Det finns enbart en skriftlig källa från tiden då Birka existerade. Därför är många frågor om vilka som bodde i staden och hur deras liv såg ut obesvarade. Nu hoppas forskare och marinarkeologer få nya svar efter att de funnit rester från vad som tros vara en välutvecklad hamn, som kan ha varit Birkabornas kommersiella centrum.
Det finns enbart en skriftlig källa från tiden då Birka existerade. Därför är många frågor om vilka som bodde i staden och hur deras liv såg ut obesvarade. Nu hoppas forskare och marinarkeologer få nya svar efter att de funnit rester från vad som tros vara en välutvecklad hamn, som kan ha varit Birkabornas kommersiella centrum.

Nya fynd visar: Birka var större än man trott

Publicerad

Vikingastaden Birka var nästan en tredjedel större än vad forskarna tidigare trott.

Nya fynd visar en välutvecklad hamn med långa bryggor, som ­sannolikt fungerade som stadens kommersiella centrum.

Den sensationella upptäckten kommer samtidigt som flera internationella tv-produktioner om tidsepoken är på väg att färdig­ställas.

- Vikingar är väldigt färgstarka, och det är den första historiska tiden som liknar modern tid, säger Charlotte Hedenstierna-Jonsson, forskare på Historiska museet.

De 14 marinarkeologerna från Sverige, Finland och Tyskland gjorde sammanlagt tolv dyk i går.

Två och två gick de, ett par i taget, ner i det två gånger tre meter stora schaktet 100 meter utanför Björkö i Mälaren.

Här gräver de fram pålar som visar att vikingastaden Birkas hamn var betydligt mer väl­utvecklad och komplicerad än vad forskarna tidigare trott.

- Det ger en helt ny bild av vad vikingarna kunde göra, de var duktiga ingenjörer, säger Andréas Olsson, arbets­ledare för dykningarna och chef för arkeologi­enheten på Sjöhistoriska museet.

Han beskriver hur pålarna som en gång i tiden bar upp stora bryggor nu ligger utspridda på sjöbotten, begravda under flera lager sediment:

- Det är som ett plockepinn där nere.

Birka växte fram på slutet av 700-talet i samband med att vikingatiden inleddes, och beboddes i drygt 200 år. Det är därmed den första tätorten i Sverige.

Vattennivån var vid den tiden högre än den är i dag, och ön låg då i en skyddad vik av Östersjön.

Det finns enbart en skriftlig källa från den tiden då Birka existerade. Det är ärkebiskop Rimbert som nämner staden i sin berättelse om benediktinermunken Ansgars liv från omkring år 870.

 

Många frågor om vilka personer som bodde i staden och hur deras liv såg ut är därför fortfarande obesvarade.

Det är även oklart varför staden övergavs - och om det har något med hamnen att göra.

- Jag tror att hela hamnanläggningen har kapsejsat ungefär samtidigt. Det känns som den är ganska snabbt uppbyggd och som den raserades ganska kvickt. Det kan bero på ett oväder, eller att den inte underhållits, säger Andréas Olsson.

De senaste tre åren har Sjöhistoriska museet i samarbete med Södertörns högskola gjort utgrävningar i vattnet utanför området Svarta jorden på nordvästra Björkö, där stadens tätbebyggelse låg.

I år inleddes utgrävningarna i början av augusti och pågår fram till söndag - och fynden marinarkeologerna gjort är sensationella.

Det är sedan länge känt att det fanns en skyddande pålspärr ute i vattnet, men nu har man även hittat bevis för att det innanför den barriären fanns flera långa bryggor som troligen fungerade som stadens handelsplats.

- Det innebär att stadens yta i praktiken växer med nära 30 procent, säger Andréas Olsson.

- Det är överraskande att anläggningen är så stor, det tyder på att hamnområdet var viktigare än vi trott, säger Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola och vetenskapligt ansvarig för utgrävningarna.

Han jämför med vikingastaden Hedeby i norra Tyskland, där man redan konstaterat hamnens betydelse för samhället:

- Där fungerade hamnen som själva torget, och det är möjligt att det såg likadant ut i Birka, säger Johan Rönnby.

 

Även om hamnen är så gott som obruten arkeologisk mark har det gjorts utgrävningar i området under mycket lång tid. De första undersökningarna skedde redan på 1600-talet enligt nationalencyklopedin.

Under sena 1800-talet genomfördes den hittills mest omfattande utgrävningen då omkring 1100 gravar, av de totalt 3000 som hittats på Birka, undersöktes.

Vikingatiden är en tidsepok som fascinerar människor över hela världen.

De skäggiga, vildvuxna och ofta våldsamma männen från norr med hornklädda hjälmar är en bild som etsat sig fast hos de flesta. Stereotypen har även spridits i otaliga filmer och böcker - från romanen Röde orm och filmen Korpen flyger till en dataanimerad version av Beowulf-sagan och tv-serien "Curse of the Ring".

