Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nya tidens fritidshus – internet och utedass

KLASSIKER. En röd stuga med vita knutar är drömmen för många svenskar. Foto: Gun Persson Ljusne
Gotland är ett populärt ställe att ha sitt sommarhus på. Foto: Johanna Lundholm

Sommarnöje, "landet", fritidsbostad.

Kärt barn har många namn och det svenska fritidshuset är sedan länge en folkrörelse.

Stugornas standard stiger för varje år, även om många fortfarande hyllar det enkla och primitiva livet. - Utländska besökare tycker det är extremt konstigt att vi har trådlös uppkoppling på hela tomten - och utedass, säger Johan Tell, författare till boken "Älskade fritidshus".

Här finns fritidshusen

ÖLAND OCH GOTLAND I TOPP

Svenskarna vill helst ha fritidshus på Gotland och Öland eller i Bohuslän och Stockholms skärgård - även om de flesta vill ha ett fritidshus i sin närhet. Det framgår av en undersökning som SBAB Bank gjorde 2014. De mest eftertraktade regionerna för fritidshus är: 1. Gotland. 2. Öland. 3. Bohuslän. 4. Stockholms skärgård. 5. Österlen. 6. Fjällen. 7. Dalarna.

 

6 PROCENT HAR UTLÄNDSKA ÄGARE:

Svenska fritidshus är populära bland danskar, norrmän och tyskar. De länderna står tillsammans för 88 procent av det utländska ägandet - som totalt uppgår till drygt 6 procent av fritidshusbeståndet, enligt Statistiska centralbyrån (SCB).

Antalet utländska ägare ökade med 103 procent mellan 2000 och 2013. 11 605 av dem är danskar, medan 10 614 är från Norge och 10 132 från Tyskland, enligt SCB:s siffror från 2013.

Kronoberg har 40 procent utländska ägare, Värmland 23 procent, Jönköping 15 procent och Blekinge 11 procent.

Mer än hälften av alla svenskar har tillgång till fritidshus. Vi äger, hyr eller lånar något av de runt 600 000 "icke permanentbebodda småhusen" i landet.

Ryssarna har sin datja, norrmännen sin hytte och amerikanarna sitt second home. Men den svenska sommarstugan ligger i världstopp vad gäller antal i förhållande till landets befolkning.

I flertalet länder är det främst mera välbärgade grupper som har råd att skaffa fritidshus. I Sverige - liksom i Norge och Finland - är ägande betydligt mera spritt, både socialt och geografiskt. Förklaringen är en kombination av ekonomiska resurser, långa semestrar och tillgång till vidsträckta glest befolkade områden.

Folkligt 1920

Redan tidigt började den svenska adeln att flytta ut till slott och herresäten utanför städerna på somrarna. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev överklassens och den övre medelklassens grosshandlarvillor ett känt inslag i storstädernas skärgårdsområden. Från 1920-talet och framåt blev ägandet av sommarnöjen allt folkligare när fler och fler kunde bygga enkla sportstugor - fram till våra dagars fritidshus med hög standard.

– Vi flyttade sent in i städerna. Till skillnad från till exempel i Italien där inflyttningen skedde för tusen år sedan. Så husen på landet fanns kvar, vi blev rika rätt snabbt och kunde köpa dem eller ärva dem, säger Johan Tell, författare till boken "Älskade fritidshus".

– Många hus lämnades kvar i bra skick. Man längtade dit, det var bara en generation bort. Drömmen om en stuga eller ett torp blev en folkrörelse.

– En annan del av processen var frisksportidealet på 1930-talet. Det skulle vara bra för kroppen, själen och nationen. Därför uppmuntrade man byggande av sportstugor och stugbyar nära städerna dit man kunde ta sig utan bil, säger han.

Johan Tell förklarar att det handlade mycket om ideologi, "en sund själ i en sund kropp". Det skulle vara enkelt och primitivt. Han beskriver en utveckling från de stora grosshandlarvillorna för 150 år sedan via de enkla sportstugorna fram till dagens bekväma fritidshus.

