Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nya miljögifter blir orosmoln för fåglar

PÅNYTTFÖDD. Havsörnen har länge varit hotad. I dag finns cirka 1 500 ungfåglar, 1971 fanns bara 13. Foto: Lennart Emanuelsson

Örnen har landat.

Och falken.

I mer än 40 år kämpade naturvänner med näbbar och klor för att rädda den svenska havsörnen och pilgrimsfalken från utrotning - och lyckades i sista ögonblicket.

- Det är jätteroligt att vi klarade det, men faran är inte över än, säger Björn Helander som har lett Naturskyddsföreningens havs­örnsprojekt sedan det startade 1971.

VAD?

Sveriges havsörnar och pilgrimsfalkar har räddats från utrotning efter 40 års kamp av natur- och fågelvänner.

Naturskyddsföreningen, som leder projektet, varnar för nya miljögifter som hotar rovfåglarna.

VILKA?

Björn Helander. Havsörnsforskare och projektledare som har landets bästa örnkoll och tidigare personligen övervakade alla havsörnarnas häckningar.

Mikael Karlsson. Ordförande i Naturskydds­­för­eningen som kräver skärpta lagar för kemikalier till nytta för både djur och människor.

Cynthia de Wit. Professor som varnar för att brom och fluor är farliga ämnen som sprids allt mer.

Bruno Liljefors. Konstnär vars målade havsörnar var nästan de enda som fanns att beskåda för 40 år sedan när arten höll på att för­svin­­na.

Miljögifter som DDT, PCB och kvicksilver hade praktiskt taget utrotat Sveriges havsörnar och pilgrimsfalkar i början av 1970-talet. Det fanns bara några tiotal havsörnspar kvar och bara en femtedel av dem kunde fortplanta sig.

Risken var akut att de ädla rovfåglarna bara skulle fortleva på Bruno Liljefors tavlor. Men landets naturvänner samlade sig till en unik räddningsaktion och säkrade de båda utrotningshotade arternas fortbestånd.

Tusentals människor ställde upp för att hjälpa till med ett avelsprogram för ­ falkarna och för att mata örnarna med giftfritt foder. De har släpat ut flera ­ mil ­ joner kilo kött och satt ut 682 ­ pilgrimsfalkar.

- Det här är viktigt av två skäl. Dels för att alla växt- och djurarter har rätt att fortleva på planeten. Dels står de här rovfåglarna högst upp i näringskedjan precis som människan, så när de tar skada är det illa ställt också för andra, en indikation på miljögifter och stora problem, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen som driver de båda räddningsprojekten.

 

- Det känns oerhört skönt. När jag växte upp i Karlstad på 1970-talet fanns ingen havsörn. I dag ser man örnar över Vänern.

- Vi kan se havsörnar i dag. Men vi vet inte hur det blir för våra barn och barnbarn. Det finns risk för nya miljögifter, vi vet väldigt lite vad som händer med alla kemikalier, säger han.

Det här är andra gången på 100 år som havsörnarna räddas. Första gången var arten hotad på grund av jakt och för ­ följelse. Man sköt örnar, krossade ägg och dödade ungar - och det var till och med skottpengar på havsörn.

Havsörnen fridlystes 1924 efter påtryckningar från bland andra Naturskyddsföreningen. Den återhämtade sig sedan fram till 1950-talet. Då kom ett nytt dödligt hot. Miljögifter som PCB och DDT i fisken de åt skadade örnarnas fortplantningsförmåga. Honorna blev sterila och äggskalen blev så tunna eller porösa att de sprack.

Det var läget när räddningsaktionen drogs i gång 1971. Naturvårdare och forskare fick igenom förbud för DDT 1975 och PCB 1979. Men det räckte inte. Många fåglar var kroniskt skadade och det blev nödvändigt med både avels- och matningshjälp.

De som engagerat sig i räddningsprojekten understryker att man inte får slå sig till ro trots framgångarna. I dag finns en uppsjö nya miljögifter, främst brom- och fluorämnen. De är kemikalier som används i textilier och hemelektronik. Många av dem bryts inte ned i naturen, andra är fettlösliga vilket innebär att de tas upp och lagras i kroppen.

 

- Det finns orosmoln. Vi ser halter av nya miljögifter i både falk- och örnägg. De halterna kommer att öka drastiskt om vi inte gör något, säger Cynthia de Wit, professor vid Institutionen för tillämpad miljö­vetenskap (ITM) på Stockholms universitet, som är involverad i falkprojektet.

- Det handlar om brom och fluor som är farliga organiska ämnen. Vi har sett att de har effekt på laboratoriedjur, vi misstänker att de kan ha effekt också på människor.

- Om vi inte stoppar det här kan vi få ett nytt DDT - och PCB-problem. Vi ser bara toppen på isberget, det finns massor av kemikalier vi inte vet något om, säger hon.

Cynthia de Wit förklarar att bromerade flamskyddsmedel är vanliga i till exempel textilier, skumgummi, hårdplast och hemelektronik som ­datorer och tv-apparater. De förhindrar att upphettade föremål börjar brinna.

- Bromföreningar kan skada människan. De kan påverka sköldkörteln, hormoner, fortplantningen. Man börjar se allvarligt på dem, säger hon.

Topp-predatorerna, alltså topp­­rovdjuren som får i sig alla gifter som ackumuleras i näringskedjan, är en viktig varnings­signal också för människan. De fungerar som kanariefågeln i gruvan förr i tiden. Om fågeln slutade sjunga eller dog förstod gruvarbetarna att luften var så förorenad att det var dags att fly därifrån.

Sedan 1989 ingår övervakningen av havsörn vid kusten i den nationella miljöövervakningen som indikator för miljögiftseffekter och bra miljöstatus. Forskningen visar ett starkt samband mellan miljögifter och fortplantningsstörningar hos havsörnen.

Mikael Karlsson kräver ny hårdare lagstiftning, både för djurens och människornas skull. Han kräver skärpt kontroll och fler tester av kemikalier.

- Det finns 150 000 kemikalier registrer ­ ade inom EU. Vi har kunskap om mindre än 5 procent av dem. Och riktigt bra kunskap vad gäller miljö- och hälsoeffekter bara om 2- 3 procent av dem, säger Mikael ­ Karlsson.

- Brist på kunskap tolkas som grönt ljus. Man får använda ämnen tills problem uppstår. Ämnen i leksaker anses vara ofarliga tills barnen skadas, säger han.

Också Björn Helander, mannen som har bäst örnkoll i Sverige, varnar för de nya okända gifterna. Man har redan upptäckt ökade koncentrationer av bromerade och perfluorerade ämnen i havsörnsägg i södra Bottenhavet. I samband med detta noterar man döda ägg, tunnare äggskal och miss­bildade foster.

- Vi fortsätter att följa miljögifter. Det är problem i södra Bottenhavet. Ägg kläcks inte. Det är möjligen någon ny substans, säger Björn Helander, projektets ledare och havsörnsforskare på Naturhistoriska riksmuseet.

 

- Ett annat problem som kvarstår för havsörnarna är boplatser. De kräver minst 100 år gamla träd för att häcka. De klarar sig inte med 60-70-åriga träd.

- Vi vill att skogsbruket ska lämna evighetsträd som får stå kvar så att det blir äldre träd i skogen. Skogsbolagen har förståelse, men det måste sättas i system på ett bättre sätt, säger han.

I dag finns 300 häckande par pilgrims­falkar i landet. Havsörnarna är uppe i 550 par och 1 500 ung­fåglar. Att jämföra med 1971 då det bara fanns 13 havsörnungar i hela landet. Båda arterna är därmed livskraftiga på nytt. För den här gången, som experterna påpekar.

- Jag kontrollerade alla häckningar själv när beståndet var litet. Men det här hade aldrig gått att genomföra utan alla ideella insatser. Det har varit en folk­rörelse med alla engagerade personer, säger Björn Helander.

De ansvariga för Naturskyddsföreningens räddningsprojekt firade i går sina framgångar med ett stort köttkalas - för örnar och falkar - i Roslagen.

Mikael Karlsson betraktar sina skyddslingar som en stolt fågelpappa.

- Nu flyger de ur boet. Nu får de klara sig själva. De flyttar hem­ifrån, men vi följer dem i livet. Vi lägger inte ned projekten.

Och det finns andra fåglar kvar att rädda. Nästa stora projekt handlar om den vitryggiga hackspetten som är på väg att försvinna. Det beror på att skogsbruket far hårt fram i lövskogen som är en viktig livsmiljö för den vitryggiga hackspetten och många andra ­djurarter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!