I flera år lyckades Vanessa Lopez, 26, dölja sin hemlighet för alla: hon var en kvinna med manligt kön. Foto: Peter Knutson
I flera år lyckades Vanessa Lopez, 26, dölja sin hemlighet för alla: hon var en kvinna med manligt kön. Foto: Peter Knutson

Pojkvännen anade inte Vanessas hemlighet

Publicerad

Vanessa var 19 år när hon mötte sin första kärlek. Men det var något han inte visste. Något ingen förstod.
Inte ens i intima stunder anade pojkvännen Vanessas stora hemlighet: Hon var en vacker kvinna - med manligt kön. I flera år lyckades hon dölja det för alla.
- Jag kände att jag hade rätt till min integritet, att det inte var min skyldighet att berätta och inte deras rättighet att få veta, säger Vanessa Lopez.

Vanessa Lopez, 26, balanserar en stor tekopp med ena handen och stryker den andra genom sitt tjocka, svarta hår. Det finns ingenting hos henne som vittnar om att hon föddes som pojke. I dag berättar hon gärna sanningen om sitt liv, på utpräglad malmöitiska. Förr var hon livrädd för att någon skulle veta.
När Vanessa var 17 år fick hon besked om att hon, så snart hon hade blivit myndig, skulle få påbörja en behandling för könskorrigering. Som hon hade väntat! Snart skulle hon uppfattas av andra som hon alltid hade uppfattat sig själv. Det var en stor lättnad. En enastående glädje. Som tyvärr inte delades av Vanessas mamma.
- Mamma tillhör en äldre generation. Det är väldigt viktigt vad andra tycker. Hon var rädd för att folk skulle skratta åt mig. Allt var så känsligt så jag ville bara sticka ifrån det, säger Vanessa.

Hon påbörjade ett stort äventyr, ett helt nytt liv, i Göteborg. Vanessa kände ingen där. Det var ensamt - men befriande.
- Jag flyttade till Göteborg för att kunna börja ett vanligt tjejliv och gå sista året i gymnasiet.
Vanessa gjorde klart för skolledningen att hennes fyra sista siffror aldrig fick avslöjas. De lovade dyrt och heligt att inte röja hennes hemlighet. Vanessas nya klasskamrater anade ingenting.
- Det kändes mäktigt att kunna göra så och passera. Jag gick inte ens på hormoner då. Jag var väldigt androgyn, det räckte att jag lät mitt hår växa lite, säger Vanessa.
Rädslan för att bli avslöjad malde alltid någonstans i bakhuvudet. Men nojorna var större ute i vardagsljuset än i det laddade mörkret på nattklubbarna hon började hänga på. I Göteborgsnatten blev hon bekräftad som kvinna.
När Vanessa blev myndig började hon äta hormoner, som snabbt gav hennes pojkslanka kropp kvinnliga former.
Hon dolde den hemlighet hon bar innanför trosorna med hjälp av en två storlekar för liten gördel. Den plattade till testiklarna. Det var smärtsamt, men effektivt.

Vanessas hemlighet blev besvärligare att dölja när hon på allvar föll för en kille. Det var strax innan hon skulle opereras. Hon hade bestämt sig för att inte inleda något seriöst förhållande men när hon träffade Erik kunde hon inte hålla tillbaka känslorna.
Hon hade vant sig vid att gilla mjuka killar snarare än badboys. Hon trodde att den senare typen var mer benägen att göra henne illa, fysiskt, om hon avslöjade sin hemlighet. Erik var en snäll kille, en riktig svärmorsdröm.
- Han var så artig och väluppfostrad. Jag slapp involvera sex genom att säga att jag var oskuld. Han respekterade det. Ibland ville han ta där nere, men då tog jag bort hans händer. För det mesta höll han distans, säger Vanessa.

En dag berättade Vanessa att hon skulle till Stockholm för att hälsa på släktingar. I själva verket opererades hennes hemlighet bort. Hon kom tillbaka med ett kvinnligt kön och förlorade oskulden, som tjej.
Men Erik visste fortfarande ingenting. Varje gång Vanessa försökte berätta kom hon av sig. Så plötsligt, när de såg en dokumentär om barnlöshet, utbrast hon att hon inte kunde få barn. När Erik undrade varför berättade hon som det var.
- Vi hade haft sex och låg helt nakna i sängen. Jag tog en chans. Han blev väldigt rörd när jag berättade, när han hörde att jag inte kunde få barn trodde han att jag hade cancer eller något sånt. Han blev rörd men han accepterade det, säger Vanessa.
Efter två år tog förhållandet slut. Vanessa ville ut i världen medan Erik kände sig trygg hemma i Skåne.