Enkelt liv

Också Carina Carlsson, antikvarie på Västarvets kulturmiljöenhet och författare till skriften "Fritidshuset - kulturarv & välfärdssymbol", betonar att enkelt liv och krävande fysiska aktiviteter var idealet för sportstugepionjärerna. I sin skrift citerar hon en av dem, arkitekt Gustaf Odel, som 1938 skriver:

"Man skall icke ha stadens alla bekvämligheter med parkettgolv och varmt och kallt vatten. Det är meningslöst. Man skall tvärtom ha det primitivt, fastän praktiskt, koppla av och leva naturligt så långt man kan. Det är det, som är charmen. Då blir sportstugan just vad den är avsedd till att vara: En uppfostran för ungdomen att reda sig själv samt till nytta och rekreation, så att man med friska krafter kan sköta sitt krävande arbete i staden."

– Enkelhetsidealet innebar att man ofta valde bort el och rinnande vatten även om det var möjligt att få. Det drabbade främst kvinnorna. Det innebar att mannen fick semester medan kvinnan fick jobba, säger Johan Tell.

– Vi var länge utedassromantiker, men nu har vi gått till bekvämare boende. Nästan som ett andra hem vad gäller standard. Vi utnyttjar fritidshusen allt mer under långhelger och genom att jobba hemifrån.

– I min familj har vi fortfarande utedass för att det är praktiskt svårt att byta ut det, inte för att vi vill ha det. Det upphör aldrig att förvåna utländska gäster. Men för oss svenskar är utedasset inget konstigt, vi kan stå ut med det, säger han.

Det har skrivits mycket om de stora pampiga sommarvillorna. Inte minst grosshandlarvillorna i Stockholms skärgård har dokumenterats i en rad praktverk. I en rad romaner skildras sommarlivet när kvinnor och barn och tjänstefolk flyttar ut i skärgården, medan familjefadern stannar kvar i staden och jobbar - och bara kommer ut med ångbåten på veckosluten. Ett tacksamt ämne inte minst för kåsörer runt förra sekelskiftet.

Snabb omvandling

Men det framväxande folkhemmets och välfärdssamhällets sportstugor och fritidshus har inte dokumenterats på samma sätt. Och i dag, när många av dessa enkla boningar omvandlas till hus med permanentstandard, riskerar denna del av det moderna Sveriges historia försvinna. Därför gjorde Västarvet - natur- och kulturarvsförvaltningen i Västra Götalandsregionen - häromåret en kartläggning av fritidshusen i Västsverige, publicerade en skrift i ämnet samt gick ut med en folder till fastighetsägarna för att "inspirera till varsam vård och utveckling av fritidshusen" i regionen.

– Vi vill sprida kunskap om att de moderna fritidshusen är ett kulturarv som är värt att bevara. De är kulturvärden när de är välbevarade och byggnaden ingår i en miljö som ser ut som den gjorde från början, säger Carina Carlsson, antikvarie på Västarvets kulturmiljöenhet.

– Fritid är inget att ta för givet, vi fick två veckors lagstadgad semester först 1938. Fritidshusen återspeglar vårt wsamhälles historia. I början var de ofta självbyggen, man cyklade dit och byggde på lördagar och söndagar med material man kom över.

- Senare blev det nyckelfärdiga typhus. De första stugområdena växte fram organiskt, man drog in el och vatten efter hand. De nya hade allt ordnat från början, el, vatten, vägar, badplatser, säger hon.

Kerstin Gunnemark, professor i etnologi vid Göteborgs universitet, ingår i ett nätverk av forskare i Sverige, Finland och Tyskland som studerar nordeuropeiskt sommarliv. Hon forskar om hur och varför människor återvänder år efter år till sina fritidshus och välkända sommarmiljöer.

– De flesta svenskar bor i tätort, är urbana och ska vara flexibla i arbetslivet. Ändå väljer de att komma tillbaka till samma ställe på sommaren år ut och år in. Det handlar dels om en längtan efter sommar, dels om behov av att återkomma till en välkänd fast punkt, säger Kerstin Gunnemark.

– Det är ett nordiskt fenomen att folk i stor utsträckning har två bostäder. Det beror både på att människor har möjligheter och på att de vill leva ett annat liv. Det finns en stor dröm, längtan, ambition att vara på en annan plats på sommaren.

– Sommarhuset är också ofta den enda platsen där släkten möts. Det kan vara enklare att ta emot barn, bonusbarn och barnbarn på sommaren, då ställs lägre krav än på julen, säger hon.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!