 

Hyllade tv-serien "True Blood" har också en koppling till vikingar då Alexander Skarsgårds rollfigur, vampyren Eric Northman, tidigare levde som viking.

Nu är dessutom flera nya produktioner på väg ut.

Amerikanska tv-kanalen History Channel är i full färd med att färdigställa sin första egen-regisserade tv-serie, "Vikings", brittiska BBC planerar att sända en dokumentärserie om vikingar senare i år eller i början av nästa år och förra året meddelade filmjätten Warner Bros att de planerar en film om två svenska vikingabröder som åker tillbaka till Sverige från USA.

Maaret Koskinen, professor i film­vetenskap vid Stockholms universitet, tror att intresset beror på att det finns en schablonbild av vikingar som är tacksam att använda:

- De är populära och kända ikoniska figurer som kan uppstå överallt och transplanteras till lite här och var. Särskilt amerikanerna är duktiga på att använda dem, säger hon.

 

Men populariteten kan även bero på att vikingar är relativt lätta att identifiera sig med enligt Charlotte Hedenstierna-Jonsson, arkeolog och forskare på Historiska museet:

- Vikingatiden är den första historiska tid som liknar vår moderna tid. Det började växa fram städer, man reste och hade internationella kontakter.

- Sedan ligger inte vikingatiden så långt bort, det är bara cirka 30 generationer bort. Det är människor som man på något sätt kan hitta beröringspunkter med, säger Charlotte Hedenstierna-Jonsson.

Hon anser dock att bilden av vikingar på film ofta är ganska onyanserad och enbart handlar om de som reste väster­ut.

- Men det visar bara halva sidan. Det finns minst lika mycket spår efter vikingar i Ryssland och Turkiet, säger hon.

De pågående utgrävningarna på Birka kan hjälpa till att visa det.

När dykarna är nere på sjöbotten och gräver efter pålar har de även med sig en vattendamm­sugare som tar upp allt slam. Och det är inte bara sand och lera den samlar in - utan även en stor mängd föremål som kan dateras till vikinga­tiden.

 

Sakerna har legat begravda i en syrefattig miljö är därför oftast mycket väl bevarade. De kan därmed ge en unik inblick i vardagslivet på Birka.

- Nästan alla saker som blev kvar på land har ju ruttnat för länge sedan så det är väldigt speciellt att få upp det här, säger Andréas Olsson.

- Vi har hittat mycket träföremål och en del ­tyger, med lite tur kanske vi kan få fram ett helt nytt klädesplagg.

I ett område har man dessutom hittat en stor mängd bärnsten, vilket lett till teorier om det är en hel skeppslast som fallit överbord just där.

En guldnål hör också till de mer spektakulära fynden.

- Det är väldigt ovanligt att hitta guld. Det här är en fin guldtråd som avslutas med en liten knapp. Vi spekulerar i om det är en rik kvinna som använt den för att sätta fast huvudduken som kvinnor använde på den tiden, säger Andréas Olsson.

Många av fynden visar att invånarna på Birka hade omfattande internationella kontakter.

- Det är ett väldigt mångkulturellt material. Vi har hittat spår från hela Nordeuropa, mycket har östliga inslag, säger Johan Rönnby.

I dag fortsätter marinarkeologerna sitt grundliga arbete. Det sex kvadrat­meter stora schaktet som de gräver i är i nuläget två meter djupt. Om de inte hittar några ovanligt stora fyndigheter jobbar de sig igenom tio centimeter per timme.

Till helgen infaller "Arkeologins dagar". Allmänheten är då inbjuden till Birka och kan få ta del av marinarkeologernas arbete, sålla fram egna vikingafynd och gå guidade visningar. Därefter avslutas utgrävningarna för i år och ett långt utredningsarbete tar vid.

- Det här arbetet har genererat fruktansvärt mycket nytt material och kunskap. Nu måste vi bryta ned den informationen, skriva rapporter och försöka förstå vad vi har gjort, säger Johan Rönnby.

 

Forskarnas förhoppning är att kunna knyta ihop bryggorna i vattnet med gränderna på fastlandet för att på så vis bekräfta bilden av en flytande handelsplats. Tanken är att så småningom även inleda nya utgrävningar i strand­kanten.

- Det finns kunskap om särskild lagstiftning under vikingatiden som rörde skepp som låg i hamn. Eftersom man hanterat hamnar och sjöfart på ett så speciellt sätt är det uppenbart att de delarna var viktiga, säger Charlotte Hedenstierna-Jonsson.

Hon tror därför att hamnforskningen kommer växa och bli ännu mer omfattande i fram­tiden:

- Det finns fler hamnar på Birka. Det gäller bland annat att ta reda på vad man gjorde i olika hamnar och skillnaden på dem. Hamnforskning är ett stort nytt forskningsområde, säger ­Charlotte Hedenstierna-Jonsson.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag