Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Pride firas jorden runt – men hatet finns kvar

Här, på gaybaren i New York, föddes Pride den 28 juni 1969. Bartendern Tree var med.

”Jag festar mot att pappa kallade mig äcklig och slängde ut mig.”

Så skriver signaturen Zolle på Stockholm Prides hemsida.

Festivalen som är en gigantisk explosion av glädje, dans och kunskap – mot ignorans och våld.

I år festade 18 000 mot hatet, och festivalen har bara blivit större och större under sina 17 år.

Men det var här, på Stonewall Inn i New York, som allt började.

Fem andra Pridefestivaler

Årets tema på Stockholm Pride är "Vardag". Samtidigt drivs kampanjen "Så länge det finns hat finns det anledning att festa" som väckt starka reaktioner. Men Pridefestivalerna har handlat om allt från idrott till heterosexualitet. Här är rubrikerna för fem andra Pridefestivaler:

2006: "Pride behöver lite mer av alla"

Tiina Rosenberg, Jan Guillou och Amelia Adamo invigningstalade.

2007: Sport och idrott

Glenn Hysén, Lena Adelsohn Liljeroth och Elias Johansson invigningstalade.

2009: Hetero

Gunilla Edemo invigningstalade.

2012: Tillsammans

Mona Sahlin (S) och Birgitta Ohlsson invigningstalade.

2013: Familjen

Alexander Bard och Birgitta Stenberg invigningstalade.

1969 var det maffian som ägde Stonewall Inch på Christpher Street i Greenwich Village, New York, och på den tiden var stället dubbelt så stort som i dag. Där nagelsalongen nu ligger låg själva krogdelen, och där baren står i dag bredde dansgolvet ut sig. Inte för att man kunde se något av det från utsidan. Fönsterrutan var svartmålad och alla var tvungna att säga sitt namn i dörren som öppnades på glänt, innan man släpptes in.

Bartendern Tree var med när polisen slog till 28 juni 1969.

Det ovanliga var inte tillslaget.

Utan att ingen gick därifrån.

Tvärtom, folk gick i väg till telefonautomater och ringde dit fler människor.

– Vi sparkade upp dörren för att ta oss ut. Innan vi visste ordet av fanns det 500-600 personer på gatan. Polisen vågade inte lämnad byggnaden. Sedan satte vi eld på huset, säger bartendern Tree.

Stonewall-kravallerna höll på i tre dygn, och platsen utanför såg ut som ett slagfält. Året efter, 1970, hölls den första gayparaden i San Francisco.

– Sedan trodde vi att det var över. Och nu är det 45 år, säger Tree.

Han önskar Stockholm Pride ”lika många år” och uppmanar deltagarna att kämpa för de rättigheter de vill ha.

– Sverige har redan fått de flesta rättigheter. Vi kämpar fortfarande. Vi har delstater som hatar oss, som skulle föredra att jag var död.

Stockholm Pride har en bit kvar till 45 år, första festivalen firades 1998. I år är det 17:e året i rad och 18 000 besökare deltar. ESC-vinnaren Conchita Wurst som invigningstalade för några veckor sedan på Pride i Madrid, Europas största med 1,2 miljoner besökare, drog vidare och gjorde samma sak i Stockholm. Hon tror att det kommer att vara hennes roll många år framöver.

– Förhoppningsvis i resten av mitt liv. Jag tror inte att jag kommer leva den dagen allt förändras. Jag tror att jag kommer fortsätta tala om min tro i resten av mitt liv, sa hon till Expressen i tisdags.

Under veckan har Mona Sahlin vigt bröllopspar på Seven Eleven, Damkronornas förbundskapten Leif Boork debuterade i Pridesammanhang, Kayo stod för den musikaliska invigningen och designern Jessy Heuvelink från J Lindeberg gjorde årets Pridesmycke.

Men det är inte bara i Stockholm Pride är festernas fest.

Den som inte fått nog har en mängd resmål att välja bland.

Pride i nordirländska Belfast avslutades i går, precis som tyska Essen, brittiska Brighton och Liverpool. I dag är det final för Pridefestivalen i Hamburg , Hanoi och samtidigt i kanadensiska Vancouver.

Under augusti firas Pridefestival i Antwerpen, Reykjavik, Jerusalem, Magdeburg, Plymouth, Prag, Hammerfest, Waterford, Lübeck, Koblenz, Cardiff, San José och Köpenhamn.

Och i september drar Prideparaden genom Las Vegas, Linköping och Rio de Janeiro.

För att bara nämna några av årets sammanlagt 140 Pridefestivaler runtom i världen.

I Stockholm deltar alla partiledare utom två: Göran Hägglund, som inte vill inte komma, och Jimmie Åkesson som inte får, trots att han vill, enligt vad talespersonen för jämställdhet, Paula Bieler, säger till SvD.

Men trots den relativt breda uppslutningen och samförståndet är inte allt perfekt. Jonas Gardell konstaterar inför årets Pride i Expressen att även om Sverige kommit långt när det gäller rättigheter för alla människor, så är kampen inte över.

”Gå gärna i paraden! Det ska jag själv göra. Men när du kommer hem, ge dina pengar till de människor som aldrig någonsin får gå i en parad. Vi är inte framme än. Du kan behålla skorna på!” skriver han.

Slogan för Stockholm Pride är ”Så länge det finns hat finns det anledning att festa”. På festivalens hemsida har kända och okända delat med sig av sin privata anledning att festa, och signaturen Zolle skriver: ”Jag festar mot att pappa kallade mig äcklig och slängde ut mig.”

På flera håll i världen är den öppna och fredliga Stockholmsfestivalen bara en dröm.

Cypern hade i maj sin första Pridefestival – någonsin. Samma månad skulle det ha blivit Pridefestival i Kiev i Ukraina – men den blev inställd. Myndigheterna kunde inte garantera säkerheten för en Prideparad. Dessutom anser man att paraden skulle störa det traditionella firandet av Ukrainas nationaldag, enligt nyhetsbyrån Interfax.

När Seoul i Sydkorea arrangerade sin Pridefestival i början av juni attackerades tåget, rapporterar Londonbaserade nyhetssajten Gay Star News. Konservativa kristna startade en bön mot Prideparaden och kastade sig framför den, med följd att tåget flera gånger fick stoppas. Några av motdemonstranterna greps.

I Bulgarien, Lettland, Litauen, Polen och Rumänien har myndigheterna stoppat eller begränsat hbtq-aktivisters försök att hålla Prideparader, enligt riksdagens utredningstjänsts rapport 2014.

Och i Serbien, Ryssland, Ukraina och Vitryssland är det ibland möjligt att arrangera en parad, ibland inte, enligt ILGA, organisationen Jämlikhet för lesbiska, gay, transpersoner och intersexpersoner i Europa.

Men enligt ILGA är den långsiktiga trenden ändå mer öppenhet, mer tolerans, enligt ILGA.

– Absolut! Om vi ser tillbaka tio år var det helt omöjligt att ha en parad i Lettland, Ungern och Polen till exempel. Nu har situationen ändå stabiliserats. Vissa länder är fortfarande problematiska, men vissa för framsteg, säger kommunikationschefen Juris Lavrikovs till Expressen.

Tidningen QX rapporterade i juni om hur Bukarest Pride med omkring 1 000 deltagare gått lugnt till. Sveriges ambassadör höll tal och de två svenska gaypoliserna Göran Stanton och Martin Margren deltog.

I Ryssland kan man se öppningar på sina håll, enligt ILGA.

– I Moskva förbjuds paraden helt, men i Petersburg ser det lite annorlunda ut. För några veckor sedan kunde man ha en manifestation med några tusen deltagare. Förra året var det blodigt, detta året helt fredligt. Polisen skyddade till och med deltagarna, säger Juris Lavrikovs.

I andra länder ges paraden tillstånd, men polisens strategi är att isolera deltagarna.

– Pride i Budapest för några veckor sedan är ett sådant exempel. Det var ganska slutet, man stängde av gatorna runtomkring. Så det finns fortfarande bekymmer, man accepterar inte en helt öppen festival, säger kommunikationschefen Juris Lavrikovs vid Ilga till Expressen.

I serbiska Belgrad finns fortfarande hopp om en fredlig Prideparad 2014. Senast den kunde hållas var 2010 och då skadades 150 personer efter hatfulla attackera mot deltagarna, enligt TT. Årets parad är framskjuten.

– Den skulle ha hållits tidigare i år, men det gick inte på grund av översvämningarna i området. Så det återstår att se hur det går i år, säger Juris Lavrikovs.

Frågan är om festivalen i Stockholm därmed blir ett slags ”Pride-Schengen” med Jonas Gardells ord – en lycklig bubbla i en tuff omvärld. Juris Lavrikovs tycker inte det.

– Det handlar också om att sätta frågan på agendan. Många länder har aldrig haft våldsamheter i samband med Pride, men det betyder ju att man kan ägna sig åt vardagliga sakfrågor. Dessutom är Stockholm Pride ett exempel på solidaritet, och en mycket viktig symbol, säger Juris.

Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL, summerar upp årets festival på fredagen och är nöjd. ”Mycket folk i Pride House och Pride Park, många intressanta seminarier.” Hon har själv besökt Stonewall Inn i New York och säger att det är viktigt att känna till sin historia – hela historien.

– Just händelserna på Stonewall Inn brukar ju beskrivas som Pride-firandets födelse och historieskrivningen brukar bland annat kritiseras för att ha osynliggjort många av dem som var drivande där - transaktivister, unga hemlösa queers, rasifierade personer, säger hon till Expressen och fortsätter:

– Mycket har hänt sedan 1969, men mycket återstår också. Inte minst för just de grupper som startade upproret på Stonewall Inn.