I dag bor Vanessa i Stockholm och är helt öppen med sin transsexualitet. Hon önskar att fler vore det.
- Jag tycker att alla ska veta vem jag är för i Sverige är det ingen som är öppen med sin transsexualitet. I Spanien är var tredje tjej transsexuell (skratt). I Madrid är gatorna fulla av dem. Din granne är transsexuell. På tv ser man transsexuella modeller, det finns en transsexuell borgmästare.
Varje år ökar antalet personer som vill genomgå könskorrigering. Förra året var det 60 personer som, efter att ha fått expertutlåtande, lämnade en ansökan till Socialstyrelsens rättsliga råd.
Cecilia Dhejne, psykiatriöverläkare och en av Sveriges främsta experter på området, säger att man inte säkert vet vad ökningen beror på. Men hon tror att det delvis kan bero på att transsexualism helt enkelt har blivit vanligare. Det är i så fall ett mysterium.
- Vi vet ju inte ens varför man blir transsexuell. Vi tror i dag att det är biologiska skäl, men vi har inga absoluta bevis, säger Cecila Dhejne.
Transsexuella som genomgår behandling får i allmänhet mycket bättre liv. En studie från Lund som publicerades i somras visade att så gott som alla undersökta var oerhört nöjda. De svarande, som behandlats i Lund och Umeå, hade i regel fått det bättre på alla områden - från arbete till relationer och sex.

Men det är inte alla som är lika öppna som Vanessa.
Ungefär hälften förtiger sin bakrund, enligt Cecila Dhejnes uppskattning.
- Jag tror att man mår bättre om man är öppen. Men många som väljer att vara hemliga tycker ändå att det är värt priset. De upplever att om de berättar om sin bakgrund så blir folk så oerhört fixerade vid det och slutar se dem som personer, säger Cecilia Dhejne.
Många transsexuella kan heller inte välja att stanna i garderoben, hur gärna de än vill. Män som ser alltför manliga ut kan aldrig, trots operation, bli kvinnor i andras ögon. De blir ofta utstirrade och ifrågasatta.
Den gruppens plågor bidrar förmodligen starkt till att transsexuella som grupp, även efter könskorrigering, mår betydligt sämre än genomsnittet.

Det finns också ett litet fåtal som ångrat sig helt och hållet. Av de cirka 620 svenskar som har fått juridiskt ändrat kön har runt 12 i efterhand velat ha beslutet upphävt. En av ångrarna är 70-åriga Orlando Fagin. Efter att ett långvarigt äktenskap med en man hade slutat i skilsmässa kände han att livet som kvinna hade misslyckats. Hans livshistoria har blivit dramatik i pjäsen "Ångrarna". I filmen med samma namn, som premiärvisades på Göteborgs filmfestival, medverkar Orlando själv.
- Jag hade inte gjort det om inte psykologer och läkare hade sagt till mig att allt skulle ordna sig för mig. Jag trodde jag skulle finna lyckan, men det är inte så, har han sagt till Svenska Dagbladet.
På 60-talet, när Orlando opererades, hände det att läkare misstog homosexuella män för transsexuella.
I dagens Iran förordar vissa religiösa ledare könskorrigering som ett "botemedel" för bögar och lesbiska. Homosexualitet är strikt förbjudet i det konservativa prästdömet, men att behandla transsexualism anses överensstämma med islam.
- Islam har ett botemedel för människor som lider av det här problemet. Om de vill ändra kön är vägen öppen, har Hojatal Mohammed Kariminia, präst med ansvar för transsexualism, sagt till BBC.

Sverige var 1972 det första landet i världen att erbjuda alla med diagnostiserad transsexualism gratis, könskorrigerande behandling. Ändå är det 2010 fortfarande ofta förknippat med skam.
Cecilia Dhejne tror att kända, öppna och stolta transsexuella kan göra samhället mer tolerant. Vanessa Lopez har inget emot att axla rollen.
- Jag vill att alla ska veta att, ah! där är hon som var kille. Folk tror att det är en nackdel att vara transsexuell, men det är det verkligen inte. Man får börja ett nytt liv, man uppskattar sitt liv mer än vad någon någonsin kommer att göra. Man sållar bort skiten, de människor som inte accepterar en, säger Vanessa och ler.

Källor: Wikipedia, Al- Arabiya, Svenska Dagbladet, www.finest.se/transsexuell

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag