Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nya stormen blåstes upp till en ny Gudrun

LINDRIGARE I ÅR. Walter och Inger Jonsson förlorade skog i både stormen Simone och Gudrunstormen. Foto: SUVAD MRKONJIC

Stormen Simone drog i måndags omkull några lönnar vid ladugården.

Men det var ingenting jämfört med 2005 då stormen Gudrun härjade, menar Inger Jonsson, 67, som bor på ön Bolmsö utanför Ljungby.

Den gången välte hälften av familjens skog och de var utan el och telefon i en månad.

- När vägen röjts upp och min make och jag körde till vår dotter fyra mil härifrån för att berätta att vi var vid liv gick det inte att känna igen sig. Det var som en krigszon, där stormen utplånat allt, säger Inger Jonsson.

Lyssna på Nya stormen blåstes upp till en ny Gudrun

Ladda ner avsnitt

Stora stormar i Sverige

DECEMBER 1902: TVÅ OVÄDER SAMTIDIGT

Julstormen 1902 hör till de mest berömda. Två oväder drog fram med orkanvindar på sina håll. I Halmstad kastades mudderverket Herkules och den engelska briggen "Excelcior" upp på stranden. Kallbadhuset i Varberg förstördes helt. Järnvägsbron i Ängelholm blev illa åtgången, och järnvägsbanan Malmö-Limhamn raserades.

SEPTEMBER 1969: 10 DÖDADES

Ovädret den 22 september hör till de värsta som förekommit vad skadeverkningarna beträffar. Stor trädfällning, allvarliga skador på bebyggelse och telenät, sjöolyckor och störningar på kommunikationer inträffade. Skadorna uppgick till cirka 500 miljoner kronor, i 1969 års penningvärde. Tio dödsoffer krävdes.

JANUARI 2005: 7 DÖDADES

Stormen Gudrun, januaristormen 2005. Sent under fredagskvällen den 7 januari 2005 upptäcktes ett nybildat lågtryck nordväst om Irland. Ett knappt dygn senare hade det utvecklats till det mest förödande oväder, vad gäller trädfällning, el- och teleavbrott och inställd tågtrafik, som vi känner till i Sverige.

Jämförelse mellan Gudrun & Simone

STORMEN GUDRUN

8-9 januari 2005

Vindstyrkan nådde 30 m/sek eller mer i nästan samtliga kommuner i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg och Gotland, i delar av Jönköpings län, Kalmar län och Västra Götaland. Dessutom uppmättes starka vindbyar vid Södermanlandskusten, på Mälaren, runt Hjälmaren och i södra Stockholms län.

Beräkningar visade att omkring 75 miljoner kubikmeter skog fälldes (vissa hävdar att det "bara" rörde sig om 50-55 miljoner kubikmeter). Omkring 40 000 skogsägare drabbades.

730 000 abonnenter beräknades vid midnatt den 8 januari vara strömlösa.

Under stormen förolyckades minst sju människor och ett antal skadades. Dödsfall inträffade också efteråt, både vid röjning och vid återuppbyggnad av elnätet.

Samhällskostnaden blev omkring 20 miljarder kronor.

STORMEN SIMONE

28-29 oktober 2013

Drabbade Danmark och de sydligaste svenska landskapen hårdast.

SMHI utfärdade i måndags klass-3-varningar för Halland och närliggande län och länsstyrelserna i Halland, Skåne och Jönköping uppmanade allmänheten att undvika att vistas utomhus. Länsstyrelsen i Västra Götaland uppmanade till "stor försiktighet, inte minst i trafiken".

Högsta medelvindhastigheten var 31 m/sek på Hallands Väderö, vilken innebär att Simone inte nådde upp till gränsen för orkan (som går vid 33 m/sek). Det gjorde däremot Gudrun.

Tågtrafik i södra och västra Sverige ställdes in och Öresundsbron, Älvsborgsbron och Uddevallabron var stängda.

Omkring 76 000 hushåll blev utan el i södra Sverige.

Skog för 800 miljoner (1,5-2 miljoner kubikmeter) vräktes omkull.

Inger Jonssons föräldrar skulle aldrig kunna ana att det röda tvåvåningshuset med vita knutar står på samma gårdsplan som då Ingers farfar en gång köpte den 26 hektar stora gården på sydvästra Bolmsö. Den stora granplanteringen som föräldrarna satt och som det var tänkt att Inger Jonsson och hennes man om 10-15 år skulle avverka är borta - och numera kan man på hösten då löven fallit skymta sjön Bolmen några hundra meter bort.

- Men jag vill inte veta av att taxeringsvärdet höjs, för det är inte mitt fel att jag ser sjön härifrån i dag, skojar Inger Jonsson.

Inför stormen Simone i måndags hade Inger och Walter Jonsson bunkrat med batterier till radion så att de skulle kunna spela musik och slippa höra ljuden utifrån. Och i likhet med många grannar tog makarna efter stormen Gudrun ner vårdträd och andra träd i närheten av husen så att inget skulle falla över fastigheterna.

En stor skillnad är också att de investerat i ett eget bensindrivet elverk.

- Värst blåste det klockan 19-21 i måndags kväll. Vid 23-tiden vågade vi faktiskt gå och lägga oss. Vi tänkte att om huset stod kvar efter Gudrun kunde det knappast bli värre, säger Inger Jonsson.


Annat var det den där lördagsnatten den 8 januari 2005. Inger Jonsson beskriver hur hon och maken satt som paralyserade och spelade kort för att få tiden att gå.

- Jag har aldrig i mitt liv sett fönsterrutorna bågna som då. Och jag minns det där ljudet, dånandet. Det knäppte ute, men inte förrän efteråt förstod jag att det vi hörde var träd som knäcktes.

Strömmen försvann tidigt på kvällen, men Walter Jonsson hade i förväg hämtat vatten i brunnen och kunde koka kaffe på vedspisen i köket.

Bara ett par veckor tidigare hade tsunamin drabbat stora delar av Sydostasien och nyhetsbilderna av katastrofen fanns fortfarande färska på Inger Jonssons näthinna.

- Vi fick en känsla av att det kanske var vår tur nu. Att moder jord protesterade mot hur vi suger ut jorden och att extremvädret kanske var priset vi fick betala för den tekniska utvecklingen och välfärden.

Vid tretiden natten mot söndagen slumrade Inger och Walter Jonsson ändå till några timmar och när det ljusnade gick de i nattlinne och pyjamas ut på gårdsplanen för att få grepp om situationen.

- Det fanns inte ett träd kvar. Det var ett enda stort kalhygge. Susandet som man alltid hört från träden var borta. Tårarna började rinna, minns Inger Jonsson.

Inte kunde de ringa och meddela barnen att de var vid liv - och inte kunde de ta sig någonstans. Nedfallna träd blockerade vägen och elen fungerade inte.

Och familjen Jonssons erfarenheter av stormen Gudrun är inte unika. 40 000 skogsägare drabbades och 730 000 abonnenter blev utan el. Ett 20-tal personer omkom i trafikolyckor, röjningsarbete och återuppbyggnad.

När Expressen kontaktar anhöriga tycker de att det är bra att konsekvenserna av stormen uppmärksammas.

- En del från Stockholm verkar tro att Gudrun bara blåste omkull några träd på västkusten. De tycks inte kunna förstå hur allvarligt det var. Jag miste min man och påminns varje dag om det som hände, säger en änka.


Deltidsbrandmannen Thom Lennartzon, 45, från Lammhult stod mitt inne i grenverket på en stor gran och sågade för att göra vägarna farbara när han fick en stor talltopp i huvudet. Thom blev medvetslös och fick läggas i respirator.

När han vaknade en vecka senare kände han igen sambon Sofie Persson, men fick lära sig att äta, duscha, borsta tänderna och räkna multiplikationstabellen på nytt.

I dag arbetar Thom Lennartzon halvtid och är tacksam för att han lever och kan vara med familjen.

- Det är klart att jag saknar att vara deltidsbrandman, men det är många små saker som gör det omöjligt för mig att vara brandman igen, som balansen och talet till exempel, förklarade Thom i onsdags i Expressens sydsvenska edition Kvällsposten för reportern Anna Dahlbeck.

Det talades också mycket om en våg av självmord bland deprimerade skogsbrukare efter stormen.

Men när folklivsforskaren Eva Londos från länsmuseet i Jönköping 2006 undersökte saken menade hon att det var en vandringssägen. Det enda självmordsfallet man kunde påvisa var en person som tagit sitt liv efter att han sett en anhörig omkomma i en olycka till följd av stormen.

Ryktet fick stor betydelse, inte minst när riksdagen skulle fatta beslut om ersättningsnivåerna till drabbade skogsägare.

I Borås Tidning förklarade Eva Londos att hon rentav stött på några skogsägare som tyckte att det var skönt när delar av skogen försvann.

Stormen orsakade hursomhelst inte bara elände. Anita Svensson, 64, och Mogens Clausen, 63, har i Expressen berättat att Gudrun blev början på deras kärlekshistoria. Stormen drog ner Mogens balkongtak i lägenheten i Gemla mellan Alvesta och Växjö och Anita satt utan ström med enbart värmeljus som värmekälla. Då knackade Mogens på Anitas dörr och erbjöd Anita att värma sig vid hans kamin. Sedan dess har de varit oskiljaktiga.

Förlossningen i Borås rapporterade också om en babyboom nio månader efter strömavbrottet efter stormen Gudrun. I oktober 2005 var det 20 fler förlossningar än året dessförinnan.


På Västkusten muttrades det nu i veckan en del om att SMHI tagit i för mycket när man i måndags utfärdade en klass-3-varning. 76 000 hushåll blev utan el och skog för 800 miljoner blåste ner. Tåg och flyg ställdes in och Öresundsbron, Älvsborgsbron och Uddevallabron stängdes.

Men vindstyrkan för Simone uppgick inte till samma höga nivå som i fallet med Gudrun, åtta år tidigare.

Meteorologiprofessor Michael Tjernström vid Stockholms universitet tycker dock att SMHI gjorde rätt i att varna.

- Klass-3-varningen gjorde att myndigheter och ansvariga i olika sektorer tog sitt ansvar och hade krismöten och bland annat ställde in tåg. Hade det bara blivit en klass-2-varning hade ett X2000-tåg på Västkusten med 1 500 personer kunnat bli stående i flera timmar utan vatten och toalett, säger han.

Att ingen kom till skada när Simone drog fram tolkar Michael Tjernström som ett exempel på när spelreglerna i samhället fungerar som de ska.

- Planerade störningar är att föredra framför att drabbas av sådant som man inte visste skulle hända.

Om det sedan blåste några meter per sekund mindre än vad prognosen sa är ointressant, tycker Tjernström.

- Det är lätt att skylla på meteorologerna och budbärarna. Men de kunde tack vare nya sätt att göra prognoser i rätt god tid förvarna om att något ganska allvarligt skulle hända.

Nuförtiden använder man sig nämligen av något som kallas för ensembleprognoser, där man gör 50-60 väderprognoser med lite olika ingångsvärden. Eftersom man ändå inte med säkerhet kan veta exakt vilka förhållanden som kommer att råda blir alla 50-60 prognoser lika sannolika.

- Visar det sig sedan att huvuddelen av prognoserna pekar på en liknande utveckling så kan man enklare säga något om katastrofvädret, jämfört med för tio år sedan då man bara gjorde en prognos, säger han.Han drar parallellen till orkanen Sandy i nordöstra USA och Karibien i fjol, där meteorologerna redan tio dygn i förväg kunde se att en orkan sannolikt skulle drabba området - innan Sandy ens bildats.


Energimyndigheten konstaterade i rapporten "Stormen Gudrun. Vad kan vi lära av naturkatastrofen 2005?" att kraven på elnätsbolagen har blivit tydligare. Riksdagen bestämde i december 2005 att elabonnenter ska få ersättning av elnätsbolagen om ett elavbrott varar mer än tolv timmar.

- Det har helt klart lett till att fler elbolag valt att gräva ner elledningar i stället för att ha luftburna ledningar. Det gör elnätet mera robust och mindre sårbart, säger Tony Abaji, projektledare på enheten för trygg energiförsörjning vid energimyndigheten.

Samordningen av myndigheternas, elbolagens och frivilligorganisationernas insatser fungerar numera också mycket bättre.

- En stor skillnad är att informationen till allmänheten effektiviserats så att man numera kan gå in på en hemsida - krisinformation.se - och hitta uppgifter från alla myndigheter, säger Tony Abaji

Inger och Walter Jonson på Bolmsö redde sig utan el i en månad och utan telefon i 1,5 månader efter stormen Gudrun.

- Utan att skryta kan jag säga att vi är ganska tuffa vi som bor ute på landet. Vi tvättade utomhus vid brunnen fast det var bra kallt, eldade i spisen och lagade mat på den och bar in vatten till toaletten. Det finns de som blir helt handfallna när det är motigt, men det blir inte vi, säger Inger Jonsson.

Makarna Jonsson hade tur och fick redan till midsommar 2005 hjälp att få ut allt virke ur skogen. Men priset på virke sjönk förstås när tillgången var så god, så det blev inte mycket pengar av de granar som Ingers föräldrar en gång planterat i hopp om att ge en buffert till kommande generationer.

När hälften av skogen försvann fick vindarna fart - först sex kilometer över sjön Bolmen och sedan fritt fram till den skog som var kvar - och stormarna Per (2007) och Dagmar (2011) drog med sig ännu mer av paret Jonssons träd.

- Det blev en dominoeffekt. Men vi börjar bli rätt vana. Kanske kan våra barnbarn någon gång få göra en slutavverkning som kan ge en slant.

Den största förlusten är dock känslomässig, menar Inger Jonsson. Det kändes konstigt när turistbussar och helikoptrar kretsade runt det kilometerlånga virkesupplaget ett par mil bort för att försöka förstå omfattningen på skadorna.

- Jag vet inte om stadsmänniskor kan begripa hur mycket skogen betyder för oss här på landet. Min man har i alla år gallrat i vår skog, vi har hört den susa runt knuten och plockat lingon och svamp i den. Nu har svampställena försvunnit, för det finns inga träd som ger skugga, säger Inger Jonsson.