemet. Näringslivet har haft större tålamod med svensk socialdemokrati än väljarna.
Vilka mer långtgående effekter kan man då förvänta sig att Prime-affären skapar? De flesta branschexperter som Expressen pratat med är eniga om den skadat socialdemokraternas anseende. Frågan är bara hur allvarligt.
Daniel Suhonen tror att det redan blödande partiet kommer att förlora ännu mer blod.
- De ungefär 30 procent som mot allt förnuft trots allt röstar på sossarna, de frågar sig nog varför de ska fortsätta med det när partiet säljer sig. Det här demobiliserar och demoraliserar ett redan svagt parti. Vi kommer sannolikt att få se ännu lägre siffror i nästa opinionsmätning.
Och vilka blir följderna för den allt mer ifrågasatta PR-branschen? Patrik Westander, vd på PR-byrån Westander, försöker vara lågmält optimistisk.
- Jag hoppas det här kommer att leda till fler öppenhetsdiskussioner. Diskussioner om behovet av självreglering inom branschen, alternativt lagreglering. Det sista tio åren har vi sett ett kraftigt ökat inflöde av politiker i PR-branschen, och det blir allt vanligare att man har dubbla roller. Jag kan inte säga åt folk att de inte ska engagera sig politiskt på fritiden, det får jag inte heller. Men däremot kan och bör jag ställa krav på öppenhet.
Själva lobbyingen är däremot något vi ska värna, det säger Patrik Westander med en brinnande övertygelse. Själv har han bland annat lobbat med framgång för en avreglering av Sveriges elmarknad.
- Det stora demokratiska problemet med lobbyismen är ojämlikheten vad gäller resurser. Problemet är alla de som inte lobbar. Det är oerhört angeläget att man försöker påverka politiska beslut. Det är snarare en skyldighet än en rättighet. Men det ska ske öppet.
Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan är en av många som flaggat för en lagstiftning mot dold lobbying. Men att reglera PR-branschen med lagar är en avancerad uppgift. Det är framför allt en ytterst delikat fråga var man ska dra gränserna, det säger journalisten Janne Sundling som bevakat PR-branschen och lobbyism-frågor under många år.
- Jag har svårt att se hur en lagstiftning skulle kunna fungera. De personer som Niklas Nordström vill påverka, de träffar han inte i riksdagen. De träffar han i helt andra sammanhang. På krogen, till exempel. Sedan måste man definiera vad en lobbyist är för något. Jobbar man på Prime, då är man lobbyist. Men är du lobbyist om du är samhällspolitisk chef på TCO, eller om du jobbar som utredare på De handikappades riksförbund? Dessutom ska vi inte skapa system som förhindrar politiker från att träffa folk.
